Spöken från förr

Jag förstår inte varför. Det kändes som om min vårtrötthet mer eller mindre var borta, men så, helt utan förvarning kom spökena istället. Spökena från det förflutna. Spökena från Företagstiden. Och med dom tankarna, grubblerierna och tvivlen. Tvivel på mig själv, tvivlen på att räcka till, att duga men även tvivlen på min omgivning. Tvivlen på om jag kan lita på det som sägs till mig eller ej. Jag vet inte varför de har kommit men kommit har dom. De gör mig handlingsförlamad. Varför ens försöka när jag ändå inte kan? Varför försöka när jag ändå inte duger?

En liten del av mig inser ju hur sjukt det är att låta dessa tvivel komma igen, men hur ska jag förhindra dom? Kommer jag resten av mitt liv komma få dras med dom? Får jag vara förbered med att de kommer att komma och gå?

Jag tror att om jag kunde få höra från någon utomstående, någon som var där då, som såg, men inte berördes av allt som var, någon som jag kan känna att jag kunde lita på, någon som kunde berätta för mig oavsett om det vore till min fördel eller ej, hur denne uppfattade saker och ting så skulle jag kanske ha lättare att gå vidare. Då skulle jag kanske lättare kunna acceptera faktum, oavsett hur det verkligen var, och kunna bearbeta allt. Men nu har jag bara alla de tvivel som finns i mig. Jag har min upplevelse som är min sanna upplevelse. Men jag har ju mina tvivel. Tvivel som så skickligt såtts hos mig. Och jag har mina känsla av att jag inte kan lita på någon från den tiden. Inte 100 procentigt.

”…för du vet Maramina. Du ska inte tro på det folk säger till dig! Allt de säger gör de för egen vinning. Säger någon något positivt, då ska du inte tro på det. Säger någon något negativt ska du ta till dig det och gå tillbaka till ditt rum och fundera på vad du kan göra åt det…”

Annonser

Harry Potterkalas

Nu är kalasandet för E över för detta år. Förra söndagens kalas upprepades idag men med endast tre gäster, E:s kompisar från förskoletiden. Jag tycker att det är kul att de fortfarande vill ses och leka med varandra, men än mer fantastiskt är det att E säger sig vara kär i killen i gänget och tydligen säger han till sina föräldrar att känslorna är besvarade. Det mest fantastiska är att detta är något som de hållt fast vid i bortåt fem år nu! Och det trots att de två numera inte träffas mer än kanske varannan, var tredje månad som bäst! Visst, vi bor i samma lilla samhälle, deras småsyskon går på samma förskola och samma avdelning, men de går på olika skolor och ses därmed ytterst sällan mer än när vi föräldrar fixar till en träff eller när deras småsyskons avdelning har någon aktivitet, typ luciafirande där familjen får vara med. Då, för fem år sedan pratade de om att när de blir stora skulle de gifta sig, men sedan när E blev femtontimmars på förskolan då jag var föräldraledig med Lillasyster så tyckte hon att

”man kan ju inte säkert veta redan nu, men att hon hoppades…”

Dagens kalas blev betydligt lugnare än senast, men så var de också färre till antal. Dessutom är de alla rätt lugna av sig. Den här gången tog jag en bild på plattform 9 3/4 men den blev inte så bra, men håll till godo

Och så lite av ingredienserna till trolldryckslektionen

Och en bild på dukningen

Det rosa är teckningar som Lillasyster hade ritat till alla

Helgens andra höjdpunkt var när E var på sin andra innebandyträning i sitt liv och att hon där testade med att gå i sin mors fotspår, hon testade att stå i mål! Jag levde under många år för innebandyn och hon verkar gilla det hon med. Fast även om hon gillade stå i mål så tyckte hon att det trots allt är roligare att spela ute

Åtta

I fredags fyllde E åtta och idag var det dags för kalas. Årets tema var Harry Potter. Hon ville bjuda in tjejerna i klassen så för ett tag sedan tog vi en promenad hon och jag och lämnade uggleposten i de inbjudnas brevlådor.

När barnen kom började vi med att dela ut trollstavar. Varje stav hade sina egna egenskaper

Jag hade tagit kvistar från vår vår trädgård och därefter med hjälp av limpistol, färg och lack fått ihop ett gäng unika stavar.

Sedan fick de ta sig till perrong 9 3/4. Tyvärr tog jag ingen bild på det, men vi hade köpt en rulle ”tegel-tapet” för under 90kr på Hornbach och denna hängde vi framför en dörröppning.

Närbild på tapeten

Därefter var det dags för sorteringshatt. Tjejerna fick helt enkelt tillverka varsin ”hatt” av en loppa som jag kopierat upp.

Nu var det dags för lite att äta och dricka. Det blev en blandning av Billys pizza, rulltårta, frukt av olika slag, godispizzor, godisbönor och så klart gyllene kvicken (chokladbollar inslagna i guldfärgat godispapper som köpts på Panduro)

Efter maten var det dags för paketöppning följt av trolldryckslektion där barnen fick blanda all möjligt magiskt så som drakblod, flytande sol, drakklor i flisor, aska från fågel Fenix mm. Om man vill ha sådan på sitt kalas är min rekommendation att inte låta barnen själva blanda vinäger och bakpulver i ett provrör med kork, vi fick torka både väggar och tak….

Barnen älskade göra blandningar, men nu började kalaset närma sig sitt slut och trolldryckslektionen fick avslutas med en tävling där barnen fick tävla mot A för att vinna godispåsar. Första deltävlingen var att göra den magiska godaste magisks drycken. De fick även för varje trolldryck ange dess egenskaper.

Andra deltävlingen gick ut på att äta Bertie Botts bönor.

Sista deltävlingen var frågesport. Tjejerna fick ganska lätta frågor, det fick inte A ☺️. Gissa vem som vann? 😉

Den sista delen av kalaset hade redan föräldrarna börjat komma för att hämta sina döttrar, men alla fick vara med till och med prisutdelningen, de obligatoriska godispåsarna.

En tjej blev hämtad lite senare så hon hann även med en lektion i magiska djur – tillverka ballongfigurer, bl a denna rosa drake

Magiska djur, en ballongdrake (tydligen)

När alla barnen hade gått var det bara städningen kvar. Jag önskar att de kvarvarande trollstavarna verkligen hade varit riktiga så hade städningen gått mycket snabbare….

Av alla dessa saker hade jag hittat de flesta idéerna på nätet, eller inspirerats från idéer på nätet, utom magorerna som jag kom på helt själv. Ingefärabitar fick ögon av häftstift och ”planterades” i koppar med svarta servetter som jord. Sötpotatisen med de många ögonen gjorde Lillasyster.

Jag är riktigt nöjd med dagens kalas, och så verkar även födelsedagsbarnet också känna