Tankar om allt och inget

Det är kväll och tankarna snurrar runt om allt och inget. Tänker på kollegan som har en stor barnlängtan, men som inte lyckas hitta någon att försöka få barn med. Som även har funderat på att försöka på egen hand.

Jag tänker på den där artikeln som en psykolog i min bekantskapskrets delade på Facebook. Läs gärna den och berätta vad ni anser om det som skrivs. Försökte sätta mig in i den danska rapport som artikeln hänvisade till, men min trötta hjärna slog knut alltför snart och jag insåg att det var lika bra att ge upp. Jag tror absolut att barn som hjälper till hemma på sikt får det bättre än barn som blir helt curlade. Jag tror på att en kombination av fullständigt stöd och mycket hjälp men med vissa ställda krav är den bästa kombinationen. Men så är jag också av den gamla skolan…

Vidare så tänker jag på att om lite mer än om en vecka så börjar allvaret igen och jag känner en viss oro. Allt är ju så nytt, och det är ju inte på mitt initiativ, vilket gör det svårare. Hur kommer det att bli med ny chef och massor av nya kollegor? Hur blir det med de kollegor som jag redan har? Hur blir det med framtida uppdrag? Hur blir det med kick-offer och studieresor som jag ska på med jobbet? Så många frågor, så mycket att fundera på och oroa sig för i onödan. I förväg.

Mina tankar rör, som så ofta, på min längtan efter en bebis. Hur konstigt det är att jag, som haft så jobbiga graviditeter och jobbig första tid med bebis ändå önskar att jag kunde få en till. Hur konstigt det är att jag förträngt så mycket av det jobbiga! För visst är jag medveten om att det var jobbigt, men när jag läser mina gamla inlägg så slås jag av hur dåligt jag mådde! Jag kan inte minnas att det var SÅ jobbigt! Samtidigt så förstår jag ju att A inte vill vara med om det en gång till…

Mina tankar rör sig runt de böcker jag läst i sommar. Nedan några av dom.

Ursäkta att de är åt fel håll, jag är alltför trött, och lat, för att göra något åt det, trots att det är lätt fixat. Om någon i Göteborgsområdet är intresserad av att ta över någon eller några av dessa, hojta till. Eller om någon annan vill ta dom, men då får mottagaren stå för portot.

Mina tankar går även till det ursnabba bytet av tjänstebil som jag gjort. Hade innan en Toyota Auris el-hybrid som nu var dags att byta ut. Jag hade att välja på en ny bil som fick kosta max 8 basbelopp och släppa ut max 120g CO2 eller ta över en Passat GTE (laddhybrid) för ett år. Jag valde det sistnämnda trots att bilen måste in på recond med tanke på att den kollega som jag fick överta bilen ifrån har haft hund i bilen och både A och E är allergiska… Och trots recond vet man aldrig om bilen kommer bli ok med tanke på allergi. Men med denna bil får jag mer bil för pengarna, det är mindre förmånsvärde och A tyckte, trots sin allergi, att jag skulle ta den. Jag fick veta detta för två veckor sedan. I måndags fick jag kravet att jag måste ta beslutet under dagen… Idag fick jag nycklarna och nu står det en bil på vår uppfart och laddar.

Mina tankar går även till hur saker och ting skulle bli om vi, A och jag, av någon anledning en dag separerade. Jag inser att med de huslån vi har, den värdeökning som varit sedan vi köpte huset och med de löner vi har så skulle det åtminstone fungera, även om det skulle bli betydligt tuffare ekonomiskt än vad det är idag. Det är rätt bra en har det! Och det skulle inte vara helt omöjligt att få tag på ett nytt boende om det skulle krävas. Samtidigt så vet jag ju att vi på sätt och vis har skjutit oss i foten. Det skulle vara svårt att ändra det sätt vi lever på, det skulle bli betydligt fler val. Och jag inser att skulle vi (läs ”jag”) vilja sadla om och byta karriär skulle det innebära stora förändringar i det liv vi lever om jag inte sadlade om till något med liknande lön som jag har idag. Inte för att det känns som om vi skulle separera (även om vi verkligen kommit in ett vardagslunk med tanke på att vi ändå varit ihop i 18 år och bott ihop 13. Däremot så måste jag ju erkänna att jag någon gång ibland funderat på om jag verkligen vill fortsätta jobba inom det område som jag idag jobbar med fram tills pension.

Jag tänker även på svärföräldrarnas segelbåt som inte tycks bli såld. Det är köparens marknad och de flesta vill ha en ny(-are) motor båt. Lustigt nog med tanke på att allt fler har allt mer miljötänk och önskan om att vistas mer i naturen.

Jag tänker på hur stora mina barn plötsligt har blivit

Jag tänker på hur bra den här bloggen har fungerat som en ventil genom åren

Och nu så tänker jag på att det är dags att sluta fundera, ta tag i verkligheterna och nuet och krypa till kojs.

