RUT och ROT, positivt endast för de rikaste?

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet är en av alla motståndare till rutreformen och ska tydligen i en nyligen debatt hävdat att det enbart är de rikaste förorter som utnyttjar detta. Att det är där det utnyttjas mest tror jag på, men inte enbart där. Och ser man till att det har skapat 30 000 nya jobb, främst bland utrikesfödda kvinnor, en grupp som har det svårt att få in på arbetsmarknaden på annat vis så är det kanske inte så hemskt ändå? Nu vet jag att jag blandar äpplen och päron när jag kombinerar såväl ROT som RUT, men ändå. RUT är svårt att få faktiska siffror på hur mina grannar använder men med ROT så kan jag göra en uppskattning. Enligt hitta.se så är medelinkomsten i det område som vi bor i 26 986kr, dvs ungefär vad som även är medelinkomsten i Sverige. Kollar man på de 10 närmaste husen så har 5 under det senaste året tagit in hantverkare. Kanske fler, har inte hundra koll på alla eventuella renoveringar inomhus. Jag har inte heller koll på mina bekantas inkomst men flera par som jag gissar på är medelinkomsttagare utnyttjar RUT. Det är kompisarna som jobbar som vårdbiträde, lärare, förskolepedagog, socionom, fabriksarbetare mm. Och jag kan inte låta bli att tänka på när mamma inte ansågs vara i behov av hemtjänst, men då hon inte klarade av mer än enklare städning själv så anlitade hon en kvinna som kom regelbundet och hjälpte till med städningen. Hade det inte varit för RUT skulle mamma inte haft råd med det med tanke på att hennes låga pension. Så i min värld så är det inte bara de rikaste som går som vinnare med RUT/ROT. Även de som inte är gjorda av pengar har glädje av det. Eller fråga de 30 000 personer som idag har ett jobb att gå till, tack vare den ena av dom, RUT

Annonser

Den senaste veckan har #metoo exploderat över världen och så även debatten och jag tror inte någon har förblivit oberörd. Det väcker känslor. Och tankar. Så även hos mig. Så här kommer några av mina.

Det lyfts upp i media kända personer som har gått över gränsen och vara beteende på inget sätt är ok. Det jag reagerar här är 

