Hela familjen med

…på noterna utom den som i slutänden är den enda som kan göra det avgörande beslutet, A. Utan hans medgivande så kasseras (eller används vid forskning) de återstående embryon om en dryga månad. Tjejerna har frågat (utan min påverkan, kan tilläggas) om vi inte skulle kunna få en bebis, och särskilt efter att ha vistats på en liten tjejs dop. På dopet kryllade det av små bebisar, men framförallt den lilla tjejen som döptes charmade mina tjejer. Jaa du, tänk om vi också kunde få en liten en…! Det är bara att konstatera att A är en tråkboll!

Jag måste dock berömma honom för hans ihärdighet att neka till fler försök. Det ÄR jobbigt med barn ibland! Mina graviditeter har varit ganska jobbiga. Det är stundvis jobbigt med två barn, och att då ha tre… Och för att inte tala om känslan av otillräcklighet som kommer när mer än ett barn åt gången kräver uppmärksamhet! Sedan så ÄR det, måste erkännas, skönt att slippa blöjbyten och långa vaknätter med otröstlig bebis, mjölkstockningar etc. Det ÄR absolut skönt att få tid att mer än två sekunder i taget kunna göra något som man själv vill, utan att bli störd hela tiden. Som att läsa! Vet inte riktigt hur många böcker jag lyckats ta mig igenom de tre veckor som jag haft semester. Sådant var inte ens att tänka på för inte alltför länge sedan.

Semester ja. Tre veckor är avklarade, två återstår. En (minst) blir hemma och upp till sju dagar blir i Sunne på släktgården. Kan erkänna att jag än så länge inte känner mig färdig för jobb, långt ifrån. Vi får se hur det känns när det närmar sig!

Annonser

Semester. Äntligen! Jag och barnen har hyrt en stuga på Mellbystrand och imorgon när A jobbat sista dagen innan semestern kommer han också hit. Jag inser att mina planer för veckan här inte blev som jag hade föreställt mig, även om jag inte har någon klar bild av vad jag hade föreställt mig överhuvudtaget. Först när vi steg in i stugan kändes allt bra, men snart började jag upptäcka allt mer som inte kändes så bra. Det började med att jag insåg att det luktade gammal ingrodd cigarettrök. Och sedan hittade barnen gammal utsmetad tuggummi i sängen. Och när jag skulle ta ett glas vatten insåg jag att jag behövde diska allt innan det användes. Och sen upptäckte jag dammet i taket. Och det bruna vattnet i vattenkokaren. Och… Plötsligt kändes inte allt så bra och jag ville bara packa ihop allt och åka hem.

Som tur var så gjorde jag inte det.

Stugan är fortfarande inte tipptopp. Men med sådan där rumsspray som ska ta bort lukter (snarare dölja) och ständigt öppna dörrar är lukten inte så illa längre. Och den porslin och köksredskap som vi använder noggrant diskad (och inköp av en del engångs muggar, bestick mm), städning av det värsta delarna av stugan och med två, till största delen, harmonisks tjejer så har vi det rätt bra. E vägrar bada i havet, men det finns en utomhusbassäng som man kan gå till. Den var i och för sig iskall när vi var där häromdagen, betydligt kallare än vad havet har känts, men ändå. Vi har nära till både pool, strand och mataffär. Det blir mycket promenader. Men vi har det bra. Vi tar det rätt lugnt, och jag känner hur både jag och barnen blir mer harmoniska, går ner i varv och mår bra. Vi gör inte så mycket särskilt. Idag var det ett undantag då vi åkte på sälsafari. Barnen älskade det, särskilt att få åka snabbt med ribb-båt. Vi har varit i stugan betydligt mer än jag hade trott att vi skulle vara.

