Kaniner – inga ungar

Än i varje fall. Både tjejerna har ändrat personlighet. Electra har blivit väldigt egoistisk och vill ha all mat själv, men inte så att hon är elak mot Mini utan att hon springer iväg med den. Men i övrigt så känns de som väldigt harmoniska och mysiga. Tidigare har de inte varit så förtjusta i att bli klappade men nu kan man emellanåt få klappa dom i alla fall på huvudet. Under magen vill de inte bli tagna på, kanske för att de då tror att de ska bli upplyfta?

Det här med ett eventuellt dräktigt djur, ja… Den här väntan och nyfikenheten känner jag igen från när man själv dels försökte bli gravid och tiden mellan ägglossning och ”beräknad icke mens” och bara ville veta om det hade tagit sig, dels när man i slutet av graviditeten bara ville veta när den där bebisen skulle ta och komma. Nu går vi och väntar på att verkligen på riktigt veta om kaninerna är dräktiga eller ej, och vi går här och väntar på den eventuella födseln.

Nu när det varit så fint väder så har tjejerna och jag varit ute en massa hos kaninerna. Stundvis så har vi öppnat upp Minis och Electras rastgård så att de kunnat gå ut i en större och där få äta av gräset. Tjejerna, och då särskilt E har suttit där rätt länge tillsammans med dom och kaninerna har om inte kommit upp i knät så i alla fall stundvis sökt närhet genom att komma och buffa och så. Jag önskar att jag kunde öppna upp likadant för de två gamla kaninerna, Lisa och Linus men innan jag kan göra det måste jag fixa med deras rastgård för som den är nu så är det alltför jobbigt att öppna upp pga de lösningar som jag gjort för deras rastgård. Istället har de fått komma ut och rastas i koppel och det tror jag att både de och barnen har gillat.

Lisa är allt bra nyfiken på ”Långöronen”. De ignorerar henne. Undrar hur de skulle fungera att sätta ihop? Jag ska nog testa efter att vi blivit av med alla eventuella ungar

Surkarten i farten igen

Kan kan ibland (läs ”just nu ofta”) fundera på om jag är alltför snarstucken av mig. Jag har helt enkelt inte tålamod med krångel eller folk. Ta ett exempel ett:

En person som jag känner är väldigt bra på att uttrycka sina antirasistiska syn på världen och att alla människors lika värde. Allt gott där om det ändå vore så väl. Tydligen så är det bara de som tycker och tänker som hon som är ok, resten kan man tydligen bete sig precis som man vill med. Och det gör hon. Att håna, peka finger och allmänt uttrycka sig nedsättande mot folk är tydligen ok så länge som hon gör det och det är mot folk som inte ser på saker och ting exakt så som hon gör. Som ex så hånade hon nu nyligen på Facebook de människor som är rädda och oroliga för allt som rör Corona och dess påverkan i världen.

”Sluta fåna er, det är väl inget att få panik för! Jag är minsann i riskgruppen pga mina sjukdomar, och jag är minsann inte orolig!”

Typ så i alla fall. Nej, hon är inte orolig och har inte panik, men det är tämligen naturligt att oroa sig för att bli riktigt dålig. Corona är något delvis nytt som vi idag inte riktigt kan hantera och det har drabbat världen precis lika plötsligt och oväntat som om ett utomjordiskt hade landat på vår gräsmatta. Myndigheternas budskap, blandat med vad man kan se, läsa och höra i media är skrämmande. Människor dör, människor blir väldigt väldigt sjuka. Människor blir permitterade och folk blir avskedade. Arbetslösheten beräknas skjuta i höjden. Städer har satts i karantän, sjukhus har svämmar över av patienter och vårdpersonal gör på knäna. Ingen anledning till panik… Vad är då skillnaden mot att bli totalt hysterisk när man ser en spindel i Sverige? Eller att inte ens våga se flygplan i sin rädsla för att få se eller själv vara med om en flygkrasch? Ganska stor, kan jag tycka. Särskilt om man jämför med den svenska spindeln. Den ena kan man dö av, sannolikheten är, kan jag tro, vara betydligt mindre att man dör av det andra vara mindre än minimal.

