Kanske inte riktigt, men nästan…

…så att jag känner igen mig i denna debattartikel. Stundvis i varje fall. Samtidigt som jag känner lättnad över att det inte är så hela tiden. Bara stundvis. Det kan nog vara så att det är Lillasysters ålder som gör att det är enklare. En teori som jag grundar på att jag stundvis i år t.o.m. har känt en lättnad över hur bra allt har varit just där och då, stunder när mina två lekt tillsammans i frid och harmoni och i glädje. Stunder av rena ”halleluja-moments”. Visst är det skönt när barnen blir lite äldre och klarar sig, i alla fall under korta stunder själva!

Annonser

Förra veckan var vi i Värmland med lite släkt, den här veckan har fortsatt med det sociala livet då bästa vännerna från Eskilstuna har varit på besök. De kom igår förmiddag och åker imorgon. Så många gånger som jag önskat att de bodde betydligt närmare! Från början var det två vilsna själar som nyinflyttade i en ny stad lärde känna varandra och blev vänner. Sedan gick tiden och så småningom blev även deras respektive vänner. Och idag finns det barn och även dessa är vänner och leker så himla bra tillsammans alla fyra! Det är ju så underbart! Önskar bara att vi kunde ses oftare, umgås mer..!

Åldersgräns 

Idag har vi i Sverige en åldersgräns för IVF, som är omdebatterad och som många har åsikter om. Jag har haft olika synpunkter om det. Numera tycker jag på ett sätt att det ska vara en bedömning som läkaren gör utifrån det aktuella paret, precis så som det  nämns i länken ovan. Samtidigt så tycker jag att det är bra med en gräns av två orsaker. Det blir lättare lika för alla, oberoende på vilken läkare som tar beslutet, dels så är det bra att man sätter gränser för när samhället ska ta resurser till just den här typen av vård. I den bästa av världar så skulle det finnas pengar till all sjukvård som behövs, tyvärr så ser inte verkligheten ut så. Vården idag har inte på något vis tillräckliga resurser. Det är långa köer överallt, det är svårt att få tid till läkare. Det råder personalbrist. De som jobbar inom vården har i regel katastroflåga löner i förhållande till det jobb de utför. Och dessutom under de förhållanden som råder. Samtidigt med detta så finns det en hel del sjukvård och andra mediciner som många sjuka skulle kunna få och som skulle göra dom friska(/-re) men som de inte får pga att den vården är så dyr. Det finns vård som dödssjuka inte får av samma anledning. Med det i bakhuvudet så är det svårt för mig att motivera att släppa på aktuella regler rörande IVF. Samtidigt så är det inte heller så självklart med tanke på vilken psykisk ohälsa ofrivillig barnlöshet kan leda till, och även det kostar ju samhället en hel del. Så frågan är egentligen, ska det finnas gränser och i så fall var ligger den gränsen? Vad tycker du?

Sommarlov, gräset är så grönt.. 

Sommarlov, solen lyser skönt! 

Nu har inte solen varit så synlig och det har inte varit jättevarmt, men jag klagar inte! 

Tiden går fort. Jag är redan inne på andra veckan, av sex semesterveckor. A jobbar även denna innan även han får ”sommarlov” som Lillasyster säger.

 Hittills har jag/vi lyckats fördriva tiden rätt bra. Det började med att E hade sin bästa kompis hos sig medan kompisens föräldrar jobbade två dagar i förra veckan. Tjejerna fungerar så väldigt bra tillsammans så det brukar vara så att jag knappt ser dom annat än till måltiderna. Denna gång fick även Lillasyster vara med stora delar av dagarna, vilket gjorde att jag plötsligt kunde både städa, tvätta och få tid över att läsa bok eller göra något annat som jag kände för, och inte bara måste! Underbart! 

