Det är helt sanslöst vad fort ungarna utvecklas! Totalt har vi nu 12 ungar (!) från två kullar och de växer och utvecklas så att det knakar! Det skiljer tre dagar mellan kullarna och ser man på dom så är det milsvid skillnad! Eller då tre dagar…
Kategori: Natur
Idag fyller bilder en stor del av vår vardag. Bilder är lätta att ta med dagens mobiler och bilder väcker många tankar och funderingar. Och känslor. Vi har en fotosamling uppsatta på några tavlorhyllor som för mig är så betydelsefulla. Det är bilder på tjejerna från dels strax innan Lillasyster föddes och jag och E var hos fotograf på gravidfotografering, dels när Lillasyster var född och besökte fotografen då. Dessa bilder är mig så kära, dessa bilder är på det dyrbaraste jag har. Och på det finaste. Och de väcker så många känslor. Kärlek. Stolthet. Ömhet. Och sorg. Sorg över att det inte kommer bli någon mer bebis för mig. Jag får vänta på att tjejerna blir vuxna och förhoppningsvis får barn. Sorgen slåss där i bröstet på mig med min kärlek till dessa två underbara varelser och jag vill bara krama dom, ha dom nära.
Jag måste hitta en bra och skicklig fotograf för att få till nya bilder på dom två! Snart!
Med dagens mobiler är det så smidigt med att kunna ta kort. Tyvärr så blir de, i alla fall för mig, ofta bara liggandes, vilket är synd. De väcker ju som sagt var tankar och känslor av alla de slag. Och ofta så tar i alla fall jag en bild bara för att det jag ser väcker sådana känslor hos mig som får mig att önska att jag kunde få föreviga stunden. Som idag, när jag och Lillasyster gick för att möta E halvvägs när hon kom hem från skolan
Som sagt var, bilder väcker tankar, känslor. Bilder de berör. Och här kommer nu några bilder från min mobil så att fler än bara jag ska se dom. Förhoppningsvis så får de i alla fall någons känslor och tankar att vakna
p
E var och red på sin favoritshettis för första gången på månader då hästen har varit ”mammaledig” över sommaren. Det var kallt och regnigt och jag känner mig fortfarande ett antal timmar senare frusen, men det var det värt när man fick träffa den sötaste fjordingföl jag någonsin har skådat. Ok, det är den enda fjordingföl jag träffat, men ändå… Kärlek!
💕💕💕
Enligt prognos
Verklighet
Fast det är klart, tidigare så ösregnade det. Kanske det var så att allt regn kom på en gång?
Jag har länge velat skriva ett inlägg om mina tankar och min syn på kemiskt framställda produkter vs det som är helt gjort av naturliga ämnen, men så hittade jag denna och istället så länkar jag. Hur ser du på produkter som är helt framställda på ämnen från naturen och det som är naturligt respektive det som är helt framställt av rena kemikalier?
…snarare än Värmland
Snart är vi framme på släktgården i Värmland och vi åker förbi frusna sjöar. När man tittar ut känns de vitblommande träd som vi passerade hemmavid avlägsna. Här är vintern fortfarande kvar och man kan inte låta bli att redan nu längta hem, hem till våren. Eller ännu mer efter den riktiga våren. Och sommaren!
Äntligen har snön kommit och den gjorde ju det rätt lagom till att det var dags att plocka bort julen. Snön ljusar upp den annars så gråa och tråkiga januari. I helgen, precis som förra helgen blev det lite pulka åkning. Så även om det idag har varit kallt värre så har det varit underbart att vara ute tack vare solen, det underbara ljuset och de vackra färgerna. Så lite frostnypna kinder var det absolut värt!
Och så två bilder tagna i fredags när jag hade ett ärende inne i Göteborg
Tänk om man hade haft en riktig kamera med sig..! Och tänk om man hade haft en riktigt bra sådan och kunnat det där med ljus, exponering och allt vad det nu är! Nu fick det duga med mobilkameran
Det är kallt, det är blött, jag ska hålla i en utbildning hela eftermiddagen för folk som jag vet inte är så intresserade av det jag ska prata om. Jag önskar jag vore någon annanstans….
