Alla och ingen

Det är rätt lustigt det där med alla och ingen. Vissa saker är så ”rätt” och andra så ”fel”, och det som anses vara ”rätt” tycker/gör alla, och ingen tycker/gör det som anses vara ”fel”. Det lustiga är att när det sedan kommer till kritan så är det i väldigt många fall det som anses vara ”fel” det som ändå vinner i längden. Melodifestivalen är ett sådant exempel. Jag känner enbart en handfull personer som erkänner att de kollar på Melodifestivalen och att de gör det för att de själva vill, inte för att deras barn vill. Antingen så känner jag ett undantag av det svenska folket då ser man på antalet röster som lagts i årets version så måste det fåtal som säger sig kolla på Melodifestivalen rösta väldigt många gånger…

Ser man vidare på Melodifestivalen så finns det ett till exempel på det där att det som anses vara ”fel” ändå blir ”rätt”. Ta t.ex. Viktor och Samir. Jag har inte hört en enda person som säger sig gilla dom, likväl så åker de land och rike runt och uppträder, deras Bada nakna spelas dagligen på radion, och då främst på reklamradiokanalernas frekvenser (frekvenser som förvånansvärt få säger sig lyssna på), och de går vidare från Andra chansen till finalen, trots att deras motståndare, Dolly Style, har enormt många barn som favoriter. Barn som glatt röstar på sin favorit. Så trots att ingen kollar på Melodifestivalen och ingen gillar dessa ynglingar eller deras sångröster så slog de ut Polly Style och jag kan inte låta bli att fundera på hur det gick till
Och ja, jag erkänner, jag har kollat på vartenda ett av årets avsnitt av Melodifestivalen, i vissa fall inte bara hela avsnittet, men så gott som. När jag ändå håller på och erkänner saker jag gör och som inte anses vara ”rätt” så kan jag erkänna fler saker jag gör.  Jag lyssnar på Mix megapol. Och jag gillade inte Bada nakna och jag röstade inte på dom. Däremot så röstade jag i Eilas ställe (hon var febrig ikväll så hon orkade inte vara uppe så jag fick gå in och rösta i hennes ställe då hon som liten, krasslig liten). Och jag röstade på på Dolly Style. 

Över förväntan

Lillasyster flyttade till sitt egna rum igår och efter den här natten frågar vi oss varför vi inte har gjort det tidigare. Inte en enda uppvakning på hela natten, och då brukar det vara 2-3 (minst) per natt plus supergnäll vid 4-5 som inte slutar förrän hon får en flaska välling! Visst blev det gnäll vid 6, men det var det enda tillfället och det gick snabbt över när vällingen rann ner i magen. Jag vågar i och för sig inte tro att detta var mer än tillfälligt, men ändå! Vilken lycka! Sov gjorde hon också allmänt längre än hon brukar. Lilla Skruttan är inte så liten längre! 

Jag vet inte om det var hela nattens oavbrutna sömn i egen säng eller om det allmänt har vänt, men idag har jag känt mig så energisk och lätt till sinnes. Idag har det inte hänt något särskilt på jobbet men ändå har jag känt mig hoppfull och lätt till sinnes. Jag kan inte minnas när jag kände så här inför mitt jobb senast. 

En sak var dock lite jobbig idag. Jag meddelade min närmaste chef att jag vill gå ner 20% i arbetstid. Man kan väl sammanfatta dennes reaktion med ”inte alltför glad”. Jag hade först tänkt göra det en längre tid, men redan innan jag informerade henne om mitt beslut så hade jag bestämt att ta det bara fyra månader till att börja med. På så vis kan jag känna på om det är något för mig, eller inte. Jag hade tänkt påbörja det från och med 1 februari. A är föräldraledig januari ut och Lillasyster kommer att skolas in de två föregående veckorna. Så det blir lite av att vi avlöser varandra. Sedan får vi se hur det blir med saker och ting. Den som lever får se, helt enkelt.

