En stilla undran

Varför känns det i mitt högra bröst som om den var fylld med bröstmjölk? Det är ju några månader sedan jag slutade amma… Och visst kommer det fortfarande mjölk från vänster (!) om man klämmer, men det är inget jag gör dagligen, tvärtom. Jag försöker undvika allt som skulle kunna främja eventuell mjölkproduktion 

Annonser

Nya tider

Då är den första jobbveckan efter nio månaders föräldraledighet avklarad. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur det känns. Förkylningen gör sitt till liksom den trötthet jag nu dragits med ett tag.  Och att det har varit så enormt mycket datorstrul för mig. Det senaste är att hela den disk där jag har sparat allt det jag har gjort under min tid på företager är försvunnen. Jag felanmälde det igår och bara några minuter senare så fanns den plötsligt där. Men så imorse var den försvunnen igen. Och dom på it kan inte hitta den. Det lustiga är att den på it som jag pratade med senast förväntade sig att jag skulle lagt i minnet vad den mappen hette till fullo.  Det gör jag inte. Den hette något med mitt inloggningnamn (som är i stil med GE6376) plus EM lång intetsägande harang i stil med pesgskov och som verkligen inte säger mig något. Jag som bara var glad att ha fått igång den la ju inte i minnet att den skulle försvinna igen, inte kunde jag minnas hela harangen! Visst delar av det, men inte alls. Så då kunde personen ifråga inte hjälpa mig… Däremot så föreslog han att jag skulle ta en skärmdump när dem dök upp igen. Om den dök upp kunde jag då inte låta bli att korrigera. 

Det lustiga med detta var också att alla mina kollegers motsvarande diskar/mappar hette ungefär som mitt men med deras inloggningnamn (så klart).

Nu ska jag försöka sova. Ligger i gästrummet. A får ta Lillasyster. Nu ska vi försöka lära henne att inte amma på nätterna. Nu ska vi försöka lära henne att ta flaska istället för mitt bröst. Håll tummarna för att det kommer att lyckas! För jag behöver min nattsömn, särskilt nu när jag börjat jobba. Egentligen skulle jag inte vilja sluta amma helt men dagtid äter och dricker hon ju bra så då behöver hon inte amma och nattetid, då behöver jag sova

Små pyttesteg

Det går små, mini mini steg framåt i tillfrisknandet för Lillasyster. Så jag har skjutit på läkarbesöket efter att ha rådgjort med min egen barnsjuksköterska, dvs svärmor, den pensionerade BVC-sköterskan. Hade inte dessa små steg varit hade jag nog trots allt satt mig på barnakuten. Några av de steg framåt som varit är natten som var då den i mångt och mycket liknade en ”vanlig” natt, utom två timmar mellan 2 och 4 då det var svårt för liten att sova. Ett annat kom vid middagen då hon för första gången sedan hon blev dålig åt annat än bröstmjölk. Ok, det var inte mycket men hon öppnade munnen i alla fall när skeden närmade sig! Sedan vid läggdags så tig hon även några sug på flaskan. Visst, det är inga stora steg, men det är i alla fall steg åt rätt håll!

Nu när hon börjar visa tecken på att sakteliga börja bli bättre så börjar allt mer tyda på att jag är näste man(/kvinna) på tur. Jag har inte tid att bli sjuk nu! Inte lust heller (vilket man iof aldrig har). Men vad gör man? I och med att jag ammar så kan jag inte heller testa på några huskurer (tex whisky) eller naturläkemedel. Och nu ammar jag ju dessutom för fullt igen med tanke på att hon inte äter något annat än tar bröstet. Så nu är det bara att hoppas att det inte blir värre. Att det mest är tröttheten som spökar och att så snart jag har fått sova ut så mår jag bättre. Hoppas, hoppas, hoppas…

Nu har jag i alla fall letat upp några barnläkare i stan varav vissa kan man boka tid hos via nätet och andra har dagligen akuttider. Blir den lilla sämre igen ska jag inte ringa vårdcentralen, 1177 eller åka till barnakuten i första taget utan istället kontakta någon av dessa läkare. Det är bara om jag verkligen skulle känna att det var akut som jag åkte till barnakuten med henne

Det här med amning

Återigen kan jag konstatera torsk hos Lillasyster och svamp hos mig. Sist så började hon i slutet av behandlingen att kaskadkräkas ett tag efter att vi hade gett henne hennes medicin, och därför tänkte vi testa husmorsknepet vichyvatten. Jag kommer att återkomma med ett utlåtande om ett tag när vi har hunnit köra det några dagar. Själv så tycker jag att det kanske känns en aningens bättre i brösten nu. Fast bara kanske.