  1. Varför lyfta upp allt detta i media? Varför peka ut enskilda personer? Jag ser inte syftet med det hela
  2.  Särskilt inte om det har varit känt av många. Där många har stått bredvid och låtit det ske utan att reagera, utan att säga stopp. Där många har stått nere bredvid, sett, hört och låtit det fortgå. Kanske till och med skrattat med åt ”skämten”. Men inte sagt något. Vad säger det om dessa personer? Särskilt om de inte har stått i beroendeställning till den som har haft detta kränkande beteende? Jag ser det lite som ett tonårsgäng där man trissar varandra till att hela tiden gå ett steg längre, allt för att vara ”störst”, ”bäst”, ”roligast”. Där det är någon som inte ser var gränsen går, och därmed passerar den. Och de andra lattjar med, men med en obehagskänsla i magen. För att varje gång som detta händer, för varje gång som gränsen passeras så flyttas gränsen en bit, steg för steg. I det fallet är det inte ens fel att gränsen passeras. De andra är minst lika delaktiga i det då de inte säger något. För att de tiger. Och detta gäller oavsett om det handlar om sexuella trakasserier och övergrepp eller andra händelser som tex andra trakasserier/övergrepp och andra brottsliga handlingar. Låter man något sådant fortgå och man säger inget, ja, då är man i mina ögon precis lika skyldig som den som utför handlingen. 
  3. Varför är det egentligen en sådan fokus på sexuella handlingar? Ja, jag tycker att det är bra att det lyfts upp hur fel det är i samhället när var och varannan blir sexuellt trakasserad på ett eller annat vis. Det är jättebra! Men varför hör man inte om de fall där kvinnor har trakasserat män?  Eller finns dom inte? Eller är det så att det fortfarande idag är ok att kvinnor ”tar för sig”? Det jag saknar i den här debatten är alla de andra handlingar som inte kan klassas inom området ”sexuellt”, men som likväl är nervärderande, kränkande och förtryckande. I min värld så är alla trakasserier och kränkningar precis lika fel, oavsett om de är av sexuell karaktär, eller inte.  Något som inte borde få excistera. Och om man ser att någon utsätts för detta så är det ens för-de skyldighet att försöka sätta stopp för det. Jag tror på kulturens kraft. Kulturen går att ändra. Kulturen sitter i huvudet hos de som finns i den. Det som finns i huvudet på någon kan ändra på. Det tar tid, men det går. Om en ensam person försöker ändra, så går det inte lika lätt, men det går. Man kan lära gamla hindrar att sitta, det tar troligtvis bara längre tid
  4. Jag såg denna och reagerade över att ”sexuellt ofredad” används i kolumnen. Sexuellt ofredad blir man (i min värld) av någon som vet vad sex och lust är. Jag tror inte att en fyraåring vet det. Eller vad sex är. Jag tror inte mina barn, 3 och 7 år gamla vet vad varken ”sexuellt ofredande” eller ”sex” är. Jag tror inte att de är unika. Snarare tvärtom. Och vet de inte vad det är, kan de då utföra sådana handlingar? Däremot så kan de begå handlingar som inte är ok av andra skäl. Handlingar som de förhoppningsvis har lärt sig inte är ok. Som att säga dumma saker till någon. Eller om någon. Eller göra dumma saker. Som att slåss. Eller bitas. Eller puttas. Saker som de lärt sig allt eftersom i sina liv att det inte är ok. Men däremot handlingar som kan uppfattas vara av sexuell art vet de inget av. Tror jag. Hoppas jag. Jag försöker lära dom att deras kropp är deras. Att ingen annan får bestämma över dom. Eller deras kroppar. Eller lite fel är det ju där. Vi föräldrar bestämmer ju ibland över dom. Och deras kroppar. Som när de inte vill borsta tänderna eller håret. Eller när de inte vill torka sig ordentligt efter att ha gjort nummer två. Eller inte vill duscha fast de luktar skunk, gammal svett och sur mjölk och är leriga från topp till tå. Då går vi in och lägger in vårt veto. Eller som när Lillasyster brände sig på spisen och vi tvingade henne hålla handen under svalt/kallt vatten och därefter la på brännskadegele fast hon inte ville. Eller… Så ibland går vi över gränsen för vad de tycker är ok, men vi ser att det är för deras bästa. Vilket leder mig till
  5. Hur vet man vad som är ok och vad som inte är ok? Hur vet man vart gränsen går? Att ta på någons rumpa kan vara ok (men är nödvändigtvis inte det, beroende på hur msn könner varandra och hur mottagaren tar det) om man har ett förhållande på något vis. Att ta på en främmande persons rumpa är i de flesta fall inte ok. Att ta på någons bröst, samma sak. Men att ta på någon annan i övrigt? Det beror på. Det beror på så mycket olika saker.  Om det är två personer som är intresserade av varandra så är det ok. Och ibland kan det vara så olika. Som när jag gick på högstadiet så hade jag en lärare i matte som inte hade riktigt samma behov av personligt utrymme som många andra har. Jag minns med obehag hur den här läraren kunde komma och stryka en över armen och fråga hur det gick. Eller hur nära läraren stod en när man fick hjälp. Hur svårt det var att lyssna på det som sades då obehaget var så stort. Av detta skulle man kunna tro att det handlade om något sexuellt, men jag tror inte det. För i så fall skulle det varit det gentemot klassens samtliga elever av både könen. Jag tror inte att läraren ifråga var medveten om vilket obehag detta medförde hos alla elever. Och i och med att ingen sa något… Men vem skulle kunnat göra det? 


Mer tankar och funderingar finns angående detta. Betydligt fler. Men jag nöjer mig med det. För idag i alla fall. Jag är rätt trött och sliten och börjar känna att mina tankar börjar bli alltför röriga för att fortsätta just nu

En fundering:
Jag såg dagens tidningslöp och blev verkligen fundersam och samtidigt glad på det som dessa förmedlade ut och så slogs jag av två saker. Den första handlar om sommarens (?) största snackis, Anders Borg. Många har reagerat på det som har hänt. En del är jätteupprörda och andra tycker att ”det är sånt som händer”. Min tanke i detta: det han gjort är inte ok på något vis. Men, detta hände på en privat fest. Han är inte minister längre, även om han var vice ordförande i Kinnevik. Jag vill inte ursäkta honom, men av allt att döma så ser i alla fall jag varningssignaler av hans beteende. Varningssignaler för att han har problem med att hantera alkohol. Om det är alkoholism eller bara svårighet att hantera alkohol förtäljer inte historien, men vi bör minnas att alkoholism klassas som en sjukdom. En del i sjukdomen är att förneka att man har problem. Nu har han ju tydligen sagt att han ska söka hjälp, och DET tycker jag är bra. Och dessutom, läser man artikeln som jag länkade till ovan så har han polisanmälts. Av polisen själva, och inte av någon av festdeltagarna. 
Det jag vill ha sagt är att detta rör egentligen inte någon annan än Anders, hans familj och de som deltog vid festen och blev utsatta. Vi andra har, som jag ser det, ingen som helst ursäkt till att lägga oss i eller förlöjliga honom. Vi har inte heller rätt att peka finger, eller på annat vis trycka ner honom. Lika lite som vi har rätt att förtrycka någon annan med alkoholproblem. Eller någon med någon annan sjukdom, för den delen. Att han betett sig som ett riktigt fyllesvin ger inte oss rätt att bete oss som svin, oavsett om vi är nyktra eller ej. 
Så, vad var det nu jag ville få ut av detta inlägg från början? Hur kunde jag bli glad över löpsedlarna som med stora bokstäver berättade om Borg? Jo, för stod det inte om Borg så stod det om en annan känd person, Leif G W Persson. Vad var det som var så roligt med Borg och G W? Jo, tänk vad underbart det ändå är att inget värre har hänt i världen, i alla fall inget värre att skriva om, eller ha löpsedlar på än att en f d minister för ett tag sedan visade sig ha problem med spriten och att en kriminolog/författare inte går ner i vikt! Jag är tacksam, väldigt tacksam för detta! Det jag dock inte kan kåta bli att fundera på är varför man egentligen bryr sig om något av dessa löp??? 🤔 