Flytt

…eller ”när Liten blev stor”. Lillasyster flyttade tillslut ut till sitt egna rum idag. Precis som med så mycket annat händer saker och ting betydligt senare för henne än vad det gjorde för E, så även blev det med flytten till eget rum. Vi har länge velat göra det men det där med att få iordning rummet har känts motigt. Nu är den fortfarande inte riktigt färdig, men hon har i alla fall fått flytta in. Och det var inte en dag för tidigt! Inatt så sov hon väldigt oroligt och tillslut testade vi med att flytta över henne till vår säng. Fortfarande sovandes snurrade hon runt som en elvisp på turbofart, samtidigt som hon prompt ville hålla mig i ena handen och den andre skulle klappa henne på rumpan. Tillslut fattade A att det bästa var att köra ”en omstart”. Det vill säga gå upp med henne en liten stund för att sedan lägga henne igen. Jag somnade om väldigt fort efter att de hade lämnat rummet, och tydligen hadelnsarten fungerar ypperligt och hon sov rätt snabb…

Trött

Jag är trött och hungrig efter dagens loppis. Försäljningen gick sådär. Jag hade trott/hoppats på att sälja en massa barnkläder (stl 50-68) men det sålde jag knappt något av. Eller vuxenkläderna. Eller manskläderna. Eller böckerna. Eller… Men pH-lampan blev såld! Jag hade knappt hunnit ut ur bilen innan den första personen kom och frågade vad jag ville ha för den. Han tyckte jag låg för högt och ville pruta. Det fick han inte. Inte just då. Jag välkomnade honom att komma tillbaka strax innan stängningsdags för var inte lampan såld tills dess skulle han få det till det priset som han hade erbjudit. Det gjorde han inte, men det gjorde inget för kort därefter kom en annan och köpte den till det begärda priset. 

Den första timmen var helt galen! Men resten av tiden så gick det upp och ner på mängden besökare. Jag antar att det hängde samman med andra evenemang på Kulturkalaset. 

 När klockan var strax innan sju packade jag ner mina saker och åkte hem till min väntande familj. Jag har inte träffat dom på några dagar och ändå slogs jag av de stora framsteg som Lillasyster tagit vad det gäller gåendet! Nu har hon verkligen hittat modet och hon går mer än rumphasar. När jag rotade i källaren efter saker till loppisen hittade jag lite av E’s gamla leksaker som jag hade tagit upp då jag tänkte att de kunde kanske passa Lillasyster och nu lekte hon med dom hur mycket som helst. Hon älskade dom! Kul att se att hon hittade något hon tyckte om!

Nu är det dags att krypa till kojs. Imorgon är det en ny vecka och en ny arbetsdag. Känner inte alls för att jobba, jag vill vara med familjen! Men, men, vad göra? Någon måste ju jobba också! 

Kommer du ihåg?

Kommer du ihåg vad du gjorde för exakt ett år sedan? Det gör jag. 

Jag hängde tvätt. Sedan hände det något, jag reflekterade över det, fortsatte hänga tvätt. 
När tvätten hängde på tork ringde jag några samtal och gick därefter och lagade middag. När maten var uppäten fick E åka till farmor och farfar, A och jag åkte till Mölndals sjukhus för att få det konstaterat som jag redan visste. Vattnet hade gått. Några timmar senare åkte vi hem igen, i väntan på värkar. 

Nästa morgon kände jag av lite värkar, men de försvann och de höll sig borta. Ända tills vi kom till Östra och de kopplade på CTG. Då kom de, värkarna. De kom med 6-7 minuters mellanrum. Vi beslutade oss för igångsättning. Jag ville föda i Mölndal men de hade fullt på förlossningen så i väntan på att få komma in åkte vi och åt lunch. Och så gick vi på second hand och köpte böcker. 

På förlossningen fick jag värkstimulerande. Mellan värkarna läste jag i min bok. När jag kände att en värk var på väg och jag inte hann säga till så klappade jag med handen på benet så att A skulle komma och hålla mig i handen. Efter ett tag fick jag lustgas. Och så sterila kvaddlar. Jisses vad ont de gjorde! När jag lagt ifrån mig boken så fokuserade jag under värkarna på en bild på väggen. Eller egentligen inte på själva bilden utan namnet på fotografen, Anne Giddes.

