Lycklig gammelmoster

Efter tre dagar med två små godingar på 11 månader respektive 3 år och deras föräldrar så är den här tanten trött men lycklig. Det är ju så mysigt med dessa små, särskilt som de är små solsken som förgyller ens vardag.

Tillsammans i kön på Liseberg

Sommar, sommar, sommar

De senaste dagarnas värme har varit sanslös! Jag vill dock inte klaga, det är ju underbart att semestern inte regnar bort med behov av rejäla och varma kläder! Sedan så finns det ju många saker man kan göra för att svalka sig, som tex åka och bada, även om det inte är någon av mina favoritsysslor i vanliga fall. Men det svalkar ju gott! Vårt hus ligger helt i lä från östliga vindar vilket gör att det har varit helt vindstilla hos oss, genom att ta sig någonstans där vinden kommer åt lite mer så har det även känts som om det varit svalare. Men det är ju inget som jag fått med A på… Och knappt barnen. Eller bad skulle nog barnen inte varit nödbedda på, men då E går på antibiotika pga misstänkt urinvägsinflammation så har bad inte varit någon bra idé.

E:s uvi ja… På kvällen till fredagen fick hon allt mer symptom och till slut sprang hon var 5-10 min på toa och kissade ”taggtråd”. På fredagen fick vi tid till vårdcentralen till kl 10:20. Ca. De sa det redan i telefonen. Vi skulle vara där tidigare för att lämna urinprov. Så vi var där vid tio och fick veta att det skulle dröja innan vi skulle få träffa läkare, men urinprovet kunde vi lämna till labbet. Mer än en timme senare fick vi träffa sjuksköterska som sa att det skulle dröja, men hon visste inte hur länge, då de hade fått flera mer akuta fall emellan. Hon sa även att stickan hade inte visat på bakterier men de skulle göra en odling, men att det var förhöjda värden av proteiner och vita blodkroppar, så något var det ju. Så vi gick och väntade. Och vi väntade. Och vi väntade. Och vi väntade. Tillslut gick jag och frågade och då blev det fart! På något vis hade de ”tappat” bort oss! Och vi fick träffa läkare. Som bad om ursäkt men som även bannade mig för att jag inte hade frågat tidigare. Jag vet inte, om någon säger att jag ska vänta, att det kommer att ta tid så gör jag just det, väntar. Eller? Gör jag fel? Kanske borde man springa och fråga stup i kvarten om väntan är slut eller om de glömt bort en?

Nu mår E i alla fall bättre, så det är ju bra!

I veckan hade vi besök av min bästa kompis och hennes familj. Det var fyra mysiga dagar där barnen lekte och hade det mysigt och kul och vi vuxna hade det trevligt med gott sällskap. Det är ju så synd att de bor så långt borta! Nu träffar vi dom alltför sällan! Saknar dom redan! Under veckan blev det mysiga grillningar, bad i havet, ridning för barnen och massa annat kul. Att umgås med dessa vänner är oslagbart! Även om det ofta lämnar en del att fundera på

”Maramina, du vet väl att det inte är bra att vara överviktig? Man kan få diabetes!”

”Du vet väl att det är bra att motionera? Annars kan man få diabetes!”

”Det är bra att han motionerar då han har samma kroppsform som sin pappa, och han har ju diabetes”

Ja, jag vet att man har ökad risk för diabetes om man är överviktig. Jag vet att motion är bra, inte bara förebyggande mot diabetes. Jag vet att jag är överviktig (ok, fet). Men jag blir inte smalare av att höra tjat om detta hela tiden! Jag förstår att du är orolig, att du oroar dig för mycket olika saker, men det finns andra sätt att hjälpa. Tycker du att en person är för överviktig och du oroar dig för dennes hälsa pga vikten, bjud inte på en massa onyttigheter i form av glass, godis och kakor.

Och dessutom, hade någon av mina försök att gå ner i vikt fungerat, utan ökade symptom på min låga ämnesomsättning i form av bl.a. håravfall, extremt torr hud, enorms trötthet, ledvärk och allmän orkeslöshet hade jag garanterat orkat äta strikt och träna strikt. Men med alla symptom utan någon som helst antydan om att nå mitt mål med minsta lilla viktnedgång… Ja, inte har det motiverat mig direkt att fortsätta! Det är ju inte upp jag vill nå! Inte heller har det handlat om ökad muskelmassa då kläderna samtidigt blivit allt mindre…

Det jag gör är att försöka leva i alla fall något sånär hälsosamt med onyttigheter som godis och kakor enbart på helgerna och då försöka hålla rimliga nivåer, försöka få in vardagsmotionen, försöka minska stressen i vardagen och försöka tänka positivt, försöka tänka framåt.

Och du, kunde jag så skulle jag gärna göra det enda som jag sett har hjälpt mig att, i alla fall tillfälligt, gå ner i vikt. Bli gravid.