Det kan man väl lugnt säga efter gårdagens solstorm som påverkade bland annat flyget. Jag kan tänka mig att det var både en och två vars puls brusade upp i 180 när de fick utrymma Landvetter för att sedan behöva köa in igen för ny säkerhetskontroll för att få komma iväg med sitt försenade flyg
Datorn står och tuggar så jag passar på att lägga upp denna regnbåge (och moln) som jag såg i helgen. Tyckte att det såg häftigt ut med den skarpa linjen som regnbågen blir längs med molnet
Kokade ägg imorse till frukost. Det var det sista ägget från ”min” äggsäljare för den här säsongen då hönorna har börjat rugga och har därmed ett uppehåll i äggläggandet, så jag hade sparat det största till sist. Den var mycket större än ett vanligt ägg och när jag skulle äta den förstod jag varför
Ett ägg med två gulor! Genast kom jag att tänka på den där extra moderkakan jag krystade ut vid Lillasysters förlossning… Och en liten längtan kom en stund innan förnuftet tog över.
Många tankar snurrar runt i huvudet men de vill inte komma ner på pränt. Så istället så lägger jag in några bilder på min nya passion
Från dagens ridtur
Igår innan ridlektionen ville E ta en bild på ”sin” häst
E tillsammans med den häst hon haft hittills på ridskolan. Nästa gång ska de byta häst, det vill inte hon…
”E:s” häst på ridskolan
Jag har ju berättat om min och E:s nya intresse, hästar och ridning. I våras provade hon på Shettisridning vid några tillfällen och där finns det en häst som från första stund blev hennes favorit, Smulan. Smulan är en äldre dam med lite egenheter, men enormt söt. Nu har hennes ägare bestämt att Smulan av olika anledningar inte ska vara med på Shettisridningen längre. När E fick höra det så sa hon genast att i så fall ville hon inte fortsätta med det heller, för var Smulan inte med, ja, då ville inte hon göra det något mer. Och det är helt och hållet hennes beslut.
Det som leder till mina kval är att Smulans ägare nu frågade mig om E ville bli medryttare till Smulan. Det skulle vara en dag i veckan till en mycket rimlig summa och med tanke på vad E tycker om henne… Men så är det ju det där med tiden. E har redan idag två aktiviteter i veckan, ridskola och dans. I och med A:s allergi (och bristande intresse av djur) så är det jag som får ta allt vad det gäller djur (som om jag hade något emot djur…). Inte mig emot, men det blir snabbt mycket. Och hon är ju som sagt var bara 5. Två aktiviteter är nästan en för mycket och att då skaffa en till… Samtidigt så är det ju en aktivitet som hon och jag skulle ha tillsammans. En aktivitet som vi både gillade. Och som jag ser ger henne flera möjligheter just vad det gäller personlig utveckling, men ändå.!
Jag har redan tackat nej, men har ångrat det flera gånger om. Förnuftet säger nej, men hjärtat…
I och för sig inte Smulan, men ändå bild på shettisar
Idag så var det lite av sorgens dag. Världens bästa chef slutade på företaget jag jobbar på. Nu var han ju tyvärr inte min chef det sista, men ändå… Han är ändå en suverän person och det märktes att han under sin tid på företaget gjort ett stort intryck och inspirerat många. Och många kommer att sakna honom. Och många tror jag kommer att få glädje av honom i sin nya roll på hans nya arbetsplats.
Även om det på dagen var lite deppigt (av flera orsaker), så var kvällen desto mer fantastisk. För idag fick jag träffa min lille favoritkille och komma ut och rida! Svärmor och jag var ute igen och red ut i skogen. Gud vad fint det är här! Och Gud vad många fina hus vi såg! Och Gud vad roligt det är att rida! Och så skönt! Särskilt mentalt! Jag mår SÅ mycket bättre när jag får umgås med djur och vistas ute i naturen! Och svärmor verkar känna lite så också. Och hon behöver verkligen något som distraherar henne, särskilt nu när svärfar än en gång fått problem med hjärtflimmer, förutom hans minnesproblem som blir allt värre.
