Ett litet hjärta

Ett litet kaninhjärta hade slutat slå när jag kom ut till kaninerna. Lilla Dumbledore var fortfarande varm, men jag tror att det snarare var av syskonens kroppsvärme än att det hade hänt nyligen. Lilla söta Dumbledore. Jag försökte göra det jag kunde men det var inte tillräckligt. Lilla söta Dumbledore som blev 38dagar gammal men var lika stor som hennes syskon var när de var fyra veckor gamla. Lilla söta Dumbledore. Jag vill gråta, men vill inte och försöker hindra dom att falla. Min lilla fina skrutta som vi trodde var kille visade sig vara tjej. Som verkade tycka om sin lilla storlek då hon då enkelt kunde krypa in under alla de andra och på så vis komma åt allt gott när sådant serverades, istället som de andra klättra på varandra. Lilla söta Dumbledore som trivdes bäst när hon fick vara nära, nära någon annan.

Kaniner – att hitta bra hem

Frustration. Hade hittat några bra köpare till flera av kaninerna. De kändes som om de tänkt igenom skaffandet av kanin noggrant. Men de var helt enkelt för bra…

En tjej, en student, ångrade sig då hon blev av me sist sommmarjobb, och därför inte visste hur saker och ting blir för henne.

En familj insåg att det var dumt att skaffa kanin nu då hon är timvikarie och han är permitterad.

En tredje familj hade fått en stor vattenskada och skulle bli tvungna att fokusera på den.

Och så slutligen en familj som insåg att de inte hade möjlighet just nu att skaffa kanin då de inte hade råd eller tid att fixa med sina nuvarande kaniner och med sin bostad att ytterligare kanin skulle kunna flytta in.

Men, peppar peppar, så har jag i alla fall köpare till tre kaniner…

Fast det positiva är att jag hade hittat köpare som verkligen försökt tänka till innan de skaffade kanin. Jag vill ju ändå att mina kaninungar ska hamna i bra hem där de som köper dom ser att kaninen inte bara är en tillfällig sak utan något man vill ska finnas och fungera även på sikt. Snart ska jag lägga ut ungarna igen. Förhoppnings får jag då tar på köpare som känns lika bra och som verkar tänka igenom sitt köp noggrant, men att de då inte kommer på andra tankar och att kaninungarna får bra hem att leva sina liv hos

Min absoluta favorit, minstingen Skorpan
Lunch i kaningården

Jag skulle kunna sitta i timmar

…ute hos kaninerna och helst mysa, men även kolla på de små liven när de utforskar världen.

De har varit utanför boet vid något tillfälle innan, men idag, 15 dagar gamla, så sprang dom alla från den första kullen ut och in ur bolådan och två av dom utforskade även resten av buren.
För någon dag sedan
Inte så gammal
Idag, 12 dagar gamla, hade även ungarna i kull 2 öppnat ögonen

De växer och utvecklas så sanslöst snabbt!

Kaniner – inget aprilskämt

Imorse hade det i ena ”boet” dykt upp en massa vit päls och väl nerbäddad där i låg det små kaninungar. Jag ville inte rota alltför mycket, men tror att de är tre till antalet. Så Mini har blivit mamma för första gången i sitt liv och Elektra har blivit mormor. Så nu får vi hålla tummar och tår att alla överlever och att Electras bebisar också föds snart.

Där, under all vitgrå päls ligger bebisarna

Kaniner – inga ungar

Än i varje fall. Både tjejerna har ändrat personlighet. Electra har blivit väldigt egoistisk och vill ha all mat själv, men inte så att hon är elak mot Mini utan att hon springer iväg med den. Men i övrigt så känns de som väldigt harmoniska och mysiga. Tidigare har de inte varit så förtjusta i att bli klappade men nu kan man emellanåt få klappa dom i alla fall på huvudet. Under magen vill de inte bli tagna på, kanske för att de då tror att de ska bli upplyfta?