En annan sak som gör mig irriterad är den avdelning på mitt jobb som står för utbildningarna. På den avdelningen finns det sju personer. Jag vet inte riktigt vad de gör i det stora hela mer än beslutar om kursutbudet, sköter det administrativa runt kurserna och beslutar rutiner etc rörande utbildningar. Själva utvecklingen av befintliga och nya utbildningar ansvarar konsulter i övriga delen av företaget för. Vad det gäller intäkterna från alla utbildningar så delas dessa 50/50 mellan konsultens avdelning och utbildningsavdelningen. Den tid som konsulten sätter på att ta fram/utveckla/genomföra utbildningen bekostas av konsultens avdelning. Rättvist? Nej, det tycker jag inte! Särskilt som det är Utbildning som bestämmer när en kurs ska genomföras eller ej. Som tidigare i år när de beslutade att jag skulle genomföra en utbildning uppe i Stockholm, trots att vi skulle gå back på den då vi bara hade två kursdeltagare då tre hade blivit sjuka precis innan utbildningen. Så konsulten (i detta fall jag) fick åka upp till Stockholm och bo en natt på hotell för att hålla utbildningen. Inkomsten på den var 12000 efter skatt. Dessa 12000 kr skulle räcka till en hel dags utbildning och min timlön, inklusive alla övriga kostnader som arbetsgivaren har för mig. Plus resor och hotell och så restiden, inte att förglömma! Betala lokal för utbildningen och så lunch och fika på det. Och så min tid för förberedelse och efterarbete på det. Och så den tid och de kostnader som är för att sköta allt det administrativa runt kursen! För mig är det enkel matematik att det inte går ihop sig. Men det är klart, det gör ju det för den avdelningen medan min fick ta alla kostnader…

Eller som nu, i dessa tider när IRL-utbildningar ställs in och vi ska köra dom digitalt istället. Jag ska hålla en sådan på onsdag i nästa vecka. Beslutet togs för en och en halv vecka sedan. Jag arbetade om materialet så att den kunde köras digitalt i den män jag kunde och bad om hjälp med de delar som jag kände jag hade svårare att få ihop. Dom delarna bad jag vår expert på digitalt lärande och även blended learning om hjälp med, då det är sagt att hen ska kan hjälpa till. Den enda hjälp jag fick var en lista på verktyg som de hade hittat i en blogg på nätet och så kommentaren

Du kan ju kolla om något här kan vara till hjälp”

Tack för hjälpen, liksom!

Dessutom så rekommenderar de återkommande två verktyg, men dom får vi bara använda gratisversioner av. T.ex. så tycker de att ett verktyg som bland annat interaktivt samlar in svar som deltagarna ger till en fråga ska användas för att digitalisera utbildningen. I gratisversionen kan man ha upp till två frågor per projekt. Lösning på det dilemmat tyckte de var att starta upp flera projekt. Säkert att jag står och fipplar mellan de olika projekten under en webutbildning!

Jag har även varit tydlig med att jag har inte möjlighet att sitta med materialet i alltför hög grad då jag är upptagen med kund hela den här veckan. Likväl så har de nästan dagligen kommit mejl om att nu ska vi göra si för att nästa dag göra precis tvärtom. Som exempel så hade de utsett en person på deras avdelning som skulle tillsammans med mig anpassa materialet. Vi hade en kvarts möte, sen så bollade vi lite idéer via mejl och så hänvisades jag till att med det som var kvar ta med ”experten” inom blended learning, som gav mig en länk till en blogg. Utöver det så var vi (jag och den utsedde på Utbildning) överens om att allt förberedelse och material var klart, men hela tiden kommer de på ändringar och saker som jag måste fixa. Som t.ex. en introduktionsfilm som kursdeltagarna ska få ta del av innan kursen. Den ska jag antingen filma med min dator eller mobil. Ursäkta, men jag tror inte det blir så bra kvalitet på det…

Så, som det ser ut nu så ska jag innan onsdagens utbildningen ha tagit fram en film, gjort ytterligare ändringar i utbildningsmaterialet och använda mig av verktyg som inte direkt är lätthanterliga, och jag vet inte allt, trots att jag har varit (och är imorgon) helt fullbelagd med kund hela den här veckan. Likaså hela tisdagen. Den enda tid som jag inte är schemalagd i möten, vilket är på måndag, behöver jag egentligen lägga på sådant som blivit liggande under veckan, men jag får väl lägga den tiden på de nycker som Utbildning har för sig. Och det har jag varken tid eller lust med.

