Hur kommer det se ut?

Idag blev moderbolaget bakom BR Leksaker och TOYS “R” Us i Norden, förklarade i konkurs och jag kan inte låta bli att fundera på dels ägarna till Lekias (m fl konkurrenter) tankar, dels på varför man inte stängt ner butiker som gått mindre bra redan tidigare, dels på hur leksakshandeln kommer att se ut i framtiden. Toys var kanske inte så utbrett men säg det köpcentrum som inte hade en BR (jo, de som har Lekia). Men allmänt så känns det som BR fanns överallt. Nu är alla, utom 4-5 st, stängda och även de tycks stängas den 31 december. Kommer någon köpa dessa butiker? Eller delar av dom? Kommer det därefter inte finnas nästan några leksaksaffärer kvar över huvudtaget? Mina barn, och min man, älskar att gå i leksaksaffärer. Visst, näthandeln är en stor konkurrent, men är den verkligen så stor? När jag tänker efter så har jag inte beställt en endaste av årets julklappar på nätet. Inte heller födelsedagspresenter, tror jag. Eller jo, en legofigur till A i julklapp bokade jag på BR:s hemsida och hämtade därefter den några timmar senare i en butik nära mig. Så det kan jag väl inte påstå direkt är handla på nätet. Visst, jag kollade på Jollyroom och på några andra sidor men inget går att slå att få klämma och känna på sakerna på riktigt. Jag kollade även efter Legos Harry Potter minifigurer (som kostar 29-39kr i butik), men då får man beställa många för att det ska vara värt med tanke på fraktkostnaderna.

I och med den här konkursen kan jag inte heller låta bli att fundera mer på det här med internethandel. Det sägs ju vara det största hotet mot dagens kedjor och butiker. Men samtidigt, är det så illa?

Jag föredrar att få känna, klämma och prova kläderna i affären. Visst, en del tycker det är så skönt med postorder för då kan man prova i lugn och ro hemma, men det är ingen lösning för mig. Först och främst måste ju paketen i de allra flesta fall hämtas ut från ett postombud. Att behöva stå i en kö som går så oerhört långsamt… Visst, kön i affären kan också vara lång och man behöver vänta på sin tur, men då kan man välja att skita i kläderna. Paket måste man hämta ut. Vill man returnera måste man åter gå tillbaka till postombudet. Än värre om man känner tveksamheter med storleken..! Nej, tacka vet jag riktiga butiker. Där går det snabbt att sortera ut det jag inte är intresserad av och jag slipper bläddrar igenom sida efter sida när jag letar efter något specifikt. Är jag ute efter en kofta går jag in i en affär, och med högsta sannolikhet är jag ute igen inom 5-10 minuter om det inte fanns någon. Men på internet… Jag var tex inne och kollade Boozt rea idag då jag är på jakt efter just kofta. Sida efter sida fick jag bläddra igenom. Var det något jag var intresserad av så var jag tvungen att klicka på den för att kunna få se den ur flera vinklar och få lite mer information. Och trots att jag hade lagt in några filter blev det många sidor att ta sig igenom. Och ingen kofta blev köpt. Visst, utbudet är större, men jag har inte tålamod att sitta och bläddra igenom sida efter sida!

I de flesta webbutiker kostar dessutom frakten en del, även vid retur. Det gör ju tillsammans med köandet hos postombudet att jag drar mig för att returnera något jag köpt. Särskilt om det bara handlar om ett endaste plagg.

Dessutom, när jag sitter och kollar i webbutiken har jag kanske tid att kolla, men sen när plagget väl kommer har jag kanske inte tid, lust eller ork att hålla på och prova kläder. När jag åker till klädaffärer ser gör jag det efter mina planer, och för att jag känner för det och att jag därmed har tagit mig tid att göra det. Och då är jag även inställd på att prova intressanta kläder. Efter att ha klämt och känt på dom, vill säga.

Så frågan är, är jag så unik?