I somras skrev jag om att jag, E och svärmor var iväg och red när vi var i Sunne. I fredags var jag och svärmor iväg och red och jag har totalt fallit för det här med hästar och ridning! Jag vill bara rida mera! Jag inser dock att jag får ta och träna på mitt pondus. När jag var yngre hade jag inga som helst problem, men nu…
E red ju på shettis några gånger i våras och idag började hon ridskola. Jag insåg snart att hon borde kanske väntat en termin eller två till med det då hon hade svårt med koncentrationen. Men förhoppningsvis blir det snart bättre när hon blivit mer van. Hon gillade dock det, även om hon nog tyckte att ryktandet var roligast ☺️. Vi får se om det blir några fler terminer för henne efter denna. Antingen så blir hon väl totalt biten (i likhet med mig) eller så tröttnar hon snart.
Små, söta shettisar på Knuthenborgs djurpark
För 13 år sedan så fick jag en tid på vårdcentralen då jag hade fått sådana besvär med plötslig ledvärk i en eller flera fingrar/fingerleder, följt av svullnad i den värkande leden. Detta var inget ständigt problem utan hela förloppet tog i regel 10-40 minuter från att värken började till att den och svullnaden försvann. Läkaren stod förbryllad, men efter en del provtagning konstaterades hypotyreos, dvs låg ämnesomsättning. Jag började äta Levaxin och fick börja gå på en massa provtagningar tills för mig rätt dos hade hittats. Jag hade då turen att träffa en bra läkare som tog mig på allvar trots att jag aldrig kunde visa upp något av mina symptom för honom
På dessa 13 år som gått sedan dess har det hänt en del. Dosen har fått höjas och sänkas något vid ett antal gånger (höjts vid både graviditeterna), mina symptom har blivit fler och jag har haft ett gissel att hitta en läkare som inte bara går på labvärdena utan även på hur jag mår. För oss med hypotyreos är det vanligt att man har symptom trots att ens värden ligger inom de gränser som anses vara ”normalt” och tyvärr så är kunskapen hos många läkare på vårdcentralerna låg vad det gäller sjukdomen trots att den är rätt vanlig. Men efter min senaste graviditet så tror jag att jag har hittat en läkare som förstår problemet bättre och lyssnar även på hur jag mår, underbart! Nu har jag allt mer börjat känna av allt fler av mina symptom, så jag funderar på att kontakta läkaren om att få ta nya prover. Det är ju snart ett år sedan sist, så på så vis skadar det ju inte heller att kolla upp det. Då ämnesomsättningen påverkar på cellnivå kan symptomen variera en hel del från person till person. För min del så är det följande symptom som brukar förekomma (ytterst sällan alla på en gång, måste jag tillägga):
- frusenhet
- kronisk trötthet
- Utmattning
- depression och nedstämdhet
- sömnstörningar/kan sova hur mycket som helst utan att bli piggare
- svårt att tappa vikt
- muskel- och ledvärk
- stelhet (det senaste jag börjat känna av)
- svaghet
- mjölksyra- och kramptendens i musklerna
- koncentrationssvårigheter
- försämrat minne
- yrsel
- stickningar och domningar
- karpaltunnelsyndrom
- torrt hår och håravfall
- sköra naglar
- klåda
- försämrat immunförsvar
- hörselnedsättning (jag tappade hörseln på ett öra samma höst som hypotyreosen upptäcktes, vid det laget hade jag ännu inte fått rätt medicindos)
- tinnitus (har jag också haft sedan den där hösten)
- gallstensbildning (opererade bort gallblåsan när E var sex månader gammal)
- nedsatt sexlust
- infertilitet
- hög puls
- försämrad blodcirkulation med kalla händer och fötter
- orolig mage
- lätt för att få blåmärken
När man gör en lista såhär så skräms jag av hur lång den är. Det är allt tur att jag inte har allt samtidigt! Samtidigt så känns det som om det skulle vara alla de krämpor som jag någonsin har haft i en och samma lista och jag kan inte låta bli att fundera på hur jag hade mått och vilka av dessa punkter i listan som jag inte skulle haft om jag inte hade haft hypotyreos, låg ämnesomsättning? Jag har som sagt var inte alla symptomen på en och samma gång (tack och lov för det!) men idag och på senare tid har jag känt av flera. Kanske beror det på någon annan sak, så jag ska avvakta några veckor tror jag, men om det inte bättrar sig blir det till att boka tid för provtagning.