Sedan på innebandyn… Vi har tidigare haft ett rullande schema för vem som har ansvar för att planera en träning. Innan varje träning så har den ansvariga skickat träningsupplägget till de andra. Det har nu kasserats och ”det blir som det blir”. Jag har ingen koll på vad som hänt de gånger jag inte varit med. Ansvarig har blivit ”som det blir”. Nu på söndag så är det som vanligt. Just nu ser det ut som om jag kommer att få ta träningen själv för att alla andra har plötsligt fått en massa att göra. Och jag beter mig som en liten unge pga det och säger att jag känner mig lite småförkyld så ”vi får se om jag kan ta det”.

Jag vet, jag är inte ett dugg bättre än de jag stör mig på. Och jag vill ha allt ”my way”

Kaniner – ungar på gång! 5

Nu känner jag ingen tvekan längre. Magarna är rundare och hårda på både långöronen och så har de idag mest legat sida vid sida och inte allas varit lika busiga och skuttiga som de brukar. För precis som hos människor så blir kaniner ofta tröttare under sista delen av dräktigheten/graviditeten. Så om tidigast en vecka så kommer vi ha två nyblivna mammor hos oss 💕💕💕

Jag försöker allmänt vara försiktig med dom och inte störa i onödan, men när de äter så kan jag få, om jag är försiktig, komma åt och känna på deras magar. Hittills har jag inte känt några fler rörelser i dom, utöver de som jag trodde var buffar när jag hade Elektra i famnen, men magarna är som sagt var misstänkta. Nu är i alla fall buren förberedd för att de ska kunna få boa i lugn och ro och på sitt sätt förbereda sig för det som komma ska.

Hade föresten kontakt med uppfödaren igår och hon trodde också att det verkligen är skarpt läge så det gjorde ju inte direkt att jag skulle börjat tvivla mer.

Lisa är och kikar till Mini och Elektra. De däremot ligger på tryggt avstånd och låtsas inte om henne

Kaniner – ungar på gång? 4

Då jag var och fyllde på vatten hos mina långöron så lyckades jag komma åt och känna som snabbast på hennes mage och till min förvåning var den hård och bullig! Så även om det var som hastigast så är jag nu rätt säker på att hon är dräktig.

Gällande Elektra så är det inte mycket som talar för dräktighet hos henne längre, men jag tror ändå att hon är det. På hennes mage känns det inget, men det är det inte alltid man gör. Så i hennes fall är det bara att vänta

Kaniner – ungar på gång? 3

Då jag var och fyllde på vatten hos mina långöron så lyckades jag komma åt och känna som snabbast på hennes mage och till min förvåning var den hård och bullig! Så även om det var som hastigast så är jag nu rätt säker på att hon är dräktig.

Gällande Elektra så är det inte mycket som talar för dräktighet hos henne längre, men jag tror ändå att hon är det. På hennes mage känns det inget, men det är det inte alltid man gör. Så i hennes fall är det bara att vänta

Kaniner – ungar på gång? Del 2

Igår lyckades jag snickra ihop en bolåda till den ena kaninen, och den andra får nöja sig med en mindre låda tills den andra bolådan blir klar i helgen. Enligt lagstiftningen ska nämligen en dräktig kaninhona erbjudas en bolåda med vissa specifika mått minst en vecka innan beräknad födsel. Hur stor lådan ska vara beror på kaninens storlek. Mina små dvärgvädurar har alltid lådor i sina burar, och ofta även i sina rastgårdar, men de håller inte måttet enligt gällande lagstiftning. De senaste veckorna har jag googlat och googlat och googlat för att försöka få tag på en bra bolåda, men inte lyckats hitta någon så jag fick helt enkelt snickra ihop något själv. Jag kan väl konstatera att jag är inte så händig som jag önskade…

Igår blev jag i alla fall klar med en bolåda och la in den i buren. De har ytterligare en bolåda i sin tur än så länge i väntan på att den andra med rätt storlek ska bli klar (måste åka och köpa skivor att bygga med, men måste då ha A:s bil för jag får inte plats med det i min). Idag när jag var och fyllde på med vatten för första gången för dagen så såg jag att det såg ut att vara boat i ett av lådorna då det var alldeles knökafullt med spån, hö och halm utanför ingången. När jag kollade inuti så var det proppfullt där inne. Det som saknas är egentligen det som många kaniner gör först timmarna innan födsel, dvs börjar bädda med päls som de drar bort från sig själva.