Annonser

Världen är liten

Satt och kollade på LinkedIn och i mitt flöde dyker det upp en kommentar som en av mina kontakter (låt oss kalla honom Nisse) har kommenterat en persons (låt oss kalla henne Maja) inlägg. Det roliga i denna är att Maja är min ex-svågers nya fru. Hon lärde tydligen känna Nisse på LinkedIn då hon sökte jobb för ett år sedan.

Gårdagens personlighetstest

Gick in och tittade lite närmare på testet jag gjorde igår och upptäckte att man kunde gå in och kolla närmare på det, och att man kunde få svaret på svenska. Nu kommer ju svaren från de svar jag angett till de olika påståenden, så där har min verklighetstolkning varit och påverkat. Nu vet jag ju att ofta så stämmer inte ens egna tolkning med omgivningens tolkning av ”verkligheten” varför jag egentligen skulle vilja göra ett test som stillade min nyfikenhet över hur andra ser på mig och vilka personlighetsdrag de ser hos mig?

Här kommer i alla fall förklaring på mina 15 starkaste dragen enligt denna test:

Förlåtelse

Du förlåter dem som begått oförrätter mot dig. Du ger alltid folk en andra chans. Din vägledande princip är förlåtelse – inte vedergällning.

Vänlighet

Du är vänlig och generös mot andra, och du är aldrig för upptagen att göra någon en tjänst. Du gläds åt att utföra goda gärningar åt andra människor även om du inte känner dem så väl.

Rättvisa

Att behandla alla lika är en av dina fasta principer. Du låter inte dina personliga känslor inverka på beslut om andra människor. Du ger alla en möjlighet.

Kärlek

Du värdesätter nära relationer med andra. Särskilt med dem som återgäldar omtanke och utbyte. De personer som du känner dig mest nära är samma personer som känner sig mest nära dig.

Eftertänksamhet

Du är en varsam person och dina val är väl genomtänkta. Du varken säger eller gör saker som du senare kanske får ångra.

Samarbete, lojalitet och laganda

Du utmärker dig som deltagare i en grupp. Du är en lojal och engagerad lagkamrat, du gör alltid din del och du arbetar hårt för din grupps framgång.

Uthållighet

Du arbetar hårt för att avsluta det du påbörjat. Oavsett projekt, så får du det klart i tid. Du blir inte distraherad när du arbetar, och du får tillfredsställelse av att slutföra uppgifter.

Omdöme, kritiskt tänkande och öppenhet

Att tänka igenom saker och ting och granska dem ur alla vinklar är viktiga aspekter av den du är. Du drar inte förhastade slutsatser och förlitar dig enbart på grundliga fakta när du tar dina beslut. Du är kapabel att ändra uppfattning.

Ledarskap

Du gör bäst ifrån dig vad gäller ledarskapets uppgifter: uppmuntra en grupp att få saker gjorda och bibehåller harmoni inom gruppen genom att få alla känna sig inkluderande. Du gör ett bra arbete genom att organisera aktiviteter och se till att de genomförs.

Perspektiv

Även om du själv inte betraktar dig som vis så anser dina vänner dig vara det. De värdesätter ditt perspektiv på saker och ting och vänder sig till dig för råd. Du har ett sätt att betrakta världen på som både du själv och andra tycker är förnuftig.

Uppskattning av skönhet och storhet

Du uppmärksammar och uppskattar skönhet, storhet och/eller skicklig prestation inom livets alla områden, från natur och konst till matematik och vetenskap till vardagsupplevelser.

Tacksamhet

Du är medveten om de goda saker som händer dig och du tar dem aldrig för givet. Dina vänner och familjemedlemmar vet att du är en tacksam person eftersom du alltid tar dig tid att uttrycka din tacksamhet.

Lärande och kunskapstörst

Du älskar att lära dig nya saker, antingen i en klass eller på egen hand. Du har alltid älskat skolan, att läsa, besöka museum, var som helst och när som helst det ges en möjlighet till att lära sig.

Anspråkslöshet och ödmjukhet

Du vill inte stå i rampljuset utan föredrar att låta dina prestationer tala för sig själva. Du betraktar inte dig själv som speciell, och andra erkänner och värdesätter din anspråkslöshet.

Tips på appar

Det finns mängder av appar i dagens samhälle med alla dessa smartphones. De flesta är rena skräpet medan andra är bättre. Jag har kanske redan innan tipsat om appar, men det är inget jag minns just nu och har jag gjort det så har det nog hänt en del sedan dess. Så här kommer mina favoriter just nu, helt utan någon särskild ordning:

Veckopengen är en smart app som hjälper barn och föräldrar att ha koll på barnens veckopeng, vad de hjälper till med hemma, men även uppmuntrar barnen till att spara. Som förälder kan man lägga in en ränta på det som barnet har sparat. När barnet ser att de sparade pengarna ökar så uppmuntras denne till att spara mer. Barnet kan även lägga in sparmål. En jättebra app som i alla fall har fungerat hos oss! Och nu behöver vi inte komma ihåg att ge E den där tjugan i handen, det sköter appen om. Och vill hon handla något särskilt så kan vi betala och så drar vi av summan från hennes ”konto”. Hon får koll, vi får koll – alla blir nöjda!