En annan dag så tog jag och mina tjejer tåget för att hälsa på henne på hennes boende. Jag har inte hunnit åka och hälsa på henne där efter hennes flytt så det var trevligt! Då vi först skulle ta oss till stationen hemma hos oss och frpn stationen till henne och så hem igen så hade tjejerna med sig spring-/sparkcyklar och så vagn till Lillasyster. En vagn som knappt användes annat än till min ryggsäck och så en liten stund på väg till mamma då Lillasyster blev trött och så småningom somnade i vagnen. Hon som inte sovit middag hemma på ett bra tag nu. Hon var dock rätt trött och barnen, särskilt Lillasyster tyckte allt var konstigt. Nytt boende, nya möbler, inga leksaker kvar så som hon hade tidigare till barnbarnen, mormor kom inte ihåg så mycket svenska… När vi skulle gå och den portkodade ytterdörren hade gått i lås bakom oss så stod lilla mamma på andra sidan och såg så ledsen och övergiven ut. Men när barnen kastade slängkyssar till henne sken hon upp och jag fick en glimt av den mormor hon varit. Älskade mamma..! Så mycket känslor det är med henne! Så lite ork och förståelse från min sida! Så många ledsna och sorgsna känslor… Men samtidigt, kärlek. Hon är ju ändå min lilla mamma! Och jag vill bara gråta! Varför har det blivit så här? Varför känner jag som jag gör? 

På väg till tåget

En dag så var jag och en av de underbara tjejer som jag en gång för länge sedan lärde känna i en tråd på Familjeliv, där vi alla hade försökt en längre tid få barn, iväg på SPA på Arken SPA. Först en eftermiddag fylld av avslappnande SPA och som avslutning på dagen en smaskig grillningen. Tack söta J för ditt sällskap! Och tack för att du lyssnade på allt mitt gnällande och ältande! 


Igår så var jag och tjejerna på familjeteater i Byxorna på Gunneboslott. Vi har en tradition E och jag att gå på denna varje år. Det är barn och ungdomar som spelar under sommaren under några veckor. Förra året blev jag sjuk, men i år så var vi alla friska och så fick även Lillasyster följa med. Superkul! Är du trakterna och har tid över så åk gärna och kolla på teatern, det är några föreställningar kvar!

Slutligen så har jag äntligen slutfört (nästintill) den Bambi som jag målade i E:s rum när hon var liten. Numera är rummet Lillasyster och senaste året har hon ofta pratat om hur fin hon tycker att Bambi är, vad snäll mamma är som målat den åt henne och att hon även skulle vilja få en Pippi på väggen. Det skulle inte vara någon tavla utan målad på väggen, precis som Bambi. Nu är ingen av dom helt 100% klart men så här har de i alla fall utvecklats de senaste dagarna

Bambi som han sett ut de senaste 6 åren och så är Pippi på väg

Lillasyster känner efter om färgen har torkat. Det hade den

Pippi i närbild med inga konturer ännu ifyllda

Och nu ser de tillsammans ut så här

Första kalaset

Lillasyster hade sitt första barnkalas idag. Vi hade bjudit in ”de stora” barnen från förskoleavdelningen som nu skulle flytta till storbarnsavdelningen, sammanlagt fem barn. Tre av dom kom tillsammans med sina mammor. 

Under veckan har jag följt vädret spänt. Hela veckan har de lovat mulet och regn. Ett tag hade de t.o.m. lovat mycket regn. Igår när jag kollade hade de ändrat till enbart regn på kvällen men mulet. Och ca 17 grader som varmast. När jag vaknade idag såg jag genom persiennerna att solen sken. Glädje! När jag kollade på vädret på mobilen blev jag än gladare 


Men än bättre blev det! Solen sken hela dagen från en klarblå himmel. Termometern steg helt klart över de utlovade 23 graderna. Och kalaset? Den blev lyckad. Fiskdamm, fika ute i det sköna vädret, lite hinderbana och så fri lek i gungorna, studsmattan och lekstugan. Och så en skatt bestående av vattenpistoler och choklad pengar. Och Lillasyster? Hon var supernöjd när kalaset var över och kompisarna hade åkt. Eller som hon sa 

”Trevligaste dagen!”