Semestern som nu håller på att rundas av för den här gången avslutade vi med ett besök på Kolmården och Bamses värld. Vi besökte Kolmården för ett par år sedan men i år lockade särskilt Bamses värld då vi hade hört så mycket gott om det. Kanske för mycket då vi blev rätt besvikna. Visst, det var fint men ändå en besvikelse. Det kändes inte helt barnvagnsvänligt med alla stenar som låg på och vid gångvägarna plus att åkattraktionerna var få (Viktoria, Godiståget, Dunderhonungsburkarna och Skalmans bilar. Plus teater där det är Bamseföreställning flera gånger per dag). Visst, miljön var genomtänkt och fin men inte mer än så. E tyckte till och med att det var lite tråkigt och andra dagen ville hon inte till Bamses värld överhuvudtaget…
I övrigt så var besöket ett medelmåtta djurparksbesök. Delfinerna och delfinshowen är det som vi främst gillade, plus de oväntat humana priserna i butikerna plus att det fanns så många olika inriktningar vad det gällde mat (om än få rätter att välja på på de olika restaurangerna). Och att de 9,0 mm regn som det hade hotats om blev bara några droppar och en liten störtskur precis när vi kommit ut ur parken och var på väg till bilen dag 1.
Så jämför man de djurparker som vi besökt i år så kommer Kolmården tvåa efter Knuthenborgs, men den höga placeringen får de bara på grund av delfinerna. Hade de inte haft dom så hade de nog hamnat sist. Så årets lista på de djurparker vi besökt är:
- Knuthenborg i Danmark
- Kolmården
- Nordens Ark (för att det känns som om det är de som mest jobbar för en så naturlig miljö gör djuren som det bara är möjligt)
- Borås djurpark
Hade Kolmården inte haft delfinerna hade de hamnat sist i listan
Se, vi hade inte bara mulet och regn, även solen tittade fram!
Nöjd tiger som precis fått lite kött att mumsa på
Snyggingen poserar medan det är livat i bakgrunden
”Åh, vad det är skönt att stå och gnugga sig mot trädet!”
Jag skulle inte vilja möta en järv ute i skogen!
Bodde gjorde vi på Hotel President i Norrköping. Helt ok hotell med stort och fräscht rum och med helt ok frukost.
Efter en skön natts sömn (där någon av oss hade flyttat Lillasyster till vår säng, utan att minnas att ha gjort det) och en god frukost så styrde vi söderut och Knuthenborg. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit, det ligger ca 1,5 timme från Köpenhamn.
Efter en härlig dag med nästintill klarblå himmel och bortåt 27-28 grader, massor av djur som hela familjen, liten som stor, hade uppskattat att se, och vissa till och med klappa, körde vi slutligen till Köpenhamn och vårt hotell där. Imorgon blir det en sväng på stan och då bland annat besök i våra två faviritaffärer innan vi åter kör hemåt.
I dessa tider är det enormt många som fyller år. Pappa skulle fyllt i förra veckan, svärfar fyllde också i förra, min systerdotters son fyllde för två veckor sedan, min systerdotter likaså, Lillasyster fyllde år för snart tre veckor sedan… Och så kan jag hålla på. Den senaste att fylla år var bästa svärmor som fyllde år idag och för att fira henne bjöd svärfar oss, och A’s bror (som är i stan och hälsar på) på lunch på Jungman Jansson. Jisses Amalia vad gott det var! Letar ni efter en riktigt bra fidkrestaurang med vacker havsutsikt, besök Jungman Jansson, ni kommer inte att ångra er! Servitören berättade att de köpte bara in en liten mängd fisk varje dag, för att det inte skulle bli gammalt. Skulle åtgången bli större än förväntat så ringer de ”sin” fiskhandlare och på 15-20 minuter har dom en leverans med fisk vid dörren. Det som var negativt med maten var portionernas storlek, då särskilt efterrättens storlek. Tre kulor av pasdionsfruktssorbet var i största laget, en hade räckt. Men det var verkligen gudomligt gott!
