Fästing#%<*$£#ar

Jag avskyr fästingar! Mina känslor tycks tyvärr inte vara besvarade då jag bara i år har plockat ett antal sådana på mig. Nu senast igår. Jag var iväg för att kolla efter badkläder nu när vi snart drar iväg till Grekland och i spegeln i provrummet ser jag en liten djävul som satt sig på min överarm. Vanligtvis brukar jag känna av dom snabbt då det börjar klia, men inte denna gången. Eller så hade den inte hunnit börja klia helt enkelt då den satt sig precis. I vilket fall så tog jag bort den i ett naffs. En liten stund senare började det klia och så svullnade den upp precis runt bettet. Men nu….


Hade det inte varit så att jag visste att borreliainfektion syns först som tidigast en vecka från att man blev smittad, skulle jag blivit orolig. Nu är det bara att vänta och se… Troligtvis så är jag bara allmänt väldigt känslig mot djurgift

Annonser

Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att jag har pms. Jag är sur och grinig. Jag känner hur tårarna brinner bakom ögonlocken. Minsta lilla så exploderar jag!

Eller så exploderar mitt huvud. Huvudvärken tar kål på mig. 

Ja, jag är gnällig. Jag vet….

Med tanke på detta så var det skönt att ha sin halvdag på jobbet idag och att jag inte hade några möten inbokade. Vet inte hur jag hade reagerat om jag hade hamnat i diskussion eller något… 

Det som är positivt är sommarvärmen som anlänt! Jag är absolut inte van vid det  men det är ju så efterlängtat!

Pensionär på jakt

Såg denna annons i Kungsbackatidningen tidigare i veckan


Jag kunde inte låta bli att börja fundera:

Hur kommer det sig att en skönhetssalong äger Bed & Breakfast i Frankrike (land gissade jag utifrån önskemålet om språkkunskaper)? Hur mycket jobb är det som det krävs, egentligen? Vad är det för b&b? Hur många platser finns det? Vad är det för människor som kommer dit? Vag ligger det mer exakt? Men framförallt så är jag nyfiken på de pensionärer som visar intresse. Vilka är de? Ser de detta som sitt livs chansning och/eller äventyr?

Stolthet

E har sedan hon var tre gått på dans. Hon älskar att röra på sig och hon gillar att dansa. Dock så har det varit mycket förändringar under dessa år vad det gäller lokal, lärare, dag och tid etc så hon pratade redan förra terminen om att hon ville sluta. När hon sedan fick höra att till nästa termin skulle såväl dag, tid, lokal och lärare ändras så sa hon ifrån och vill inte fortsätta. Självklart går hon göra det! 

Idag så var det uppvisning för alla danselever då de hade föreställning för alla intresserade. E:s grupp hade en dans. Inför föreställningen hade jag varit lite orolig för att Lillasyster inte skulle orka med en timmes föreställning, och visst fick jag rätt! Fast endast i några få minuter allt som allt. I början så satt hon och frågade efter E, då danseleverna skulle sitta framme vid scenen fram till sitt uppträdande. Efteråt skulle de få komma till sina föräldrar. Men det hann inte gå så långt på showen innan hon satt och rörde sig i takt med musiken, i ett försök att göra likadant som barnen på scenen 💕💕💕. Åh, vad mitt hjärta smälte! Vissa låtar var hon inte alls lika entusiastisk till, andra var hon desto mer.  Stundvis var hon helt likgiltig för vad som hände på scenen och den knappt tvååriga kroppen började bli rastlös, men så kom en låt/dans som tog tag i henne och så var hon igång igen. Och dom låtarna, de fick rejäla applåder, medan de som inte alls föll fröken i smaken fick inga applåder alls. 

När showen var slut och vi gick  tillbaka till bilen slogs jag av den kärlek och stolthet jag känner för mina två tjejer. När jag såg dom gå där, hand i hand framför mig kändes det som om hjärtat skulle brista av kärlek. Så sanslöst underbara.

En totalt förvirrad arbetsvecka är nu över. Arbetslusten och arbetsmoralen har lyst med sin frånvaro, precis som samarbetet mellan mina hjärnceller. Det ska bli så enormt skönt att om 11 dagar  gå från jobbet och veta att jag inte behöver tänka på jobbet en endaste sekund de kommande 8 dagarna! Jag behöver inte tänka på några måsten eller bör. Jag behöver inte väga varje ord jag säger eller skriver. Jag kan slappna av och vara mig själv. Under dessa 8 dagar kommer jag bara behöva fokusera på min familj, mina underbara flickor och man. Jag längtar…

Idag när jag hämtat tjejerna bakade vi kärleksmums till kvällens fredagsmys. Lillasyster var på omöjligt humör i övrigt, men just där och då rådde det i det stora hela lugn och harmoni hos oss tre. Så när glasyren till kakan hade lämnats för att stelna till så gick vi ut i trädgården i väntan på att A skulle komma hem och ta Lillasyster så att jag och E kunde åka till hästarna så att E skulle få rida. Vanligtvis när hon rider på fredagar så är det direkt efter förskolan och Lillasyster är med vilket gör att jag inte kan följa med ut i skogen. Idag så var ju inte Lillasyster med så då kunde jag följa med på promenaden. En timme ute i skogen. En häst. Min stora fina tjej. En trevlig person som även är hästarnas ägare. Sol. Lite lagom temperatur. Kan det bli bättre? Jo, genom att hitta en av mina favoritblommor


Vi får se hur A och E klarar av dom. A är känslig för starka lukter, och just liljekonvaljer luktar ju starkt. E i sin tur har utvecklat allergi mot björk, katt, gråbo och timotej och jag är orolig för att det ska bli fler saker och att hon i allmänhet ska bli allt känsligare mot saker och ting. 

