Minnen

Idag fick jag upp ett ”minne” som hände för fem år sedan när E var 1,5 år gammal och som jag vill dela med mig av:

Igår när jag skulle lägga E så sätter hon igång och vinkar upp mot taket. Jag frågar henne vem hon vinkar till. ”Moffa” svarar hon. Jag upprepar frågan några gånger och hon svarar samma sak, ”Moffa”. Jag frågar var morfar är och hon pekar mot taket. ”Nu vill nog morfar att E ska sova” säger jag till slut. Hon bryr sig inte om mig. Efter en stund så säger hon ”Pappa” och jag svarar att han jobbar men kommer hem sen. Då upprepar hon ”Moffa”. Jag svarar att morfar är i himlen. ”Moffa mammas pappa”. När jag bekräftar att morfar var mammas pappa skrattar hon högt och är nöjd med det. Ja, vad ska man säga? Då jag inte har pratat om morfar med henne antar jag att familjer och familjeförhållanden och släktskap är något de har pratat om på dagis. Eller så var morfar på besök 🙂

När jag läser det så här många år sedan så blir jag än en gång varm. Jag tror ju egentligen inte, men tänk om det ändå var min pappa hon såg?

Annonser

Saknad av dem som varit

Det är nu många år sedan pappa gick bort och mina barn fick aldrig träffa honom. Fina, snälla, barnkära pappa… 

En av dagens minnen på Facebook var det här inlägget som jag skrev just den 15 december 2011 då E var 1 år och 9 månader:

”Igår när jag skulle lägga E så sätter hon igång och vinkar upp mot taket. Jag frågar henne vem hon vinkar till. 

”Moffa” svarar hon. 

Jag upprepar frågan några gånger och hon svarar samma sak, ”Moffa”. Jag frågar var morfar är och hon pekar mot taket. 

”Nu vill nog morfar att E ska sova” säger jag till slut. Hon bryr sig inte om mig. 

Efter en stund så säger hon ”Pappa” och jag svarar att han jobbar men kommer hem sen. Då upprepar hon ”Moffa”. Jag svarar att morfar är i himlen. ”Moffa mammas pappa”. När jag bekräftar att morfar var mammas pappa skrattar hon högt och är nöjd med det. 

Ja, vad ska man säga? Då jag inte har pratat om morfar med henne antar jag att familjer och familjeförhållanden och släktskap är något de har pratat om på dagis. Eller så var morfar på besök 🙂 ”

Jag kan inte låta bli att fundera på vad det var som hände då. Var pappa där? Eller var det något som E fantiserade ihop? Och om pappa var där då, vad har han mer sett? Har han träffat Lillasyster? Har hon sett honom? Hur är det med honom? Hur är det efter döden? Vad är efter döden? På ett sätt är jag skeptisk till det som inte går att förklaras, men samtidigt, en del av mig vet inte vad den ska tro. Denna händelse, andra händelser som jag upplevt. De allra flesta är kopplade till pappa. Om det är ”på riktigt”, är det så att barnen är känsligare/mottagligare och att det är något som de flesta förlorar på vägen? Jag hade fler sådana upplevelser tidigare, hur kommer det sig? Om de är på riktigt, varför är det mindre nu? Kan det vara så att vi ”stänger” den kanalen i och med att våra sinnen fylls allt mer med intryck? 

Det går perioder då jag inte tänker på honom på länge, men senaste veckorna har jag tänkt på honom desto mer. Plötsligt har min saknad vuxit sig större igen. Kanske har detta att göra med det andra som snurrat runt i min hjärna den senaste tiden? Tankarna på att jag vill något mer. Mer med mitt liv. Men vad betyder det? Vad är det? Är detta min 40-årskris? Att fundera på livet och det som varit och det som är. Fundera på valen jag gjort hittills i mitt liv. Valen som jag står inför och valen som kommer att komma. Jag funderar på saker jag gjort, saker som jag kommer att göra och saker jag borde göra och saker som jag vill göra. Och för att inte tala om saker som jag skulle vilja men som förnuftet säger absolut nej till. 

Är detta min medelålderskris? Hur länge kommer den pågå? Vart kommer den leda mig? 

Sitter på tunnelbanan. En mamma står med sina två barn och barnvagn och pratar. Plötsligt tar den större av dom, en pojke på uppskattningsvis 5 år och stryker sin hand mot mammans klänning och utbrister 

Vad fin du är!

Kärlek! 

Kan själv!

Lillasyster har nu hunnit bli 1 år och 9 månader och precis som hon växer så växer även hennes personlighet. Det är en bestämd dam med ett enormt temperament som gillar 

  • dockor
  • åka rutschkana
  • gunga
  • lägga saker i påsar/väskor och gå omkring med dom
  • rita
  • duplo
  • bygga legogubbar
  • dansa
  • pussla

Majs, glass, choklad (såväl mjölk- som 80-procentig choklad älskar hon) och vindruvor är bland det godaste hon vet. 

