Jag duger

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur viktigt det är för mig att bli omtyckt och accepterad, men även hur svårt jag har att tro på folk när de säger något positivt om mig, direkt till mig. Min sista chef på Företaget lyckades verkligen trycka ner mig ordentligt… Något som jag däremot har lättare att ta till mig är det skrivna ordet. Där är de kursutvärderingar vi brukar dela ut efter varje kurs vi håller i i mitt jobb en bra sådan. I veckan så var jag i Stockholm och höll i en kurs och som vanligt delade jag ut en kursutvärdering när vi var klara för dagen. I denna så är en etta ”håller inte alls med” och en femma ”håller helt med” och då jag såg att en person hade satt en tvåa på mig och min förmåga att få alla att känna sig delaktiga och två hade satt en trea på min kompetens så blev jag omedelbart nedstämd. Var jag så dålig? Jag ville bara lägga ner allt och bryta ihop. Men så tog jag mig själv i kragen och räknade ut medel på samtliga utvärderingar. Tur var det, för det visade sig att jag överlag hade fått bra bedömning. På både kompetens och förmåga att få alla att känna sig delaktiga hade jag trots allt fått ett snitt på 4,6. Genast sträckte jag på ryggen och kände mig rätt nöjd. Men jag måste erkänna, de där låga omdömena grämer mig…
Igår så hade en av mina kunder besök av en extern kontrollant på det som jag har hjälpt dom med. Jag trodde att de skulle bli några avvikelser, vilket de också fick, även om det egentligen snarare var förbättringsmöjligheter än avvikelser och därmed fick de godkänt. Så med min hjälp hade de lyckats få ett godkännande från att från början knappt haft något! Det är så kul att känna att jag hjälpt dom på vägen att bygga upp det här arbetet och att de nu idag har något som verkligen fungerar! 

Vid händelser som dessa så slås jag av min barnsliga längtan och önskan om att göra lång näsa och säga:

”Ha! Där ser ni! Jag är inte så dålig som ni sa! Jag är bra på det jag gör! Jag kan nå resultat! BRA resultat dessutom! Mina metoder fungerar! Och varför skulle de inte göra det, de följer ju bara den senaste forskningen inom området!? Jag duger visst! Kanske hade ni rätt i det ni sa om mig, min kunskap och mitt sätt. Kanske var det så det var på Företaget? Men i så fall, om det var det, vore det inte intressant för er att ta reda på hur det kommer sig att någon förändras så radikalt och blir någon/-t helt annat utanför Företaget?”


Men jag gör det inte. 
Jag önskar att jag bara kunde gå vidare. Att jag kunde lämna det som varit bakom mig. Att jag kunde sluta älta. Men det har satt sina spår. Jag vill lämna allt bakom mig, men jag kan inte. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s