Söndag kväll, ännu en helg är till ända. Som vanligt, jag är trött, borde sova, men jag gör det inte. Jag sitter här, och skriver. Trots att jag vet att jag därmed riskerar att få ihop en slarvig och rörig text. Men jag har nämnt det innan, här skriver jag för att lätta i min hjärna, för att minska tankarna som snurrar. Och skrivandet fungerar bäst när jag är just trött. Annars är jag för otålig, för rastlös för att få ner något. 

Helgen har varit bra. Min systerdotter från Blekinge kom upp över helgen för att på lördagen vara med E och Lillasyster medan jag, A och några vänner gick på choklad- och lakritsfestivalen på Eriksbergshallen. Det var rejält nervöst innan, barnen och systerdottern är inte så bekanta med varandra av flera orsaker. Men tydligen hade allt gått bra, skönt! Mässan då? Den var bra! Likaså den Rom- och chokladprovning som vi var på. På mässan gick vi runt och provsmakade på både dryck, choklad och lakrits och en del lyckades vi köpa med oss hem med. Eller bättre sagt, vi fick med oss rätt mycket… Förra året var A hemma med barnen, då köpte jag inte så mycket, men i år… Det bar faktist hsn som fick mig att köpa mer än vad jag från början hade tänkt mig… Vårt besök blev långt, vi var kvar till stängningsdags då vi åkte in till stan och åt middag på en brasiliansk restaurang. Trevligt! Och gott!

Förra jobbveckan var bra. Det som oroat och grämt mig har löst sig rätt bra. I alla fall tillfälligt, då allt inte är i skriven format. Än. Men i det stora hela. Sedan så var jag iväg till Stockholm för att hålla i en utbildning. Utbildningen gick galant och trots två långa dagar och sena kvällar (delvis pga försenad tågtrafik) så har det känts bra. Med undantag av den förlamande tröttheten, vill säga. Veckan som kommer känns ganska avslappnad. Två dagars bokning har blivit inställd. Jag har plötsligt lite luft i min kalender vilket gör att jag känner att jag kan ”andas”. Det är precis vad jag behöver. Det ser t.o.m. ut som om jag skulle följa med på på E:s utvecklingssamtal i veckan, något som jag verkligen inte trodde jag skulle kunna göra! Det vore så skönt att kunna göra det. I och med att hon numera går i 1:an så har hon en ny klassföreståndare som jag vill lära känna lite närmare, och som jag vill försöka få att förstå att vi förväntar oss att E, trots att hon redan kan läsa flytande, ska få känna att hon lär sig saker och ting och att hon har rätt att få känna sig utmanad. Jag är rädd för att om hon könner att det är för lätt så anstränger hon sig inte och så plötsligt har de andra gått förbi henne. Jag vill inte sätta för stor press på henne, däremot så vill jag att hon ska få tillgång till det hon jag rätt att få. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s