Något som jag har funderat många gånger på är det här med amning och hur olika det kan vara. För vissa fungerar det hur bra som helst, för andra fungerar det inte alls och andra har en massa bekymmer. För mig har det fungerat betydligt bättre denna gång än vad det gjorde med E. Men det har ju inte varit helt friktionsfritt den här gången heller med tanke på att jag under dessa tre månader har fått prova på både mjölkstockning och svamp. Men mellan dessa problem så finns det tillfällen när jag kommit på mig själv att tänka med förundran:

Är det SÅ HÄR det ska kännas att amma?

Eller bättre sagt, inte kännas med tanke på att det inte har gjort ont det minsta. För det är något som jag förknippar med amning, att det känns. Ändå så ska hon ha rätt grepp. Inget tyder på något annat. Utom att det gör ont i olika grad. Men som sagt var, ibland så lyckas det, en hel amning utan smärta. Då kommer lyckokänslan över att det kan vara så fint och harmoniskt och…

Idag var jag iväg till Apoteket för att införskaffa det som hjälper mig att få det att fungera utan smärta, SPC-flakes och bröstvårtsalva. Många tycker att det bästa att smörja bröstvårtorna med är bröstmjölk. Själv har jag inte sett någon verkan. Däremot så har Multi-Man balm gett det. På en gång. Och SPC-flakesen… Jag åt inga igår då de hade tagit slut. Idag har jag börjat känna av brösten igen så det var bara att köpa nya. Så när jag gick ut från Apoteket hade jag med mig bröstvårtsalva och SPC-flakes och var samtidigt mer än 200kr fattigare. Och så säger folk att det inte kostar något att amma! 😉

Det är pest

…när man sover som bäst och blir väckt för att bebis är hungrig, och ögonen verkligen inte vill öppna sig utan man vill bara fortsätta sova. Men så, med ens är allt bortglömt när man möts av ett par blå ögon, ett ”Öuuuh!” och världens bredaste och finaste leende. Då smälter mammahjärtat!

Lugn och ro

Efter en vecka fylld av aktiviteter står jag nu här med en vecka med betydligt mindre inplanerat, vilket känns skönt. Veckan som var, var trevlig, det var jättekul att få träffa en kär vän som jag inte träffat på alltför länge, det var mysigt med Astrid Lundgrens värld och även att hälsa på syrran och hennes familj, men det är skönt att inte ha något inplanerat. Eller jo, Lillasyster har läkarkontroll i veckan, men i övrigt tror jag kalendern är relativt tom.

En sak som känns extra skönt med att vara hemma igen är att det nu blir lugn och ro för amningen. Visst ammar jag när jag är ute och när vi var hos syrran, men jag blir mer stressad av det än bär jag sitter i hemmets lugna vrå och ammar. Den stressen i kombination med att jag inte åt några SPC-flakes i fredags och att syrran hade korsdrag hela dagarna hemma hos sig gjorde att mina bröst nu inte är så glada. I lördags var jag nära på att få mjölkstockning och under hela helgen har bröstvårtorna varit jättehårda och ömma. Dessutom har Lillasyster vägrat amningsnapp så det gör ju inte saken bättre. För att kunna amma utan att bryta ihop av smärta måste jag först och främst massera igång brösten och sedan mjuka upp bröstvårtorna genom att ”trycka in” dom i bröstet. Det gör djävulskt ont, men gör jag inte det så gör det ännu ondare när Lillasyster tar bröstet i munnen och börjar suga. Jag hoppas nu att några dagars lugn och ro får brösten att bli normala igen! Synd bara att vädret är så tråkigt och höstaktigt! Men, det sägs ju att var tid har sin charm, och hösten kan vara otroligt mysig om vädret är ok, så det är väl till att hoppas att så blir fallet!

Amma offentligt

En liten kort fråga till er som ammar, har ammat eller hoppas få/kunna amma en dag, hur ser ni på amning offentligt? Gjorde/gör/tänker du göra det? Hur gör/gjorde du? Letar du upp en lugn vrå där det inte är så mycket folk eller ammar du där du råkar vara? Vänder du dig bort något? Försöker du skyla dig med sjal, amningsfilt eller liknande? När du klär på dig, tänker du på hur du klär dig så att det ska vara enkelt att amma?

Berätta vad du tycker, hur du gör och hur du tycker att det ska vara!

Nattsömn

Jag inser hur himla bra jag har det. Lillasyster är nästan fem veckor gammal och hon sover redan hela nätterna (peppar, peppar, jag vet att det snabbt kan ändras). Hon somnar för natten någon gång mellan 22 och 24 och så sover hon till någon gång runt 5. Då äter hon (från mina sprängfyllda bröst) och så går vi och sover en stund till, till någon gång mellan 8 och 9. Visst, detta har hänt bara några gånger, men jag tror ändå på att det är så det är för jag har sett det komma. Många nätter har hon vaknat mitt i natten och velat ha mat, men sedan knappt ätit något innan hon somnade igen.