Med mätta magar tog vi en promenad längs vattnet och njöt av sommaren, solen och de ljumma vindarna. Visst hade det varit underbart med någon grad mer, men det var rätt skönt ändå!
Tänk vad underbar vår vackra, västkustska natur är!
Idag styrde vi norröver och årets besök på Nordens Ark och alla djuren där. Både tjejerna och vi trivdes och hade det bra, men framförallt var det så kul att se hur Lillasyster tyckte det var spännande med alla djur! Ok, de lite större bondgårdsdjuren som man fick komma nära tyckte hon var läskiga, men i övrigt så gillade hon dom. Favoriten var nog ändå den Svenska blåankan. Vi har nu en längre tid försökt få henne att våga gå och bara hålla ena handen, vilket inte har fungerat. Inte förrän idag då, när hon ville gå och kolla på ankorna. Vi har nu känt ett tag att hon säkert skulle klara av att gå helt själv mer än de få steg hon klarat av hittills, men modet och självförtroendet har inte riktigt funnits där. Och kanske även viljan? I vilket fall så fanns den där idag.
Kallt, regn, mulet… Hade någon trott något annat?
Första natten utan amning har gått rätt bra. Det var tydligen bara en stund där runt 3-4 som var lite jobbig men i övrigt gick det bra. Hon hade tom (peppar peppar) accepterat flaskan! Vid 6 vaknade hon och var pigg och då fick jag ta över. Vid 7:30 var hon trött igen så då kröp vi i säng och hela familjen sov till 9. Skönt!
Dagen har vi mestadels tillbringat i bilen. A var sugen på att ta en sväng till Hornborgasjön för att kolla på tranor. Vädret var verkligen vackert solig men rackarns kyliga vindar! Men, det var trevligt med en dagsutflykt med familjen!
Inte så bra bilder kanske med dålig zoom, men de är (som vanligt) tagna med mobilen
Det är idag 17 dagar sedan E fick vattkoppor. Enligt barnens farmor, den pensionerade BVC-sköterskan så är inkubationstiden för vattkoppor på de flesta barn 17 dagar. Idag hittade jag två misstänka koppor på Lillasyster. Eller jo, hon hade fler prickar men det var dessa två som tydligt var vätskefyllda. Det var när vi varit ute och jag höll på och klädde av henne ytterkläderna som jag uppmärksammade blåsan i nacken. Jag klädde av henne och hittade en stor i ljumsken. Kan inte förstå hur jag kunnat missa den vid blöjbyten. Peppar peppar så är hon pigg. Piggare än på mycket länge. Och mat har hon ätit betydligt bättre än på länge. Vi får hoppas att det fortsätter så! Och vi får hoppas att det inte blir mer och att det är tillräckligt för att hon aldrig ska behöva få tillbaka det (enligt en avhandling som grannens bror, som är barnläkare, så får många barn som får vattkoppor innan 2 års ålder det en andra gång om de utsätts för smitta).
…att man fick vårkänslor idag
Granen är kastad, julen är utrensad, men än är jag inte redo för vår. Även om vårkänslorna smyger runt knuten nu med lugnet efter stormen. Jag gillar egentligen inte vintern men för alla barns skull vill jag att det ska komma mer snö så att det går att åka pulka och bygga snölyktor och snögubbar och göra snöänglar! Och så länge dagarna är så pass korta så kan man ju inte säga annat än att snö gör allt ljusare!
Att skaffa kanin har hittills i alla fall varit bra. E får snabbt på sig kläderna på morgnarna när vi går ut till dom för att byta vatten och kolla till. Och hon kan vara i evigheter ute med kaninerna i deras rasthage. Även en annan trivs rätt bra, även om det blir kallt. Sedan så är det ju jobbigt med A:s allergi men peppar peppar så har han inte känt av den. Vi får hoppas att det fortsätter så!
