Fästing#%<*$£#ar

Jag avskyr fästingar! Mina känslor tycks tyvärr inte vara besvarade då jag bara i år har plockat ett antal sådana på mig. Nu senast igår. Jag var iväg för att kolla efter badkläder nu när vi snart drar iväg till Grekland och i spegeln i provrummet ser jag en liten djävul som satt sig på min överarm. Vanligtvis brukar jag känna av dom snabbt då det börjar klia, men inte denna gången. Eller så hade den inte hunnit börja klia helt enkelt då den satt sig precis. I vilket fall så tog jag bort den i ett naffs. En liten stund senare började det klia och så svullnade den upp precis runt bettet. Men nu….


Hade det inte varit så att jag visste att borreliainfektion syns först som tidigast en vecka från att man blev smittad, skulle jag blivit orolig. Nu är det bara att vänta och se… Troligtvis så är jag bara allmänt väldigt känslig mot djurgift

Annonser

Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att jag har pms. Jag är sur och grinig. Jag känner hur tårarna brinner bakom ögonlocken. Minsta lilla så exploderar jag!

Eller så exploderar mitt huvud. Huvudvärken tar kål på mig. 

Ja, jag är gnällig. Jag vet….

Med tanke på detta så var det skönt att ha sin halvdag på jobbet idag och att jag inte hade några möten inbokade. Vet inte hur jag hade reagerat om jag hade hamnat i diskussion eller något… 

Det som är positivt är sommarvärmen som anlänt! Jag är absolut inte van vid det  men det är ju så efterlängtat!

Pensionär på jakt

Såg denna annons i Kungsbackatidningen tidigare i veckan


Jag kunde inte låta bli att börja fundera:

Hur kommer det sig att en skönhetssalong äger Bed & Breakfast i Frankrike (land gissade jag utifrån önskemålet om språkkunskaper)? Hur mycket jobb är det som det krävs, egentligen? Vad är det för b&b? Hur många platser finns det? Vad är det för människor som kommer dit? Vag ligger det mer exakt? Men framförallt så är jag nyfiken på de pensionärer som visar intresse. Vilka är de? Ser de detta som sitt livs chansning och/eller äventyr?

Stolthet

E har sedan hon var tre gått på dans. Hon älskar att röra på sig och hon gillar att dansa. Dock så har det varit mycket förändringar under dessa år vad det gäller lokal, lärare, dag och tid etc så hon pratade redan förra terminen om att hon ville sluta. När hon sedan fick höra att till nästa termin skulle såväl dag, tid, lokal och lärare ändras så sa hon ifrån och vill inte fortsätta. Självklart går hon göra det! 

Idag så var det uppvisning för alla danselever då de hade föreställning för alla intresserade. E:s grupp hade en dans. Inför föreställningen hade jag varit lite orolig för att Lillasyster inte skulle orka med en timmes föreställning, och visst fick jag rätt! Fast endast i några få minuter allt som allt. I början så satt hon och frågade efter E, då danseleverna skulle sitta framme vid scenen fram till sitt uppträdande. Efteråt skulle de få komma till sina föräldrar. Men det hann inte gå så långt på showen innan hon satt och rörde sig i takt med musiken, i ett försök att göra likadant som barnen på scenen 💕💕💕. Åh, vad mitt hjärta smälte! Vissa låtar var hon inte alls lika entusiastisk till, andra var hon desto mer.  Stundvis var hon helt likgiltig för vad som hände på scenen och den knappt tvååriga kroppen började bli rastlös, men så kom en låt/dans som tog tag i henne och så var hon igång igen. Och dom låtarna, de fick rejäla applåder, medan de som inte alls föll fröken i smaken fick inga applåder alls. 

När showen var slut och vi gick  tillbaka till bilen slogs jag av den kärlek och stolthet jag känner för mina två tjejer. När jag såg dom gå där, hand i hand framför mig kändes det som om hjärtat skulle brista av kärlek. Så sanslöst underbara.