Så, jag inser verkligen hur bra jag har det!

Mamma och jag

Den som har följt mig här en längre tid vet säkert hur mitt förhållande till min mamma är. Nu känns det som om hon det senaste året blivit lite mer normal och mer hänsynsfull, men mina känslor för henne är inte helt lätta att ändra.

Ända sedan bebisen kom har jag känt att jag måste bjuda hit henne (hon bor mer än 20 mil från oss), men inte orkat och dessutom har vi haft fullt upp med annat. Men nu kände jag att det var dags att få hennes besök avklarat. Så idag kom hon för att åter åka hem imorgon.

Jag ser i mina egna reaktioner hur fånigt jag agerar och reagerar över saker hon säger och saker hon gör. Det retar tex gallfeber på mig att hon envisas med att enbart prata med mig och enbart prata finska. En så simpel sak som när vi nyss skulle äta middag så frågade hon mig om E ville ha vatten eller mjölk att dricka, och då stod E alldeles bredvid henne. Det vore en sak om hon inte kunde svenska, men det kan hon! Eller har i alla fall kunnat! Hon har ju ändå bott i Sverige bortåt 45 år! Men hennes vägran att prata svenska har gjort att den också har blivit sämre, mycket sämre. Så allt är egentligen bara en ond cirkel som är helt självförvållat. Och för mig så känns den där vägran att prata svenska rent ut sagt nonchalant, ja, elak gentemot A som inte kan finska. Jag har påtalat detta några gånger men då säger hon bara:

”Ja, men ni pratar ju svenska och jag förstår inte det ni säger”

Jag har försökt förklara att det är ju inte alls samma sak. Ok, hon pratar inte felfri svenska, men en del kan hon ju, vilket är betydligt mer än vad A kan finska. Och dessutom, vi är i Sverige och hon har ju ändå bott här mer än halva sitt liv, men nej. Argumentet faller inte i god jord.

Något som stör mig ännu mer, och som gör det hela än värre är att förr så pratade hon på svenska till sina barnbarn. Nu vill hon att jag ska översätta mellan henne och E…

Trots detta så är det inte det som jag fasat mest för inför hennes besök. Det är inte heller det som är jobbigast nu. Nej, det som är jobbigast är när jag ammar. Visst, jag ammar offentligt om det krävs, men jag försöker vara diskret utan att fläka ut mina bröst alltför mycket. Dels så vill jag inte reta upp folk, dels så tycker jag inte att folk ska behöva utsättas för mina nakna kroppsdelar i fel sammanhang. Gå i bikini på stranden eller på spa eller i badhus är ok tycker jag. Men jag vill inte gå i bikini i ett köpcentrum just för att ingen annan gör det. Jag tycker inte heller att det är passande att gå med bar överkropp eller i enbart bh/bikiniöverdel i affären/på stan. Så när jag åker iväg någonstans med bebis så tänker jag efter över mitt klädval så att jag har kläder som lämpar sig för amning utan att jag behöver klä av mig alltför mycket, samtidigt som jag använder sjal för att göra det än mer diskret. Nu när mamma är här så har jag valt mina kläder, då framförallt överdel, omsorgsfullt för att kunna amma något sånär diskret (är vi själva hemma har jag inget emot att dra upp tröjan eller gå med bara bröst, men det är ju bara när vi är själva hemma). Men jag tycker inte att jag ska behöva amma under sjal. Inte i mitt eget hus, inte när jag går undan till ett avskiljt rum. Men tydligen så är sjal ett måste om jag inte ska behöva känna mig utstirrad. Mamma letar nämligen upp mig och bebis och förr eller senare, om inte förr när jag ”blottar” lite mer när jag ska byta bröst, så ställer hon dig och stirrar på brösten/bebis/ammandet över axeln på mig. Visst, hon är min mamma, men det var länge sedan jag vistades naken i hennes närhet och jag känner mig inte bekväm i att få mina bröst utstirrade! Och visst, jag tror ju egentligen inte att hon stirrar på mina bröst, men det är så det känns. Jag blir obekväm vilket också märks i min mjölkproduktion. Som resultat av detta så får inte bebis i dig tillräckligt från brösten, vi måste komplettera med mer ersättning än vanligtvis plus att den mjölk som ändå finns i brösten får brösten att fyllas, bli ömma, stumma och knöliga. Det vill säga det jag känner innan mjölkstockningen bryter ut… Jippiiii… Inte hjälper det att sägs något heller, då är det jag som blir den elaka och jobbiga. Fast det är klart, det kanske är det jag är?