Det här med ett eventuellt dräktigt djur, ja… Den här väntan och nyfikenheten känner jag igen från när man själv dels försökte bli gravid och tiden mellan ägglossning och ”beräknad icke mens” och bara ville veta om det hade tagit sig, dels när man i slutet av graviditeten bara ville veta när den där bebisen skulle ta och komma. Nu går vi och väntar på att verkligen på riktigt veta om kaninerna är dräktiga eller ej, och vi går här och väntar på den eventuella födseln.

Nu när det varit så fint väder så har tjejerna och jag varit ute en massa hos kaninerna. Stundvis så har vi öppnat upp Minis och Electras rastgård så att de kunnat gå ut i en större och där få äta av gräset. Tjejerna, och då särskilt E har suttit där rätt länge tillsammans med dom och kaninerna har om inte kommit upp i knät så i alla fall stundvis sökt närhet genom att komma och buffa och så. Jag önskar att jag kunde öppna upp likadant för de två gamla kaninerna, Lisa och Linus men innan jag kan göra det måste jag fixa med deras rastgård för som den är nu så är det alltför jobbigt att öppna upp pga de lösningar som jag gjort för deras rastgård. Istället har de fått komma ut och rastas i koppel och det tror jag att både de och barnen har gillat.

Lisa är allt bra nyfiken på ”Långöronen”. De ignorerar henne. Undrar hur de skulle fungera att sätta ihop? Jag ska nog testa efter att vi blivit av med alla eventuella ungar

Kaniner – ungar på gång! 5

Nu känner jag ingen tvekan längre. Magarna är rundare och hårda på både långöronen och så har de idag mest legat sida vid sida och inte allas varit lika busiga och skuttiga som de brukar. För precis som hos människor så blir kaniner ofta tröttare under sista delen av dräktigheten/graviditeten. Så om tidigast en vecka så kommer vi ha två nyblivna mammor hos oss 💕💕💕

Jag försöker allmänt vara försiktig med dom och inte störa i onödan, men när de äter så kan jag få, om jag är försiktig, komma åt och känna på deras magar. Hittills har jag inte känt några fler rörelser i dom, utöver de som jag trodde var buffar när jag hade Elektra i famnen, men magarna är som sagt var misstänkta. Nu är i alla fall buren förberedd för att de ska kunna få boa i lugn och ro och på sitt sätt förbereda sig för det som komma ska.

Hade föresten kontakt med uppfödaren igår och hon trodde också att det verkligen är skarpt läge så det gjorde ju inte direkt att jag skulle börjat tvivla mer.

Lisa är och kikar till Mini och Elektra. De däremot ligger på tryggt avstånd och låtsas inte om henne

Kaniner – ungar på gång? 3

Då jag var och fyllde på vatten hos mina långöron så lyckades jag komma åt och känna som snabbast på hennes mage och till min förvåning var den hård och bullig! Så även om det var som hastigast så är jag nu rätt säker på att hon är dräktig.

Gällande Elektra så är det inte mycket som talar för dräktighet hos henne längre, men jag tror ändå att hon är det. På hennes mage känns det inget, men det är det inte alltid man gör. Så i hennes fall är det bara att vänta

Kaniner – ungar på gång? 4

Då jag var och fyllde på vatten hos mina långöron så lyckades jag komma åt och känna som snabbast på hennes mage och till min förvåning var den hård och bullig! Så även om det var som hastigast så är jag nu rätt säker på att hon är dräktig.