Period Tracker. Även om jag inte planerar bli gravid så är det skönt att få koll på mensen. Jag vet ju, jag börjar bli till åren och snart försvinner mensen, men än så länge ser jag att allt är som det alltid har varit. Nu behöver jag inte fundera på när jag senast hade mens etc

Viaplay. Min favoritställe att hitta något sevärt på. Just nu följer jag Blindspot. Har du inte sett den, kolla in den. Kanske gillar du den lika mycket som jag gör

SR play. Jag brukar ladda ner dokumentärer och lyssna. Intressant!

Snälla bus på Halloween 

Nu börjar det närma sig amerikanska Halloween och svenska Allhelgona och många undrar när det är dags för att ladda upp med godis så man slipper bus om det kommer några monster och annat otyg och knackar på. En del anser att ”bus eller godis” alltid ska vara den 31 oktober, andra anser på fredagen den veckan, dvs dagen innan vi svenskar firar allhelgona (vilket alltid är en lördag) och andra menar att det ska vara dagen innan. De lärda lär tvista om detta till dödadagar men enligt denna sida så är det kvällen innan allhelgona som gäller, dvs i år blir det på fredag nästa vecka. 


Det här med att klä ut sig har inte mina barn missat och frågade om de inte kunde få gå. Jag pratade med några andra familjer på gatan och tillsammans kom vi överens om att följa råden i artikeln jag hänvisade till tidigare. Barnen ska få gå till varandra och ringa på. Det känns som om det skulle bli lite lagom. Då började jag fundera på vad de skulle kunna göra för bus om någon valde ”bus” och jag började googla. De elaka busen man hört talas om väller upp överallt när det handlar om bus till halloween, men det är desto svårare att hitta några snälla. Tillslut hittade jag i alla fall några snälla här
Har du några andra tips?

Den senaste veckan har #metoo exploderat över världen och så även debatten och jag tror inte någon har förblivit oberörd. Det väcker känslor. Och tankar. Så även hos mig. Så här kommer några av mina.

Det lyfts upp i media kända personer som har gått över gränsen och vara beteende på inget sätt är ok. Det jag reagerar här är 