Självklart var det ”fel” låda så nu känner jag mig än mer stressad över att jag måste bli klar. Det jag även funderar på är hur honan som gjort det hela, oavsett om hon är dräktig eller skendräktighet, hade tänkt sig få plats inne i lådan tillsammans med ungarna?

Mini kurar över en alldeles för liten, men överfull bolåda

Utvecklingssamtal

Tidigare i veckan var det utvecklingssamtal för E. Det gick riktigt bra! Hon går ju nu i trean och läraren sa att hon var klar för att börja fyran. Hon hade inga som helst tvivel på att E skulle klara de kommande nationella proven. Jag tror att särskilt E hade behov av att göra det, hon har varit orolig för att hon, som hon sa det själv,

sämst i Sverige”

Men det behövde hon som sagt var inte oroa sig för.

Även jag hade utvecklingssamtal i veckan. Det var med en stor båda jag innan hade suttit och gjort en egenskattning. Hade jag skattat mig själv och det jag gjort under det gångna året för högt? Gjorde jag mig viktigare än vad jag är?

När min chef började prata så blev jag rätt nervös när hon började definiera den klassning som jag hade satt på mig själv.

Mer än vad som förväntats”

”Bra prestationer”

”Levererar”

Och så kom domen. Jag blev helt kall inom bords. Och sen varm. Mina chefer, jag säger ”chefer” då den jag har nu har bara jobbat hos oss i mindre än två månader, har sett mig. De har sett allt jag gjort. Hur jag har gjort det. De har sett mer än vad jag själv har sett. De har uppfattat saker som jag själv inte kände till, eller som jag tvivlat på.

De har ingen egen vinning i att säga det jag nu fick höra, och det jag fick höra… Jag är glad! Jag känner hur de ärr som jag fick på Företaget sved, men minskade i och med detta samtal. De ord jag fått höra innan Företaget, vid andra utvecklingssamtal kom tillbaka till mig, men nu var de till och med starkare, bättre. Plus att de kom med mer.

På Företaget fick jag höra att jag inte levererade, och det jag levererade var undermåligt och inte i tid. Ok, det var från min närmaste chef jag fick höra det, och jag fick höra det motsatta från andra, men det var chefens ord som fastnade. Nu fick jag höra det motsatta. Jag levererar det jag lovat att leverera. Jag gör det bra. Jag levererar i tid. Jag fick även höra att mina kunder uppskattar mig. Att jag är bra på att se vad kunden behöver och ge kunden det, och hålla mig på den nivå som kunden vill ha det på. Att jag är lyhörd. Och uppmärksam. Att jag är bra på att se saker utifrån andras synvinklar. Att jag har hög integritet men är ändå ödmjuk. Att jag är bra på att säga ifrån när något inte fungerar, men att jag ändå är beredd att hitta en lösning som fungerar. Att jag verkligen lever efter verksamhetens värderingar.

Jag minns inte allt, men det var idel positivt. Och jag blev så glad!

Som jag skrev tidigare, det här mötet gjorde att de ärr jag har bleknade en aning, samtidigt som en svart tanke kom upp i mitt huvud:

”Om bara min chef på Företaget hade fått höra det här! Hur skulle hon bemött det?”

Sedan det här samtalet har jag dels gått på små moln, dels så kommer de lite mörkare tankarna. Varför blev det som det blev på Företaget? Vad var mitt bidrag till att det blev som det blev och det slutade som det gjorde? Vad skulle jag kunnat göra annorlunda? Mer än att jag borde lämnat betydligt tidigare, vill säga. Men så försöker jag slå bort dom tankarna, och fokusera på allt positivt. Men de ligger där, i bakhuvudet och lurar. Precis som ett svart åskmoln bakom skogen. Man känner att den är där, men man kan inte se den. Jag vill inte ha dom där! Jag försöker låta bli att tänka på dom, låta dom att komma och förgifta mitt sinne. Jag vill fokusera på det som är bra, det som är viktigt.