Pratandet har hon varit lite sen med, men ger man sig bara tid att lyssna så hör man att hon faktist har ett stort ordförråd. 

Det går inte en dag utan att jag känner mig frustrerad med hennes humörväxlingar och temperament, samtidigt som det inte går en dag utan att jag fascineras av denna lilla personlighet och hur mycket jag älskar henne. Och jag älskar verkligen henne mer och mer för varje dag som går! Det går inte heller en dag utan att hon förvånar mig och det går inte en endaste dag utan att jag förundras över alla de saker som hon kan och som jag inte visste hon kunde, eller saker som hon förstår och som jag inte kunde föreställa mig att hon förstod. 

Hon är helt enkelt en fantastisk liten minimänniska  med mycket energi, humör, glädje och nyfikenhet. En liten minimänniska som är mammas lilla skrutta, mammas lilla morsgris. En liten tjej som är så enormt älskad av sin familj. En lillasyster som är storasysterns bästa kompis, den som storasyster säger hon älskar mest. Eller som storasyster säger 

Jag älskar Lillasyster mest i hela världen! Mamma älskar jag tio miljoner hjärtan, pappa älskar jag tio miljoner hjärtan. Lillasyster, ja, henne älskar jag tio miljoner plus tio miljoner plus hundra miljoner hjärtan!

Fyrkantiga ögon

”Mamma, jag tänker inte hålla på med paddan eller kolla på tv idag!”

Jag reflekterade inte så mycket över vad hon sa utan tyckte det mest var bra. Tills på kvällen när jag skulle skriva upp en sak på inköpslistan på mobilen. 

”Mamma, lägg ifrån dig telefonen! Du börjar få fyrkantiga ögon!”

Jag tror bestämt att vi alla ska minska ner på vår skärmtid, inte bara E 🙂

Sitter i bilen och har på radion. Det är reklampaus och det är reklam för en ”vuxenbutik” med ”vuxensaker” och ”vuxenleksaker”. Sedan kommer nästa reklam och efter det fortsätter programmet. Då frågar E:

”Mamma???”

”Ja?”

”Leker vuxna? Finns det vuxenleksaker? Vad är det för något?”

”Ja, det vet du väl! Pappa är ju vuxen, och han leker ju ibland. Eller hur?

”Jaaa…”

”Och lego är ju leksaker och pappa har ju massor av lego! Så visst finns det vuxenleksaker!”

”Ja!”

Hugh! Tur att jag fann ett svar så snabbt!

Kloka barn

På sistone har det pratats om barn hemma hos oss, jag tror att de där embryona i frysen spökar. Jag känner att jag börjar bli för gammal, det är jobbigt med barn och graviditet och på ett sätt känner vi oss klara med det. E har ju varit med i diskussionerna (som mer varit allmän snick snack) och en del tycks hon ha snappat upp. Hon vet på det stora hela hur barn blir till, att det behövs en del mamma och en del pappa för att det ska bli en bebis. Detta blev tydligt igår när ämnet kom av någon anledning upp igen. Jag tror att vi pratade om hennes kompis som har en lillebror. E verkade vara lite avundsjuk på det så jag frågade om hon också skulle vilja ha en lillebror (lillasyster var det hon önskade mest när jag var gravid). Hon tittade på mig och sa:

Vi har ju inte plats mamma! Då skulle vi få sälja all pappas Star warslego för han kan inte behålla sitt legorum! Och sedan tror jag inte det går. Jag tror att du… Jag tror att du har slut på delar som behövs för att det ska bli en bebis!

Så sant som det är sagt, jag hade ju lågt AMH då för två år sedan när vi gjorde utredningen och den lär ju inte ha blivit bättre på dessa år. Samtidigt, AMH skulle ju inte spela någon roll om något av ”eskimåerna” klarade resan från frys till bebis

Tjejsnack

E har granntjejen på besök. Sist så gick granntjejen, låt oss kalla henne G, så började E gråta hysteriskt för att hon inte fick sin vilja igenom. Då tröttnade G och gick hem till sig igen. Idag när hon kom över så satt jag och ammade och de gick in på E:s rum.

G: ”Du får inte bli sådan där som du var igår!”
E: Nej. Vet du varför jag börjar gråta så? För att det blir för många tårar i ögonen!”
G: ”Det brukar jag också få ibland!”

Och så var den frågan avklarad 😄

Frågor

E tycker det är så spännande att titta på bilder från när hon var liten och bland dessa bilder har vi även bilderna från hennes ultraljud. Idag när vi kom hem så visade jag henne dagens bild på Lilla Stjärnan och frågade henne om hon visste vad det var. Det gjorde hon inte. Då försökte jag påminna henne om de liknande bilderna i hennes fotoalbum.