  1. Varför lyfta upp allt detta i media? Varför peka ut enskilda personer? Jag ser inte syftet med det hela
  2.  Särskilt inte om det har varit känt av många. Där många har stått bredvid och låtit det ske utan att reagera, utan att säga stopp. Där många har stått nere bredvid, sett, hört och låtit det fortgå. Kanske till och med skrattat med åt ”skämten”. Men inte sagt något. Vad säger det om dessa personer? Särskilt om de inte har stått i beroendeställning till den som har haft detta kränkande beteende? Jag ser det lite som ett tonårsgäng där man trissar varandra till att hela tiden gå ett steg längre, allt för att vara ”störst”, ”bäst”, ”roligast”. Där det är någon som inte ser var gränsen går, och därmed passerar den. Och de andra lattjar med, men med en obehagskänsla i magen. För att varje gång som detta händer, för varje gång som gränsen passeras så flyttas gränsen en bit, steg för steg. I det fallet är det inte ens fel att gränsen passeras. De andra är minst lika delaktiga i det då de inte säger något. För att de tiger. Och detta gäller oavsett om det handlar om sexuella trakasserier och övergrepp eller andra händelser som tex andra trakasserier/övergrepp och andra brottsliga handlingar. Låter man något sådant fortgå och man säger inget, ja, då är man i mina ögon precis lika skyldig som den som utför handlingen. 
  3. Varför är det egentligen en sådan fokus på sexuella handlingar? Ja, jag tycker att det är bra att det lyfts upp hur fel det är i samhället när var och varannan blir sexuellt trakasserad på ett eller annat vis. Det är jättebra! Men varför hör man inte om de fall där kvinnor har trakasserat män?  Eller finns dom inte? Eller är det så att det fortfarande idag är ok att kvinnor ”tar för sig”? Det jag saknar i den här debatten är alla de andra handlingar som inte kan klassas inom området ”sexuellt”, men som likväl är nervärderande, kränkande och förtryckande. I min värld så är alla trakasserier och kränkningar precis lika fel, oavsett om de är av sexuell karaktär, eller inte.  Något som inte borde få excistera. Och om man ser att någon utsätts för detta så är det ens för-de skyldighet att försöka sätta stopp för det. Jag tror på kulturens kraft. Kulturen går att ändra. Kulturen sitter i huvudet hos de som finns i den. Det som finns i huvudet på någon kan ändra på. Det tar tid, men det går. Om en ensam person försöker ändra, så går det inte lika lätt, men det går. Man kan lära gamla hindrar att sitta, det tar troligtvis bara längre tid
  4. Jag såg denna och reagerade över att ”sexuellt ofredad” används i kolumnen. Sexuellt ofredad blir man (i min värld) av någon som vet vad sex och lust är. Jag tror inte att en fyraåring vet det. Eller vad sex är. Jag tror inte mina barn, 3 och 7 år gamla vet vad varken ”sexuellt ofredande” eller ”sex” är. Jag tror inte att de är unika. Snarare tvärtom. Och vet de inte vad det är, kan de då utföra sådana handlingar? Däremot så kan de begå handlingar som inte är ok av andra skäl. Handlingar som de förhoppningsvis har lärt sig inte är ok. Som att säga dumma saker till någon. Eller om någon. Eller göra dumma saker. Som att slåss. Eller bitas. Eller puttas. Saker som de lärt sig allt eftersom i sina liv att det inte är ok. Men däremot handlingar som kan uppfattas vara av sexuell art vet de inget av. Tror jag. Hoppas jag. Jag försöker lära dom att deras kropp är deras. Att ingen annan får bestämma över dom. Eller deras kroppar. Eller lite fel är det ju där. Vi föräldrar bestämmer ju ibland över dom. Och deras kroppar. Som när de inte vill borsta tänderna eller håret. Eller när de inte vill torka sig ordentligt efter att ha gjort nummer två. Eller inte vill duscha fast de luktar skunk, gammal svett och sur mjölk och är leriga från topp till tå. Då går vi in och lägger in vårt veto. Eller som när Lillasyster brände sig på spisen och vi tvingade henne hålla handen under svalt/kallt vatten och därefter la på brännskadegele fast hon inte ville. Eller… Så ibland går vi över gränsen för vad de tycker är ok, men vi ser att det är för deras bästa. Vilket leder mig till
  5. Hur vet man vad som är ok och vad som inte är ok? Hur vet man vart gränsen går? Att ta på någons rumpa kan vara ok (men är nödvändigtvis inte det, beroende på hur msn könner varandra och hur mottagaren tar det) om man har ett förhållande på något vis. Att ta på en främmande persons rumpa är i de flesta fall inte ok. Att ta på någons bröst, samma sak. Men att ta på någon annan i övrigt? Det beror på. Det beror på så mycket olika saker.  Om det är två personer som är intresserade av varandra så är det ok. Och ibland kan det vara så olika. Som när jag gick på högstadiet så hade jag en lärare i matte som inte hade riktigt samma behov av personligt utrymme som många andra har. Jag minns med obehag hur den här läraren kunde komma och stryka en över armen och fråga hur det gick. Eller hur nära läraren stod en när man fick hjälp. Hur svårt det var att lyssna på det som sades då obehaget var så stort. Av detta skulle man kunna tro att det handlade om något sexuellt, men jag tror inte det. För i så fall skulle det varit det gentemot klassens samtliga elever av både könen. Jag tror inte att läraren ifråga var medveten om vilket obehag detta medförde hos alla elever. Och i och med att ingen sa något… Men vem skulle kunnat göra det? 


Mer tankar och funderingar finns angående detta. Betydligt fler. Men jag nöjer mig med det. För idag i alla fall. Jag är rätt trött och sliten och börjar känna att mina tankar börjar bli alltför röriga för att fortsätta just nu

Dagens sanning

Jag vet att jag beklagar mig i mesta laget. Men ett av mina motton i livet är denna:


Jag lyckas inte alltid hålla mig till det, det är jag ytterst medveten om. Men jag försöker. Och den som känner mig vet om att jag har historiskt verkligen försökt leva efter det. Och jag lovar att jag ska fortsätta försöka. 

