Ibland när jag får veta något om någon så skapar det en enorm oro i min kropp. Det känns som om all världens energi ansamlas och väntar på att brista ut som värsta vulkanutbrottet. Senast jag kände så var när ett par som jag alltid sett som världens gulligaste gick ut med att de skulle skiljas. De var, enligt eget utsago fortfarande bästa vänner, men det var också allt. Den där oron, rastlösheten växte inom mig och jag visste inte var jag skulle göra av med den. Jag visste inte heller egentligen varför den uppstod.

Nu har det hänt igen. Fick idag veta det glädjande beskedet att en släkting var gravid och beräknades föda fram emot våren. Först blev jag bara glad, men nu, några timmar senare… Jag är trött, så trött att ögonen nästan går i kors, men energin gör att sömn känns långt borta. Energins orsak kan jag dock gissa mig till de här gången då det i mitt huvud ekar

de ska ha barn…”

Min livmoder känns tom. Längtan efter att känna ett liv röra sig i mig… Saknaden efter känslan av den närhet som man enbart kan få med en bebis, och då särskilt vid amning… I just detta fall kan jag inte säga att jag är direkt avundsjuk. Snarare så känner jag glädje för dom. Det var inte så länge sen hon skilde sig från sin ex-man. Hon är bara ett år yngre mig, och jag fyllde ju 41 idag. Vi blir ju inte yngre, det är nu, eller aldrig. Samtidigt växer sig min längtan allt större. Jag tycker inte att jag är avundsjuk. Det är ju bara det att jag vill ju också. Redan innan kände jag den där längtan. Och sorgen över att det inte blir fler. Två är ju egentligen alldeles lagom. Samtidigt, hon är ju nästan som jag i ålder. Och hon har ju två redan sedan innan. Så vad är egentligen skillnaden? Vi är två helt olika personer. Hon har träffat en ny. Jag lever med samma person som jag träffade för snart 17 och ett halvt år sedan. Jag förmodar att hennes nye ville ha barn redan från början. Det vill inte min. Det vi har är jag rädd om och vill inte förlora. Samtidigt så saknar jag spänningen, känslorna och allt det andra i att vara nykär. Eller gravid. Eller med en nyfödd bebis. Eller…

Varför kan jag bara inte vara nöjd?

Annonser

2 thoughts on “

  1. Känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag har ett barn men drömmer om 2 barn. Känner precis som du när någon är gravid och får barn. Nyss fyllda 40 så tiden är knapp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s