Julen närmar sig med stormsteg och jag försöker i desperation hitta den där riktiga julkänslan som infann sig när jag var liten. Jag förmodar att den aldrig kommer att infinna sig. 

Samtidigt som önskan om att göra mer för att nå den där känslan finns där, så finns även känslan av att inte orka bry sig. Varför stressa? Det är ju egentligen bara för min egen skull jag söker efter den där känslan? 

Julkänslan har i alla fall infunnit sig så sakteliga i vårt hem. Igår var vi och högg oss en gran, idag tog vi in den och klädde den. I lördags kom julgardinerna upp och i söndags gjorde jag lite julgodis. Och fröknäcke. Fröknäcket är för övrigt nästan slut…


Något som jag reflekterar över de senaste dagarna är hur bra jag mår, hur lycklig jag känner mig. Just nu har en stor nöjdhet infunnit sig i själen. Nöjdhet över livet i allmänhet. Känslan av att ha kommit rätt. 

Tyvärr så är den gör nöjdheten inte helt komplett. Den senaste tiden, flera gånger om dagen har den slagit mig, som en stor käftsmäll. Längtan efter ett barn till. Det kommer inte bli några fler försök. Jag förstår inte ens hyr det kommer sig att den där längtan finns där överhuvudtaget! Barnen är inne i varsin jobbig fas (utvecklingsfas?) som flera andra föräldrar som har barn i samma ålder och som jag pratat om säger sig känna igen. De är världens gulligaste och underbaraste barn samtidigt som de stundvis tar död på mig. Jag älskar dom över allt annat på jorden, men de är väldigt krävande för tillfället. Och ärligt talat, jag vill inte börja om från början. Jag ser fram emot när barnen blivit lite äldre och klarar sug själva en stund så att man får möjlighet att fixa alla vardagssysslor i lugn och ro, läsa en bok, eller tidning, ja, bara få göra något i lugn och ro utan att behöva lägga ifrån dig det man håller på med bara för att någon hela tiden vill ha ens uppmärksamhet. Men ändå, på något helt oförklarligt vis så dånar längtan inom mig. Frågan är när den kommer att stillas?

Nyligen var jag magsjuk och till och med illamåendet och kräkningarna ville jag ha, utufall de berodde på graviditet. Det var till och med så att jag önskade att det var så, att de berodde på graviditet och inte magsjuka. Men vad skulle sannolikheten för det varit? Särskilt med tanke på de problem vi har som ledde oss till IVF:ens värld. Och med tanke på den spiral jag har (trots att jag då, för några år sedan sa ”aldrig mer preventivmedel”

Annonser

3 thoughts on “

  1. Kan det vara så att du inte känner dig riktigt färdig för att ni har sparat i frysen? Känner din man likadant, någon längtan, eller är det totalstopp från hans sida? Det kanske är mer ditt förnuft som säger att ni inte borde försöka få fler barn, men vem säger att förnuftet har mer rätt än längtan? Det är ju inte för sent om ni trots allt skulle vilja försöka igen med det som finns kvar. Prata om det och enas kring vad ni egentligen VILL göra, inte vad ni tror att ni borde göra.

    1. Så kan det vara. Eller 40-årskris. Eller något.

      Jag tror att vi är rätt överens. Jag tror samtidigt inte att det skulle vara jättesvårt att övertala A om att göra ett försök även om det troligtvis skulle krävas en övertalningskampanj.

      Just i detta fall så är jag säker på att förnuftet har mer rätt än längtan. Det vore i vårt fall inte rätt mot någon att medvetet försöka få till ett tredje barn, varken mot barnen eller mot oss vuxna. Stundvis känns det nästan övermäktigt med de två vi har. Stundvis idag känner vi att vi inte riktigt lyckas ge det vi vill ge våra barn, hur skulle det då vara om vi hade ett tredje barn och då särskilt en liten bebis? Sedan så är det ju även allt det praktiska… Och orken. Så just i detta fall är det nog bäst att lyssna på förnuftet

  2. Vad bra att ni är överens. Det låter som att förnuftet är väldigt starkt. Längtan kanske ger sig snart, när det börjar bli biologiskt omöjligt. Men samtidigt kanske det inte skadar att fantisera lite, så länge man har fötterna på jorden.

    Härligt att det går så bra på ditt jobb föresten, så skönt att komma till en miljö där du blir erkänd för den du vet att du egentligen är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s