Till dig som jobbar på hotell

I mitt jobb blir det att det blir en del hotellövernattningar. Jag har nu kommit hem efter tre hotellnätter och är överlycklig över att återigen få sova i egen säng. Och så klart för att vara hemma hos familjen! 

I förra veckan bodde jag på ett hotell där man försökte leva upp till god service för sina gäster. Trevlig personal med gott bemötande, ett socialt sätt och med ett leende på läpparna. Där kände man sig välkommen! Rummen var fräscha och även om hotellet var litet och det därför inte gick åt så mycket till frukosten så hade man försökt att få allt att se aptitligt ut och det var snyggt upplagt på serveringsfaten. Det jag hade att anmärka på var att man hade glömt att skära bort den yttersta kruttorra kanten på brödet. Att den troligtvis var från dagen innan gjorde inget, det var gott ändå, men det är tråkigt och inte så gott att som första person vid frukosten behöva få den där jättetorra yttersta biten (snittytan från senaste skärningen hade torkat). 

Hotellet som jag bodde på denna vecka skulle vara trestjärnigt och såg ut Tarja bra omdöme när man kollade på bokningssiten. Nu när jag ser på det så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur de hade lyckats få tre stjärnor ens. När jag kom dit på söndagskvällen så står de att de har öppet fram till klockan 23:00. Klockan är väl strax efter 19. Men dörrarna in till hotelldelen tycks vara låsta. Efter ett tags letande hittar jag en liten lapp som säger att om receptionen är stängd så ska man checka in på den intilliggande macken. Där är det en kvinna som trött hjälper mig med incheckningen, berättar om restaurangens och mackens öppettider och när frukosten serveras. Ett litet halvhjärtat leende orkar hon i alla dela med sig av. 

Efter att ha blivit visad av en annan hotellgäst hur man kommer in på själva hotellet så letar jag mig fram till mitt rum. Den är överlag förvånansvärt modernt och renoverat med undantag av lamporna som gissningsvis är från 80-, tidig 90-tal. 

Frukosten nästa morgon har det inte lagts mycket energi på. Två ljusa brödsorter. Påläggen har skurits upp i skivor som mer eller mindre är trasiga och upplagda i en slarvig hög. En trött bladpersiljakvist pryder fatet. Även resten av frukosten känns ihophafsad. Ingen onödig tid eller ork har lagts på den, det är ju onödigt! 

När jag morgon nummer två frågar om jag kan få hjälp med att skriva ut några saker (det står i informationspärmen på rummet att de hjälper till med sådan) möts jag av en stor suck och så ett motvilligt jakande. Men då måste jag maila det till dom för annars kan de inte göra det! Visst går det bra! Jag mailar, kollar av att jag inte fått något felmeddelande och så går jag till frukosten. 40-50 minuter senare så frågar jag på vägen till bilen receptionisten om mina utskrifter. Då har hon inte ens kollat om mailet har kommit fram. Det har den tydligen inte. Hon skyller på en långsam dator. Att den kan ta lite tid ibland, särskilt om man sitter och jobbar med den. Hon kollar mailen igen och än en gång så säger hon att den inte kommit fram. 

”Stackars dig!” 

utbrister jag! 

”Stackars dig som har så dåliga arbetsverktyg! Hon måste ta upp det med sin chef för så kan hon ju inte ha det!” 

Då är det internet som det är fel på. Den ligger tydligen nere titt som tätt. Konstigt, hotellets wi-fi som man som gäst kan koppla upp sig på har fungerat prickfritt under min vistelse! 

Hela tiden försöker jag hålla en trevlig min och vara allmänt trevlig. Jag möts bara av sura miner och ihopsnörpta läppar. 

Fast nu ska jag inte vara sådan! Jag fick ju faktist ett leende under vistelsen! Det var i och för sig först när jag skulle checka ut, men ändå! Jag fick ju ett leende som faktist såg äkta ut! Hon var väl lättad över att en gäst lämnade dom så att hon inte skulle behöva vara så överbelamrad med jobb (såg aldrig någon annan prata med receptionisten). 

Hela vistelsen kan bara sammanfattas som avsaknad av service, kvalitet och glädje. Det var mest som om kunderna var bara till besvär och inte värda att lägga varken energi eller arbete på. De skulle ju ändå snart åka vidare! Det jag undrar mest över, varför fortsätta jobba med något om man så uppenbart saknar intresse för sitt jobb? Jag vet inte, jag vill i alla fall känna glädje och passion för mitt jobb även om vissa saker ibland kan vara tunga

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s