Pod att rekommendera 

Jag blev tipsad om en pod om graviditet och förlossning, som jag gärna vill tipsa vidare om. Den hittar man på divanen.nu 

Det är en journalist och en psykolog som har den. Hittills har de bara sänt ett avsnitt men personligen så tycker jag att den kändes lovande och jag vill gärna höra mer.
OBS! Kan tillägga att jag inte har blivit köpt eller så, detta är verkligen min åsikt 😉

Annonser

Förlossningen och lite annat under BB-tiden

Jag har inte riktigt haft koll på vad jag har fått med av allt och vad jag har missat. Nu har jag läst igenom allt och tänkte komplettera lite.

När vi kom till Mölndal så var det precis innan skiftbyte, så den barnmorskan som tog emot oss byttes ganska snart ut till en annan. Den nye var en äldre, erfaren kvinna. Så snart efter skiftbytet så visade ”vår” barnmorska oss till det rum som skulle bli vårt. Vi fick installera oss medan det värkstimulerande droppet förbereddes liksom antibiotikan. Medan jag satt och väntade på detta så satt jag i en skön fåtölj vid fönstret och njöt av den lugn och ro jag kände, och läste en bok mellan värkarna. När BM kom in med droppet så tyckte hon att jag såg ut att ha det så skönt så hon tyckte jag kunde få sitta där när droppet kopplades in. Och det är jag tacksam för! På så vis kunde jag verkligen känna mig avslappnad mellan värkarna som tilltog i styrka men fortsatte att kommavar 6-7 minut. Efter ett tag så började A komma och hålla mig i handen under värkarna, men sedan ville jag få lugn och ro och läsa emellan. Jag tänkte flera gånger

”en värk till, sedan ber jag om smärtstillande

Men så blev det aldrig. BM tog upp frågan och rekommenderade mig som omföderska sterila kvaddlar och lustgas. Jag är av den inställningen att hon borde ju veta bättre än jag då det är hon som är experten så jag valde att gå på hennes rekommendation. Fast först efter att A hade försäkrat sig om att jag skulle kunna få epidural om jag sedan så önskade.

Så här i efterhand är jag tudelad till Kvaddlarna. De fick tydligen fart på det hela, men samtidigt, den smärtan när jag fick dom..! Jag var inte alls förberedd på den enorma smärta det innebar, jag skrek och jag grät och jag bad dom sluta. Jag bad dom att inte röra mig något mera, att bara låta mig vara. Jag födde hellre utan smärtlindring än att de fortsatte. Allt som allt hann jag få sju stycken under den värk som jag fick detta. Jag satt i sängen när detta gjordes och efteråt ville BM att jag skulle sitta och luta ryggen mot sängen som var fälld i sittande läge, men smärtan efter Kvaddlarna satt i ett tag och jag kunde inte tänka ens tanken att något rörde mitt ryggslut. Först efter ett tag gick
jag med på att sätta mig så.

Vid något tillfälle så blev jag kissenödig och fick då ställa mig upp för att sedan kunna kissa i ett bäcken som lagts på en pall. Då känner jag hur gärna jag under värkarna vill ställa mig riktigt bredbent, bresa ordentligt för att få den bästa ställningen.

”Bredbent som en cowboy” minns jag att jag tänker.

Väl i sängen så får jag hjälp först av sköterskan, sedan av A som nu har fått övergå från att hålla handen till att hålla emot med benen, att vid värkarna spjärna emot med benen. Det känns bra. När A tagit över från sköterskan

Jag vet inte riktigt när det var, men vid något tillfälle så kollar BM och utbrister förvånat

”Nej, men! Här händer det saker! Du är redan öppen 8 cm!”

Ett tag är vi helt ensamma A och jag. Vart sköterskan är vet jag inte men BM har gått för att leta efter en mindre mask till lustgasen då den läcker lite ovanför näsan på mig. Mitt i en värk så känner jag att nu händer det saker. Jag känner att något är på väg ut och att jag vill krysta. Mitt i värken försöker jag genom att peka på mina nedre regioner förklara för A vad som händer. Jag ser att han inte förstår. Jag känner att jag bara måste få dit personal, NU och lyckas, trots det starka behovet av att krysta och trots den enorma känslan av att något är på väg ut, få ur mig:

”Kalla hit dom! Nu!” samtidigt som jag fortsätter peka mot händelsernas centrum. Jag märker hur han tvekar, ska han hålla emot benen eller ska han gå och ringa på hjälp? Han ringer. De kommer. Sedan händer allt jättesnabbt. Jag blir ombedd att ta det lugnt med en värk. Till min förvåning lyckas jag. Jag känner hur BM mellan värkarna drar i mina nedre regioner och jag blir riktigt förbannad på henne, måste hon dra i mig mellan värkarna? Jag vill ju ha paus varje sekund jag får möjlighet! Först nu börjar jag fatta vad som håller på och händer. Bebisen är verkligen på väg ut! Eller? Jag frågar. Jag får ett positivt svar. Och så känner jag hur bebisen glider ut. Och jag ser det blåa lilla livet. Och jag hör nästan omgående dess första skrik, och jag hör att någon säger att det är en flicka.

När det är dags för efterbörden att komma ut visar det sig att moderkakan är ovanligt stor. Stor men fin. Men det visar sig även att det finns en moderkaka till. En lite mindre. Men fin även den. BM visar och förklarar för mig och sköterskan. Jag är för omtumlad för att förstå. A klarar inte av att se på moderkakan så han har satt sig med din bok (!).

Idag så hade jag samtal med min BM. Jag frågade om det där med moderkakan. Hon trodde att det kunde ha varit två foster men att den ena hade tillbakabildats i vecka 7-8. Om det är så så betyder det ju att det där ägget jag gick tillbaka delade sig i två. Att det höll på att bli enäggstvillingar för oss…

Vad det gäller bebisen så var hon 50 cm lång och vägde 3760g vid födseln. Bröstet tog hon nästan omgående och ville sedan knappt släppa den på flera timmar.

Och idag, får vi äntligen åka hem!

20140705-135623-50183013.jpg

Läkarkontroll

Vi hade hoppats få åka hem idag, men Lillasyster behöver tydligen äta upp sig lite så det blev inget med det. Förhoppningsvis så ska det bli ordning på det hela för nu tycks den riktiga mjölken ha kommit igång och Lillasyster verkar äta rätt bra. Så håll nu tummarna!