Kanske inte riktigt, men nästan…

…så att jag känner igen mig i denna debattartikel. Stundvis i varje fall. Samtidigt som jag känner lättnad över att det inte är så hela tiden. Bara stundvis. Det kan nog vara så att det är Lillasysters ålder som gör att det är enklare. En teori som jag grundar på att jag stundvis i år t.o.m. har känt en lättnad över hur bra allt har varit just där och då, stunder när mina två lekt tillsammans i frid och harmoni och i glädje. Stunder av rena ”halleluja-moments”. Visst är det skönt när barnen blir lite äldre och klarar sig, i alla fall under korta stunder själva!

Så sant 

Känner inte alls för att gå och lägga mig och sitter istället och läser tidningarna på mobilen. Hittar då två krönikor som jag inte kan annat än nicka och hålla med. Den första, som Alex Schulman (som jag för övrigt för det mesta har svårt för) är något som jag själv funderat på ett antal gånger handlar om avslutningar och föräldrars närvaro på dessa. Den hör lite samman med den  andra, som Clara Lidström har skrivit och vissa saker kan jag bara humma igenkännande på. Så hög igenkänningsfaktor jämfört med de tankar som stundvis har farit genom mitt arma huvud. handlar om folks storhetsvansinne och hur snabbt vissa är på att dömma andra. Och ja, jag erkänner, det gör jag också ibland, men jag försöker bli en bättre människa och inte dömma så fort i alla lägen. Vad tycker du?

Kärlek när det är som svårast

Jag slås av den solidaritet och kärlek som svenska folket visar i detta nu! Det som hänt är fasansfullt och helt totalt förkastligt och jag sörjer med alla som drabbats. Det finns inget som ursäktar en handling som denna! 
Samtidigt så känner jag glädje och stolthet för det svenska folket som kommer fram. Det svenska folket öppnar sina famnar för varandra, hjälper den som är i nöd, man gör vad man kan. Låt oss fortsätta med det! Låt inte de som gjort detta få vinna! Jag tror inte att deras huvudmål egentligen var att döda några. Jag tror deras huvudmål var att skapa skräck, hat och ilska. Allt det som skapar osämja. För vilket vapen är bättre än den som bryter något sönder inifrån? Vad är bättre på att bryta sönder människor än just dessa känslor? Inget.

http://www.expressen.se/ledare/sanna-rayman/glom-inte-omheten-vi-kande-denna-terrordag/ 

”Världens gång” i GP idag

Försökte hitta på men lyckades inte hitta på gå.se så jag fick fota från dagens nummer för att kunna dela. Det hon skriver är ju så sant när man tänker efter. Som lärare ”uppträder” man dagligen. Som lärare måste man, precis som en artist, nå ut till sin publik. Man vill att publiken lyssnar på en och tar till sig ens budskap. Och man vill att budskapet fastnar. Och både en artist och en lärare vet att man har lyckats när man har lojala fans
Så, fram för att göra lärarna till idoler!

Hänsyn och respekt

Jag har så många gånger funderat på olika föräldrars uppfostran och i vissa fall brist på uppfostran. Jag är inte ensam om det, jag tror de flesta reagerar på andra föräldrars sätt att vara just föräldrar och hur de uppfostrar sina barn. Något som jag såg under min tid som lärarvikarie (i ett annat liv, en annan tid för evigheter sedan) och som jag  förundrades och förfärades  av var många elevers egoism, självcentrerade synsätt och brist på respekt och förmåga att visa hänsyn till andra. Detta är något jag fortsatt att reagera och förundras över. I dagens GP skriver Joakim Lamotte en krönika om detta. Och jag, jag kan inte annat än att hålla med honom.

Hur tror ni att era barn ska lära sig folkvett om ni själva inte kan bete er som folk? Skärp er.”

Sitter så här på kvällskvisten och läser dagens GP och om Dådet på Vårväderstorget och en artikeln med Saida Hussein Moge som är fritidspolitiker och kan inte låta bli att reagera på hon skyller det som hände på samhället. Att de män som genomförde detta fasansfulla dåd gjorde som de gjorde för att de som barn hade hamnat i ett utanförskap i samhället.  Bullshit säger jag. Utanförskap kan man till viss del skylla på samhället, men inte helt. För trots allt, det finns många invandrare och flyktingar som skapat sig helt normala liv i det svenska samhället, trots dåliga förutsättningar från start. Det är människor som tagit ansvar för sitt liv och sin situation. Som i många fall även har betytt tuffa beslut, efter mycket svåra val. Det är bullshit att det är samhällets fel att dessa män först drogat, planerat och slutligen utfört ett dåd som detta! Det är ingen annans fel än deras egna, de som utförde dådet. Bara för att man hamnar i utanförskap av olika skäl så kan det inte på något vis vara samhällets fel att man som person gör vissa medvetna val och agerar efter dessa. Det är personliga val man gör. För oavsett hur djävligt ens liv är så finns det ingen ursäkt till att man planerar och begår mord. Ingen.

”Arkeologisk utgrävning”

Det jag undrar nu, hur gammalt måste det man gräver efter vara för att kallas arkeologisk? Årtalen 1925-1950 och 1957-1982 tycker jag inte ligger långt borta och framförallt inte så långt borta att det kan kallas arkeologisk! Eller är det så att jag som är född -76 är antik? Vad är då mamma som föddes -41? 😳

Pensionär på jakt

Såg denna annons i Kungsbackatidningen tidigare i veckan


Jag kunde inte låta bli att börja fundera:

Hur kommer det sig att en skönhetssalong äger Bed & Breakfast i Frankrike (land gissade jag utifrån önskemålet om språkkunskaper)? Hur mycket jobb är det som det krävs, egentligen? Vad är det för b&b? Hur många platser finns det? Vad är det för människor som kommer dit? Vag ligger det mer exakt? Men framförallt så är jag nyfiken på de pensionärer som visar intresse. Vilka är de? Ser de detta som sitt livs chansning och/eller äventyr?

”Det var bättre förr”

…och ”maten var billigare förr” är sådant som man kan få höra ibland. Vi diskuterade detta på jobbet igår efter att ha läst följande notis i GP


Vi kom ganska snart fram till att vår gissning på vad dagens människor gjorde med pengarna efter att maten var betald var i många fall onödig konsumtion. För väldigt många går nog dessa överskottspengar till kläder, inredning, nöjen, resor, renovering och annat som egentligen inte är något som vi ”måste” ha. Eller som en kollega sa, hans farfar var dräng. Hans jobbade egentligen måndag till fredag, vilket på den tiden ansågs vara bra. För det fick han mat och husrum. Ville han ha något extra så hjälpte han till på helgen och det han fick då var en flaska sprit. 

Som sagt var, allt var inte bättre förr. Förutom kanske då för naturen..?

Det här med amning

I gårdagens GP fanns det två artiklar om amning, både med Agnes Wold bakom. Den ena om amningshetsen och den andra om att det gör inget om amningen inte fungerar. Nu finns det inte några direkta källor som man kan källgranska, men likväl, amningshetsen är forfarande än idag stundvis enorm och personligen så tror jag att det bästa för både mamma och barn är den situation där både kan känna sig bekväma och tillfreds. Jag tror på att det är bättre för barn och anknytning att mamman är lugn och harmonisk och bli helt, eller delvis, flaskmatad, än att mamman mår dåligt, har skuldkänslor och känner sig otillräcklig och som en dålig förälder bara för att hon inte lyckas få amningen att fungera. 

Vad tycker du?

Är det bara jag

…som reagerade på det Gina sa i kvällens melodifestival till Martin Stenmark? Jag kollade tidningarna på nätet som hastigast, och där stod det bara om den omgjorda nationalsången och Ginas Zlatan-”skämt”.

  Men som sagt var, ingenstans kunde jag hitta ett ord om det Gina sa till Martin. Jag reagerade då, men det jag mest reagerar på nu är det faktum att det tydligen är helt ok att säga så djupt sexuella saker till andra människor. Är det ok för att hon är tjej, kanske? Eller är det ok för att det var på tv? För jag kan inte se att det skulle blivit lika lite reaktioner om en man hade sagt till en kvinnlig deltagare hur sexig hon var, att han ville stoppa ner henne i sin ficka och att hans spermier kom i dallring när han var i närheten av henne. Jag vet inte, för mig var det misstänkt likt sexuella trakasserier. Kanske är jag överkänslig. Men ändå. Vart är vi på väg när det tydligen är ok att säga något med så tydlig sexuell mening och ton till en annan person, utan att någon reagerar? Hade det varit lika ok om hon dessutom hade gått fram till honom och greppat tag om hans ända? Om hans ”paket”? Jag må vara sjåpig, men jag skräms. Om det är ok, vad mer är ok? Vart går gränsen? 

Människan och dennes natur är allt bra konstig. Och intressant fascinerande. Vissa mer än andra. Någon som jag inte kan låta bli att fundera på, och bli extra nyfiken på hur denne fungerar är den för tillfället väldigt aktuelle ”sexbunkerläkaren”. Hur fungerar en person som han? Hur tänkte han? Ok, lite får man ju insyn i hans sätt att tänka, men det är ju så ytligt. Det jag funderar på är hur hans tankegångar gick när han planerade bunkern, vad han tänkte när han åkte med den där kvinnan till polisen, ja, i allmänhet hur han tänker om saker och ting. Och hur har det blivit så? Hur kan man tycka att det är ok art kidnappa en annan person och hur kan man förvänta sig att denne kommer att gilla en på sikt? Ja, till och med bli ens partner? Jag förstår inte! Men jag vill förstå. Jag skulle vilja få en insyn i hans tankar, hur han tänker och hur han fungerar. Eller så är det just det jag inte vill. 

Sedan så skulle jag bra gärna veta hur hans försvarare ser på sin klient…

I Aftonbladet finns det en artikel om att filmen En man som heter Ove på sin premiärdag slog antalet tittar jämfört med Star Wars: the force awakens och jag kan inte låta bli att slås av den dåliga vinklingen. Hur kan man jämföra en svensk film på sin premiärdag, juldagen,  med en film som redan gått i två veckor? Ser man kritiskt på detta så ser man att den svenska filmen har premiär på en av de största biodagarna på året, på juldagen, då de flesta är lediga från jobb och skola, då både gammal och ung bänkar sig vid bioduken. Och då är det för många givet att välja en svensk film så att hela familjen ska kunna ha glädje av den. Ser man till fakta och jämför premiärdagen på de både filmerna så ser man att den amerikanske filmen hade premiär en helt vanlig onsdag. En helt vanlig onsdag, mitt i veckan, som de flesta jobbar på/går i skola. Både den dagen och dagen därpå. Och ändå, trots det så såg strax över 113 000 svenskar Star Wars: the force awakens på dess premiärdag i jämförelse med 76 000 som såg En man som heter Ove.  Så med denna fakta så kan jag inte annat än tycka att En man som heter Ove har långt kvar för att slå Star Wars även om den på just juldagen hade fler tittare. Kör man med Aftonbladets sätt att jämföra så slår En man som heter Ove även de mest sedda filmerna genom tiderna, dvs Borta med vinden(1939, totalt över 504 miljoner biobesökare), Titanic (1997, totalt mer än 355 miljoner besökare)och Star Wars: Episode IV – A new hope (1977, med över 436 miljoner besökare). 

Förklara för mig 

Till mångt och mycket tycker jag att det är fritt fram för var och en tycka och tänka vad denne än vill, men det gäller bara  så länge ingen annan skadas. 

Den senaste tidens ökade flyktingströmmar till Sverige har nog ingen kunnat missa. Inte heller hur åsikterna går isär vad det gäller Sveriges hantering av flyktingarna. Och jag förstår både sidornas argument, i alla fall till en viss del. Jag håller med om att Sverige har inte råd idag att ha en bra barnomsorg, äldreomsorg, skolor och sjukvård. Men samtidigt, jag anser inte att vi heller kan stå här och titta på när människor dödas och inte göra något. Länderna runt de drabbade länderna går idag på knäna, att skicka mat, pengar och dylikt till dom är inte tillräckligt. Det förbättrar inte situationen så mycket. Det vi skulle kunna hjälpa till med på plats är att stoppa kriget. Men hur gör man det utan att förvärra allt? Och vilka alternativ finns det till att stoppa det genom att åka själva ner och kriga? Jag har inga svar, dock vet jag att jag vill inte åka ner och kriga. Jag vill inte heller att mina nära och kära ska åka ner och kriga. Och risken det innebär… Risken att de inte kommer tillbaka… Ja, då tycker jag alternativet att låta flyktingar komma hit är betydligt bättre! 
Det jag främst reagerar på, det jag rent ut sagt blir förbannad på är hur vissa människor som är emot Sveriges flyktingpolitik agerar. Jag reagerar på den hat som visas överallt. Jag förstår att man blir arg på regeringen/myndigheterna/de som är för flyktingmottagning men jag kan över huvudtaget inte förstå hur den kan vecklas till hat mot den enskilde flyktingen så att det slutar i våld, såväl fysisk som verbal sådan. Hur i alla sina dagar kan en person som söker efter ett bättre liv, ett liv över huvudtaget, vara skyldig till vad de svenska myndigheterna beslutar? Är det så konstigt att man som flykting väljer att leta efter ett liv, trygghet, fred? Vi svenskar gjorde det på 1800-talet. Under ca 70 år lämnade ca 1,5 miljoner svenskar landet i hopp om ett bättre liv, och då framförallt i Amerika. 1,5 miljoner människor. Då kan man ta i räkning att under samma period hade Sverige en befolkningsnivå på mellan 4-5 miljoner. 

Jag kan ärligt säga att levde jag i krig, fattigdom och missär skulle jag göra samma sak som dessa emigranter gjorde då på 1800-talet. Jag skulle göra samma sak som dagens flyktingar gör. Jag skulle leta efter något bättre. Jag skulle söka mig dit där jag fått höra att saker och ting faktist är bättre. Min undran till den som hatar den enskilde flyktingen, den som skriker, spottar och misshandlar en flykting för att denne har sökt sig hit till Sverige är att skulle inte du också göra detsamma om du stod i samma situation? Om du levde i missär, i djup fattigdom, med hot om att du och din familj svälter ihjäl, skulle du inte då försöka leta dig dit där ni har en bättre möjlighet att överleva, att få ett bra liv? Om du levde i ett land, härjat av krig, där du, din familj, dina nära och kära inte vet om ni kommer att överleva dagen då ni inte vet om ni kommer bli dödade av ett skott, en bomb, skulle inte du då söka säkerhet? Eller skulle du stilla sitta kvar och hoppas på det bästa? Ärligt?

Visst, det finns garanterat en del skitstövlar som kommer till landet. Visst det kommer säkert folk som vill utnyttja systemet. Men du som är emot invandringen, tror du verkligen att alla dessa människor kommer hit enbart för att ut utnyttja det svenska välfärdssystemet? Om du inte tror det, om du ändå hatar alla flyktingar, varför gör du det? Varför dra alla över en kam? Varför drar du inte alla norrmän över en kam, du vet ju att en norrman åkte 2021 ut till en ö och skadade över 100 oskyldiga människor, de flesta ungdomar, varför tror du inte att alla norrmän är kapabla till att göra detsamma? Du vet att -88 så dödade en finsk man en man, en kvinna och deras son i Åmsele, varför tror du inte att alla finnar är mördare de med? Du vet att en svensk 21-åring 2015 klädde sig i lång rock, mask och beväpnad med kniv och svärd gick till en skola och skadade flera personer, dödade två. Tror du att alla svenskar är mördare? Tänkte väl det! Samma sak gäller med allt annat, alla Stockholmare är inte snobbar, alla Norrlänningar är inte tystlåtna, alla män är inte våldtäktsmän, alla arbetslösa är inte lata, alla sjukskrivna är inte bidragsfuskare, alla invandrare och flyktingar har inte kommit hit för att leva på våra svenska bidrag och utnyttja det svenska välfärdssystemet, de har inte alla kommit hit för att fortsätta kriget här eller islsmisera Sverige eller vilka andra saker det nu är som människor oroar sig för. Så är det inte! Vi kan inte dra alla över en kam, vi kan inte låta människor lida i onödan och bara stå bredvid med armarna i kors och se på! Vi kan inte heller leva våra liv med ögonbindel och skygglappar och tro att Sverige är en rosaskimrande plats och att krig, svält och dylikt inte skulle kunna uppstå här. Det är alltför naivt!

Jag förstår den oro som många känner för den svenska ekonomin och och över alla kostnader som flyktingarna för med sig. Samtidigt så måste vi se längre. Fler människor betyder ökade behov. Ökade behov kräver fler skolor och barnomsorg, fler affärer, fler sjukhus etc. Det medför fler arbetstillfällen. Fler arbetstillfällen kräver fler människor i arbete, vilket leder till ökade skatteinkomster för kommuner, landsting och Sverige. Får vi in dessa människor in i samhället på ett bra sätt så tror jag absolut att vi alla kan tjäna på detta på sikt! Allra bäst är det med dom som redan kommer och har gedigen utbildningen och arbetserfarenhet med sig, dom behöver inte gå nio år i grundskola, tre år på gymnasium och år inom barnomsorg innan de kan börja jobba och på så vis betala in skatt. Vissa är klara för arbetslivet, medan  andra behöver mer innan de kan komma igång, men oavsett tror jag att de flesta har mycket som de skulle kunna bidra med. Ni som bara ser på kostnaderna idag, har ni över huvudtaget funderat på hur det kan bli på sikt om man idag satsar pengar? Eller ser ni bara kostnaderna kortsiktigt?