Barnen har lekt enormt mycket tillsammans. Det har varit harmoni. Och det betyder att även jag har kunnat gå ner i varv. Och läsa. Det var länge sedan jag verkligen hade tid, och ro att läsa. Jag har redan hunnit läsa ut TRE böcker!!! Det är helt sanslöst! Än bättre känns det när jag har gjort ett deal med barnen och de har nu haft i uppgift att duka fram, och duka av minst två gånger om dagen. Jag har även sänkt kraven på maten, vilket har inneburit mindre tid i köket och mer tid att finna lugnet och även göra saker som jag uppskattar betydligt mer. Och som barnen uppskattar mer. Jag menar, varför anstränga sig jättemycket med mat när de ändå helst äter korv, pasta och andra typiska barnrätter. Med ett minimalt kylskåp kan man ju ändå inte ha så mycket i förvar!

Semester!

Och efter två glas vin till middagen så kryper jag till kojs redan strax innan nio. Nu kan jag slappna av, fem veckors semester framför mig och barnen har kommit hem efter att i fem dagar ha varit iväg med sin farmor och farfar. Så jag saknat dom! 👨‍👩‍👧‍👧

Tidningsrubriker och grävare

Istället för att tillsammans med en grävare kolla på husets dränering då vi har fuktskada i källaren (och förhoppningsvis få några offerter) så läste jag dagens GP. Det här får mig att fundera på vart världen är på väg.

I min värld är inte det kränkning. Långt ifrån! Visst, om läraren hade hållt fast utan orsak, eller hållt barnet jätte länge i ett hårt grepp eller om han hade sagt en massa nervärderande saker, men nu… Nej, det är inte kränkning i min värld. Hade det varit mitt barn som gjort något liknande och en lärare (eller annan vuxen) gjort samma som den aktuella läraren gjorde och barnet hade kommit hem och beklagat sig, skulle jag ifrågasatt mitt barns agerande, inte läraren. Men det är jag det

En annan sak som jag reagerade på var denna:

Alltså, jag gillar getter och yoga men i kombination…? Jag kan bara skratta! Yoga kan man göra föresten med de flesta djur.

För fyra år sedan var jag trött, men lycklig. Efter lång tids väntan var hon här, Lillasyster. Vattnet hade gått dagen innan när jag stod i tvättstugan och hängde tvätt. Värkarna hade kommit tidigare samma dag, men de hade inte varit så mycket att prata om. Som omföderska blev rekommenderad igångsättning. Bara ett par timmar efter att jag hade fått värkstimulerande var hon här. Så liten. Så fin. Så älskad.

Idag, fyra år senare är huset tyst och tomt. Helgen firades det med både barnkalas på lördagen och vuxenkalas på söndagen. Och idag fick hon chokladboll med ljus och svenska flaggan på sängen, plus paket och sång, förstås. Idag så åkte hon och storasyster iväg med farmor och farfar till Värmland där de ska vara till fredag. Och vi är barnfria. Det är skönt, men jisses vad tomt det känns! Jag saknar dom ju! Samtidigt så är det skönt med att slippa måsten med hämtning och lämning och mat och allt vad det nu är. Jag är fortfarande inte pigg efter förra veckans vad det nu var. Jag är så enormt trött. Mina kollegor påpekar att jag inte ser helt pigg ut, även om jag nu mår bättre. Idag var jag hos kund på förmiddagen och åkte hem efteråt för att jobba hemifrån. I bilen hem kände jag hur jag blev allt tröttare och tröttare. Hemma åt jag lite lunch och tog det lugnt en liten stund innan jag satte mig för att jobba. Och när jag satt där kände jag hur jag bara blev tröttare och tröttare och till slut kände jag att jag bara inte orkade mer. Då ögonen inte ville hålla dig öppna så beslutade jag mig för att sova lite. När klockan ringde en halvtimme senare kände jag mig piggare men fortfarande inte pigg. Men jag orkade i alla fall jobba lite till så att jag i alla fall kunde få nästan en full dag. Men jag är så himla trött! Funderar på att kolla med vårdcentralen imorgon för att se om jag får komma in för att kolla mitt TSH. Kanske den är det som orsakar det hela, min ämnesomsättning? Det vore ju en enkel förklaring till att jag mår som jag gör! Men samtidigt, jag är kanske bara inbillningssjuk? Det är kanske psyket som sörjer för det som kunde varit?