En timmes skogstur senare kunde vi nöjda åka hemåt. Där hade A lagat mat så det var mer eller mindre bara att sätta sig vid dukat bord. Inte illa då det är i regel jag som får fixa det då jag hämtar barnen och A ofta kommer hem betydligt senare än vad jag gör. 

Jobb i kubik

Det har varit en period nu som i stora drag har varit bra på jobbet. Men jag känner ändå att jag vill vidare, jag har mött alltför många gånger på det jobbiga motståndet. Jag är inte rätt person i dagens organisation, så är det bara. 

Idag var jag på en heldagsmöte med några som jobbar högre upp i organisationen. Det är där jag vill vara om jag ska stanna kvar på företaget. Det kändes så annorlunda, gruppdynamiken, gemenskapen, allt! Men sannolikheten att jag skulle få komma dit känns så liten och ej aktuell för tillfället så det känns alltför långt borta för att jag ska orka bita ihop. 
På dagens möte var även min gamla chef från ett gammalt jobb närvarande. Rackarns vad jag saknar dom tiderna!

I fredags var jag på intervju på det där jobbet där rekryteraren redan kände till mig. Frågan är hur hon hade fått nys om mig då hon även hade koll på min finsks bakgrund… Intervjun höll på betydligt längre än normalt och än väntat, så det kan kanske ses som positivt, men jag vet inte… Vi får se helt enkelt

Imorgon ska jag på en annan intervju. Den känner jag mig rätt nervös inför då jag lär bli rejält grillad. Dels så ska jag göra en kort presentation på 10-15 minuter (och jag som inte lyckats komma på om vad 😱), dels så ska jag få en uppgift att lösa och eventuellt, förutom själva intervjun kan jag få utföra ett personlighetstest. Jisses Amalia vad jag lär vara mör efteråt! 

I övrigt så väntar jag på att ytterligare en arbetsgivare ska höra av sig till mig. De skickade ett personlighetstest i förra veckan som jag gjorde under helgen, nu inväntar jag på kallelsen till själva intervjun. Själva personlighetstestet kändes riktigt usel. Det var även en del med ett iq-test som var mer ”normal”. Tyvärr så drabbades jag av en rejäl energisvacka mitt i och fick rejäla problem med koncentrationen, så resultaten på den tror jag inte blev så bra.. 

”Det var bättre förr”

…och ”maten var billigare förr” är sådant som man kan få höra ibland. Vi diskuterade detta på jobbet igår efter att ha läst följande notis i GP


Vi kom ganska snart fram till att vår gissning på vad dagens människor gjorde med pengarna efter att maten var betald var i många fall onödig konsumtion. För väldigt många går nog dessa överskottspengar till kläder, inredning, nöjen, resor, renovering och annat som egentligen inte är något som vi ”måste” ha. Eller som en kollega sa, hans farfar var dräng. Hans jobbade egentligen måndag till fredag, vilket på den tiden ansågs vara bra. För det fick han mat och husrum. Ville han ha något extra så hjälpte han till på helgen och det han fick då var en flaska sprit. 

Som sagt var, allt var inte bättre förr. Förutom kanske då för naturen..?

Det sa bara ”klick”

Har du någon gång träffat en person och känt att allt bara har stämt mellan er, redan från första sekund? Ärligt talat så har jag inte känt så vad det gäller kärlek (mina känslor för A växte förvandlades sakta från en känsla av smicker till förälskelse under en hel dag, kärleken kom först långt senare) men däremot så har jag haft lyckan att träffa sådana personer några gånger i mitt liv. I tre fall har det varit i jobbet, en gång privat. Den där gången privat var för herrans många år sedan. Det var en förfest hos en kompis. Det var en kille där som jag klickade direkt med. Det kändes som om jag hade hittat min själsfrände, min tvillingsjäl. Jag tror inte någon av oss hade några sexuella känslor för den andre, det var bara som om vi möttes på samma plan. Dock så blev det inte något mer efter den kvällen då jag var rädd för att min pojkvän skulle bli avundsjuk, helt i onödan. Jag förmodar att jag redan då kände hur skört förhållandet var. Det höll ju inte så jättelångt efter det. 

Vad det gäller jobbet så var det en sådan upplevelse i veckan med den där personen på konsultbyrån som jag träffade. De har som sagt var inte något jobb att erbjuda mig för tillfället. Men mötet gav mig betydligt mer än vad jag någonsin hade förväntat mig. Hans energi, hans brinnande passion och brinnande intresse för de frågor vi diskuterade… Jag blev påmind om vad jag har haft, vad jag har känt. Och jag blev påmind om att jag kan visst få det igen. Jag hade trott att det var helt förlorat. I alla fall inom mitt arbetsområde, men nu insåg jag att med rätt förutsättningar så kan jag få det så igen. För långt där inne så brinner även min lilla låga. I rätt miljö, med tillgång av bränsle, syre och värme så kan den flamma upp igen. Det är det jag ska fokusera på. Det är dit jag ska nå igen. Jag vet inte när, jag vet inte hur, men det är mitt stora främsta mål nu. Jag ska bli glad igen. Jag ska hitta energin igen. Jag ska hitta passionen. Jag vet att jag kan!