Jag

Är

Bra!

Jag

Duger!

Samtalsämnet nummer ett i dessa dagar

En fundering som jag haft nu gällande de tider som är nu med masshysteri i affärerna där folk bunkrar upp och isolerar sig är hur olika vi ser på saker och ting. Det är de som mer eller mindre beter sig som om jorden höll på att gå under och så finns det de som viftar undan det med en klackspark. Jag förmodar att jag ligger någonstans däremellan.

Överallt pratas det om Corona och besluten om hur man ska agera skiljer sig radikalt beroende på var man är. Som på företaget som jag jobbar på så är den generella regeln att vi följer myndigheternas rekommendationer, men ändå har i alla fall ett businessområde bestämt att de, så långt det är möjligt, arbetar hemifrån. Hur kan en del av verksamheten ta sådana beslut när det har sagt att det enbart är det svenska bolaget som kan ta och bestämma det?

Man har även beslutat att vi ska själva inte gå på utbildningar och alla interna utbildningar ställs in/flyttas. Däremot våra öppna utbildningar som vem som helst kan anmäla sig till, dom ska vi minsann fortsätta köra! Jag anser att det är väldigt mycket dubbelmoral där. Så det är ok att köra dessa utbildningar och tränga ihop ett gäng människor i en liten lokal i en hel dag och i vissa fall även låta kursledaren åka med allmänna kommunikationsmedel, men inte för andra, bara för att företaget tjänar så mycket på det? Allt snack om att vi ska jobba för ett hållbart samhälle och att då vi är en stiftelseägd verksamhet så är inte pengar det viktigaste. Bullshit säger jag! Jag vet att jag är respektlös och inte beter mig som jag borde gentemot min arbetsgivare, men jag blir så himla irriterad! Det är så mycket snack och allt ska vara så himla lullull men när det väl kommer till kritan så är det bara en massa tomt skitsnack! Det pratas om att vi ska vara så hållbara och vi ska tänka på samhället och så vidare, men grunden till det hela, människan och vi som jobbar på företaget, vår hållbarhet är inte mycket värt! Jag har konstaterat det innan och jag konstaterar det än en gång.

Jag tycker att kör man en linje så kör man det rakt över. Antingen så ska t.ex. alla utbildningar ställas in/flyttas, eller ingen. I alla fall de som mer eller mindre är lika. Det är inte bara dom vi tjänar pengar på som ska köras som planerat, det blir en sådan dubbelmoral. Och jag kan ärligt säga att jag kan inte hålla en bra arbetsmiljöutbildning och känna mig stolt över det företag som jag jobbar på, när de värderar de olika utbildningarna så olika. Bara för att den ena kan ge en viss inkomst så ska den köras som beräknat, men inte annars.

En annan sak som jag reflekterade över är när vi satt på jobbet och pratade om viruset. Någon tyckte ett det var för d-ligger att man inte testade alla, för ”då kunde man inte veta om man haft det eller inte”. Men snälla, förklara för mig, vad spelar det för roll om du blivit sjuk av det eller av något annat virus? För mig spelar det absolut ingen roll. Det som spelar en roll är att jag för vård om jag behöver det. Jag frågade den som sa så varför hen ville veta det och fick som svar att då kunde man ju inte veta om man var immun. Nej, det är klart, det vet man ju inte, men man vet inte heller om man haft säsongsinfluensan eller något liknande innan heller. Visst, många fler kommer drabbas, långt fler än va det brukar bli av vanliga säsongsinfluensan, men de allra flesta blir bara lindrigt sjuka. När vi nått flockimmunitet minskar sannolikheten att få det. Visst, de som blir dåliga blir rejält dåliga, men det kan man bli av en ”vanlig” förkylning med. Folk kommer att dö, men det gör det varje år i säsongsinfluensan med. Så varför ska man veta om man haft Corona eller ej? Berätta för mig, för jag kan inte förstå!

Tiden går

För tio år sedan låg jag på förlossningen på Mölndal sjukhus. Klockan 2:22 i natt blir det tio år sedan jag blev mamma för första gången.