Det finns dock en sak som särskilt gör mig riktigt förbannad är att det finns människor som samtidigt som de förfasas över de ökade kostnader som denna flyktingström för med sig, genom sitt handlande gör att kostnaderna för flyktingarna ökar ytterligare. På grund av vissa  flyktingmotstpndares  agerande måste samhället ta till ytterligare  skyddsåtgärder, åtgärder som kostar. Poliserna måste öka sin närvaro vid flyktingförläggningar och andra platser där flyktingarna befinner sig. Räddningstjänsten måste åka ut och ta hand om skadade, släcka bränder på boenden för flyktingarna, kommuner och dylikt måste hitta nya lokaler, renovera nerbrunna, skaffa fram nya förnödenheter etc bara för att några idioter till flyktingmotståndare inte kan se hur deras handlande påverkar kostnaderna. Kostnaderna som de skrämt ser skjuta i höjden. Eller tror de att ”det inte drabbar någon fattig” när en byggnad brinner ner? Tror de inte att madrasserna, lakanen, kuddarna, täckena, övriga möblemanget i dessa flyktingmottagningar har kostat något och inte heller kommer att kosta något att ersättas? Eller tror de att deras agerande gör att övriga samhället ska ge upp och inte starta några fler boenden/mottagningar etc? Jag vet inte! Jag vet bara att jag blir så enormt förbannad över denna slöseri med samhällets resurser, resurser som redan innan är begränsade! Jag blir så förbannad över vissa människors oförmåga att tänka längre än vad näsan räcker (och i vissa fall inte ens så långt)! Och jag blir så förbannad på dom som beklagar sig över de ökade kostnader som den svenska flyktingpolitiken medför, och som sedan medvetet går i ren protest, med full medvetenhet går och ökar kostnaderna. 

  

Förskolan och barnens vistelsetid

Något som är väldigt debatterat och skuldbeläggande för föräldrarna är barnens vistelsetid på förskolan. Där är förskolelärare särskilt bra på att kritisera, vilket gör mig än gladare över denna debattartikel som en förskolelärare i min umgängeskrets länkade till på Facebook. Så bra skrivet!

Priset för skönhet

De flesta känner ju till fördelarna med ekologiskt odlat och närodlat och många köper just detta på grund av fördelarna. Vi svenskar har allt mer blivit medvetna om vår påverkan på miljön och allt fler försöker sig på att ta i alla fall ett steg åt rätt riktning. Det som är lätt att glömma är vår övriga påverkan. Den påverkan som uppkommer på grund av våra andra val och inköp. Ta tex metallbrytning. Det ger inte bara öppna sår i landskapen utan dessa kräver ofta mycket energi och kemikalier. Giftiga kemikalier. Kemikalier som vi inte vill ha ut i naturen. Och oavsett hur försiktiga vi är så kan det gå fel. Som i Colorado. Myndigheterna råkade ta sönder en damm vid en guldgruva. Nu läcker gifter ut och på sikt hotas även Grand Canyon.    Och detta bara för att vi vill hänga på oss lite bling bling i form av guld. 
Frågan är, är det värt det?

Fast

Jag fick nys om denna artikel via Facebook, läste en del kommentarer och började fundera lite. En del tyckte att familjen ska få åka hem och staten/försäkringsbolaget/någon betalar resan, och vården på sjukhuset, en del tyckte att familjen skulle få låna pengar (av någon/staten/etc) och en del tyckte att de fick skylla sig själva och jag började fundera på var jag står. 

För det första så kan jag reflektera över hur det var när jag var gravid och skulle iväg på tjänsteresa till Finland under senare hälften av graviditeten (dock tidigare än den aktuella familjen). Jag kollade upp flygbolagets regler, jag kollade vad som gällde försäkringsmässigt och jag kollade med såväl barnmorska som läkare. Därefter funderade jag på sannolikheten på att något skulle ske under resan och utefter det bestämde mig för att åka. 

Den här familjen tycks enbart ha funderat på vad flygbolaget kräver, inte något annat. De har inte funderat på att mamman tidigare har fött barn alldeles för tidigt (vecka 28 tror jag det var), de har inte funderat på försäkringsmässigt annat än hemförsäkringen (och graviditetsförsäkring), att de reste i vecka 31, att de reste utanför EU eller något annat. De tänkte inte utan åkte. Och nu kom bebisen alltför tidigt och de sitter fast i Turkiet med en sjukhusräkning som tickar på och turkiska läkare som inte vill släppa det för tidigt födda barnet. Hur ser jag på saken nu? 

Jag tycker de var klantiga och hade allmänt huvudet under armen som bokade och åkte på resan innan de hade kollat upp saker och ting noggrannare. Särskilt med tanke på deras historia med prematur födsel i en tidigare graviditet. Jag tycker inte att de ska få hjälp med att bekosta resan hem för bebisen, det tycker jag att de ska bekosta själva. Eventuellt att de får låna pengar till hemresan av UD eller någon. Men det först när läkarna i Turkiet bedömer barnet gammalt och friskt nog att genomföra resan utan risk. Familjen bör även, tycker jag, kunna få låna pengar till sjukvårdsräkningen. Övriga kostnader tucker jag de får försöka fixa själva. Det är ändå de som satt sig i den sitta de befinner sig i idag. En kommentar på artikeln var att

Det är inte föräldrarna som straffas av sitt misstag, det är bebisen!”

Frågan är, straffas verkligen bebisen av att inte få åka hem till Sverige nu? Eller att föräldrarna oroar sig över räkningen? Jag kan inte se att det skulle vara så. Kanske om jag tvivlade på den turkiska sjukvården, men jag tror bestämt att den är helt ok där som här. Jag tror till och med att den kan vara lika bra som här i Sverige, om inte till och med bättre i vissa avseenden. 
Vad tycker du? Vad tror du?

Så klokt

I onsdagens Göteborgs-Posten så finns det en artikel om stressforskaren Lennart Levi som är fullt aktiv i sitt arbete trots att han fyller 85 år. Där säger han något som jag tycker var så klokt och som jag ska försöka bli bättre på att följa: 

Man ska minnas att man alltid har ett val när något går galet. Man kan slita sitt hår och dunka huvudet i väggen, eller försöka hitta en annan och mer konstruktiv lösning. Det finns alltid en annan väg”

Så sant som det är sagt. Jag har alltid försökt ha detta i bakhuvudet men just när man kör fast är det ofta svårt att komma ihåg att ta av sig skygglapparna och se efter alternativa vägar. Jag har ändå alltid sagt

”Först när man försöker göra något åt sina problem/sin situation har man rätt att klaga över det som brister. Att bara sitta och gnälla kommer man ingen vart med”

Minnen och nuet

Satt med ipaden och läste Expressen när jag hittade följande ”nyhet”. Genast flyttades jag tillbaka 11 år i tiden, till när pappa fick sin diagnos. Han hade inte samma ”tur”. Om man nu kan säga att det är tur att leva så. Arne verkar ju inte helt säker på det heller. Inte att han vill dö, men för honom är det som pest eller kolera. Och jag förstår. Förstår så mycket som man nu kan göra om man själv inte drabbats och varit i precis samma situation.

När jag ser inspelningen känner jag kalla rysningar. Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken och det knyter sig i halsen. Vissa saker påminner så om älskade pappa. Vissa saker påminner om något annat. Någon annan. Någon här och nu. Vissa saker vet vi att vi kan utesluta nu. Vissa återstår att se. Men snart kommer domen. En dom som samtidigt skrämmer och lockar. Kunskapen, vetskapen och förståelsen kommer oavsett bli en lättnad. Ett svar om vad. Ett svar som troligtvis blir tung att få. Nu hoppas vi bara att det trots allt är en dom om det bästa möjliga.

Lättkränkt?

Jag antar att jag har fått glida mina 38 jordeår på ”en räkmacka, att jag är fullt frisk och är normfungerande” med tanke på att jag inte kan förstå hur citatet

”Du kan sluta skylla på din barndom, partner, jobb, ekonomi, vädret… Det är bara du, ingen annan, som ansvarar för de beslut och vägval du tar i livet!”

kan uppfattas som kränkande med tanke på de reaktioner som ett kvitto med citatet har gett. Om det inte är så att man känner sig träffad av orden och egentligen ser att man skyller på allt och alla utom sig själv vad det gäller felaktiga val som man gjort i livet, vill säga.

Och jag antar att även min syster, du vet, hon som fick en stroke för snart ett år sedan och som idag fortfarande har en del men efter det (dåligt minne, mild afasi, svårt att gå några sträckor utan rullator etc) och som är sjukskriven på grund av detta också är frisk och har levt livet på en räkmacka.

Test av barnoveraller

I dagens GP så kan man läsa om det test av barnoveraller som de låtit Swerea IVF:s laboratorium i Mölndal utföra. Det intressanta med detta test är att overallerna är billigare märken, ingen av dom kostar mer än 800kr, men samtidigt så fick de bästa i detta test minst lika bra resultat som betydligt dyrare märken har haft i tidigare års tester!

Vinnaren i testet var en overall från Ellos, Ellos kids, som kostar 779kr och fick totalpoängen 4,8 av 5 möjliga. På delad andra plats kom Friends overall som man kan hitta på Coop för 599kr och Kaxs Proxtec från Kapp Ahl som kostar 799kr. Både dessa fick totalt 4,5 poäng av 5 möjliga.

Så, vad lär vi oss av detta? Jo, man behöver inte köpa skitdyra märkesoveraller för att få kläder lämpade för den kommande vintern, det går bra med även billigare märken (även om 800kr kan kännas mycket det med).

IMG_6596.JPG