Då börjar den här julen närma sig sitt slut och vi sitter i vår fullastade bil på väg hemåt genom en sagolikt vacker vinterlandskap.
När vi åkte upp trodde vi inte att det varken skulle bli minusgrader eller snö, men redan första natten kom snön och la sig som ett vitt täcke över landskapet. Och minusgrader har det verkligen blivit. Imorse visade termometern på -17 grader.
Dessa dagar har det hänt mycket med Lillasyster. Dels så känner hon sig tryggare och mer bekväm med sin farmor och farfar numera (så pass att jag numera till och med kan gå ut ur rummet utan att hon blir ledsen och orolig), dels att hon numera sitter helt själv långa stunder och att hon äter mer och mer när hon erbjuds smakisar. Hon har till och med visat att hon vill också ha något att äta när vi andra satt oss att äta.
Samtidigt så har det varit lite jobbigt med henne. Främst är det sömnen som har krånglat. Det har varit svårt att få henne att somna och på nätterna har hon sovit väldigt oroligt. Jag skulle inte skrivit något då när jag skrev och var glad för att nätterna hade blivit bättre. Samtidigt som det har varit väldigt jobbigt så är det skönt på ett sätt att det har varit så här jobbigt så att både A och hans mamma har sett varför jag stundvis är helt slut och varför det inte alltid blir så mycket gjort hemma.
På julafton kom självklart Tomten. E tror på Tomten men hon är ändå medveten om att folk klär ut sig till tomte. Hon tror att det är hans medhjälpare och/eller bröder. Den tomte som kom till oss i år var en medhjälpare, enligt E, då han hade mask på sig…
På kvällen, vid halv niotiden, när vi satt och fikade så såg vi ett ljus komma sakta på vägen utanför. Det visade sig vara Tomten. Denna tomte hade ingen mask på sig, han var rund om magen, hade vitt, långt skägg, tomtekläder på sig och en gammaldags lykta i handen. Han stannade till och vinkade till oss genom fönstret innan han fortsatte sin promenad förbi huset och så ner bakom ladugården. Det var en ren tillfällighet att vi just då satt i köket och såg lyktan och honom. Och att E inte hade gått och lagt sig. De andra hade pratat om att hon skulle gå och lägga sig men jag hade lovat henne att hon fick vara uppe lite längre om hon ville. Jag tror ändå att svärmor vet vem denna tomte var, och jag tror att hon visste att han skulle traska förbi.
Något som var kul att se var Lillasysters reaktion på Tomten (han som kom med julklapparna). Vi trodde hon skulle bli rädd för honom, han ser ju rätt läskig ut om man tänker efter, men det blev hon inte. Tvärtom så tjöt hon av förtjusning och skrattade högljutt. Och när han skulle gå så började hon att gråta, precis som om hon skulle blivit ledsen för att hon inte hade fått mer än en julklapp. (Självklart fick hon fler, men först efter att Tomten hade gått, han hade ju så många han skulle hinna med).
En reflektion som jag gjorde under helgen var än en gång på hur mycket ens partner påverkar en. A:s bror har varit ihop tillsammans med en tjej i många år och hon är lite speciell. Hon kör mycket med miljötänk och är mån om djuren, men är väldigt inkonsekvent i mina ögon. Bland annat så äter hon inte ko- och griskött men däremot kyckling och fisk. Och ägg är ok oavsett om det är från frigående eller burhönor och oavsett om de är ekologiska eller ej. Under de år som de har varit tillsammans har F, A:s bror inte velat ha några julklappar och han har inte heller köpt några till någon annan än E. Men så i år nämnde svärmor att hon hade blivit så förvånad när han hade skickat en önskelista, den första på många år. En önskelista full med dyra önskningar. Då var jag lika förvånad som hon.
Så blev det julafton och det visade sig att han hade köpt julklappar till alla. Och det var inte heller några direkt billiga saker. Och genast drog jag slutsatsen att det var tjejen som hade påverkat honom. Nu hade de nyligen gjort slut och han hade tydligen börjat med julklappar igen… Någon mer som tror att dessa saker hänger samman?
Jag har inte packat ner kläder för detta!