Inatt klockan 2:22 blir min finaste E 10 år. En 10 åring som jag älskar mer än något annat. En tjej med sitt långa blonda hår. En tjej som älskar Harry Potter, Minecraft, tomteskum, jul- och påskmust, potatismos med brun köttfärssås, kaniner, innebandy, käpphästar och riktiga hästar. En tjej som är så sanslöst pratglad att man inte hinner höra en bråkdel av det hon säger när hon sätter igång, samtidigt som hon kan vara så himla tyst och försynt när hon är osäker. En tjej som ändå är så stark att hon inte är rädd för att gå sin egen väg, en tjej som vågar

Kaniner – ungar på gång?

Nu har det gått 14 dagar sedan Mini och Electra fick träffa Graeven för första gången och första gången en lyckad parning kan ha skett. Electra har nu blivit lugnare och jagar inte längre Mini på samma sätt som hon gjorde ett tag, men hon är ändå förändrad i humör? Var hon kanske brunstig och det var anledningen till den sura damen, eller var det pga lyckad parning? Återstår att se! Tjejerna är nu åter kompisar med varandra men Electra känns ändå inte som hon brukar. Hon äter med lika god aptit som alltid, men hon känns lite mer tillbakadragen. Mini däremot är sig själv.

Skulle en parning lyckats så har de nu gått som mest halvvägs in i dräktigheten och därför så gjorde jag en sista kontroll av dom idag där jag gick igenom klor, kollade tänder etc. och kände allmänt på dom så att de kändes ok. De kommande veckorna kommer jag enbart att ta upp dom om det är något särskilt som oroar mig och jag behöver kolla upp då de inte tycker om att bli upplyfta eller burna. Vid undersökningen så reagerade jag på att Minis spenor var så stora, de var betydligt större än Electras, och då har ju Electra ändå haft två kullar. Så kanske, kanske kan det vara något där i alla fall..!

På Electra, utöver humörändring så kändes det som om hon hade blivit rundare och fastare om magen. När jag höll henne i famnen så kände jag även rörelser mot mitt bröst som jag först trodde var mitt hjärta, men så insåg jag att det var på högersidan jag kände. Kanske var det hennes hjärta jag kände, eller så var det rörelser från små kaninbebisar.

Som sagt, det återstår minst två veckor och jag är så otålig! Är rädd för att bli besviken, men känner mig rätt hoppfull.

Kaniner – ungar

Nu när Mini och Electra är parade tänkte jag, för min egen skull, skriv lite av det som händer, så att jag har något att gå tillbaka till om jag blir sugen på att göra det fler gånger. Antingen för att påminna mig om hur jobbigt det var, eller för att påminna mig om hur enkelt det var ☺️

Tjejerna säger hejdå till Graeven

Det har nu gått 12 dagar sedan honorna fick träffa stilige Graeven. En kanin är dräktig i 29-35 dagar så snart har det gått halva tiden om det nu blir ungar, vill säga. Vi hade honom en vecka hos oss och de fick träffas varannan dag, ungefär, så som senast så borde eventuella ungar komma den 5 april. Förhoppningen är alltså inte att få påskharar utan små påskkaniner ☺️

Vad har hänt då? Jag tvivlar på att det lyckats med Mini då hon blev mest bara stressad av Graevens försök att ”få till det”. Sista gången hon fick komma till honom så var han knappt intresserad av henne utan det var mest Electra som var intressant. Electra däremot känner jag mig smått förhoppningsfull med då hon redan innan Graeven åkte hem igen ändrade personlighet och mest bara surade på Mini och jagade henne. Mini fick inte vara inne i buren mer än när hon åt. Men hon fick komma in och äta i alla fall!

Idag så är Electra mer avståndstagande. Hon brukar komma fram och tigga mat när jag kommer ut till kaninerna men inte riktigt idag. Istället så gömde hon sig i ett av husen de har inne i buren. Jag blev orolig och kände att jag måste kolla till henne. Vid undersökning så verkade hon vara som vanligt men kanske lite tröttare och inte alls lika sprattlig som hon brukar. Så oron finns fortfarande där. Samtidigt så vet jag ju att just personlighetsförändring är vanligt vid dräktighet och då särskilt revirtänkande och senare trötthet. Så nu är frågan, vad gör jag? Ska jag kontakta veterinär eller ska jag ta det som att hon är dräktig? Något i mig säger att hon är dräktig, men man kan ju aldrig veta! Just nu så har jag i alla fall bestämt mig för att avvakta och se och hålla dom under uppsikt så får vi se hur det utvecklar sig

Mini-bini, min lilla ”bebis” är stor nog för att kunna få egna ungar. Frågan är kommer hon få det nu?

