Var iväg med E idag för att kolla om vi kunde hitta inbjudningskort till hennes kommande 7-årskalas när vi sprang på en person från mitt gamla jobb. Hon var en av dom som jag kände mig trygg med, hon och jag hade ett bra samarbete. (Tror jag i alla fall. Jag vet inte säkert. Jag litar ju inte på någon eller något från den tiden numera. Hon som var min chef då lyckades djävligt väl med att mot min vilja så misstro i mig). Vi hade inte möjlighet att pratas vid så mycket, men hon hann i alla fall berätta att de nu, tillslut lyckats hitta någon till den tjänst som jag lämnade i augusti. Det känns ok för mig. Skönt att det tog tid! På så vis hoppas jag att vissa särskilda personer som jag har i åtanke insåg att det är inte så lätt. Vi är inte så många som jobbar med det jag gör! Sedan så ser jag att företaget verkligen behöver någon på den stolen. Jag kan inte annat än att önska min efterträdare stort lycka till. 

Jag har verkligen haft det svårt att lämna det som var där. Frågan är om jag någonsin kommer att kunna lämna det helt? Det har verkligen satt sina spår. När jag ser på det i efterhand  så ser jag till viss del med agg på vissa personer, samtidigt som jag respekterar deras kunskaper. De är duktiga och bra, men någonstans så brast vi från bådes våra håll då vi lät det gå så långt. Jag ser inte att det var mitt fel. Men inte egentligen deras heller. Eller jo, i vissa fall. Det är sällan ens fel…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s