En fundering:
Jag såg dagens tidningslöp och blev verkligen fundersam och samtidigt glad på det som dessa förmedlade ut och så slogs jag av två saker. Den första handlar om sommarens (?) största snackis, Anders Borg. Många har reagerat på det som har hänt. En del är jätteupprörda och andra tycker att ”det är sånt som händer”. Min tanke i detta: det han gjort är inte ok på något vis. Men, detta hände på en privat fest. Han är inte minister längre, även om han var vice ordförande i Kinnevik. Jag vill inte ursäkta honom, men av allt att döma så ser i alla fall jag varningssignaler av hans beteende. Varningssignaler för att han har problem med att hantera alkohol. Om det är alkoholism eller bara svårighet att hantera alkohol förtäljer inte historien, men vi bör minnas att alkoholism klassas som en sjukdom. En del i sjukdomen är att förneka att man har problem. Nu har han ju tydligen sagt att han ska söka hjälp, och DET tycker jag är bra. Och dessutom, läser man artikeln som jag länkade till ovan så har han polisanmälts. Av polisen själva, och inte av någon av festdeltagarna. 
Det jag vill ha sagt är att detta rör egentligen inte någon annan än Anders, hans familj och de som deltog vid festen och blev utsatta. Vi andra har, som jag ser det, ingen som helst ursäkt till att lägga oss i eller förlöjliga honom. Vi har inte heller rätt att peka finger, eller på annat vis trycka ner honom. Lika lite som vi har rätt att förtrycka någon annan med alkoholproblem. Eller någon med någon annan sjukdom, för den delen. Att han betett sig som ett riktigt fyllesvin ger inte oss rätt att bete oss som svin, oavsett om vi är nyktra eller ej. 
Så, vad var det nu jag ville få ut av detta inlägg från början? Hur kunde jag bli glad över löpsedlarna som med stora bokstäver berättade om Borg? Jo, för stod det inte om Borg så stod det om en annan känd person, Leif G W Persson. Vad var det som var så roligt med Borg och G W? Jo, tänk vad underbart det ändå är att inget värre har hänt i världen, i alla fall inget värre att skriva om, eller ha löpsedlar på än att en f d minister för ett tag sedan visade sig ha problem med spriten och att en kriminolog/författare inte går ner i vikt! Jag är tacksam, väldigt tacksam för detta! Det jag dock inte kan kåta bli att fundera på är varför man egentligen bryr sig om något av dessa löp??? 🤔 

Kanske inte riktigt, men nästan…

…så att jag känner igen mig i denna debattartikel. Stundvis i varje fall. Samtidigt som jag känner lättnad över att det inte är så hela tiden. Bara stundvis. Det kan nog vara så att det är Lillasysters ålder som gör att det är enklare. En teori som jag grundar på att jag stundvis i år t.o.m. har känt en lättnad över hur bra allt har varit just där och då, stunder när mina två lekt tillsammans i frid och harmoni och i glädje. Stunder av rena ”halleluja-moments”. Visst är det skönt när barnen blir lite äldre och klarar sig, i alla fall under korta stunder själva!

Åldersgräns 

Idag har vi i Sverige en åldersgräns för IVF, som är omdebatterad och som många har åsikter om. Jag har haft olika synpunkter om det. Numera tycker jag på ett sätt att det ska vara en bedömning som läkaren gör utifrån det aktuella paret, precis så som det  nämns i länken ovan. Samtidigt så tycker jag att det är bra med en gräns av två orsaker. Det blir lättare lika för alla, oberoende på vilken läkare som tar beslutet, dels så är det bra att man sätter gränser för när samhället ska ta resurser till just den här typen av vård. I den bästa av världar så skulle det finnas pengar till all sjukvård som behövs, tyvärr så ser inte verkligheten ut så. Vården idag har inte på något vis tillräckliga resurser. Det är långa köer överallt, det är svårt att få tid till läkare. Det råder personalbrist. De som jobbar inom vården har i regel katastroflåga löner i förhållande till det jobb de utför. Och dessutom under de förhållanden som råder. Samtidigt med detta så finns det en hel del sjukvård och andra mediciner som många sjuka skulle kunna få och som skulle göra dom friska(/-re) men som de inte får pga att den vården är så dyr. Det finns vård som dödssjuka inte får av samma anledning. Med det i bakhuvudet så är det svårt för mig att motivera att släppa på aktuella regler rörande IVF. Samtidigt så är det inte heller så självklart med tanke på vilken psykisk ohälsa ofrivillig barnlöshet kan leda till, och även det kostar ju samhället en hel del. Så frågan är egentligen, ska det finnas gränser och i så fall var ligger den gränsen? Vad tycker du?

Kärlek när det är som svårast

Jag slås av den solidaritet och kärlek som svenska folket visar i detta nu! Det som hänt är fasansfullt och helt totalt förkastligt och jag sörjer med alla som drabbats. Det finns inget som ursäktar en handling som denna! 
Samtidigt så känner jag glädje och stolthet för det svenska folket som kommer fram. Det svenska folket öppnar sina famnar för varandra, hjälper den som är i nöd, man gör vad man kan. Låt oss fortsätta med det! Låt inte de som gjort detta få vinna! Jag tror inte att deras huvudmål egentligen var att döda några. Jag tror deras huvudmål var att skapa skräck, hat och ilska. Allt det som skapar osämja. För vilket vapen är bättre än den som bryter något sönder inifrån? Vad är bättre på att bryta sönder människor än just dessa känslor? Inget.

http://www.expressen.se/ledare/sanna-rayman/glom-inte-omheten-vi-kande-denna-terrordag/ 

Sanslöst!

