Livet på andra sidan

…tycks finnas! Efter att A kom hem igår från jobbet med lite japansk mat med sig och intagande av densamma gick jag och la mig för att vila en stund. Jag tyckte att jag mest slumrade men plötsligt var klockan nästan nio och E kom in och beklagade sig över att det tog så lång tid för A att lägga Lillasyster. Jag gick upp och skulle lägga henne men då kom han ut, och tog över. Det visade sig att även han hade somnat. I Lillasysters juniorsäng. Så vid nio gick jag och la mig igen. Jag kände mig inte riktigt lika dålig som tidigare, men huvudet värkte. Snart somnade jag igen. Jag var uppe några gånger under natten då Lillasyster sov oroligt, men vid sista tillfället, framemot morgonen tog A henne (det hade han även gjort några gånger tidigare under natten, jag tror vi mer eller mindre turades om).  Jag somnade om så jag hade ingen koll på att han aldrig kom tillbaka. Däremot vet jag att han tidigare hade sagt att även hon var febrig. Jag visste inget alls förrän han väckte mig då hon hade kräkts av allt slem hon hade och inte fick bort på annat vis. Så klockan sex på morgonen fick jag gå upp och trösta liten, ledsen tjej som jag sedan tog och duschade. Då jag kände mig relativt pigg så skickade jag A i säng och jag och tjejerna (även E hade vaknat av kalabaliken) parkerade oss i soffan. Lillasyster var liten och mammig och när hon fick sätta sig i mitt knä tog det inte lång stund innan hon sov. Att ha en 2,5 åring sovandes i famnen är rätt jobbigt, så jag fick ta och lägga henne bredvid mig i soffan. Nu var hon fortfarande mammig, även i sömnen, så det slutade med att hon låg och kramade mitt ben i sömnen. När hon vaknade någon timme senare var hon återigen den pigga och glada tjej vi är vana att se. Visst, med lite feber, men energisk och glad (utom när hon och storasyster gjorde sitt bästa att reta gallfeber på varandra).

Även jag har, till min glädje, tillfrisknat oförväntat snabbt. Febern är borta och jag är inte liten och ynklig längre. Visst, jag har varit väldigt matt och trött, men jag har känt allt eftersom under dagen hur energin allt mer kommit tillbaka. Underbart! Så nu vet jag att det finns ett liv även efter en riktigt rejäl killförkylning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s