Gällande Elektra så är det inte mycket som talar för dräktighet hos henne längre, men jag tror ändå att hon är det. På hennes mage känns det inget, men det är det inte alltid man gör. Så i hennes fall är det bara att vänta

Kaniner – ungar på gång? Del 2

Igår lyckades jag snickra ihop en bolåda till den ena kaninen, och den andra får nöja sig med en mindre låda tills den andra bolådan blir klar i helgen. Enligt lagstiftningen ska nämligen en dräktig kaninhona erbjudas en bolåda med vissa specifika mått minst en vecka innan beräknad födsel. Hur stor lådan ska vara beror på kaninens storlek. Mina små dvärgvädurar har alltid lådor i sina burar, och ofta även i sina rastgårdar, men de håller inte måttet enligt gällande lagstiftning. De senaste veckorna har jag googlat och googlat och googlat för att försöka få tag på en bra bolåda, men inte lyckats hitta någon så jag fick helt enkelt snickra ihop något själv. Jag kan väl konstatera att jag är inte så händig som jag önskade…

Igår blev jag i alla fall klar med en bolåda och la in den i buren. De har ytterligare en bolåda i sin tur än så länge i väntan på att den andra med rätt storlek ska bli klar (måste åka och köpa skivor att bygga med, men måste då ha A:s bil för jag får inte plats med det i min). Idag när jag var och fyllde på med vatten för första gången för dagen så såg jag att det såg ut att vara boat i ett av lådorna då det var alldeles knökafullt med spån, hö och halm utanför ingången. När jag kollade inuti så var det proppfullt där inne. Det som saknas är egentligen det som många kaniner gör först timmarna innan födsel, dvs börjar bädda med päls som de drar bort från sig själva.

Självklart var det ”fel” låda så nu känner jag mig än mer stressad över att jag måste bli klar. Det jag även funderar på är hur honan som gjort det hela, oavsett om hon är dräktig eller skendräktighet, hade tänkt sig få plats inne i lådan tillsammans med ungarna?

Mini kurar över en alldeles för liten, men överfull bolåda

Kaniner – ungar på gång?

Nu har det gått 14 dagar sedan Mini och Electra fick träffa Graeven för första gången och första gången en lyckad parning kan ha skett. Electra har nu blivit lugnare och jagar inte längre Mini på samma sätt som hon gjorde ett tag, men hon är ändå förändrad i humör? Var hon kanske brunstig och det var anledningen till den sura damen, eller var det pga lyckad parning? Återstår att se! Tjejerna är nu åter kompisar med varandra men Electra känns ändå inte som hon brukar. Hon äter med lika god aptit som alltid, men hon känns lite mer tillbakadragen. Mini däremot är sig själv.

Skulle en parning lyckats så har de nu gått som mest halvvägs in i dräktigheten och därför så gjorde jag en sista kontroll av dom idag där jag gick igenom klor, kollade tänder etc. och kände allmänt på dom så att de kändes ok. De kommande veckorna kommer jag enbart att ta upp dom om det är något särskilt som oroar mig och jag behöver kolla upp då de inte tycker om att bli upplyfta eller burna. Vid undersökningen så reagerade jag på att Minis spenor var så stora, de var betydligt större än Electras, och då har ju Electra ändå haft två kullar. Så kanske, kanske kan det vara något där i alla fall..!

På Electra, utöver humörändring så kändes det som om hon hade blivit rundare och fastare om magen. När jag höll henne i famnen så kände jag även rörelser mot mitt bröst som jag först trodde var mitt hjärta, men så insåg jag att det var på högersidan jag kände. Kanske var det hennes hjärta jag kände, eller så var det rörelser från små kaninbebisar.

Som sagt, det återstår minst två veckor och jag är så otålig! Är rädd för att bli besviken, men känner mig rätt hoppfull.

Kaniner – ungar

Nu när Mini och Electra är parade tänkte jag, för min egen skull, skriv lite av det som händer, så att jag har något att gå tillbaka till om jag blir sugen på att göra det fler gånger. Antingen för att påminna mig om hur jobbigt det var, eller för att påminna mig om hur enkelt det var ☺️

Tjejerna säger hejdå till Graeven

Det har nu gått 12 dagar sedan honorna fick träffa stilige Graeven. En kanin är dräktig i 29-35 dagar så snart har det gått halva tiden om det nu blir ungar, vill säga. Vi hade honom en vecka hos oss och de fick träffas varannan dag, ungefär, så som senast så borde eventuella ungar komma den 5 april. Förhoppningen är alltså inte att få påskharar utan små påskkaniner ☺️

Vad har hänt då? Jag tvivlar på att det lyckats med Mini då hon blev mest bara stressad av Graevens försök att ”få till det”. Sista gången hon fick komma till honom så var han knappt intresserad av henne utan det var mest Electra som var intressant. Electra däremot känner jag mig smått förhoppningsfull med då hon redan innan Graeven åkte hem igen ändrade personlighet och mest bara surade på Mini och jagade henne. Mini fick inte vara inne i buren mer än när hon åt. Men hon fick komma in och äta i alla fall!