Jag måste erkänna att jag älskar julen! På senare år kan jag inte riktigt minnas att den där egentliga julkänslan någonsin dök upp men i år..! Trots att det egentligen inte var så mycket annorlunda mot tidigare. Trots att julaftonsförmiddagen blev stressig, mestadels pga mig som hela tiden kommer på nya saker jag vill fixa, och inte nöjer mig med att sätta mig och vara nöjd med det jag gjort. I vanliga fall kan jag nöja mig med att saker och ting är ”good enough”, men speciella händelser och tillställningar som vi håller i, som jul, fester etc är den förmågan som bortblåst och jag vill bara fixa mer allt eftersom jag betar av mina ”måste-punkter” på min lista.

Men idag… Barnen har (till mestadelen) varit helt fantastiska utan några större diskussioner eller bråk. Tvärtom så har de varit så enormt positiva, glada och förväntansfulla. I väntan på tomtens besök spelades det, för såväl storas som smås del, på tv-spel utom de som lekte gömma nyckel och allt var harmoniskt när jag gick runt och tände ljus (mestadels elljus/batteriljus för säkerhets skull och med tanke på barnen och eventuella bus och yviga gester). Tomten och tomtemor kom, både med skägg (!) och E som såg att det var folk som klätt ut sig slutade ändå inte tro på Tomten, trots att majoriteten i hennes klass inte tror på honom. Det var ju helt enkelt tomtens medhjälpare som var hos oss! Med tomtemor som praktikant. Men egentligen, om man nu ska vara filosofisk. Visst finns tomten? Visst, det inte en tomte som åker till alla barn, men det finns tomte som kommer med julklappar och som är snäll och kompletterar julen! På samma sätt som vi har andra saker, som midsommar, fredagar etc. Vi kallar det för något. Det är en symbol för något. Och så länge någon tror, så länge någon har en tomte så finns tomten. Precis som det finns fredagar.

Och ja, vi har en vit jul trots vår närhet till kusten och Göteborg. Visst, det är inga drivor men den millimeterdjupa snölagret gör världen vit och jag är nöjd. Det blev ingen blöt och slaskig jul i år! Den blev ljus, glad, harmonisk och så klart även vit i dubbel bemärkelse

På senare tid har jag känt nedstämdheten komma allt mer, liksom olusten. Stresskänsligheten har varit obefintlig och humöret inte att leka med. Allt vände igår på det mest konstiga sättet. Magsjuka. I och med första kräkningen så återkom energin på något konstigt vänster. Det kändes som om någon hade tagit bort en mörk ridå från mitt sinne. Som om solen kom fram, med besked, efter att under längre tid gömt sig bakom tjocka, åskvädersmoln. Jag skrattade lite för mig själv när tanken ”pånyttfödelse” och ”Fågel Fenix” dök upp i tankarna, men det är lite så som det känns. Och jag är tacksam.

Sedan så är ju magsjuka aldrig kul. Men allt är relativt. Efter mina graviditeter och de dunderförkylningar som jag brukar få så kan jag ärligt säga att måste jag välja mellan dunderförkylning och magsjuka väljer jag det sistnämnda. Trots att jag inte kunnat behålla något på nästan ett dygn. Magsjukan går oftast ändå snabbt över, förkylning kan hålla på länge. Och en magsjuka på någon dag vs en graviditet som är som enda magsjuka genom hela graviditeten… Och ändå hade jag, som bekant, velat uppleva det en sista gång.

Så sant som det är sagt. Allt är relativt.

Nästa steg

Det har nu gått ett tag sedan våra små i frysen tinades upp och min sista möjlighet att en sista gång få vara gravid och en sista gång vara med om en födsel och äran att få ge liv. I och med det har även de starkaste känslorna lagt sig, även om de inte gjort det helt. Jag som egentligen aldrig direkt varit så värst intresserad av riktigt små bebisar känner numera hur hjärtat dras samman. Samtidigt kommer ett vemod och kramar min själ. Det är något som jag aldrig får uppleva igen.

Förhoppningsvis kommer jag en dag få barnbarn, men det är ju inte samma sak.

Jag ser andra på jobbet komma med sina växande magar. Jag ser hur deras graviditeter syns allt mer och tillslut kommer bebisen. Jag blir så glad för deras skull. Samtidigt kommer som sagt var vemoden. Och sorgen. Det där kommer jag aldrig få uppleva igen