Varför ligger jag i mammas mage där för?

Jag förklarade att det inte var hon utan en annan bebis och att den bebisen låg nu i mammas mage och att det var den bebisen som gjorde att jag kräktes så mycket. Hon reagerade inte så mycket nämnvärt över det. Först. Men efter ett tag började funderingarna ploppa upp.

Vet du, jag tror att bebisen sparkar så mycket och att det är därför du kräks, mamma!

När min lillasyster kommer ska jag ta hand om den! (här fick vi gå in och förklara att det även kunde bli en lillebror. Det var svårare att smälta, än själva bebisbeskedet, men det gick tillslut)

em>Jag ska lära min lillasyster eller lillebror att stå på händerna!
Och hoppa! Och äta med kniv och gaffel! Och…

Till sommar får jag bebisen i present, istället för att få den på våren!

Bebisen kommer få leka med H! (H=min bästa kompis son som fyller ett i januari och som tyvärr bor alltför långt bort och som vi träffar alltför sällan)

Jag ska berätta för S imorgon på dagis att jag ska bli storasyster i sommar!

Men tänk om det är TVÅ bebisar!

Om bebisen spiller mjölk eller välling på golvet så ska jag torka upp det!

När jag var liten bebis, hade jag någon storasyster då?

Många tankar och funderingar. Jag tror visst att hon blev lite glad…

🙂

Ur barnamun

När E skulle sova ville hon att jag skulle lägga mig bredvid henne. När jag lagt mig ner så vill hon kramas och så säger hon:

Min gosemamma! Du är så gosig! Du är som ett stort gosedjur!

Med tanke på att hon älskar gosedjur mer än någonting annat så visste jag att det var ett gott betyg. Jag kramade henne, min lilla Plutta och kände hur hjärtat höll på att spricka av kärlek

Rätt tid och det är mycket

Jag har fått några kommentarer om att det är bra att vi kommer att köra nästa IVF nu för ”rätt tid” kanske aldrig kommer. Kanske inte det. Däremot så finns det tider som är sämre lämpade än andra. Och det finns tider som är bättre lämpade. Kände jag att det vore ok med mitt jobb skulle det vara mindre bra nu. Nu skiter jag totalt i det. Jobbet är inte viktigt för mig. Eller jo, det är det ju egentligen. Det är viktigt för mig att känna att jag gör mitt bästa. Att jag försöker. Men jag känner ingen som helst stolthet för det jag gör, och jag känner inget speciellt för min arbetsgivare eller för kunden. Jag är nöjd med att jag får in min lön på kontot varje månad. Så vill jag inte ha det. Så jag försöker göra något åt det. Jag har två vägar ur det. Två planer som kan eventuellt slås samman och då blir det återigen mindre lämpligt med ett barn till, men blir det så, så blir det så. Mina planer är:

1) Köra IVF. En lyckad sådan skulle ge mig en tidsfrist om nio månader
2) Söka annat jobb

Nummer 1 blir det nog start i nästa vecka. Nummer två har jag redan startat. Jag har sökt tre jobb. En efter rekommendation från min förre chef, en på eget bevåg och en efter att ha blivit kontaktad av en rekryteringsfirman. Den jag sökt på eget bevåg ska jag på en andra intervju för inom kort. Den som rekryteringsfirman kontaktade mig på ska jag också gå på intervju för. Problemet är vad jag ska säga på jobbet. Särskilt om det även kommer bli en massa prover jag ska få springa på också det närmaste plus förhoppningsvis äggplock och återinföring.

Ur barnamun

Mycket oroligt barn:

”Mamma! Du håller på och spricker!”

20130806-094635.jpg

Ja du, lilla vän. Mammas kropp är inte den vackraste och är långtifrån en fotomodells kropp – den har ärr, ytliga blodkärl, celluliter, alldeles för många kilon och valkar, tyngdkraften börjar allt mer vinna över bröstens spänst och så vidare. Men vet du vad? Mamma är rätt stolt över den ändå! Vet du varför? Jo, den har gett mig det käraste jag har, dig!

Ett barns betraktelse

I går duschade jag och E och när jag satte mig på huk bredvid henne för att schamponera hennes hår så tittade hon på mina bröst och sa:

”Vilka långa bröst du har!!!”

Och så tillade hon efter en liten stund:

”Jag tror att dom är lite ledsna för dom slokar!”

När jag ställde mig upp igen så konstaterade hon glatt:

”Nu är de glada igen!”

En annan sak som är så rart med barn är att i deras ögon är de precis så vackra och fina och underbara som de är i föräldrarnas. Tidigare på dagen igår så var vi till Plantagen för att köpa lite störar och skyddsnät till våra odlingar och äppelträd. När jag stod och la det vi hade köpt in i bilen speglade hon sig i bilens lack, rättade till sin stråhatt och konstaterade:

”Jag är allt en bra vacker sommartjej!”

