Höstlov. Tanken var att jag skulle jobbat kortare dagar, en del hemifrån och att E skulle fått följa med till mitt jobb. Så blev det inte. 

I måndags var jag tvungen att åka iväg till en kund 20 mil bort. En heldag där, och så hem igen. Förkyld. Tisdag jobbade jag från kontoret heldag. Barnen var hos farmor. Min förkylning hade nu gått ner i luftvägarna med hosta som följd. Idag blev det till att sjukskriva sig. Idag är det inte mycket med mig. E är nöjd, hon får sitta med ipaden. Lillasyster är på dagis. Jag vet att jag får ha henne normaldag där när jag är hemma och är sjuk, men jag ska hämta henne vid två, enligt ursprungsplanerna. Det känns så fel att ha henne på förskolan när jag är hemma! Särskilt som ingen ordinarie personal är på plats och det rådde fullständig kaos när jag lämnade henne imorse. Men ändå. Det sunda förnuftet säger att jag måste försöka tänka lite längre och gör jag det så är det bästa för mig är att vila. Och vila är inte vad det blir med Lillasyster i farten. Hon är mitt inne i tvåårsfasen med allt vad det innebär med ”kan själv!”, gå tillbaka utvecklingsmässigt och vilja bli matad med ”bebissked”, humörsvängningar som inte är av denna jord, ett ständigt testande av gränserna, det nyväckta intresset av att irritera storasyster (fungerar inget annat så tar man rejält tag om hennes hår och drar stora tuvor så att hon skriker och ibland även gråter av smärta och det är ju alltid kul tycks hon tänka vilket ingen annan tycker) osv osv. Hon är helt enkelt stört omöjlig! 

Lillasysters beteende har fått oss att verkligen börja fundera på vad vi gör fel. Någonstans i bakhuvudet så har vi att även E gick igenom en sådan fas, men vi tycks ha förträngt det mesta av det. Men det vi minns är ”time out” och att allmänt vara väldigt tydliga med gränserna och enbart i undantagsfall rucka på gränserna. Jag vet att det finns dom som anser att vi är alldeles för hårda, hon är ju nyss två år fyllda, men med detta så märker vi hur hon tycks bli mer balanserad och trygg. Hon vet vart hon har oss och hon vet var gränserna går. Det är ingen idé att testa dom.

Vi ser inte heller något annat alternativ. Vi har sett hur ett mer avspänt förhållandesätt har ökat det negativa  agerandet och tvärtom. Än så länge är det vi i familjen som märkt av hennes negativa brytande, men vi har även sett att risken för att den ska följa med ut till resten av världen… Nej! Det är vårt ansvar som föräldrar att guida henne rätt! Och vi tror oss veta, och även ser, att detta är rätt sätt för oss och vår familj att guida henne rätt. Utan våld, kränkningar eller annat negativt utan med hård, men rättvis och kärleksfylld föräldraskap lära henne vad som är ok hos folk och vad som inte är det

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s