Inkluderande eller exkluderande

I veckan hände det en sak som hängt kvar i bakhuvudet sedan dess. En sak som jag tänkt på en del.

Vi var ett gäng som satt vid lunchen vid samma bord och då vi var flera som hade barn så gled diskussionen in på ämnet barn efter att flera andra ämnen hade avklarats. Efter en stund utbrast en av tjejerna vid bordet att nu tänkte hon minsann gå då hon blev exkluderad från samtalet då hon inte hade några barn och samtalsämnet byttes. Just då tänkte jag inte så mycket på det, och jag har många gånger tidigare tänkt att visst måste det vara jobbigt med allt barnsnack för den som inte har, oavsett om man vill ha, eller ej men senare, mycket senare så började tankarna snurra. Jag tror inte att det berodde på att hon hade sagt ifrån, utan snarare på sättet hon gjorde det på, att hon uttryckligen sa att vi borde ta hänsyn och helt sluta prata om barn för att inte exkludera någon.

Jag förstår att hon kanske tyckte att det var jobbigt att inte kunna delta i samtalet, men ändå. Sex av åtta vid bordet hade barn och man kan ju inte komma ifrån att barnen är en stor del av ens liv och då blir det lätt att man pratar om det. Precis som vem som helst som pratar om andra saker som tar stor plats i deras liv, så som intressen, husprojekt, böcker de läst, tv-program de sett etc. Och det är ju så att det finns nog inget ämne som alla alltid kan känna sig hundra procentigt delaktiga vid.

Nu kan jag gissa att i just detta fallet så kan det vara jobbigt för att hon kanske längtar efter barn (30-plussare som någon gång nämnt det och som är singel) men det har även varit vid andra tillfällen som hon uttryckt att hon känner sig exkluderad när andra ämnen diskuterats som inte hon är så intresserad av. Som en gång var ämnet hus och trädgård.

Så det som jag funderat på är när det är ok att säga att man känner sig utanför, och när det inte är det. Personligen så är det troligtvis inget som jag skulle säga om det vore ett enstaka tillfälle och endast en kortare stund, så som en fika eller lunch på jobbet och om det även hade diskuterats andra saker och de andra inte medvetet exkluderade mig. Däremot skulle jag nog försöka vända samtalet till något som jag är intresserad av, alternativt fokusera på att bli klar och gå därifrån. Jag brukar inte reagera nämnvärt vid sådana situationer. Men frågan är om man ska det? Som tex en annan dag när det diskuterades fåglar då flera vid bordet var fågelintresserade. Själv kan jag skillnad på gråsparv och skata, men inte mycket mer än så. Eller en annan dag diskuterades det fotboll och en tredje golf. Jag är inte intresserad av något av ämnena, men jag försökte bidra till samtalet ändå, och när jag inte kände att det gav mig mer så drack jag ur min kopp och så gick jag därifrån. Utan att egentligen känna mig exkluderad som den här kollegan tydligen gjorde.

Så nu är frågan, vad är egentligen rätt och fel? Ska man alltid säkerställa att diskussionsämnet är något som alla kan känna sig delaktiga i eller är det ok att ibland prata om något som bara några få känner till och har intresse av?

3 reaktioner till “Inkluderande eller exkluderande

  1. Jag tycker det känns extra känsligt att prata om barn, troligen för att jag vet av egen och andras erfarenhet att det kan va jobbigt. Jag blir oftast lite obekväm om det blir barnsnack och det finns med någon som inte har barn. Men det verkar som att människor som inte haft problem med att få barn reflekterar över att det kan vara ett känsligt ämne. Men det beror lite på hur samtalet går oxå, det är en grej att prata om tex semestern eller vad man gjort under helgen, där barnen ingår som en självklar del i berättelsen, och en annan sak att prata om tex generella problem med förskolan. Jag tycker oavsett att det är lite märkligt som din kollega gjorde att avlägsna sig helt från samtalet med kommentarer om att känna sig exkluderar.

    1. Jag tänkte så tidigare, men vid ett samtal som jag hade med en bekant tidigare i år så tog han upp att då borde man kanske inte heller prata om andra saker som hör till livet och tog förhållanden som ett exempel. Skulle inte den nyförlovade få prata om det utifall någon skulle ha problem i sitt förhållande, ligga i skilsmässa, vara nyseparerad eller kanske vara singel och desperat längta efter tvåsamhet och de andra i lunchsälskapet inte visste detta? Eller om någon i sällskapet var skild, de andra vet ju inte alltid hur de andras privatliv verkligen ser ut? Eller prata om sina föräldrar, syskon och anhöriga, det kan ju vara så att någon är helt ensam och den enda gemenskapen personen har är de personer hen träffar i jobbet och att de andras prat gör att personen ifråga känner sig ännu ensammare. Eller som tidigare när en f d kollega som tidigare haft ett mycket aktivt liv med resor med vandring och fysiskt aktivt liv med träning etc numera pga sjukdom inte kan göra så mycket och absolut inte ta några längre promenader eller träna, skulle inte de andra fått prata om sin prestation i Vasaloppet, Göteborgsvarvet etc då de övriga kollegorna visste att hon saknade det livet och de flesta kände henne redan innan sjukdomen bröt ut?

      Jag vet inte, var ska man dra gränsen för vad man kan prata om? Gäller det enbart barn eller finns det andra gränser? Familj, kropp och knopp, jobb..? Jag börjar mer och mer tycka att så länge man inte bara pratar om en sak och har till allra största del samtalsämnen som varierar så att alla ska kunna vara involverade i alla fall delar av samtalet är det viktigast

      1. Ja det har du rätt i. Man vet inte vad som är känsligt för andra. Jag antar att jag reagerar med att bli lite obekväm med mkt barnsnack för att jag kan relatera till just det. Sen vet jag inte om just barnsnack har en förmåga att ofta hänga sig kvar lite längre , så har det iaf varit i situationer jag varit med om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s