Blev tipsad om denna sida där man kan se vart ens pengar går. Inkluderar man 20% skatt på det jag (i snitt) konsumerar går nästan 3/4 av min lön till olika skatter! Jag tycker att vi har ett rätt bra system med vård och omsorg och liknande, men jag kan onekligen säga att det vore väldigt intressant att veta hur mycket effekt dessa 3/4 gör och hur mycket bara rinner ut i sanden på olika sätt?

Kärleken gör en stark

Jag är rätt säker på att jag redan tidigare i denna blogg har skrivit om Gustav Seppelin Solli och den otroligt hemska och tragiska arbetsplatsolycka han varit med om. För ett tag sedan hittade jag Kalkungsolyckan och kärleken i Sveriges radios app och när jag lyssnade på den så slogs jag av flera saker. Dels så var det den hjärtlöshet som Nordkalk visat efter olyckan, och deras totala ignorans mot dels Gustav och hans anhöriga, men även mot den andre killen, han som dog, Johan Löfroth och hans anhöriga, företaget visat. Men jag slogs även av den kärlek som kom fram i berättelsen, dels den mellan Gustav och hans Pernilla, men även den kärlek till livet som Gustav visar. Och all den styrka detta vackra par tillsammans tycks ha. Vill man känna så ska man absolut lyssna på avsnittet!

Sitter så här på kvällskvisten och läser dagens GP och om Dådet på Vårväderstorget och en artikeln med Saida Hussein Moge som är fritidspolitiker och kan inte låta bli att reagera på hon skyller det som hände på samhället. Att de män som genomförde detta fasansfulla dåd gjorde som de gjorde för att de som barn hade hamnat i ett utanförskap i samhället.  Bullshit säger jag. Utanförskap kan man till viss del skylla på samhället, men inte helt. För trots allt, det finns många invandrare och flyktingar som skapat sig helt normala liv i det svenska samhället, trots dåliga förutsättningar från start. Det är människor som tagit ansvar för sitt liv och sin situation. Som i många fall även har betytt tuffa beslut, efter mycket svåra val. Det är bullshit att det är samhällets fel att dessa män först drogat, planerat och slutligen utfört ett dåd som detta! Det är ingen annans fel än deras egna, de som utförde dådet. Bara för att man hamnar i utanförskap av olika skäl så kan det inte på något vis vara samhällets fel att man som person gör vissa medvetna val och agerar efter dessa. Det är personliga val man gör. För oavsett hur djävligt ens liv är så finns det ingen ursäkt till att man planerar och begår mord. Ingen.

Naturliga valet, är det alltid det bästa?

Jag har länge velat skriva ett inlägg om mina tankar och min syn på kemiskt framställda produkter vs det som är helt gjort av naturliga ämnen, men så hittade jag denna och istället så länkar jag. Hur ser du på produkter som är helt framställda på ämnen från naturen och det som är naturligt respektive det som är helt framställt av rena kemikalier?

”Det var bättre förr”

…och ”maten var billigare förr” är sådant som man kan få höra ibland. Vi diskuterade detta på jobbet igår efter att ha läst följande notis i GP


Vi kom ganska snart fram till att vår gissning på vad dagens människor gjorde med pengarna efter att maten var betald var i många fall onödig konsumtion. För väldigt många går nog dessa överskottspengar till kläder, inredning, nöjen, resor, renovering och annat som egentligen inte är något som vi ”måste” ha. Eller som en kollega sa, hans farfar var dräng. Hans jobbade egentligen måndag till fredag, vilket på den tiden ansågs vara bra. För det fick han mat och husrum. Ville han ha något extra så hjälpte han till på helgen och det han fick då var en flaska sprit. 

Som sagt var, allt var inte bättre förr. Förutom kanske då för naturen..?

Skolans värld

För 16 år sedan jobbade jag inom skolans värld under tre terminer. En termin var ett fast vikariat på en högstadieskola och jag  hade matte- och no-ämnen, de två andra terminerna var det timvikariat i grundskolans samtliga klasser och samtliga ämnen utom franska och slöjd. Ja, jag höll till och med en gång i en spanskalektion fast jag själv inte kunde spanska. Vid tre tillfällen blev jag erbjuden fast tjänst. Vid tre tillfällen tackade jag nej. Jag tackade nej då jag kände att även om jag lyckades nå fram till eleverna på ett bra sätt, trots att jag fick bra kontakt med eleverna, trots att jag älskade undervisandet och jag njöt av att se eleverna utvecklas, så var nackdelarna med läraryrket alltför stora och jag tackade nej. Vid två av dessa tillfällen tackade jag nej till en fast lön och valde timvikariat där jag som bäst kunde komma upp i halvtid… Den tredje gången tackade jag nej då jag själv skulle sätta mig i skolbänken. 

Redan för 16 år sedan fasade jag för hur miljön i skolorna var. Bristen på respekt för andra, den egoism, nonchalans och brist på intresse från elever och föräldrar. Att jag, trots min brist på lärarexamen lyckades bli erbjuden fast tjänst som lärare berodde nog mycket på att jag lyckades hålla fattningen och att jag lyckades hålla uppsatta gränser för vad som var ok och vad som inte var ok inne i klassrummet. Jag tror att frågan jag fick av elever vid ett flertal gånger under dessa tre terminer förklarar allt: 

”Har du gjort lumpen, eller..?”

Hur som, denna brist på studiero/arbetsro var stor redan då, för 16 år sedan, och jag tror inte att det har blivit bättre på senare  år. Mina misstankar bekräftas när jag läser Isak Skogstads inlägg. Isak är ordförande för Lärarnas riksförbunds studerandeförening. Inte konstigt att kunskapsnivåerna hos våra unga sjunker för varje år som går. 

Är det bara jag

…som reagerade på det Gina sa i kvällens melodifestival till Martin Stenmark? Jag kollade tidningarna på nätet som hastigast, och där stod det bara om den omgjorda nationalsången och Ginas Zlatan-”skämt”.

  Men som sagt var, ingenstans kunde jag hitta ett ord om det Gina sa till Martin. Jag reagerade då, men det jag mest reagerar på nu är det faktum att det tydligen är helt ok att säga så djupt sexuella saker till andra människor. Är det ok för att hon är tjej, kanske? Eller är det ok för att det var på tv? För jag kan inte se att det skulle blivit lika lite reaktioner om en man hade sagt till en kvinnlig deltagare hur sexig hon var, att han ville stoppa ner henne i sin ficka och att hans spermier kom i dallring när han var i närheten av henne. Jag vet inte, för mig var det misstänkt likt sexuella trakasserier. Kanske är jag överkänslig. Men ändå. Vart är vi på väg när det tydligen är ok att säga något med så tydlig sexuell mening och ton till en annan person, utan att någon reagerar? Hade det varit lika ok om hon dessutom hade gått fram till honom och greppat tag om hans ända? Om hans ”paket”? Jag må vara sjåpig, men jag skräms. Om det är ok, vad mer är ok? Vart går gränsen? 

Stress

Vi är nog många som idag känner sig stressade. I Vardagspuls pratade man om detta 24 februari 2016

Jag känner så enormt igen mig. Periodvis känns det långt borta, men så kommer stunder då det händer saker och jag känner att nu, nu är det nära. Snart orkar jag inte mer. Jag känner då att det är nära, så enormt nära att min kropp, mitt psyke totalt ska säga ifrån

Människan och dennes natur är allt bra konstig. Och intressant fascinerande. Vissa mer än andra. Någon som jag inte kan låta bli att fundera på, och bli extra nyfiken på hur denne fungerar är den för tillfället väldigt aktuelle ”sexbunkerläkaren”. Hur fungerar en person som han? Hur tänkte han? Ok, lite får man ju insyn i hans sätt att tänka, men det är ju så ytligt. Det jag funderar på är hur hans tankegångar gick när han planerade bunkern, vad han tänkte när han åkte med den där kvinnan till polisen, ja, i allmänhet hur han tänker om saker och ting. Och hur har det blivit så? Hur kan man tycka att det är ok art kidnappa en annan person och hur kan man förvänta sig att denne kommer att gilla en på sikt? Ja, till och med bli ens partner? Jag förstår inte! Men jag vill förstå. Jag skulle vilja få en insyn i hans tankar, hur han tänker och hur han fungerar. Eller så är det just det jag inte vill. 

Sedan så skulle jag bra gärna veta hur hans försvarare ser på sin klient…

I Aftonbladet finns det en artikel om att filmen En man som heter Ove på sin premiärdag slog antalet tittar jämfört med Star Wars: the force awakens och jag kan inte låta bli att slås av den dåliga vinklingen. Hur kan man jämföra en svensk film på sin premiärdag, juldagen,  med en film som redan gått i två veckor? Ser man kritiskt på detta så ser man att den svenska filmen har premiär på en av de största biodagarna på året, på juldagen, då de flesta är lediga från jobb och skola, då både gammal och ung bänkar sig vid bioduken. Och då är det för många givet att välja en svensk film så att hela familjen ska kunna ha glädje av den. Ser man till fakta och jämför premiärdagen på de både filmerna så ser man att den amerikanske filmen hade premiär en helt vanlig onsdag. En helt vanlig onsdag, mitt i veckan, som de flesta jobbar på/går i skola. Både den dagen och dagen därpå. Och ändå, trots det så såg strax över 113 000 svenskar Star Wars: the force awakens på dess premiärdag i jämförelse med 76 000 som såg En man som heter Ove.  Så med denna fakta så kan jag inte annat än tycka att En man som heter Ove har långt kvar för att slå Star Wars även om den på just juldagen hade fler tittare. Kör man med Aftonbladets sätt att jämföra så slår En man som heter Ove även de mest sedda filmerna genom tiderna, dvs Borta med vinden(1939, totalt över 504 miljoner biobesökare), Titanic (1997, totalt mer än 355 miljoner besökare)och Star Wars: Episode IV – A new hope (1977, med över 436 miljoner besökare). 

