Trött, trött, trött

Borde egentligen sova då det är det jag behöver mest, men tänkte att om jag skriver lite så kanske jag kan komma ner aningens i varv och därmed få en bättre sömn.

Den senaste veckan, eller kanske veckorna har jobbmässigt varit tuffa. Det har varit alldeles för mycket, helt enkelt. I förra veckan hade jag jobbat 40 timmar redan på onsdagen… Hinner jag andas så står det still i huvudet och jag ser inte alla måsten så istället så springer jag på. Det känns… Lite lugnare kommer det förhoppningsvis kännas efter morgondagens utbildning som jag ska hålla. På engelska. Känner mig inte alls bekväm med det. Det kommer fortsatt vara mycket ett tag till men nu är det ju inte långt till semestern. Nästa vecka och veckan efter är korta veckor tack vare klämdagarna. Veckan efter blir en fyradagars arbetsvecka då jag på fredagen är ledig då vi har bokat en resa till Rabac i Kroatien. Jisses Amalia vad skönt det kommer bli! Sedan är det bara två veckor kvar innan jag går på min riktiga semester. Längtar! Vila, återhämtning… Jag vet vad jag hoppas drömma om i natt 😉

Sedan så får vi hoppas att jag inte behöver uppleva något mer liknande detta igen

Jag skulle backa då jag fick möte och det var smalt och den andra bilen inte ville backa. Högre bak åkte ner i diket och snabbt gjorde så även höger fram. Tack och lov skadades inget!

Annonser

Har känt mycket upp och ner gällande mitt jobb senaste tiden. Idag var det en upp. Jag höll utbildning och vid första bensträckaren säger en av kursdeltagarna:

”Det märks att du kan det här! Det märks att du har gjort det förr!”

Det skulle kunna vara negativt men sättet som det sades på tolkade jag inte negativt, tvärtom och jag blev glad och stolt. Ja, men faktist! Jag vet ju! Jag kan det här! Jag vet vad det är jag håller på med!

Är jag onödigt kinkig?

I den konsultverksamhet som jag jobbar i så jobbar vi oftast i korta projekt och det är vi själva som säljer in våra tjänster. Jag har under våren fått en del förfrågningar från såväl gamla kunder, så som nya, mycket tack vare mitt aktiva säljarbete. Säljarbete som jag verkligen inte tycker om att hålla på med, men som jag ser är ett nödvändigt ont om jag ska ha något att göra. Plus att det är en av alla de arbetsuppgifter vi konsulter har i verksamheten.

Jag har en kollega som inte lyckats få så mycket uppdrag. Det hen gör är sådant som andra sålt in och som hen fått ta över. Vår chef har upprepade gånger sagt att vi ska tänka på kollegan om vi kan få in hen i våra projekt. Problemet, som jag ser det som, är att hen inte gör alltför många knop med att försöka sälja eller kontakta gamla eller eventuella kunder. Hen har själv sagt till mig att det ”är jobbigt” och inget hen vill hålla på med. När jag har velat lämna över uppdrag, eller om det kommer förfrågningar från andra kollegor om det är någon som kan ta ett uppdrag som det kommit kundförfrågan på, så har hen ofta någon ursäkt till att inte kunna ta det. Det enda hen tagit på sig är uppdrag som är inom ett mycket begränsat område. Hen har alltså väldigt svårt att röra sig minsta lilla utanför sin komfortzon

För ett tag sedan fick vi i uppdrag att ta fram en ny utbildning som vi kan erbjuda våra kunder. Jag skickade vidare detta till andra kollegor, inklusive personen ovan. De enda förslag som kom in var ett som en annan kollega kom med och ett som jag kom med. Vi fick godkänt på att ta fram en kombination av dessa två. Som kursledare ska mina två kollegor, nämnda ovan vara och ansvarig för kursen den här kollegan. Jag, en av dom som tagit fram ett förslag kommer inte vara delaktig alls, vilket gör mig aningens bitter. Kollegan som jag berättat om ovan har ingen erfarenhet av att hålla utbildningar, eller ta fram några. Och som vid ett flertal tillfällen sagt att hen inte vill hålla i utbildningar. Jag ser att detta blir en bra möjlighet för hen att komma in i detta. Det har även sagts att hen, för att kunna hålla en utbildning måste ha varit med och hållt annan utbildning vid minst två tillfällen. Sen några veckor tillbaka så är det bestämt att hen ska vara med vid ett tillfälle som jag ska hålla i om några veckor. Idag hörde hen av sig och informerade om att hen inte skulle kunna vara med vid hela kurstillfället då hen skulle på ett möte då. Ett internt sådant. Med två kollegor som också är rätt flexibla och om ett ämne som inte är fullt lika brådskande och aktuellt som den här utbildningen. Följden blir att jag blir grymt frustrerad. Jag får inte ta fram eller hålla i utbildningen som jag är den av oss kollegor som har mest kunskap inom. En utbildning inom ett ämne som jag brinner för. En utbildning som jag gjort en hel del arbete på i form av konkurentanalyser, marknadsföringstexter (något som jag inte heller är så värst förtjust) etc. Och så kommer hen som inte verkar bry sig ett skvatt. Som inte gör några ärliga försök till att göra något för att förbättra sim beläggning, som inte har några kunskaper inom området och som det tycks vara ok för att vara petig med sina uppdrag med.

Kanske borde jag också bli petig? Kanske är det jag som är snål och missunnsam? Det är ju synd om kollegan som inte har så hög beläggning? Kanske borde jag dela med mig av fler av mina uppdrag, även dom med mina gamla kunder och även där kunden specifikt har velat ha mig? För kollegan är ju duktig, om än med klen självförtroende och på många sätt junior även om hens titel är senior konsult

På senare tid har jag känt mig pigg och positiv och energisk och… Men idag… Trött. Däven och allmänt nedstämd. Orkeslös. De där negativa tankarna har bytt ut de optimistiska, de som fick mig att känna mig bra. Kompetent. Duktig. Kunnig. Men så, plötsligt så slår det mig. De där orden som min chef på Företaget sa till mig, om och om igen: ”Säger någon något gott till dig ska du inte tro på det, det säger dom bara för egen vinnings skull”. Orden som fick mig att tvivla på mig själv. På mig som yrkesperson. Kunde jag verkligen mitt jobb? Hade allt gott jag hört tidigare från kollegor och chefer inte stämt?

Men så lyckades jag byta jobb. Bli konsult. En f d kollega anställde mig. Mina kunder gillade mig. De jag utbildade gillade mig. Flera kollegor gillade mig. Men osäkerheten kommer ibland ändå. Så även nu. Men så insåg jag en sak. En mycket viktig sak. Företaget som jag jobbade på innan Företaget hörde av sig tidigare i vintras. De ville hyra in mig på löpande basis. De ville ha mig. De hörde av sig till min privata mail, inte till officiella jobbmailen. Och nu är jag hos dom, på timmar. De lyssnar på mig. De har förtroende för mig. De litar på mig. De tror på mig och min kompetens.

Kanske hade chefen på Företaget delvis rätt. Men mestadels var det bara bullshit. Och det som inte var bullshit, kanske fanns det en orsak till det? Varför hon sa och gjorde så som hon gjorde lär jag aldrig få svar på. Men jag hoppas att jag nu är mogen för att gå vidare. Lämna det bakom mig. Och jag önskar att ingen ska behöva utsättas för detsamma som jag utsattes för. Att ingen ska behöva bli så nedbruten som jag blev