Sedan många år tillbaka lider jag av hypotyreos, låg ämnesomsättning och äter därför medicinen Levaxin. Trots att blodvärdena är ok enligt läkarna så mår jag inte helt bra och har inte gjort på jag vet inte hur många år. Därför gick jag med i en Facebook-grupp för personer med sköldkörtelproblematik. Det jag slås av är hur människor helt skyller alla sina hälsoproblem på ämnesomsättningen och på att medicinen Levaxin inte ger alla de hormoner som kroppen behöver. Om man ska överdriva det hela en aning så kan till och med nageltrång skyllas på ämnesomsättningen, och det för att flera i gruppen har drabbats av det… Det är som om allt i vissa personers liv kan skyllas på en endaste sak och för att bli kvitt sina krämpor är de beredda att gå hur långt som helst. De börjar testat olika saker, helt utan att ha medicinska belägg för att det ät rätt väg att gå. Många förespråkar även egenmedicinering med narkotikaklassade preparat som är förbjudna i Sverige. Vid ett tillfälle så frågade jag i gruppen om det inte var någon som tyckte att det kändes i alla fall lite obehagligt att beställa något på nätet som dels var olagligt och klassades som narkotika, dels ta något som de inte kunde vara säkra på höll ordentlig renhet, eller att koncentrationen kunde variera från gång till gång på preparatet då tillverkningen av preparatet inte var kvalitetssäkrad, dels att ingen gick och undersökte sig för att se att inga andra värden gick åt fel håll pga egenmedicineringen och genast var det några som reste ragg och idiotförklarade mig för de tänkte minsann fortsätta med det då de mådde bättre och läkarna inte lyssnade på dom. Visst, jag har mötts av många oförstående läkare, men samtidigt, jag skulle inte känna mig bekväm att beställa ett preparat hur som helst varifrån som helst. Och inte heller laborera med min kropp hur som helst. Men det är jag det…

Av samma anledning så gick jag även med i en grupp fokuserad på antiinflammatorisk kost. Kände först att det var en del teorier/sanningar som talade emot varandra och därför känt mig allt mer skeptisk. Och så idag, så kom det som fick mig att ta en extra funderare… En person ställde frågan om forskningsresultat på antiinflammatorisk kost och fick då svar som mer eller mindre sa att det inte finns något och att ”allt inte fungerar på alla”. Kort och gott, försök äta hälsosam mat, ät inte alltför mycket onyttigheter och allmänt, testa dig fram vad som är ok för dig och vad som inte är det. Det finns helt enkelt ingen antiinflammatorisk kost. Och dessutom, placebo is the shit

När frisören själv får bestämma

Min favoritfrisör flyttade hem till England i början av året, och har lämnat ett tomrum. Förra frisören jag testade var i fegaste laget och tyckte uppenbarligen att det var jobbigt att få mer eller mindre fria händer. I måndags testade jag därför en annan. Hon jublade när hon fick höra att hon fick göra vad hon ville med färgen, men var ändå lite försiktig när hon kom och visade färgkartorna. Resultatet blev en ”aningens” mer färgstark än färgkartorna, kan jag tillägga.

Så here I come! Varning för tant på 40+ som tydligen har någon medelålderskris 😬😁

När frisören själv får bestämma

Min favoritfrisör flyttade hem till England i början av året, och har lämnat ett tomrum. Förra frisören jag testade var i fegaste laget och tyckte uppenbarligen att det var jobbigt att få mer eller mindre fria händer. I måndags testade jag därför en annan. Hon jublade när hon fick höra att hon fick göra vad hon ville med färgen, men var ändå lite försiktig när hon kom och visade färgkartorna. Resultatet blev en ”aningens” mer färgstark än färgkartorna, kan jag tillägga.

Så here I come! Varning för tant på 40+ som tydligen har någon medelålderskris 😬😁

Mobbning, kränkning och trakasserier

Det är skrämmande, men samtidigt tragiskt på ett komiskt vis hur folk idag allt mer kör med att de blivit kränkta. Folk blir kränkta för allt.

Några som verkligen känner sig kränkta är rökarna som från och med nya lagen som började gälla nu, inte längre får röka på t.ex. uteserveringar. Vilket ramaskri det har varit! Och oj vad de känner sig särbehandlade och utmobbade! Eller som en grupp i Malmö som denna notis berättar om:

Stackarna! Det finns inte utrymme för dom längre i samhället! Eller? Vad sägs om att gå lite längre bort? För det är ju faktist så att det är många som inte får gå var som helst och saker får inte göras överallt. Tänk på de stackars nudisterna, de får ju inte gå nakna på stan över huvudtaget! Och hundägaren får inte gå med sin hund in på restauranger hur som helst. Den som vill dricka sin 75:a får inte göra det var som helst. Eller…