Och jag, jag kunde ju inte annat än instämma.

Besviket barn

I helgen när vi satt och åt frukost ute på altanen frågade E om jag hade ett jobb nu. Jag svarade att jag inte hade det. Då utbrast hon förtvivlat:

”Men! Jag trodde ju att du skulle få jobb i sommar!”

Hon lugnade sig lite när A berättade att även om det var varmt som på sommaren så var det fortfarande inte sommar, utan vår. Min lilla plutta, hon tänker och funderar verkligen så mycket på olika saker!

På tal om barn, det blev inte så mycket diskussion om vi skulle köra direkt med IVF i nästa vecka. Det var givet, vi kör. Vi är rörande ense om att nu kör vi på. Vi vill både komma till ett avslut. Oavsett hur det avslutet ser ut.

Så mina vänner. Om ca 10 dagar kan ni räkna med att det än en gång blir fokus på IVF här i min blogg

Gullunge!

Idag när vi var på Freeport och E satt och åt sina pannkakor och jag satt med min sallad så frågade hon:

”Mamma, varför har du ingen annan familj än en död pappa?”

Jag förklarade att jag visst hade en familj och inte bara en pappa som var död. Hon var min familj. Och min man, hennes papppa. Min mamma, hennes mormor levde ju också! Och så hade jag ju tre systrar! Förvånat undrade hon vilka som var mina systrar och jag räknade upp dom. Då kom hon på att hon hade ju en massa kusiner också och så fick vi räkna upp dom också.

På kvällen när A kom hem så bad hon snällt att han skulle leka med henne. Svaret var klockrent och fick mig att känna mig rätt hemsk:

”För att jag inte ska bråka med mamma!”

Och vet ni, det blev ingen bråk alls på hela kvällen utan istället blev det en mysig, gosig och fridfull avslut på dagen. Precis ett sådant avslut som ibland känns endast finns idylliska familjen i någon Hollywoodfilm.

Kompisar

Vid lunch sa E:
”Jag ska vara snäll och inte bråka!”

”Vad bra! Men varför ska du vara snäll för?”

”För att pappa inte är hemma!”

Och det har faktiskt inte varit så mycket bråk. Så vi åkte till Bushuset och lekte av oss lite

20130422-151746.jpg

Sköna söndag

I morse när jag vaknade kände jag att detta var en bra dag som jag dessutom började med att känna mig utvilad. Så efter frukost åkte vi till Ikea för att köpa inredning till den garderob som vi byggt upp i gästrummet. Även om vi inte var där så länge så var jag helt slut när vi kom hem. Det är ju skrämmande hur trött jag har blivit! Jag orkar ju verkligen inte någonting!

Trots tröttheten som känns som om den går genom märg och ben så har jag ägnat eftermiddagen till att gå igenom min garderob och rensa ur den. Herregud vad mycket man samlar på sig! Och nu är den betydligt tommare. Jag önskar att jag hade en massa pengar så att jag kunde upprepa det som jag fick i höstas av svärföräldrarna i födelsedagspresent, en dag med en personal shopper (JZ, jag vet att du läser detta, det kan kanske vara något för dig? Åhléns i Nordstan har sådana och som inte kostar något). Men som arbetslös är det ingen vidare idé…

Dagens skratt gav i alla fall E imorse. A hade fortfarande inte hunnit klä på sig och E fick syn på honom där han stod i kalsongerna. Hon kollade fundersamt på utbuktningen frampå kalsongerna en stund och frågade sedan:

”Har du bajsat på dig?”

Hi hi. Ja, vet man inte bättre så skulle man ju kunna tro att det kunde varit så! Förutom att bajset hade hamnat frampå istället för bak XD

Det är en sak till som varit bra med dagen. Ikväll var det dags för mun sista Gonal F spruta för den här gången och imorgon, på morgonen ska jag ta min sista spray med Synarelan! Underbart! Sedan är det ägglossningssprutan imorgon kväll, prick 36 timmar innan äggplock, dvs 22:15 och så det jag verkligen fasar för, äggplock. Är verkligen sjukt rädd för att det ska göra ont trots allt de kommer att proppa en full med, och rädd för att få ont efteråt. Blääää. Jag vill inte! Eller jo, det är klart jag vill, men jag vill inte vara med om allt det jobbiga! Nä, jag får försöka ta det lilla lugna och tänka positivt. Allt kommer att gå bra. Jag kommer inte att känna något. Och på fredag kommer jag att få ett fint ägg återinfört och så kommer jag att vara gravid och må som en prinsessa och så på rätt sida av årsskiftet kommer jag att få en liten bebis. Och det kommer att gå jättebra, liksom livet efter födseln. Det har jag bestämt, så det så!