Idag så är Electra mer avståndstagande. Hon brukar komma fram och tigga mat när jag kommer ut till kaninerna men inte riktigt idag. Istället så gömde hon sig i ett av husen de har inne i buren. Jag blev orolig och kände att jag måste kolla till henne. Vid undersökning så verkade hon vara som vanligt men kanske lite tröttare och inte alls lika sprattlig som hon brukar. Så oron finns fortfarande där. Samtidigt så vet jag ju att just personlighetsförändring är vanligt vid dräktighet och då särskilt revirtänkande och senare trötthet. Så nu är frågan, vad gör jag? Ska jag kontakta veterinär eller ska jag ta det som att hon är dräktig? Något i mig säger att hon är dräktig, men man kan ju aldrig veta! Just nu så har jag i alla fall bestämt mig för att avvakta och se och hålla dom under uppsikt så får vi se hur det utvecklar sig

Mini-bini, min lilla ”bebis” är stor nog för att kunna få egna ungar. Frågan är kommer hon få det nu?

Den galna kaninvakter

Alla har vi väl hört talas om ”den galna kattanten”. Skulle A lämna mig så skulle jag nog lätt bli en sådan men som istället för katter har kaniner 😉 Vi har ju haft tre, en försvann tidigare i höstas så kvar har vi två gamlingar på 8 år. Nu har jag lyckats övertala A att ersätta den som försvann. Dock inte med en utan två kaniner… Det är en dvärgvädur på 2 år som ska pensioneras från en uppfödares avel och hennes lilla unge. När ungen blivit 8 veckor så får de flytta hem till oss. Så får jag presenter våra två gamlingar, mina älskade griniga, gamla, hårbollar Linus och Lisa (Linus är den med svarta fläckar och som är lurvigast)

Och så de två som vi får hem näst nästa helg, mamma Citrus (eller Electra) och dottern som troligtvis kommer få heta Mini (Mini är den vita)

Är hon inte bedårande lilla Mini så säg!? 🥰

Tillökning

…i familjen. För visst kan man kalla husdjur, även om de bor utomhus för familj? I veckan fick vi tillökning i kaningården. En söt dam på 1,5 år kom med sina två (!) burar och flyttade hem till oss efter att hennes kompis blivit uppäten av en grävling (!). De förra ägarna kallade henne för Lilla Svart då hon var liten och svart när de köpte henne. Idag är hon inte svart och hon är betydligt större än hennes nuvarande grannar, så namnet är aningens missvisande.

Söt är hon i alla fall, tycker jag!

De förra ägarna sa att hon är lite reserverad, och det märks. Hon är inte lätt att få tag på och kommer man in i buren så springer hon och gömmer sig. Jag hoppas dock att vi kan träna bort det. Men lyckas man fånga henne så är hon jättemysig att hantera. Kloklippning och borstning går jättefint. Jag har dessutom redan lyckats lära henne att inte börja sprattla vilt när jag ska lägga tillbaka henne. Första dagen fick jag några rivsår från hennes klor, innan hon insåg att hon blev inte nedsläppet förrän hon var still i famnen. Och sedan dess har jag bara någon enstaka gång behövt ta om proceduren, så det tycks som hon förstod!

Jag har inte låtit kaninerna komma ihop helt. Vet inte om jag kommer att ta ihop dom över huvudtaget, då risken är stor att det blir slagsmål. Däremot så har de sina rastgårdar så att det är bara ett galler emellan så att de kommer åt att nosa lite på varandra. Stundvis så är de där och socialiserar sig med varandra.