Historia

Det vi upplever idag kommer framtidens barn kunna läsa om i skolböckerna. Våra barn kommer att berätta för sina barn om när Corona drabbade världen, hur länder stängdes, skolor och förskolor stängdes, hur människor bunkrade mat. Det är skrämmande men samtidigt fascinerande.

Idag efter jobbet åkte jag till Frölunda torg för att leta efter present till E som fyller 10 på måndag. Jag har aldrig sett ett köpcentrum så tomt! Desto mer folk var det på ICA Maxi i Sisjön. Men hyllorna gapade tomma. Brödet var helt slut förutom det butiksbakade brödet som man såg att de hade fyllt på med under dagen i och med den stora åtgången. Torrvarorna var helt slut. Rotfrukterna likaså. Hyllorna gapade allmänt tomma och köerna till kassorna var enorma. Kassörskorna såg helt utmattade ut. Jag som innan varit kolugn kände hur även jag ville börja bunkra upp i våra redan fulla kyl, frys och skafferi, men det fanns ju inte mycket att bunkra. Det jag ändå slogs av var hur lugna alla verkade vara.

På vägen valde jag därför att åka via vår (nästan) lokala Willys. Tack och lov! Köerna var inte alls lika långa, det fanns både torrvaror och rotfrukter plus lite bröd. Folk handlade inte alls lika hysteriskt mycket. Visst, brödet var nästintill slut, så även började de konserverade sopporna bli. Men det fanns fortfarande en del kvar. Och folks vagnar såg inte alls lika mycket ut som om folk handlade för jordens undergång. Det jag inte fick därifrån var köttfärs. E har önskat sig potatismos med min ”bruna köttfärssås” till middag på sin födelsedag. Så imorgon måste vi försöka hitta det så att hon åtminstone får det. Kalaset med kompisarna får vi avvakta med, fast det hade vi redan bestämt innan Corona hade påverkat världen så här mycket.

Nu på kvällen kom även nyheten att innebandysäsongen är slut nu, inga fler matcher, cuper eller träningar. Det känns lite sorgligt, men väntat. Det kom så abrupt.

Det är en intressant tid vi lever i. Och skrämmande. Det är med en skräckblandad förtjusning som jag ser på framtiden.

Bebisfeber

Dock inte människobebis utan kaninbebis! Jag har sedan 6 år haft kanin. A är allergisk så de har fått bo ute. Det är de två lurvbollarna Lisa och Linus som är runt 8 år.

Linus till vänster och Lisa till höger

För ett och ett halvt år sedan så gick A med på att jag skulle få köpa en till så att när den ena dog, då de är ju rätt gamla ändå, så skulle den som var kvar slippa bli ensam. Så då köpte jag omplaceringskaninen Lilla Svart

Lilla Svart, som ni ser brun till färgen, och inte svart. Och så större än de andra två, om än inte mycket större

Tyvärr så gick det inte att få ihop dom tre, så Lilla Svart fick bo själv i sin bur.

I höstas försvann hon. Jag vet inte om hon rymde eller om hon blev tagen av ett rovdjur, men borta var hon en dag. Hon hade rymt tidigare, men då hittade vi henne, även om hon var skygg.

Så än en gång fick jag för mig att skaffa en kanin till. Den här gången tyckte A att det var väl lika bra att ta två om den man köpte inte gick ihop med Lisa och Linus och att den i så fall skulle slippa vara själv. Jag var inte svårövertalad, och hem till oss flyttade mamma Elektra med sin unge som vi valde döpa till Mini.

