Stoppa tiden!

Igår var det dagen D som E länge både fasta för och på ett sätt sett fram emot. På sistone mest fasat för. Hon skulle få ta det stora steget från förskolan till fritids. Att lämna allt det trygga och invanda med kompisar, personal, lokaler etc och börja något nytt med allt nytt, med endast en person som hon känner, granntjejen har gjort att hon på senare tid har varit orolig. Jag hoppas att i och med att ”skolan” (=förskoleklassen) börjar på måndag och att rutinerna där sätter sig och allt eftersom hon lär känna allt fler där så kommer det att ge sig och att hon börjar trivas. Även om hon igår kväll kände sig orolig och inte ville till fritids idag så sa hon i alla fall igår när vi hämtade henne efter ett par timmars vistelse att det hade varit kul och att hon gärna hade stannat kvar lite till. 

Även Lillasyster börjar nu bli stor. Hon har verkligen upptäckt det här med att hon är en egen person med egen vilja. Hon har även (så även vi) att det inte alltid är så lätt att veta vad det är hon vill vilket kan leda till väldig frustration. Det är även mycket ”kan själv”.

Under sommaren har Lillasyster även utvecklats mycket i sitt tal vilket är jättekul att höra. Nu ska man ju inte jämföra barn, men det blir lätt att man gör det ändå. Och i jämförelse med sin storasyster så är hon betydligt senare vad det gäller den biten. 

Vi hade hoppats att vi skulle kunnat komma igång med potträningen under sommaren, men då hon nästintill tyckt att pottan är en läskig sak och att bajs är något fasansfullt så har vi istället försökt få det hela mer avdramatiserat. När hon hat bajsat så har vi fått henne att se att det är bra då bajset gör att magen blir glad. Att göra rent från bajs görs för rumpan ska bli glad. Pottan har nu även blivit lite mer avslappnad tingest och nu har hon vid flera tillfällen i samband med blöjbyte frivilligt satt sig på pottan. Visst, det har inte kommit något, men hon har i alla fall suttit där och hon är inte längre rädd för den!

Jisses, vad tiden går! Mina älskade barn är inte så små längre! Kan jag inte bara få stoppa tiden en stund och bara få njuta av det som är? Eller går det att stoppa en del av det som är i en burk så att jag kan ta fram och njuta av det senare? Snälla?

Nordens Ark

Idag styrde vi norröver och årets besök på Nordens Ark och alla djuren där. Både tjejerna och vi trivdes och hade det bra, men framförallt var det så kul att se hur Lillasyster tyckte det var spännande med alla djur! Ok, de lite större bondgårdsdjuren som man fick komma nära tyckte hon var läskiga, men i övrigt så gillade hon dom. Favoriten var nog ändå den Svenska blåankan. Vi har nu en längre tid försökt få henne att våga gå och bara hålla ena handen, vilket inte har fungerat. Inte förrän idag då, när hon ville gå och kolla på ankorna. Vi har nu känt ett tag att hon säkert skulle klara av att gå helt själv mer än de få steg hon klarat av hittills, men modet och självförtroendet har inte riktigt funnits där. Och kanske även viljan? I vilket fall så fanns den där idag.

   
    
 

Ett beslut, en ansökan och lite om semestern

Jag har gått ett tag och funderat på en sak och idag, efter att än en gång ha pratat med A om det så tog jag ett beslut om att köra på. Jag ska chansa, nu får det bära eller brista. Vi får se var det slutar. Kanske blir det inget mer, kanske blir det resultat. Den som lever får se. 

Ikväll så skickade jag in en ansökan om förskoleplats till Lillasyster. Nu återstår det att se om vi får en och om det blir där vi önskar. Tänk att liten snart fyller 1 och att hon nu står i kö för en förskoleplats! Men det är klart, hon börjar bli stor. De senaste dagarna har hon allt oftare börjat ställa sig upp till stående och stått upp, om än väldigt korta stunder, och det helt utan att hålla sig i. Duktiga lilla snuttan!