…om en vit jul! Igår när vi gick och la oss var allt så mörkt och tråkigt. Idag när vi vaknade möttes vi av ett vintrigt landskap
Jag är en stor djurälskare och skulle verkligen vilja ha husdjur. Jag har alltid haft husdjur. Tills jag träffade A vill säga då han är allergisk. Det var inte så att jag då valde bort djuren utan jag pluggade då och hade hund men jag och mina föräldrar hade ”delad vårdnad” av henne då jag stundvis under vissa läsperioder hade väldigt långa dagar i skolan. Men så blev hon dålig och vi fick ta bort henne. Då var hon bara ett par veckor ifrån att fylla 14 år.
Visst har jag haft akvarium och fiskar sedan dess, men fiskar är som bekant inte så roliga djur att umgås med…
Nu har jag under en längre tid funderat på kanin, eller bättre sagt en utekanin. Jag vet att utekaniner kräver mycket och jag har verkligen läst på om det, tycker jag. Jag har till och med i fantasin byggt upp en stor rastgård där den/de skulle få vistas när den/de inte vill vara i buren. Då jag är väldigt medveten om A:s allergi men framförallt motvilja mot allt vad husdjur heter så vet jag att det är jag som skulle få ta hand om all skötsel, inte mig emot. Som sagt var, jag har haft djur förr.
Nu har jag blivit erbjuden att ta över två utekaniner. Tyvärr så går de två inte ihop så det går inte att ha dom i samma bur. De är enligt ägarens utsago snälla och goa och har aldrig bitit någon människa. Jag har inte träffat dom för jag vill inte bygga upp några förhoppningar förrän det är helt beslutat om det blir något eller inte. För det är ju det. A vill inte ha några djur. Inte ens om de bor ute. Han säger att ”tekniskt” så kan han inte säga nej, men han vill inte och det kan han säga. Han vill inte ha djur. Inte en kanin, inte något annat heller. Så nu står jag i valet och kvalet, ska jag ta över kaninerna ändå och skita i vad han tycker, eller ska jag försöka glömma min dröm om djur?
En sak som han frågade mig när jag tog upp saken var vad jag hade tänkt göra med kaninen/-erna om vi åkte någonstans. Min tanke var att be någon vi kände att ta hand om den. Det är ju ändå inte så ofta vi är iväg. Snarare tvärtom. De gånger vi är borta mer än ett par nätter är när vi åker till Värmland och inte ens då är vi borta så länge. Och jag tror inte att det ska vara så svårt att hitta någon som vid de tillfällena ville kolla till kaninerna.
Så mitt dilemma är, hur ska jag göra? Ska jag bli kaninägare eller inte?
I torsdags var vi på Universeum och redan innan vi åkte dit hade E bestämt att hon skulle köpa ett dinosaurieägg. Så nu väntar vi på att vi ska bli med dinosaurie 😋
Snart är det första advent men ser jag mig om i trädgården så ser jag att vissa växter ännu inte gett upp för denna gången. Ja, det räcker att jag går utanför ytterdörren så känner jag doften av lavendel.
Bredvid den kämpar min gula ros (för övrigt den enda som rådjuren inte ätit upp, peppar peppar)
h
Liksom jordgubbsplantorna
Igår på vägen hem från vår Helsingforskryssning stannade vi till på Habblarps trädgårdar utanför Mjölby och hämtade de ägg vi hade lyckats få beställa trots att de har stängt för säsongen. Jag måste säga att det känns bra att köpa ägg från höns man vet har det bra (och som dessutom har en fantastisk matte som försvarar sina djur med både näbbar och klor mot rovdjur, förutom att hon är så fantastisk i sig själv med allt hon tar för sig, tex modet att starta egen handelsträdgård), och dessutom, är de inte vackra så säg?
En annan sak som är aktuellt vad det gäller ägg är JZ:s resa till Åbo där deras donator idag har äggplock och där JZ:s man har fått ge sitt bidrag. Nu håller vi tummar och tår för mängder av toppembryon, förhoppningsvis lika många som de fina äggen vi fick köpa från Habblarp! Och jag sänder även en tanke till alla dom som ställer upp som äggdonator. Det är en tuff sak att göra, det är ju inte direkt som att vara spermiedonator… Tänk vad mycket hopp och glädje dessa hjältinnor kan ge!