Mamma Elektra är den mörkare och den ljusare är Mini

Jag har under många år önskat ta ungar, men inte kunnat då både Lisa och Lilla Svart var för gamla för att få sin första kull. Så nu när jag hade en som fortfarande var ok att ta på, och en som jag behövde ta en kull på innan hon fyllde 1, om jag alls skulle ta någon kull på henne, så bestämde jag mig, en av honorna skulle jag ta kull på! Men vem? Och hur skulle jag hantera det hela om jag själv inte lyckades bli av med ungarna? Jag vågade inte ta några ungar. Tills jag hade kontakt med Minis och Elektras uppfödare. Jag kunde få låna en Hanne av henne, och om jag inte lyckades bli av med ungarna så kunde hon ta dom. Så nu har Greven flyttat hem till Lillasysters lekstuga tillfälligt. Där bor han nu med både Mini och Elektra. Nu återstår bara att se om det blir några bebisar till nästa månadsskifte…

Den stilige herren Greven

Det är bara onsdag men jag har redan hunnit jobba över bortåt 28-30 timmar. Jag skulle absolut behövt jobba mer, men jag bromsar och sätter stopp. Orken finns inte. Förhoppningsvis gör den det imorgon då jag behöver verkligen bli klar med några saker till fredag.

Trots att jag knappt kan hålla näsan över vattenytan så känner jag att jag är på rätt väg. Jag klappar mig själv på axeln då jag så snart jag insåg att jag hade för mycket så började jag att fundera på vad jag skulle kunna lämna till någon annan, och vem denne någon annan kunde vara i så fall. Jag hittade ett alternativ, föreslog för min teamledaren, efter att ha kollat med den personen jag hade tänkt mig först, och så la jag upp förslaget för uppdragsledaren i det aktuella uppdraget. Nu håller vi på med en överlämning, och den känns verkligen jätte bra även om jag egentligen har mina tvivel på den jag lämnade över till. Jag vet att den hör kollegan är mycket kompetent och mycket väl kan klara det, men det oron i att personen ifråga är en väldigt osäker person. Kommer osäkerheten emellan kan det bli väldigt tokigt. Samtidigt lyckas osäkerheten bli besegrad så kan det bli total framgång och kollegan kommer att växa så mycket..!

Men trots att jag lämnat ifrån mig ett stort uppdrag så drunknar jag. Det jag har kvar jäser och väller över. När en av de få kunder jag har kvar sen frågar om jag inte kan hålla utbildning hos dom i april så inser jag att den delen kan jag inte stå dom till tjänst med, kalendern är alltför full. Då bollar jag med min teamledare och lämnar förslag på en annan person som kan vara lämplig. Denne sitter i Malmö, vilket innebär att kunden i så fall får betala för resa och hotell. Kollegan i Malmö blir nöjd då denne har ganska dålig beläggning, och kunden blir nöjd då de får utbildningen i önskad tid.

Och mitt i allt kollar jag snabbt av min jobbmejl (trots att jag vet att jag inte borde) och ser att min chefs chef har mailat vid 18-tiden. Hon tycker att jag ska ta fram och skicka en massa saker till henne. Helst till imorgon, annars till på fredag. Jag är hos kund imorgon och på torsdag, och höll utbildning 16 mil bort idag. När sjutton ska jag kunna göra det? 🤯Hon ser ju när hon adresserar ett mejl till mig att jag har ett out-of-officemeddelande och hur länge! Det borde hon förresten redan ha sett då hon hade skickat ett annat Mail tidigare idag, så det borde inte kommit som en nyhet… 😡 Då tar jag ett beslut, jag tänker ignorera det mailet och så frågar jag henne på fredag morgon, via Mail, vilket jag ska prioritera, en kundleverans som ska vara inne vid lunch på fredag + ett kundbesök på förmiddagen eller det hon vill ha, som är en intern sak. Jag kommer oavsett behöva jobba de kommande kvällarna med min leverans till kunden , jag tänker inte ta på mig mer! 🤮

Alltså, det är inte ok av en chef att maila efter kontorstid och begära leverans av saker man aldrig nämnt något om till nästkommande dag! Det är inte heller ok att begära att man ska jobba och göra en massa saker när man har lagt in ett out-off-officemeddelande! Särskilt som man inte gör som det står i meddelandet, ”…kommer jag inte ha så stor tillgång till Mail och telefon, så vid brådskande ärenden kan du sms:a mig så ringer jag tillbaka så snart jag kan”.

Ja, jag har pms och är allmänt trotsig! 😉