En annan sak jag gjorde ikväll var att boka hotell och en tur till Kolmården i slutet av juli. Två nätter på hotell i Norrköping blir det. Förrutom det så ska vi tillbringa en vecka på släktgården utanför Sunne och så en tur till Danmark och bo på slott. Och så hoppas jag på fint väder och upprepa förra årets favorit, Örenäs slott. Det är verkligen ett ställe jag varmt rekommenderar!

Kollade även på lite tv ikväll. Det var en dokumentär om bebisens utveckling, Våra två första år. Såg du inte den så kan jag rekommendera att se den på SVT play. Mycket intressant om hur barnet och barnets kropp, hjärna och sinnen fungerar och utvecklas!

   
 

Det händer så mycket med Lillasyster just nu, varje dag gör hon något som hon inte gjort innan. 

Igår till exempel, på BVC och 8 månaderskontrollen så vinkade hon till och med till sköterskan när vi skulle gå. Visst, någon gång har det kunnat vara så att hon har vinkat till mig och A, men det kan likaväl ha varit en tillfällighet. Men den här gången var det verkligen ingen tvekan! 

Idag så gjorde hon för första gången några av rörelserna till Imse vimse spindel  och idag så kom hon på att lära-gå-vagnen var himla bra att använda sig av (och rolig) om man ville gå. Hittills har hon traskat runt en hel del hållandes mig i händerna men hon har inte riktigt velat stå och hålla i något annat än just mig. Inte förrän nu i dagarna. Nu har hon ju inte riktigt balansen så jag höll ju lite i hennes händer när hon gick, och så fungerade jag som mänskligt stöd när hon vid några gånger tappade balansen. När hon tröttnade på att gå med vagnen så släppte hon helt enkelt taget om den och försökte vända sig om och ta tag i mig. Det är ju så fantastiskt att det händer så mycket! Tänk på allt som hon redan har varit med om, all utveckling som hon har gått igenom! Tänk, för åtta månader sedan var hon ett litet knytte som mest sov och åt!

Just det där med äta och sova är ett lite jobbigt ämne hos oss just nu. Hon vaknar ofta på nätterna och är orolig. Det som lugnar henne är bröstet. Inte att hon äter några mängder, ofta är det bara några tag, men ändå. Jag vaknar och det blir inga långa sömnperioder på raken för mig. Tvärtom. Särskilt inte som jag ska börja jobba inom kort. Egentligen hade jag velat sluta med amningen helt vid det här laget, men då hon numera vägrar flaska helt, oavsett innehåll, och då hon inte dricker några mängder på dagarna… Plus att jag inte klarar av hennes ledsna gråt någon längre stund… Jag slits mellan min vilja att inte bara vara mamma längre utan även jag, vilket jag kan när jag jobbar, och mina skuldkänslor gentemot henne. Hon är så mammig! Och hon vill ju så tydligt ha mig och mins bröst. Hon visar att hon behöver mig. Och nu kommer jag snart att ”lämna henne” på dagarna… Visst, jag vet att hon kommer att ha det bra med A! Med vissa saker så är han till och med bättre lämpad än jag, men det är mig hon finner ro och trygghet hos i första hand. Vad är jag för egoist som sätter mig själv före hennes önskan och behov? Samtidigt så vet jag ju att jag kommer att må psykiskt bättre när jag jobbar, och då blir jag också en bättre mamma när jag väl är med barnen. Och jag ger A en chans att få vara med barnen, att komma dom nära. 

Det är inte lätt det här. Man kan aldrig egentligen veta vad som på sikt är rätt och vad som är fel. Vi får köra på det som vi på sikt tror är det bästa för oss. Och då framförallt för barnen. Kanske hade det allra bästa varit om vi hade kört några dagar var, men A kände att det skulle kunnat bli svårt för honom att koppla bort jobbet om han inte var ifrån det helt. Det skulle kunnat innebära ännu mer stress och ännu fler sena kvällar där han satt som nu, framför datorn och jobbade. Det har blivit väldigt många sena kvällar för honom de senaste månaderna och frågan är hur länge han skulle orkat med det? Det är nog bra att han ska gå på sin pappaledighet snart