Insikt

Under långa perioder tror jag att jag mer eller mindre har blivit den jag var innan den jobbiga perioden på Företaget, men så kommer den, tvivlen. Jag tvivlar på mig själv, den jag är, det jag kan, det jag gör. Jag tvivlar på allt som har med mig att göra. Jag vill kunna gå vidare, lämna det bakom mig, men det är inte enkelt. Nu började det med tankar på personer från den tiden. Funderingar på om de verkligen var så trevliga som jag trodde då, eller om de helt enkelt visade en falsk fasad gentemot mig. Sedan kom tvivlen gentemot mina kollegor. Men framförallt gentemot min storkund som jag för tillfället vistas hos flera dagar i veckan. Deras behov av hjälp minskar fram emot sommaren och det har fått min hjärna börja bygga upp tvivel. Duger inte det jag gör? Levererar jag inte tillräckligt? Tycker det inte om mig? Men så släpper det när något händer. Det kan vara att en annan kund är nöjd med det jag gjort för dom, eller som idag när en av ”kollegorna” hos storkunden undrade varför jag inte sökte den tjänst som de hade ute. Det visade ju i alla fall att just den personen kanske ändå gillar det jag gör. Och mig. Men nu, på kvällen när jag är trött, så smyger sig tvivlen på mig. De borde ju då gilla mig! Eller…? Tänk om frågan ställdes av oro för att jag ska söka tjänsten? Jag vet instinktivt hur idiotiskt onödig den tanken är, men den kommer, smygande. Och jag kan inte låta bli att undra om jag någonsin kommer att återhämta mig helt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s