Hans är död, länge leve Hans

Det finns några personer jag önskar att jag fick träffa/hade fått träffa. Mark Levengood är en sådan. Hans Rosling var en annan. 

Hans var för mig en förebild på många sätt och vis, inte minst som pedagog. Hans fattas världen. Världen behöver fler människor som Hans. 

Och nu har hans son, Magnus Rosling, på Facebook skrivit en hjälp till hur vi ska kunna låta Hans arv leva vidare. Den lyder så här:



❤❤❤

Att våga

”Har du en chef som du inte kommer överen med?

Säg upp dig. 

Har du en arbetsmiljö som du inte tycker om?

Säg upp dig.

Har du en affärsidé som du vill ge en chans? 

Säg upp dig. 

Världen är full av möjligheter. Om du inte är nöjd med situationen är det ingen mening med att sitta och klaga. Du kan faktiskt göra något åt det. Du kan säga upp dig, eller bryta dig liss från förväntningarna som andra har på dig. Funkar inte din affärsidé så hittar du något annat. Livet är för kort för att man ska nöja sig med dåliga chefer och dåliga miljöer, och ångra att man inte tog vara på möjligheterna. 

Du kan förstås välja att stanna kvar. Men om ditt mål är att nå framgång måste du ta risker. Jag tror detsamma gäller för lyckan. 

Följ ditt hjärta. 

Det är tufft att satsa. Det är därför så få vågar göra det. Och det ska vi vara tacksamma för. Det gör nämligen allt så mycket enklare för oss som vågar.”
Petter Stordalen i sin bok Min hemlighet

Läskigt

Fick denna information tillskickad från Förskolechefen:
”Föräldrainformation från förskolechef

Från ********** ******* till Personal och Vårdnadshavare i X och Y förskolor


Med anledning av att en okänd man rört sig i området runt Z och följt med en pojke i skolåldern hem där han stulit en plånbok, har ‘kommunen’ satt in extra väktare i det område. Pojken är oskadd.


Vi på X och Y är extra uppmärksamma på vilka som besöker förskolan och lämnar (som alltid) inga barn utan tillsyn.


Har ni frågor så hör gärna av er.


Förskolechef ********** ******* tel ***-*******”


Fy! Tur att E har sommarlov från förskolan nu!


 

Mefiabrus

Igår så var det två saker i media som jag särskilt reflekterade över. Det första var när jag på morgonen satt och läste GP. Där var det en artikel som berörde mig något så enormt och tillslut kunde jag inte fortsätta läsa då jag såg inget på grund av tårarna. Stackars lilla vilsna tjej! Tänk att som 18 åring tvingas lämna alla man känner, alla man älskar, all sin trygghet för något som man inte längre känner någon som helst trygghet för. Jag förstod aldrig av artikeln om det hade ordnats papper åt henne? Och man kan ju undra vad det är för liv hon har att komma till?

En annan sak som jag reagerade på under gårdagen och som det stod desto mer om var Zlatans samarbete med Volvo Personvagnar. Det hela har ju nu en längre tid hypats upp och nu när den till slut kom så hyllas den upp i skyarna. Och jag kan inte förstå varför. Visst, som vanligt med Volvos reklam är den snyggt gjord. Det är snygga bilder och snygga vyer, men så värst speciell är den inte. Visst, Zlatan visar upp sin kropp, och även sin familj. Och han läser upp svenska nationalsången, han, som aldrig någonsin sjunger den i vanliga fall. Men jag fattar ärligt talat inte vad son är så extraordinärt med just den här reklamen, eller samarbetet som Zlatan kallar det för. Jag kan inte låta bli att fundera på om hur mottagandet hade varit om det hade varit någon annan som hade gjort precis samma film? Och i mitt tycke så har Volvo flera andra, betydligt bättre och snyggare gjorda reklamfilmer. Men det är jag det. Tur att vi i Sverige får tycka som vi vill! Annars hade jag nog blivit rejält straffad för denna avvikande (?) åsikt.

Jag har aldrig förstått mig på Bo Kaspers orkester, men i dagens Så mycket bättre föll jag för deras Dansa på min grav

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Ok, det var flera andra bra tolkningar men på något vis så kändes denna låt i hjärtat. Och när han berättade att sången var skriven till hans barn, att han ville att de skulle kunna gå sin egen väg… Det kändes så rätt. Jag vill ge E styrkan och modet att gå sin egen väg. Så länge hon känner att det är den rätta så vill jag att hon ska våga tro på sina drömmar, att hon ska våga satsa på dom, oavsett vad någon annan säger

Att vara stark

Jag lovade nyligen texten Att vara stark av Marie Fredriksson. En text hon skrev under sin cancerbehandling. En text som ger mig, och jag tror många med mig, styrka och ork att fortsätta när det är tungt. En text som är en av mina favorittexter:

ATT VARA STARK
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit