Tips till dig som går på kurs

En del av mitt jobb är att hålla i olika utbildningar. Efter varje sådant tillfälle delas det ut en kursutvärdering som deltagarna får fylla i och det är några saker som jag funderat på hos vissa som fyllt i dom. Det är följande: 

  1. Om kursledaren i början av kursen säger att raster och sådant är flexibelt och att kursdeltagarna ska säga till om varje pass drar ut på tiden och att man som föredragshållare siktar mot att kunna ta i alla fall en bensträckare en gång i timmen, så menar kursledaren troligtvis också det! Vad är det för mening att sitta och gnälla över ”för långa pass, det borde varit pass på 40-50 min åt gången” om man inte sagt något under kursen!? Särskilt som kursledaren bett om att bli påmind om denne råkar glömma bort det?
  2. Om kursledaren i början av utbildningen frågar om alla hör bra och ingen säger något annat så tar denne förgivet att alla också hör. Har kursledaren dessutom sagt att man ska hojta till om det skulle vara så man inte hör så förstår jag inte hur man kan med att hålla tyst hela föredraget (i mitt fall blir det mestadels 1-3 dagar (!) för att i kursutvärderingen beklaga sig över att man inte hörde. 
  3. Om man i kursutvärderingen poängsätter något som mindre bra, varför lyfter man inte upp det man tycker var mindre bra och förklarar vad som inte var bra? Hur ska man annars som föredragshållare veta hur man ska gå tillväga för att förbättra sig?  
  4. Har kursledaren tidigt uppmuntrat till att diskutera, gör det då! Framförallt om en del av utbildningen handlar om just diskussioner. Och är du en sådan som inte aktivt ens försöker diskutera utan svarar i bästa fall enbart kortfattigt på tilltal, kom för allt i världen inte efteråt och beklaga dig för att det inte var tillräckligt med diskussioner! 
  5. Hur kan man känna att man inte fått känna sig delaktig  om man aldrig ens försökt säga något, och man knappt svarat på tilltal? Eller är det meningen att kursledaren med barsk röst ska komma fram till deltagaren som knappt försöker ens vara engagerad i utbildninge, och tvinga den att prata?

Det finns garanterat fler saker som jag tänkt på, men jag tror att jag stannar där. I alla fall för den här gången 

Kärleken gör en stark

Jag är rätt säker på att jag redan tidigare i denna blogg har skrivit om Gustav Seppelin Solli och den otroligt hemska och tragiska arbetsplatsolycka han varit med om. För ett tag sedan hittade jag Kalkungsolyckan och kärleken i Sveriges radios app och när jag lyssnade på den så slogs jag av flera saker. Dels så var det den hjärtlöshet som Nordkalk visat efter olyckan, och deras totala ignorans mot dels Gustav och hans anhöriga, men även mot den andre killen, han som dog, Johan Löfroth och hans anhöriga, företaget visat. Men jag slogs även av den kärlek som kom fram i berättelsen, dels den mellan Gustav och hans Pernilla, men även den kärlek till livet som Gustav visar. Och all den styrka detta vackra par tillsammans tycks ha. Vill man känna så ska man absolut lyssna på avsnittet!

Gränsen mellan hjälpa sina barn och curling

Ibland när jag ser och hör folk om hur de hjälper sina barn så reagerar jag på att vissa föräldrar verkligen gör allt för sina barn. Ibland så känns det som att de går för långt och att man som förälder gör sina barn en björntjänst då man inte lär barnen att stå på sina egna ben. Ett sådant exempel är det här med att söka jobb. För ett tag sedan berättade en på jobbet att hon brukade sitta med sin son och söka jobb. Hon kollade annonser, markerade dom som hon trodde KU de vara intressanta och så satte dom sig tillsammans och skrev ansökan. Kan tillägga att sonen i det här fallet var 19, fullt frisk utan diagnoser, men mamman hade dock fått för sig att han har Asperger fast utredning visat att så inte var fallet. 

Idag satt jag och kollade lite i några köp- och säljgrupper på Facebook och såg då detta


Då undrar jag genast om dottern inte kan skriva själv? Att mamman skriver detta för sin dotters räkning tyder ju inte på att dottern är ”arbetsam” kan då jag tycka! Visst om förälder frågar på sitt jobb men att i allmänhet söka jobb åt sitt barn…

Trött

Jag är trött och hungrig efter dagens loppis. Försäljningen gick sådär. Jag hade trott/hoppats på att sälja en massa barnkläder (stl 50-68) men det sålde jag knappt något av. Eller vuxenkläderna. Eller manskläderna. Eller böckerna. Eller… Men pH-lampan blev såld! Jag hade knappt hunnit ut ur bilen innan den första personen kom och frågade vad jag ville ha för den. Han tyckte jag låg för högt och ville pruta. Det fick han inte. Inte just då. Jag välkomnade honom att komma tillbaka strax innan stängningsdags för var inte lampan såld tills dess skulle han få det till det priset som han hade erbjudit. Det gjorde han inte, men det gjorde inget för kort därefter kom en annan och köpte den till det begärda priset. 

Den första timmen var helt galen! Men resten av tiden så gick det upp och ner på mängden besökare. Jag antar att det hängde samman med andra evenemang på Kulturkalaset. 

 När klockan var strax innan sju packade jag ner mina saker och åkte hem till min väntande familj. Jag har inte träffat dom på några dagar och ändå slogs jag av de stora framsteg som Lillasyster tagit vad det gäller gåendet! Nu har hon verkligen hittat modet och hon går mer än rumphasar. När jag rotade i källaren efter saker till loppisen hittade jag lite av E’s gamla leksaker som jag hade tagit upp då jag tänkte att de kunde kanske passa Lillasyster och nu lekte hon med dom hur mycket som helst. Hon älskade dom! Kul att se att hon hittade något hon tyckte om!

Nu är det dags att krypa till kojs. Imorgon är det en ny vecka och en ny arbetsdag. Känner inte alls för att jobba, jag vill vara med familjen! Men, men, vad göra? Någon måste ju jobba också! 

Det är klart

…att jag ansöker om ett lån!

  Låter ju bra! Och seriöst! Att få sådant erbjudande på en säljannons som man har ute på Facebook är ju verkligen inte illa! Och så bra översatt det är! Jag vill verkligen ha hjälp med att stödja mina problem, får jag inte ekonomisk hjälp så försvinner dom kanske????

Eller inte 😉

Försäljning

Det blev ingen försäljning av bilen i helgen. Köparen ville inte köpa om hon inte fick betala minst 20000kr kontant. Efter allt som varit kände jag att hon fick ta och behålla sina pengar själv och jag behöll bilen. Jag vill ju bli av med den, men inte till vilket pris som helst!

Idag så åkte vi och hälsade först på min yngsta syster som bor 2,5 bort. Efter lite fika i vårsolen med henne, hennes sambo, hennes två barn och  hennes vindögde hund och ett gäng glada hönor och två tuppar springandes i trädgården åkte vi ytterligare en 30 minuter längre bort för att hälsa på min äldsta systerdotter med familj. 

 

Efter ännu mer social samvaro och god lasagne så körde vi sedan hem, belåtna över att ha skitit i alla måsten och gjort något trevligt istället (om än jobbigt med tanke på resan, sammanlagt sex timmar i bilen).

Stackars Lillasyster tyckte det var jobbigt med alla djur. Särskilt den (enligt henne) otäckt stora monstret till boxer som min systerdotters familj har. Hunden är inte så värst uppfostrad och hoppar och slickar på folk och när den glädjefyllt hoppade upp mot mig som bar på Lillasyster när vi gick in i trädgården blev Lillasyster rejält uppskrämd. Jag älskar djur, och då särskilt hundar. Eller jag har i alla fall gjort det innan. Men nu dessa två hundar… Den ena kan vara med och tävla om världens fulaste hund och den andre, som trots sin storlek är totalt ouppfostrad… Nej, det blev lite väl mycket! Tacka vet jag våra kaniner!

Tankar och funderingar

Ibland så blir jag så frustrerad på E som ”inte hör” mig och inte svarar på tilltal. Ofta beror det på ren nonchalans men ofta beror det också på att hon är så försjunken i sina egna tankar och funderingar. På utvecklingssamtalen på förskolan påminns vi så gott som varenda gång om att hon är lite speciell, att hon tänker och funderar mer än vad de flesta andra barn i hennes ålder gör. Annars så är det inte så ofta dom vi tänker på det, förutom just när det kommer till att svara på hennes frågor, tankar och funderingar. Och som sagt var, ibland hennes brist på reaktion vid tilltal. Denna vecka har jag blivit dock blivit påmind om det.

E:s bästa kompis, låt oss idag kalla henne för Elsa efter en av figurerna i hennes favoritfilm, Frost, har varit hos oss rätt mycket denna vecka. De två tjejerna trivs verkligen med varandra och i och med att E är 15 timmars på förskolan så blir det många timmar utan bästisen för Elsa. Jag har tidigare berättat om att en kompis har fått följa med E hem från förskolan, det har varit Elsa. Så var det också nu i torsdags. När Elsas mamma kom för att hämta Elsa så bröt världens sorg ut hos tjejerna och vi kom överens om att Elsa skulle få stanna hos oss över middagen och sedan skulle jag köra hem henne.

Idag så var Elsa åter hos oss igen. Elsas föräldrar håller på och separerar och för att hennes mamma skulle få möjlighet att flyttstäda har Elsa varit hos oss stor del av dagen. Och nu, efter dessa två längre dagar med Elsa så blir tjejernas olikheter än tydliga. Ta tex Elsas föräldrars separation. E var ledsen häromkvällen vid sängdags då hon var rädd för att Elsa inte bara skulle flytta till ett nytt hem utan att hon även skulle byta förskola. Elsa i sin tur hade knappt koll på att hon skulle flytta över huvudtaget…

I förmiddags så hörde A hur E hade frågat Elsa om flytten. Hon hade inte kunnat svara så mycket. Han hade även hört hur flickorna hade pratat om skilsmässa. Skilsmässa och separation är något som E har frågat mig om också och jag har försökt förklara på bästa möjliga vis. Jag har försökt förklara att ibland så vill/kan inte föräldrar bo tillsammans längre utan då måste de flytta isär, men oavsett så älskar föräldrarna dina barn. Jag vet inte hur man annars skulle förklara det? Samtidigt har jag även sagt att vi, hennes föräldrar vill inte flytta ifrån varandra, utan vill bo tillsammans som en familj med sina två flickor, men man vet inte vad som kommer att hända i framtiden. Jag tror inte att någon av oss kommer att flytta, och att jag tror att om någon flyttade så är det för att vi flyttar tillsammans. Så här blev vi verkligen uppmärksammade över att E hade funderat mer över Elsas föräldrars separation och flytten än vad Elsa själv tycktes ha gjort.

En annan sak som E har funderat på är att flytta hemifrån när hon blir stor. Ibland så berättar hon att hon ska ha ett barn, en flicka i alla fall och så ska hon ha katt, fast hon gillar hundar bäst. Och hon ska bo i hus. Men så ibland så oroar hon sig för att flytta hemifrån. Hon har bestämt att hon ska minsann ringa hem till mamma minst en gång varje dag och säga att hon älskar mig.

Ofta så går det att svara på hennes frågor, men det är ett ämne som jag tycker är jättesvår att svara om, frågor om religion. Hur svarar man på det? Vi vill inte ge henne ett svar som styr hennes tro åt något håll. Därför är det svårt att berätta om religion. Vi kan ju inte säga att någon/några gud/ar finns, men vi kan inte heller säga att de inte finns. Däremot att det finns människor som tror att det finns Gud/-ar. Men det är svårt…

Som sagt var så har jag nu än en gång blivit påmind om vilken grubblare jag har. Något jag inte har tänkt så mycket på innan. Visst, jag tänkte när hon var mindre, hur skönt det var att hon pratade så bra som hon gjorde för då kunde hon fråga om det hon inte förstod. Det jag inte tänkte på då, var att hon kanske tänkte och funderade mer än många andra barn. Jag kände bara förståelse för de barn som var lite efter med sitt tal, och deras frustration över att inte bli förstådda och inte få svar på sina frågor.

Alla ni som har röstat på SD

Alla ni som har röstat på SD, är ni nöjda med ert bidrag i detta val? Vad är orsaken till att du valde rösta just SD? Var det för att du är missnöjd med övriga partier, dvs missnöjesröstade du?

Jag vet inte, visst kan det vara så som de själva försöker säga, att partiet varken är nazistisk eller rasistisk, även om de var det i sin början, när de startade. Men bevisligen är många av deras anhängare och flera av deras politiker både främlings- och kvinnofientliga. Känns det bra att stödja dessa människor? Känns det bra att veta att detta är ett parti som har många anhängare som bär ett hat och en avsky mot människor som inte är som de själva? Invandrare, flyktingar, homosexuella, ja, i vissa fall till och med kvinnor i allmänhet. Som anser sig vara bättre än andra? Som anser att de är värda mer än andra? Känns det bra att sådana personer kommer de närmaste fyra åren representera DIG och DINA åsikter?

Som sagt var, jag vet inte, alla Sverigedemokrater är kanske inte av samma virke. Läser man på deras hemsida så är det svårt att hitta något om främlingsfientlighet, så det finns säkert sverigedemokrater som inte är rasister och/eller nazister, personer som ser fördelar att hjälpa drabbade på plats, som ser ett behov av att få strängare straff vid brott, oavsett om man är vit, svart, gul eller rosa och som ser behov av bättre vård och omsorg för både gammal som ung osv. Men likväl, många har ett förflutet i dessa kretsar nazistiska och rasistiska kretsar. Många har visat sig fortfarande bära dessa åsikter. Och även om det har rensats i leden de senaste dagarna, och även om det kommer att fortsätta rensas i leden, så kommer personer med dessa åsikter sitta med och bestämma och ta beslut. Beslut som påverkar dig, dina föräldrar, dina barn, dina syskon, dina vänner och andra nära och kära. Allas våra liv. Tror du att dessa beslut kommer att vara sådana som du, om låt oss säga 10 år kan känna dig stolt över att du har bidragit till att de har tagits? SD, är ni nöjda med ert bidrag i detta val? Vad är orsaken till att du valde rösta just SD? Var det för att du är missnöjd med övriga partier, dvs missnöjesröstade du?

Jag vet inte, visst kan det vara så som de själva försöker säga, att partiet varken är nazistisk eller rasistisk, även om de var det i sin början, när de startade. Men bevisligen är många av deras anhängare och flera av deras politiker både främlings- och kvinnofientliga. Känns det bra att stödja dessa människor? Känns det bra att veta att detta är ett parti som har många anhängare som bär ett hat och en avsky mot människor som inte är som de själva? Invandrare, flyktingar, homosexuella, ja, i vissa fall till och med kvinnor i allmänhet. Som anser sig vara bättre än andra? Som anser att de är värda mer än andra? Känns det bra att sådana personer kommer de närmaste fyra åren representera DIG och DINA åsikter?

Som sagt var, jag vet inte, alla Sverigedemokrater är kanske inte av samma virke. Läser man på deras hemsida så är det svårt att hitta något om främlingsfientlighet, så det finns säkert sverigedemokrater som inte är rasister och/eller nazister, personer som ser fördelar att hjälpa drabbade på plats, som ser ett behov av att få strängare straff vid brott, oavsett om man är vit, svart, gul eller rosa och som ser behov av bättre vård och omsorg för både gammal som ung osv. Men likväl, många har ett förflutet i dessa kretsar nazistiska och rasistiska kretsar. Många har visat sig fortfarande bära dessa åsikter. Och även om det har rensats i leden de senaste dagarna, och även om det kommer att fortsätta rensas i leden, så kommer personer med dessa åsikter sitta med och bestämma och ta beslut. Beslut som påverkar dig, dina föräldrar, dina barn, dina syskon, dina vänner och andra nära och kära. Allas våra liv. Tror du att dessa beslut kommer att vara sådana som du, om låt oss säga 10, 20 år kan känna dig stolt över att du har bidragit till att de har tagits? Något som du stolt kommer berätta för dina barn och barnbarn att att du gjorde?

Och på tal om stolthet, har du vågat berätta för din omgivning vad du har röstat, kan du stå för det, rakryggad? Vågar du göra det imorgon? Nästa vecka? Nästa månad? År? Om 4 år?