Ikväll så var jag för första gången sedan Lillasyster kom till världen iväg, själv, utan barn på kvällen. En god vän som i vanliga fall bor 60 mil bort är i stan då hon ska på kurs imorgon, och jag träffade henne inne i stan över en fika. En annan kompis till henne kom också och vi hade det i stora drag en härlig kväll. I stora drag säger jag då vi vid ett tillfälle kom in på ämnet ofrivillig barnlöshet. Det som gjorde stämningen aningens spänd var att de ansåg att bara man slappnar av så kunde de flesta bli gravida. De kände minsann både flera stycken som hade blivit gravida när de slutade tänka på det och då måste det ju vara så! Jag ifrågasatte det hela och frågade hur det då kom sig att vården inte i så fall satsade på kbt, avslappningskuser och dylikt istället för dyra och för kroppen påfrestande behandlingar. Det kunde de inte svara på. Men de var helt säkra på att det var så, att kroppen ”låste sig” för att man (läs kvinnan) ville så mycket. Att kvinnor blir gravida i krig, under tragiska och stressiga omständigheter, när de blir våldtagna osv spelade liksom inte någon som helst roll. De kunde inte svara på varför kliniker inte satsade på det,
Men så var det!
Det spelade liksom ingen som helst roll att kliniker och forskare som jobbar med detta inte trodde på det, för
De kände ju så jättemånga som det varit så för.
Och
Det skulle de minsann googla på för att få faktiskt svar. För kanske hade man inte forskat i det tillräcklig!
Det var så mycket jag ville säga dessa två, men jag gjorde inte det. Stämningen var så dålig redan, och jag ville inte försämra den. Och jag visste att oavsett vad jag sa så skulle de inte ta till sig det. Det jag ångrar är att jag inte varnade dom för att säga till en ofrivilligt barnlös slappna av med tanke på vilka skuldkänslor detta kan väcka, liksom hur ont dessa ord kan göra.
Jag har tidigare sagt att jag inte önskar någon att bli ofrivilligt barnlös, men nu när jag tänker på det… Vette sjutton om inte vissa borde få känna på det ett tag? Inte att de inte skulle få barn eller behöva ta till olika tuffa behandlingar, men så att de fick vänta ett tag på graviditeten. Skulle de fortfarande anse att det är avslappning som är universalmetoden mot barnlöshet? Dvs skulle de lägga skulden på sig själva för att de inte lyckades? Och jag undrar, så här i efterhand om de tror att A och jag skulle lyckats på egen hand, utan hjälp från kliniken om vi hade slappnat aaaaav? Hade det gjort att mina ägg hade varit av bättre kvalitet? Hade det gjort att A hade haft fler spermier av bättre kvalitet och med bättre rörlighet? Och om det nu är så att avslappning hjälpte, hur kom det sig att vi lyckades när jag var som mest stressad både på jobbet och privat? Och hur kommer det sig att vi lyckades när min längtan och önskan var som störst? För det var ju så att för ett år sedan så hade jag bestämt mig, det skulle inte bli fler försök om vi inte lyckades på det försöker, eller det tredje och sista försöket i vår trepack. Jag visste att lyckades det inte den gången, eller försöket därefter skulle jag inte få det jag längtade så efter, ett andra barn.
Rosen heter Taiga och är ”cold violet” och självklart Fairtrade!
Jag har gjort 10 sådana här uppsättningar och har 8 rosor kvar. Skulle vilja göra en större i samma stil men fantasin vill inte riktigt vara med idag så det får nog vara. Så de återstående rosorna får nog helt enkelt stå i sin vas och se vackra ut
På Ica här i ”byn” har de tydligen infört pant på tandborstar och tandkräm. Undrar hur mycket den ligger på? Och vad det gäller tandkräm, är det löddret eller tuben man får pant på???
…att ändra till vintertid! Synd bara att bebisar inte förstår att klockan ändras till vintertid, varken hon eller jag lär ju få någon sovmorgon imorgon…