Men lustgasmasken läckte så barnmorskan gick ut för att leta efter en mindre mask. Då kände jag att nu, kommer den, bebisen! Barnmorskan kommer springande och ber mig knipa så att det inte ska gå för fort. Och jag knep. Det gick till min förvåning bra. Och så kommer hon, vår efterlängtade lilla bebis! Lillasyster föddes 17:45, en timme efter kvaddlarna, tre (eller var det fyra?) efter att vi blev inskrivna. Då, när vi blev inskrivna var jag bara öppen någon centimer, inte mer, så när hon väl hade bestämt sig kom hon fort! 

Och imorgon fyller den lilla damen 1 år! Oj, vad tiden går!

Barn, föräldrar och deras samspel

Lillasyster har precis somnat och jag sitter återigen hemma efter en helg med A:s släkt på släktgården i Värmland. Det är skönt att åter vara hemma igen och ”bara andas”, det blir så intensivt när alla ses så (även om flera saknades). Det är ju ändå rätt mycket folk som var där. Och barn. Och det blir lätt bullrigt och stökigt. Och mysigt. Men även lite för mycket ibland. 

Alla barnen och föräldrarna fick mig att börja fundera på barn, uppfostran och allt däromkring. Jag känner ett sug efter att än en gång ge mig in i bebisverkstan. Frågan är varför. Jag vill fortfarande inte vara gravid igen, åtta månaders ”magsjuka” är inget jag vill ha! Inte heller de där andra jobbiga delarna av en graviditet. Inte heller känner jag att jag skulle orka med ett barn till. Redan nu känner jag att det kan bli lite väl mycket av det goda när en av de två vi har(eller ännu värre, både barnen) är trött och gnällig. Att då ha ytterligare en… Och bebistiden…. Jag är, som jag sagt innan, ingen bebismorsa!

Frågan är som sagt vad är det jag längtar efter? Spänningen i bebisverkstan? För viss spänning är det ju, även om det är en jobbig väntan när mensen fortsätter att dyka upp månad efter månad.  De mysiga delarna, för det finns ju även sådana, av graviditeten? Förlossningen? Den med Lillasyster var ju så enormt häftig! Och bebistiden har ju också sina guldklimpar även om den är enormt jobbig. Och amningen, när den fungerar. Jag saknar den totala känsla av harmoni när det fungerar. Myset. Tänk att jag tillslut fått uppleva den! Men, två barn får räcka. De jobbiga sakerna överväger. Jag måste se till att inte glömma bort dom!

En annan sak jag har funderat på är uppfostran. Vad som är rätt och vad som är fel. Om olika teorier om det hela. 

Jag har ett exempel. Lillasyster har sedan länge bara kunnat somna för natten om hon har legat på ens arm och man har vaggat (och sjungit) henne till sömns. Nu har jag känt att det är ohållbart att göra så i längden så jag har börjat lägga henne direkt i hennes säng. Det brukar vara så att hon mer eller mindre omgående, oavsett hur trött hon verkar vara, försöker resa sig upp. Då tar jag vänligt men bestämt och lyfter upp henne för att återigen lägga ner henne, samtidigt som jag säger

”Nej, ”Lillasyster”! Nu ska du ligga ner och sova! God natt ”Lillasyster”, sov gott, mamma älskar dig!”

Detta upprepas många gånger men helt utan gråt (varken från hennes eller min sida men däremot viss gnäll), och efter ett tag behöver jag inte mer än säga det så lägger hon sig ner själv utan att jag behöver hjälpa till. Och så ytterligare en stund senare så slappnar hon av och somnar. När jag nämnt detta för andra så har jag någon gång fått höra att så kan man ju inte göra för det är inte bra för barnet utan man ska lyssna på vad barnet vill och genom att gnälla och ställa sig upp visar hon att hon inte vill. Jag fick höra att jag genom mitt agerande kränker barnet och tvingar det till underkastelse vilket kan skada barnet. Jag ser inte hur det skulle kunna skada henne. Jag tror inte att hon förstår sitt eget bästa, det måste jag som förälder visa och guida henne. När hon blir äldre kommer hon få bestämma mer, men inte till vilket pris som helst. Kommer hon tex en vacker dag, som en elev jag hade när jag jobbade i skolans värld, och säger att hon vill bli porrstjärna så kommer jag göra allt jag kan för att få det ur hennes huvud och komma på andra tankar. 

