Nytt år, nytt hopp

Alla bilderna kom visst inte med sist, men det får vara. Det blev som sagt var inget mer utan mensen kom någon dag försenad.

Då har det nya året börjat. Det har till och med hunnit gå en vecka på den. Och det har inte hänt något på några fronter över huvudtaget. Mannen började jobba igen idag, och dottern fick gå till dagis idag. Men mer än så har det inte hänt i år. I eftermiddag ska jag dock till kliniken och mina äggledare ska spolas. Efter det får vi reda på resultaten från proverna. Det vill säga från samtliga prover utan de över äggreserverna för dom ska visst inte ha hunnit köras. Vi får se när jag får dom resultaten.

Jobbmässigt har det inte heller hänt något. Jobb nummer ett ville att jag ska åka ner till Köpenhamn på onsdag i nästa vecka för att intervjuas av deras globalt ansvarige för frågorna och jobbnummer två skulle kolla över de uppdrag de har och hur jobben eventuellt skulle kunna fördelas. Innan jul var jag betydligt mer hoppfull, men nu har hoppet hunnit fallna betydligt och jag tror inte att mina chanser är så stora. De väljer säkert den andre kandidaten i både fallen. Och jag kommer inte att få gå vidare med dom andra tjänsterna som jag varit på intervju för. Och så kommer jag inte få komma på fler intervjuer och fler jobb kommer inte att dyka upp. Pessimist? Deppig? Negativ? Jag? Nej, absolut inte! Eller hur det nu var med den saken.

Jag hade tänkt börja den här veckan med mitt nya motionerande liv, men det sket sig lite smått. Gymmet vill jag gärna ha introduktion i, och det lyckades jag boka in till på onsdag lunch så det kan jag inte testa på tidigare. Några intressanta dagpass kunde jag inte heller hitta. Badhuset öppnar först klockan 12 idag så simma hinner jag inte heller göra idag innan läkarbesöket. Det blev i alla fall en promenad nu på morgonen när jag lämnade dottern på dagis. Attans vilken dålig kondition jag har! Dit gick det bra, trots min lilla 16 kilos dotter i vagnen (förutom en lätt vrickning av min fot), men så är det också nerförsbacke dit. Hem däremot… Backen är en rejäl mördarbacke och flåset gick verkligen upp! Men nu kommer det som sagt var bli ändring på det! Även om min kropp inte vill gå ner i vikt eller bli smalare så tänker jag öka flåset och även träna upp kroppen i allmänhet! Den dagen jag blir gravid ska jag vara i bättre form än vad jag var under förra graviditeten!

 

Förändringens vindar

Det har gått ett tag sedan jag skrev sist. Det har varit en väldigt turbulent period. Nya spökstreck och sedan mens. Och så fick jag ett erbjudande om annan tjänst på företaget. Ett erbjudande som kändes riktigt nervärderande. Efter några riktigt tunga dagar fyllda av ilska, grubblerier och velande , men lönlösa försök att få hjälp av facket så gav jag till slut upp. Trots att de även på central nivå sa att det verkar ha gått fel till, så var de långt ifrån villiga att ge mig den hjälp jag är berättigad till. Så nu försöker jag istället se framåt och jag hoppas att inom kort ha löst min situation. Jag är kvar på företaget året ut och januari och februari är jag arbetsbefriad. I mars hoppas jag ha mitt nya jobb. Annars vet jag inte vad jag hittar på. Tokig lär jag bli av att gå hemma i alla fall!

 

Jag har nu under en stor del av hösten simmat två gånger i veckan och ändrat mina kostvanor utan att de har märkts något varken i mina mått, kläder eller på vågen. Idag när jag vägde mig så visade den i alla fall aningens mindre. Men det är för tidigt att säga något än. Det kan även vara mindre pga av andra omständigheter. Men det vore ju skönt att bli av med ett antal kilon!

Rykten

Det har fortsatt att kännas jobbigt. Igår var det särskilt tungt att ta sig till jobbet, men innan jag lyckades komma iväg föll det några tårar. Det skrämde mig. Jag vill inte må så dåligt! Det finns inte anledning till att må så dåligt! Inte egentligen! Men vad göra när man ändå gör det? Men kanske, kanske är det ändring på gång. Jag hoppas det…

På torsdag har jag tid till min läkare. Jag hoppas att jag kan få honom att förstå hur jag mår i kroppen och att han sätter igånge en ordentlig utredning, för jag har ju ändå samma symptom nu när TSH ligger för högt som när det låg för lågt i våras, och jag kan inte få ihop det. Även om allt tyder på att det är det som är problemet så är det ju konstigt!

Min chef kallade in mig in till hans kontor idag. Som jag förstod det som så har HR varit i kontakt med honom och att de har ett erbjudande till mig om en annan tjänst. Tänk om det är så! Hoppas att de då kommer inom kort så att jag kan komma ett steg längre i den här processen! För det är som sagt var tungt nu. Riktigt rejält tung.

En början på något nytt

Det hoppas jag på att det snart blir. På ett eller annat vis. Helst på flera fronter.

Just nu är det två stora saker i mitt liv som jag hoppas på ändring. Det första har varit på tapeten i över ett år. Om man ska vara mer exakt sedan augusti 2011. Ända sedan dess har vi försökt med att få ett syskon till vår lilla Pluttis. Men än idag har det inte blivit någon växande gravidmage. Mer om det vid ett annat inlägg.

Det andra är jobb. Jag har ett jobb nu, men frågan är hur länge till. Företaget har genomgått omorganisationer och avdelningen jag arbetar på har rationaliserats bort. För att inte gå in i alltför djupa detaljer så kan man sammanfatta det hela med att jag går till mitt jobb varje morgon, jag sitter där mina timmar (och ibland kan jag till och med få något uträttat för att jag då faktist har en arbetsuppgift), jag får min lön, men i papprena så finns inte min tjänst. Det jag gör är inte av intresse för företagets ägare. Hur länge detta ska pågå vet jag inte. Förhandlingar pågår mellan fackförbund och arbetsgivare, men hur långt de har kommit i dessa vet jag inte. Så nu söker jag jobb. Tyvärr växer inte jobb inom mitt specialistområde inte på trän. Men jag ger inte upp…

Just idag hände det en lite kul sak. En person som jag lärde känna under min första studierunda på högskola/universitet hade lyckats hitta mig på Facebook och skickat en vänskapsförfrågan. Jag besvarade den och sedan så skrev vi där lite fram och tillbaka. Det visade sig att han var lite i samma sits som jag, och att även han var på jakt efter jobb. Det visade sig också att även om vi på den tiden pluggade två vitt skiljda ämnen (han IT och jag kemi) så hade vi nu intresse och kunskap inom samma områden, utan att gå in i varandras exptertisområde! På skämt sa jag att vi får ta och starta eget tillsammans och på så vis komplettera varandras kunskaper och han nappade genast på idén! Jag tror ju inte att det kommer bli något mer än så, det skiljer bortåt 20 mil mellan oss, men ändå! Lite kul är det i alla fall!

Här kommer en bild på vad en del av arbetstiden på jobbet ägnas åt idag