Tankar om allt och inget

Det är kväll och tankarna snurrar runt om allt och inget. Tänker på kollegan som har en stor barnlängtan, men som inte lyckas hitta någon att försöka få barn med. Som även har funderat på att försöka på egen hand.

Jag tänker på den där artikeln som en psykolog i min bekantskapskrets delade på Facebook. Läs gärna den och berätta vad ni anser om det som skrivs. Försökte sätta mig in i den danska rapport som artikeln hänvisade till, men min trötta hjärna slog knut alltför snart och jag insåg att det var lika bra att ge upp. Jag tror absolut att barn som hjälper till hemma på sikt får det bättre än barn som blir helt curlade. Jag tror på att en kombination av fullständigt stöd och mycket hjälp men med vissa ställda krav är den bästa kombinationen. Men så är jag också av den gamla skolan…

Vidare så tänker jag på att om lite mer än om en vecka så börjar allvaret igen och jag känner en viss oro. Allt är ju så nytt, och det är ju inte på mitt initiativ, vilket gör det svårare. Hur kommer det att bli med ny chef och massor av nya kollegor? Hur blir det med de kollegor som jag redan har? Hur blir det med framtida uppdrag? Hur blir det med kick-offer och studieresor som jag ska på med jobbet? Så många frågor, så mycket att fundera på och oroa sig för i onödan. I förväg.

Mina tankar rör, som så ofta, på min längtan efter en bebis. Hur konstigt det är att jag, som haft så jobbiga graviditeter och jobbig första tid med bebis ändå önskar att jag kunde få en till. Hur konstigt det är att jag förträngt så mycket av det jobbiga! För visst är jag medveten om att det var jobbigt, men när jag läser mina gamla inlägg så slås jag av hur dåligt jag mådde! Jag kan inte minnas att det var SÅ jobbigt! Samtidigt så förstår jag ju att A inte vill vara med om det en gång till…

Mina tankar rör sig runt de böcker jag läst i sommar. Nedan några av dom.

Ursäkta att de är åt fel håll, jag är alltför trött, och lat, för att göra något åt det, trots att det är lätt fixat. Om någon i Göteborgsområdet är intresserad av att ta över någon eller några av dessa, hojta till. Eller om någon annan vill ta dom, men då får mottagaren stå för portot.

Mina tankar går även till det ursnabba bytet av tjänstebil som jag gjort. Hade innan en Toyota Auris el-hybrid som nu var dags att byta ut. Jag hade att välja på en ny bil som fick kosta max 8 basbelopp och släppa ut max 120g CO2 eller ta över en Passat GTE (laddhybrid) för ett år. Jag valde det sistnämnda trots att bilen måste in på recond med tanke på att den kollega som jag fick överta bilen ifrån har haft hund i bilen och både A och E är allergiska… Och trots recond vet man aldrig om bilen kommer bli ok med tanke på allergi. Men med denna bil får jag mer bil för pengarna, det är mindre förmånsvärde och A tyckte, trots sin allergi, att jag skulle ta den. Jag fick veta detta för två veckor sedan. I måndags fick jag kravet att jag måste ta beslutet under dagen… Idag fick jag nycklarna och nu står det en bil på vår uppfart och laddar.

Mina tankar går även till hur saker och ting skulle bli om vi, A och jag, av någon anledning en dag separerade. Jag inser att med de huslån vi har, den värdeökning som varit sedan vi köpte huset och med de löner vi har så skulle det åtminstone fungera, även om det skulle bli betydligt tuffare ekonomiskt än vad det är idag. Det är rätt bra en har det! Och det skulle inte vara helt omöjligt att få tag på ett nytt boende om det skulle krävas. Samtidigt så vet jag ju att vi på sätt och vis har skjutit oss i foten. Det skulle vara svårt att ändra det sätt vi lever på, det skulle bli betydligt fler val. Och jag inser att skulle vi (läs ”jag”) vilja sadla om och byta karriär skulle det innebära stora förändringar i det liv vi lever om jag inte sadlade om till något med liknande lön som jag har idag. Inte för att det känns som om vi skulle separera (även om vi verkligen kommit in ett vardagslunk med tanke på att vi ändå varit ihop i 18 år och bott ihop 13. Däremot så måste jag ju erkänna att jag någon gång ibland funderat på om jag verkligen vill fortsätta jobba inom det område som jag idag jobbar med fram tills pension.

Jag tänker även på svärföräldrarnas segelbåt som inte tycks bli såld. Det är köparens marknad och de flesta vill ha en ny(-are) motor båt. Lustigt nog med tanke på att allt fler har allt mer miljötänk och önskan om att vistas mer i naturen.

Jag tänker på hur stora mina barn plötsligt har blivit

Jag tänker på hur bra den här bloggen har fungerat som en ventil genom åren

Och nu så tänker jag på att det är dags att sluta fundera, ta tag i verkligheterna och nuet och krypa till kojs.

Annonser

Naturliga valet, är det alltid det bästa?