Allmänt så har jag märkt att vi har mer tydliga regler och låter barnen vara med och bestämma betydligt mindre än många i vår omgivning. Särskilt de som är något yngre. Vår sätt att uppfostra liknar mer det sätt som våra vänner som är något äldre har uppfostrat sina barn på. Frågan är vad som är rätt och vad som är fel?

Än mer reflekterade jag över detta om uppfostran i helgen som var. En av mammorna är barnpsykolog och med tanke på hennes personlighet så kan jag tänka mig att hon är en riktigt duktig sådan. Däremot reflekterade jag över hennes… Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det… Lamhet? Hennes barn var högt och lågt och fick de inte som de ville började de gapa, skrika, gråta, kasta saker, fäktas… Både en och två gånger vände hon sig till sin man och frågade förtvivlat vad hon/de skulle göra. Vad det gällde maten så tycktes de både barnen mer eller mindre leva på yoghurt och Kellogs special K. Och så funderade de över varför den ene hade problem med magen… 

Kanske är det så att vi har haft enorm tur med våra barn som (peppar peppar) är förhållandevis lätta att tas med. Kanske har vi haft hjälp av vårt sätt att uppfostra? Jag tror att det sista är starkt bidragande till att vi har så pass harmoniska barn (i alla fall enligt vad vi och vår omgivning tycks uppfatta dom som). Och stundvis så kunde jag hos psykologens barn ana glimten av saknad av tydliga gränser. Vid ett tillfälle blev pappan irriterad på den store och sa till mer på skarpen att nu var det nog, och genast så lugnade sig barnet. Vid något tillfälle när utbrottet höll på gick jag in då föräldrarna inte var där, eller var upptagna på annat håll, och lirkade, men försökte samtidigt vara tydlig, och fick en positiv ändring att ske. Jag lyfte aldrig rösten eller var hotfull utan försökte bara lugnt och stillsamt få barnet på andra tankar. Jag tror att barn behöver en vänlig men bestämd hand, som visar var gränserna går för vad som är ok och vad som inte är ok. Någon som kan hjälpa dom att styra rätt. 

Ett beslut, en ansökan och lite om semestern

Jag har gått ett tag och funderat på en sak och idag, efter att än en gång ha pratat med A om det så tog jag ett beslut om att köra på. Jag ska chansa, nu får det bära eller brista. Vi får se var det slutar. Kanske blir det inget mer, kanske blir det resultat. Den som lever får se. 

Ikväll så skickade jag in en ansökan om förskoleplats till Lillasyster. Nu återstår det att se om vi får en och om det blir där vi önskar. Tänk att liten snart fyller 1 och att hon nu står i kö för en förskoleplats! Men det är klart, hon börjar bli stor. De senaste dagarna har hon allt oftare börjat ställa sig upp till stående och stått upp, om än väldigt korta stunder, och det helt utan att hålla sig i. Duktiga lilla snuttan!

En annan sak jag gjorde ikväll var att boka hotell och en tur till Kolmården i slutet av juli. Två nätter på hotell i Norrköping blir det. Förrutom det så ska vi tillbringa en vecka på släktgården utanför Sunne och så en tur till Danmark och bo på slott. Och så hoppas jag på fint väder och upprepa förra årets favorit, Örenäs slott. Det är verkligen ett ställe jag varmt rekommenderar!

Kollade även på lite tv ikväll. Det var en dokumentär om bebisens utveckling, Våra två första år. Såg du inte den så kan jag rekommendera att se den på SVT play. Mycket intressant om hur barnet och barnets kropp, hjärna och sinnen fungerar och utvecklas!

