Åldersgräns 

Idag har vi i Sverige en åldersgräns för IVF, som är omdebatterad och som många har åsikter om. Jag har haft olika synpunkter om det. Numera tycker jag på ett sätt att det ska vara en bedömning som läkaren gör utifrån det aktuella paret, precis så som det  nämns i länken ovan. Samtidigt så tycker jag att det är bra med en gräns av två orsaker. Det blir lättare lika för alla, oberoende på vilken läkare som tar beslutet, dels så är det bra att man sätter gränser för när samhället ska ta resurser till just den här typen av vård. I den bästa av världar så skulle det finnas pengar till all sjukvård som behövs, tyvärr så ser inte verkligheten ut så. Vården idag har inte på något vis tillräckliga resurser. Det är långa köer överallt, det är svårt att få tid till läkare. Det råder personalbrist. De som jobbar inom vården har i regel katastroflåga löner i förhållande till det jobb de utför. Och dessutom under de förhållanden som råder. Samtidigt med detta så finns det en hel del sjukvård och andra mediciner som många sjuka skulle kunna få och som skulle göra dom friska(/-re) men som de inte får pga att den vården är så dyr. Det finns vård som dödssjuka inte får av samma anledning. Med det i bakhuvudet så är det svårt för mig att motivera att släppa på aktuella regler rörande IVF. Samtidigt så är det inte heller så självklart med tanke på vilken psykisk ohälsa ofrivillig barnlöshet kan leda till, och även det kostar ju samhället en hel del. Så frågan är egentligen, ska det finnas gränser och i så fall var ligger den gränsen? Vad tycker du?

Ett sista desperat försök att få sin vilja igenom 

Även om jag numera är 40+ och även om mina äggreserver redan för några år sedan var låga så märks det så enormt väl när ägglossning börjar närma sig. Då kommer tankarna på bebis som ett brev på posten. Med råge. Liksom sexlusten. Jag behöver inte kolla efter i kalendern eller räkna dagar, jag känner det i mina känslor och i min kropp. Är det kanske kroppens sista vädjan om att försöka att ytterligare sprida mina gener trots att tiden verkligen börjar rinna ifrån? Men det spelar ingen roll. Förnuftet vinner. Hormoner och kroppen förlorar. Det blir inte fler försök. Det blir inte fler barn. Punkt slut. 

Pod att rekommendera 

Jag blev tipsad om en pod om graviditet och förlossning, som jag gärna vill tipsa vidare om. Den hittar man på divanen.nu 

Det är en journalist och en psykolog som har den. Hittills har de bara sänt ett avsnitt men personligen så tycker jag att den kändes lovande och jag vill gärna höra mer.
OBS! Kan tillägga att jag inte har blivit köpt eller så, detta är verkligen min åsikt 😉

När vi gav oss in i ivf-världen så blev det att jag sökte efter information om det hela, men även efter likasinnade. Detta ledde mig till olika forum och flera andra bloggar. Jag har lärt känna många tjejer som har delat min längtan, några har jag träffat, för andra är jag bara ett okänt alias i forumet eller en okänd följare av bloggen. Jag har följt dessa tjejer i med, och motgång. Jag har delat deras glädje och jag har delat deras sorg. Och just nu sitter jag med en klump i halsen och med tårarna som hotar att svämma över på grund av ett just sådant öde. 

Det är fan inte rätt att ett litet barn ska förlora sin mamma! Det är inte rätt att en ung man ska förlora sin fru! Det är fanimej inte rätt att en ung kvinna, en fru och mamma, ska bli sjuk, få lida något så kolossalt och dö! Det är inte rätt! Det är inte rätt på något vis! 

Trots att jag inte är troende så ber jag, jag ber Gud, jag ber Allah, Moder Jord och allt däremellan att denna lilla familj ska få en bra sista tid tillsammans. Jag ber att denna tjej ska slippa ha ont, att hon ska orka vara med nära och kära. Att hon orkat njuta av all kärlek och att de tillsammans kan ta tillvara varenda sekund de har kvar tillsammans. Varenda millisekund. 

Jag hade en dröm

Inatt drömde jag att jag svimmade och fick åka ambulans till sjukhuset. Där kunde de inte hitta något fel på mig. Däremot så var läkaren sur på mig och skällde ut mig för att jag inte tog det lugnare och för att jag inte hade sagt något. Jag fattade ingenting. Då sa läkaren:

Du måste ju berätta om för oss att du är gravid i fjärde månaden! Och med tvillingar dessutom!

När jag vaknade så kändes drömmen så verklig att jag var tvungen att samla mig en stund innan jag kunde komma fram till att det bara var en dröm. Men jag var först tvungen att påminna mig om följande:

1) Jag har spiral
2) mina ägg är dåliga liksom A:s spermier
3) För att bli gravid så måste man ha sex ( om man inte gör det kliniskt vill säga), det har vi knappt haft. Jag känner mig så obekväm med min kropp och all sexlust är som bortblåst

IVF och statistik

När jag höll på och googlade om något helt annat så råkade jag snubbla över denna artikel med statistik över de svenska IVF- klinikerna och deras resultat. Kanske kan den hjälpa någon i sitt val vart de ska vända sig om man funderar på att ge sig in i IVF- karusellen?

Blinka lilla stjärna

Igår när jag låg och försökte somna kom jag på vad jag sjöng i bilen den där dagen när Lilla Stjärnan fick komma tillbaka till mig och placerades i min livmoder. Melodi, Blinka lilla stjärna

Fastna Lilla Stjärna där, där du i min livmoder är
Hur jag undrar vem du är,
Men du är mig så jättekär
Fäst dig lilla Stjärna där, där du i min livmoder är.

Fastna lilla Stjärna där, där du i min livmoder är
Fäst dig och så väx dig stor
Jag vill ju så gärna bli din mor
Fäst dig lilla Stjärna där,
Du är oss alla så jätte kär

Det verkar ju som Lilla Stjärnan lyssnade 🙂

En tanke till de ofrivilligt barnlösa

I en av de trådar på Familjeliv, som jag vistats i en hel del de senaste åren, är det just nu en liten epidemi av plus. Det är en tråd där alla har kämpat länge och nu har den funnits så länge att flera av tjejerna har kommit till det stadium där man tar till IVF. Det har varit några misslyckades sådana under hösten, men nu tycks det ha vänt, de senaste dagarna är det två tjejer som har fått positiva graviditetstest efter sina IVF-försök. Jag blir självklart jätteglad för deras skull, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på de andra goa tjejerna som fortfarande längtar, drömmer och sörjer. Längtar och drömmer om ett barn, sörjer för att det inte vill sig för dom. Ni tjejer som läser det här, ni ska veta att jag tänker på er och att jag hoppas av hela mitt hjärta att även ni ska få känna det magiska i ett plus men även det underbara i att bli förälder! Och ni som redan har barn, jag önskar så att ni kunde återigen få upptäcka glädjen i inse att ens barn ska få ett syskon! Jag önskar så att jag kunde göra något för er!