Uppmärksam

Jag tycker att det kan vara lite kul att göra lite olika tester ibland och den senaste nu var om hur bra man är på att läsa av andra människor. Jag vet att jag är väldigt känslig för just det osagda och jag har i alla fall tidigare varit bra på att läsa av så det var extra kul att testa på detta test. Och enligt den så tycks jag vara rätt bra på det fortfarande. Men så har jag också läst några av Henrik Fexeus och jag är intresserad av just tankens kraft. Jag kan verkligen rekommendera att lära sig mer om kroppsspråket!

På Facebook kan man ibland få notiser om saker och ting som ens vänner har gillat eller kommenterat vilket oftast är ren slöseri av ens tid medan ibland så är det riktigt roliga och värdefulla saker man blir tipsad om. Som idag så var det en kompis med en liten som hade beställt en jacka. Jackan är inte vilken som helst utan en som tydligen är sydd så att man kan bära sitt barn i sjal eller sele utan att varken mamman eller barnet behöver frysa. Hade jag haft en bebis som tyckte om att bli buren i sjal/sele hade jag omgående beställt en jacka. Färden nyfikne så kan man hitta det här. Är den inte käck, så säg?! Och nej, jag har inte blivit sponsrad av dom på något vis!

Recept tips

Jag älskat japansk mat. Inte deras kalla mat så som sushi och bentolåda! Nej! Deras varma mat! Vi brukar köpa hem japanskt emellanåt men idag gjorde vi egen tereyaki lax och det var så himla gott! Ok, barnen var inte lika förtjusta, inte ens Lillasyster som annars äter så gott som all mat, även gravad lax och sill (!), men A och jag var rörande överens om att detta skulle vi göra fler gånger. Tyvärr åt vi upp allt så det blev ingen bild på det, men receptet hittar ni här. Testa vet jag!

Fast

Jag fick nys om denna artikel via Facebook, läste en del kommentarer och började fundera lite. En del tyckte att familjen ska få åka hem och staten/försäkringsbolaget/någon betalar resan, och vården på sjukhuset, en del tyckte att familjen skulle få låna pengar (av någon/staten/etc) och en del tyckte att de fick skylla sig själva och jag började fundera på var jag står. 

För det första så kan jag reflektera över hur det var när jag var gravid och skulle iväg på tjänsteresa till Finland under senare hälften av graviditeten (dock tidigare än den aktuella familjen). Jag kollade upp flygbolagets regler, jag kollade vad som gällde försäkringsmässigt och jag kollade med såväl barnmorska som läkare. Därefter funderade jag på sannolikheten på att något skulle ske under resan och utefter det bestämde mig för att åka. 

Den här familjen tycks enbart ha funderat på vad flygbolaget kräver, inte något annat. De har inte funderat på att mamman tidigare har fött barn alldeles för tidigt (vecka 28 tror jag det var), de har inte funderat på försäkringsmässigt annat än hemförsäkringen (och graviditetsförsäkring), att de reste i vecka 31, att de reste utanför EU eller något annat. De tänkte inte utan åkte. Och nu kom bebisen alltför tidigt och de sitter fast i Turkiet med en sjukhusräkning som tickar på och turkiska läkare som inte vill släppa det för tidigt födda barnet. Hur ser jag på saken nu? 

Jag tycker de var klantiga och hade allmänt huvudet under armen som bokade och åkte på resan innan de hade kollat upp saker och ting noggrannare. Särskilt med tanke på deras historia med prematur födsel i en tidigare graviditet. Jag tycker inte att de ska få hjälp med att bekosta resan hem för bebisen, det tycker jag att de ska bekosta själva. Eventuellt att de får låna pengar till hemresan av UD eller någon. Men det först när läkarna i Turkiet bedömer barnet gammalt och friskt nog att genomföra resan utan risk. Familjen bör även, tycker jag, kunna få låna pengar till sjukvårdsräkningen. Övriga kostnader tucker jag de får försöka fixa själva. Det är ändå de som satt sig i den sitta de befinner sig i idag. En kommentar på artikeln var att

Det är inte föräldrarna som straffas av sitt misstag, det är bebisen!”

Frågan är, straffas verkligen bebisen av att inte få åka hem till Sverige nu? Eller att föräldrarna oroar sig över räkningen? Jag kan inte se att det skulle vara så. Kanske om jag tvivlade på den turkiska sjukvården, men jag tror bestämt att den är helt ok där som här. Jag tror till och med att den kan vara lika bra som här i Sverige, om inte till och med bättre i vissa avseenden. 
Vad tycker du? Vad tror du?