Jag har länge velat skriva ett inlägg om mina tankar och min syn på kemiskt framställda produkter vs det som är helt gjort av naturliga ämnen, men så hittade jag denna och istället så länkar jag. Hur ser du på produkter som är helt framställda på ämnen från naturen och det som är naturligt respektive det som är helt framställt av rena kemikalier?

Kallt, men ack så vackert!

Äntligen har snön kommit och den gjorde ju det rätt lagom till att det var dags att plocka bort julen. Snön ljusar upp den annars så gråa och tråkiga januari. I helgen, precis som förra helgen blev det lite pulka åkning. Så även om det idag har varit kallt värre så har det varit underbart att vara ute tack vare solen, det underbara ljuset och de vackra färgerna. Så lite frostnypna kinder var det absolut värt!

   
    
    
    
   
Och så två bilder tagna i fredags när jag hade ett ärende inne i Göteborg

   
 
Tänk om man hade haft en riktig kamera med sig..! Och tänk om man hade haft en riktigt bra sådan och kunnat det där med ljus, exponering och allt vad det nu är! Nu fick det duga med mobilkameran 

Ägg i olika form

Igår på vägen hem från vår Helsingforskryssning stannade vi till på Habblarps trädgårdar utanför Mjölby och hämtade de ägg vi hade lyckats få beställa trots att de har stängt för säsongen. Jag måste säga att det känns bra att köpa ägg från höns man vet har det bra (och som dessutom har en fantastisk matte som försvarar sina djur med både näbbar och klor mot rovdjur, förutom att hon är så fantastisk i sig själv med allt hon tar för sig, tex modet att starta egen handelsträdgård), och dessutom, är de inte vackra så säg?

IMG_6860.JPG

En annan sak som är aktuellt vad det gäller ägg är JZ:s resa till Åbo där deras donator idag har äggplock och där JZ:s man har fått ge sitt bidrag. Nu håller vi tummar och tår för mängder av toppembryon, förhoppningsvis lika många som de fina äggen vi fick köpa från Habblarp! Och jag sänder även en tanke till alla dom som ställer upp som äggdonator. Det är en tuff sak att göra, det är ju inte direkt som att vara spermiedonator… Tänk vad mycket hopp och glädje dessa hjältinnor kan ge!

Uppiggad

När man kommer gående, vaggandes som ett skepp på stormigt hav, med värkande fogar och tung mage, ibland kombinerat med sammandragningar, på väg till eller från olika möten på jobbet, ja, då kan det vara trevligt att bli uppiggad av alla vår/försommartecken. Som tex blommande syrener

20140519-165111-60671206.jpg

Biten

Usch, mina stackars ben! De är inte vackra i vanliga fall men nu är de ännu värre.

Jag är en sådan där person som alltid haft fula ben. Eller om man ska vara lite mer politiskt korrekt, jag har alltid kunnat stå stadigt på mina ben, med tanke på hur ”stadiga” de har varit och är. Till och med när jag var så smal att folk trodde att jag hade anorexia eller bulimi så var vader och lår väldigt breda. Stövlar har alltid varit enormt svårt att hitta, och då, när jag var som smalast, var jag tvungen att ha herrstorlek på mina målvaktsknäskydd när jag stod i mål i innebandy… På gamla dar så har de blivit betydligt värre. Dels så har jag ju gått upp en del, dels så har jag från mamma och min moster fått ärva alla dessa ytliga blodkärl på benen. Något som bara blivit värre med åren. Hur som, nu har de blivit ännu värre, även om de ser aningens bättre ut nu än vad de gjorde när jag kom hem från jobbet. Dels så hade benen svullnat upp lite under dagen (vilket jag märkte när jag tog av mig strumporna, och såg vilka märken de lämnade efter sig), dels så har jag fått ett stort gäng insektsbett på underbenen som är röda och kliar. De kliar trots att jag har försökt kleta på salva som ska lindra kliandet. Jag vet inte vad det är för insekt som orsakat dessa bett, men tankarna har gått till fågelloppor, även om vi inte vet om att vi skulle ha varit i närheten av fågelbon som dessa skulle kunnat komma ifrån, och som inte gav några fågelloppor och bett i somras/höstas.

Detta är nu andra gången på kort tid som jag har fått det. Första gången var för ett par veckor sedan efter att jag hade varit ute i trädgården med E. Då fick även hon och A bett, men inte i närheten av lika många. Och så nu, efter en helg med mycket vistelse i trädgården så har de dykt upp hos oss igen. De håller dig främst till runt vristerna, med några enstaka längre upp på kroppen. Förutom för A som har främst på armarna. Att han har på armarna tyder på att det kan vara just fågelloppor då han har varit i närheten av ett fågelbo. Det var igår när han satte på stålnät på det hål under taket i husfasaden som några talgoxar envisats med att använda som sitt bo de senaste åren. Och det är efter det som betten har kommit. Så nu går vi här hemma och försöker låta bli att klia oss. Och jag går och beundrar mina supersnygga ben…