Kaninjakt

A och barnen är i Värmland och jag är ensam hemma. Men tråkigt har jag i alla fall inte haft ikväll för det! Nej då! Jag har jagat kanin minsann! 

  
Våra två busfrön, Lisa och Linus hade lyckats smita och rastade sig själva i trädgården. Det lustiga är att när vi haft dom i koppel så har de knappt velat gå alltför långt bort från buren, men nu hade de tagit sig runt huset och längst ner på tomten. Buren står längst upp på tomten. Jag försökte hitta en bra bild som visar hur det ser ut, men hittade ingen. Men det är i alla fall snälla kaniner som höll sig i vår trädgård och inte sprang in i skogen!

Jag skulle inte upptäckt något förrän imorgon när jag skulle gått ut för att titta till dom om inte grannen hade ringt på och frågat om kaninerna skulle springa lösa på tomten. Det var för mig att bara traska ut och försöka få tag på dom. Tack och lov så har Lisa under sommaren blivit rätt tillgiven så hon kom fram till mig, men Linus var det värre med. Men även han fick jag tillslut fast och nu sitter de inlåsta i sin bur. 

   
 

Annonser

Snart, mycket snart

4 dagar till, sedan är det semester. 4 veckor med familjen, förhoppningsvis med en massa skratt, glädje och mys. Och förhoppningsvis någon sovmorgon. Förhoppningsvis blir det inte så mycket gap och skrik från den stora när hon inte får som hon vill. Förhoppningsvis blir det inte så mycket gap och skrik från den lilla när hon inte får som hon vill. Gap och skrik är det mycket av numera, det vill jag slippa. Jag klarar inte av det och tappar humöret och så blir A arg på mig och så slutar det med att alla är arga och sura. Inte direkt vad man önskar sig när man vill ha en mysig semester tillsammans!

Just nu står jag i valet och kvalet hur jag gör med kaninerna när vi åker till Värmland en vecka. Ska jag lämna dom på kaninpensionat eller tror jag att det räcker att någon kollar till dom några gånger under veckan? Jag vet inte. Det lutar åt pensionat, då kaninvakten är så pass upptagen. Men då får jag åka rätt långt med kaninerna och det är ju inte direkt gratis. Jag får se, jag får ta och besluta mig under morgondagen. 

Ho aj aj aj

Imorse när jag vaknade och såg ut möttes jag av ett vinterlandskap. Under morgon och förmiddag fortsatte det att snöa. Fram emot elva slutade det och när vi hade ätit lunch gick vi ut. E, som återigen var piggare, lekte med kaninerna i snön och när jag hade fått Lillasyster att somna i vagnen satte jag igång att skotta. Vår uppfart är stor. Väldigt stor. Två bilar får man plats med mer än väl. Tre går och fyra kan man få in med bra planering, men då skulle man bog även få plats med en smart. Och den skottade jag. Ok, med lite hjälp av E som kom efter en stund och ville hjälpa till. Snötäcket, ca 12-15 cm djup blötsnö var rätt tungt. Och då jag dessutom fick för mig att göra ett snöfort åt E av en del av den skottade snön så fick jag bära snön en extra bit. När jag kom på den idén tyckte jag att den var lysande. Men nu… Mina arma ryggmuskler som inte är alltför vältränade för tillfället skriker nu i protest. Men roligt hade vi i alla fall, E och jag!

E:s vattkoppor har nu allt mer börjat skorpa sig. Några koppor var det kvar men ändå. Snart hoppas jag att vi har vår pigga tjej här igen!

IMG_7442
Suddig bild, men ja, ni ser. Och detta är ändå inte det ställe som var värst. Jag förstår E som inte ens vill se sig i spegeln för tillfället. Min lilla gosetjej.

Vändningen

Vattkopporna hade tack och lov sin kulmen igår. Natten som var, var dock jobbig om än inte lika jobbig som natten innan och mest för att A tog in E till oss rätt tidigt. Hon vaknade flera gånger och varje gång glömde hon att viska utan pratade högt vilket ledde till att Lillasyster vaknade. Varenda gång. Och så tog det tid att få både att somna om igen.

Idag har det som sagt var varit mycket piggare tjej så när regnet/snöblandade regnet slutade gick vi ut för att låta kaninerna springa av sig i sin rasthage. Och vi blev kvar där i bortåt två timmar! E hade så mycket energi att hon tom byggde en hinderbana till kaninerna.

IMG_7436

Lillasyster somnade i sin vagn så jag kunde passa på att städa kaninernas bur. Skönt! Det var välbehövligt!

Visst går det

I förrgår så hände det, A gick med på, om än fortsatt motvilligt att jag skaffade kanin. Så nu är de här. Ett 3 årigt syskonpar som är helt gudomliga. De har bott utomhus hela sitt liv och det kommer de få fortsätta med, med tanke på A:s allergi.

Den förra ägaren sa att honan skulle vara lite sur och mest sitta och sura och hannen mer framåt. Jag tycker att det är precis tvärtom.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7276.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7278.jpg