   
 

”Ljufligt”

Trött så in i Norden. Men förväntansfull. Och skräckfylld. Snart ska jag sova. Jag ser verkligen fram emot det!  I natt får jag förhoppningsvis sova. Och det förhoppningsvis oavbrutet tills klockan väcker mig. En hel säng för mig själv. Helt själv. A och barnen är som vanligt hemma. Jag är ett antal timmar bort, på hotell. Med jobbet. Två nätter ska jag vara iväg. Kan jag sova hela natten blir det första gången på väldigt länge i så fall. Sist var väl någon gång innan Lillasyster föddes. Och innan magen blev alltför stor. 
Det som gör det mest spännande är att jag har ammat Lillasyster fram tills nu. Hon har fått lite, lite på morgon och på kväll. Någon gång har vi av en eller annan anledning hoppat över den ena amningen och det har gått bra ändå. Nu återstår att se hur detta kommer att gå, att avsluta amma helt. 

Men nu ska jag sova! GOD NATT!

En jobbvecka 

Ännu en jobbvecka har nått sin ände och helgen står framför oss. Det har varit några fulla dagar varav en med tjänsteresa till Södertälje. En mycket trevlig och givande resa tillsammans med några mycket trevliga kolleger. 

Jobbmässigt känns det som om jag sakteliga börjar få ordning på saker och ting. Eller i varje fall vissa ramar. Från att ha varit totalt förvirrad och inte kunnat få till någon struktur överhuvudtaget har jag nu en känsla av att i alla fall ha vissa riktlinjer, vilket underlättar rejält! Detta medför att jag har mått betydligt bättre de senaste dagarna i jämförelse med hur det har varit. Än finns det mycket oklarheter men det är ok. 

Under min ”ledighet” har det hänt mycket och jag har idag betydligt fler möten i olika konstellationer än vad jag hade innan. Syftet med möterna är väl ok, men jag känner lite att det inte blir över någon tid till att utföra något utan bara diskutera saker och ting praktiskt. Jag känner mig inte helt hemma med det, men det kanske kommer när jag kommit in i det? Vi får hoppas det i varje fall!

När jag började jobba så oroade jag mig för hur Lillasyster skulle ta det. Till min förvåning och glädje har hon tagit det mycket bra. (Men banne mig om jag inte ammar henne när jag komme hem…! ☺️) Någon som inte tagit det lika bra är E. Tydligen saknar hon mig väldigt på dagarna och hon har t.o.m gråtit av saknad vid några tillfällen. Min älskade tjej!

E ja..! Idag var hon på sin första disco! Det var en dagiskompis som hade disco- och cupcakeskalas och det var klart E ville piffa upp sig! Lite rosa i flätorna och kvällen kunde inte bli annat än en succé. En nöjd men väldigt trött tjej kom sedan hem, lagom till läggdags. Min lilla tjej är inte så liten längre… 

 

Nu har våren i alla fall kommit och jag njuter för fullt. En bekant som bor norröver la in en bild på de snötäckta nejderna, och då kunde jag inte vara sämre och göra det bästa av det. Och bara för att reta med vännen lite postade jag även denna/dessa bild/. 

  Härligt! Nu längtar jag bara till sommaren. Hoppas det blir en fin sådan!

Långfredag

Första natten utan amning har gått rätt bra. Det var tydligen bara en stund  där runt 3-4 som var lite jobbig men i övrigt gick det bra. Hon hade tom (peppar peppar) accepterat flaskan! Vid 6 vaknade hon och var pigg och då fick jag ta över. Vid 7:30 var hon trött igen så då kröp vi i säng och hela familjen sov till 9. Skönt!

Dagen har vi mestadels tillbringat i bilen. A var sugen på att ta en sväng till Hornborgasjön för att kolla på tranor. Vädret var verkligen vackert solig men rackarns kyliga vindar! Men, det var trevligt med en dagsutflykt med familjen!

   

      

Inte så bra bilder kanske med dålig zoom, men de är (som vanligt) tagna med mobilen