De förra ägarna sa även att Lilla Svart hade ätit dåligt sedan hennes kompis blev uppäten av grävlingen. Men en stund efter att jag hade ställt in henne i hennes bur efter att hon kom så stod hon där och mumsade på lite blad från en gren som E hade lagt in till henne. Så kombinationen av att få sällskap av andra kaniner och miljöombyte från grävlingsområdet verkar ha fått igång hennes livsgnista och matlust igen. Skönt!

Bilder

Idag fyller bilder en stor del av vår vardag. Bilder är lätta att ta med dagens mobiler och bilder väcker många tankar och funderingar. Och känslor. Vi har en fotosamling uppsatta på några tavlorhyllor som för mig är så betydelsefulla. Det är bilder på tjejerna från dels strax innan Lillasyster föddes och jag och E var hos fotograf på gravidfotografering, dels när Lillasyster var född och besökte fotografen då. Dessa bilder är mig så kära, dessa bilder är på det dyrbaraste jag har. Och på det finaste. Och de väcker så många känslor. Kärlek. Stolthet. Ömhet. Och sorg. Sorg över att det inte kommer bli någon mer bebis för mig. Jag får vänta på att tjejerna blir vuxna och förhoppningsvis får barn. Sorgen slåss där i bröstet på mig med min kärlek till dessa två underbara varelser och jag vill bara krama dom, ha dom nära.

Jag måste hitta en bra och skicklig fotograf för att få till nya bilder på dom två! Snart!

Med dagens mobiler är det så smidigt med att kunna ta kort. Tyvärr så blir de, i alla fall för mig, ofta bara liggandes, vilket är synd. De väcker ju som sagt var tankar och känslor av alla de slag. Och ofta så tar i alla fall jag en bild bara för att det jag ser väcker sådana känslor hos mig som får mig att önska att jag kunde få föreviga stunden. Som idag, när jag och Lillasyster gick för att möta E halvvägs när hon kom hem från skolan

Som sagt var, bilder väcker tankar, känslor. Bilder de berör. Och här kommer nu några bilder från min mobil så att fler än bara jag ska se dom. Förhoppningsvis så får de i alla fall någons känslor och tankar att vakna

De tre musketörerna, kompisar från förskoletiden som fortfarande, nästan två år senare tycker om varandraVackra Värmland i vinterskrudEn av hästarna jag ridit på några gånger! Jag vill ut och rida igen! Tyvärr så känner jag mig inte helt bekväm i hästägarens sällskap så jag letar efter någon annan som jag kan rida hos Lilla söta Lisa Kanin ute på skogspromenadNorgeGreklandpHärligt!En liten och så en ännu mindreMmm, en riktig sommartårta!Finns det något så rogivande och mysigt som hönors kluckande??? Jag tror inte det!

Kaninjakt

A och barnen är i Värmland och jag är ensam hemma. Men tråkigt har jag i alla fall inte haft ikväll för det! Nej då! Jag har jagat kanin minsann! 

  
Våra två busfrön, Lisa och Linus hade lyckats smita och rastade sig själva i trädgården. Det lustiga är att när vi haft dom i koppel så har de knappt velat gå alltför långt bort från buren, men nu hade de tagit sig runt huset och längst ner på tomten. Buren står längst upp på tomten. Jag försökte hitta en bra bild som visar hur det ser ut, men hittade ingen. Men det är i alla fall snälla kaniner som höll sig i vår trädgård och inte sprang in i skogen!

Jag skulle inte upptäckt något förrän imorgon när jag skulle gått ut för att titta till dom om inte grannen hade ringt på och frågat om kaninerna skulle springa lösa på tomten. Det var för mig att bara traska ut och försöka få tag på dom. Tack och lov så har Lisa under sommaren blivit rätt tillgiven så hon kom fram till mig, men Linus var det värre med. Men även han fick jag tillslut fast och nu sitter de inlåsta i sin bur. 

   
 

Snart, mycket snart

4 dagar till, sedan är det semester. 4 veckor med familjen, förhoppningsvis med en massa skratt, glädje och mys. Och förhoppningsvis någon sovmorgon. Förhoppningsvis blir det inte så mycket gap och skrik från den stora när hon inte får som hon vill. Förhoppningsvis blir det inte så mycket gap och skrik från den lilla när hon inte får som hon vill. Gap och skrik är det mycket av numera, det vill jag slippa. Jag klarar inte av det och tappar humöret och så blir A arg på mig och så slutar det med att alla är arga och sura. Inte direkt vad man önskar sig när man vill ha en mysig semester tillsammans!

Just nu står jag i valet och kvalet hur jag gör med kaninerna när vi åker till Värmland en vecka. Ska jag lämna dom på kaninpensionat eller tror jag att det räcker att någon kollar till dom några gånger under veckan? Jag vet inte. Det lutar åt pensionat, då kaninvakten är så pass upptagen. Men då får jag åka rätt långt med kaninerna och det är ju inte direkt gratis. Jag får se, jag får ta och besluta mig under morgondagen. 

Ho aj aj aj

Imorse när jag vaknade och såg ut möttes jag av ett vinterlandskap. Under morgon och förmiddag fortsatte det att snöa. Fram emot elva slutade det och när vi hade ätit lunch gick vi ut. E, som återigen var piggare, lekte med kaninerna i snön och när jag hade fått Lillasyster att somna i vagnen satte jag igång att skotta. Vår uppfart är stor. Väldigt stor. Två bilar får man plats med mer än väl. Tre går och fyra kan man få in med bra planering, men då skulle man bog även få plats med en smart. Och den skottade jag. Ok, med lite hjälp av E som kom efter en stund och ville hjälpa till. Snötäcket, ca 12-15 cm djup blötsnö var rätt tungt. Och då jag dessutom fick för mig att göra ett snöfort åt E av en del av den skottade snön så fick jag bära snön en extra bit. När jag kom på den idén tyckte jag att den var lysande. Men nu… Mina arma ryggmuskler som inte är alltför vältränade för tillfället skriker nu i protest. Men roligt hade vi i alla fall, E och jag!

E:s vattkoppor har nu allt mer börjat skorpa sig. Några koppor var det kvar men ändå. Snart hoppas jag att vi har vår pigga tjej här igen!

IMG_7442
Suddig bild, men ja, ni ser. Och detta är ändå inte det ställe som var värst. Jag förstår E som inte ens vill se sig i spegeln för tillfället. Min lilla gosetjej.

Vändningen

Vattkopporna hade tack och lov sin kulmen igår. Natten som var, var dock jobbig om än inte lika jobbig som natten innan och mest för att A tog in E till oss rätt tidigt. Hon vaknade flera gånger och varje gång glömde hon att viska utan pratade högt vilket ledde till att Lillasyster vaknade. Varenda gång. Och så tog det tid att få både att somna om igen.

Idag har det som sagt var varit mycket piggare tjej så när regnet/snöblandade regnet slutade gick vi ut för att låta kaninerna springa av sig i sin rasthage. Och vi blev kvar där i bortåt två timmar! E hade så mycket energi att hon tom byggde en hinderbana till kaninerna.

IMG_7436

Lillasyster somnade i sin vagn så jag kunde passa på att städa kaninernas bur. Skönt! Det var välbehövligt!

Visst går det

I förrgår så hände det, A gick med på, om än fortsatt motvilligt att jag skaffade kanin. Så nu är de här. Ett 3 årigt syskonpar som är helt gudomliga. De har bott utomhus hela sitt liv och det kommer de få fortsätta med, med tanke på A:s allergi.

Den förra ägaren sa att honan skulle vara lite sur och mest sitta och sura och hannen mer framåt. Jag tycker att det är precis tvärtom.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7276.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7278.jpg