En totalt förvirrad arbetsvecka är nu över. Arbetslusten och arbetsmoralen har lyst med sin frånvaro, precis som samarbetet mellan mina hjärnceller. Det ska bli så enormt skönt att om 11 dagar  gå från jobbet och veta att jag inte behöver tänka på jobbet en endaste sekund de kommande 8 dagarna! Jag behöver inte tänka på några måsten eller bör. Jag behöver inte väga varje ord jag säger eller skriver. Jag kan slappna av och vara mig själv. Under dessa 8 dagar kommer jag bara behöva fokusera på min familj, mina underbara flickor och man. Jag längtar…

Idag när jag hämtat tjejerna bakade vi kärleksmums till kvällens fredagsmys. Lillasyster var på omöjligt humör i övrigt, men just där och då rådde det i det stora hela lugn och harmoni hos oss tre. Så när glasyren till kakan hade lämnats för att stelna till så gick vi ut i trädgården i väntan på att A skulle komma hem och ta Lillasyster så att jag och E kunde åka till hästarna så att E skulle få rida. Vanligtvis när hon rider på fredagar så är det direkt efter förskolan och Lillasyster är med vilket gör att jag inte kan följa med ut i skogen. Idag så var ju inte Lillasyster med så då kunde jag följa med på promenaden. En timme ute i skogen. En häst. Min stora fina tjej. En trevlig person som även är hästarnas ägare. Sol. Lite lagom temperatur. Kan det bli bättre? Jo, genom att hitta en av mina favoritblommor


Vi får se hur A och E klarar av dom. A är känslig för starka lukter, och just liljekonvaljer luktar ju starkt. E i sin tur har utvecklat allergi mot björk, katt, gråbo och timotej och jag är orolig för att det ska bli fler saker och att hon i allmänhet ska bli allt känsligare mot saker och ting. 

En timmes skogstur senare kunde vi nöjda åka hemåt. Där hade A lagat mat så det var mer eller mindre bara att sätta sig vid dukat bord. Inte illa då det är i regel jag som får fixa det då jag hämtar barnen och A ofta kommer hem betydligt senare än vad jag gör. 

Jobb i kubik

Det har varit en period nu som i stora drag har varit bra på jobbet. Men jag känner ändå att jag vill vidare, jag har mött alltför många gånger på det jobbiga motståndet. Jag är inte rätt person i dagens organisation, så är det bara. 

Idag var jag på en heldagsmöte med några som jobbar högre upp i organisationen. Det är där jag vill vara om jag ska stanna kvar på företaget. Det kändes så annorlunda, gruppdynamiken, gemenskapen, allt! Men sannolikheten att jag skulle få komma dit känns så liten och ej aktuell för tillfället så det känns alltför långt borta för att jag ska orka bita ihop. 
På dagens möte var även min gamla chef från ett gammalt jobb närvarande. Rackarns vad jag saknar dom tiderna!

I fredags var jag på intervju på det där jobbet där rekryteraren redan kände till mig. Frågan är hur hon hade fått nys om mig då hon även hade koll på min finsks bakgrund… Intervjun höll på betydligt längre än normalt och än väntat, så det kan kanske ses som positivt, men jag vet inte… Vi får se helt enkelt

Imorgon ska jag på en annan intervju. Den känner jag mig rätt nervös inför då jag lär bli rejält grillad. Dels så ska jag göra en kort presentation på 10-15 minuter (och jag som inte lyckats komma på om vad 😱), dels så ska jag få en uppgift att lösa och eventuellt, förutom själva intervjun kan jag få utföra ett personlighetstest. Jisses Amalia vad jag lär vara mör efteråt! 

I övrigt så väntar jag på att ytterligare en arbetsgivare ska höra av sig till mig. De skickade ett personlighetstest i förra veckan som jag gjorde under helgen, nu inväntar jag på kallelsen till själva intervjun. Själva personlighetstestet kändes riktigt usel. Det var även en del med ett iq-test som var mer ”normal”. Tyvärr så drabbades jag av en rejäl energisvacka mitt i och fick rejäla problem med koncentrationen, så resultaten på den tror jag inte blev så bra.. 

”Det var bättre förr”

…och ”maten var billigare förr” är sådant som man kan få höra ibland. Vi diskuterade detta på jobbet igår efter att ha läst följande notis i GP


Vi kom ganska snart fram till att vår gissning på vad dagens människor gjorde med pengarna efter att maten var betald var i många fall onödig konsumtion. För väldigt många går nog dessa överskottspengar till kläder, inredning, nöjen, resor, renovering och annat som egentligen inte är något som vi ”måste” ha. Eller som en kollega sa, hans farfar var dräng. Hans jobbade egentligen måndag till fredag, vilket på den tiden ansågs vara bra. För det fick han mat och husrum. Ville han ha något extra så hjälpte han till på helgen och det han fick då var en flaska sprit. 

Som sagt var, allt var inte bättre förr. Förutom kanske då för naturen..?

Det sa bara ”klick”

Har du någon gång träffat en person och känt att allt bara har stämt mellan er, redan från första sekund? Ärligt talat så har jag inte känt så vad det gäller kärlek (mina känslor för A växte förvandlades sakta från en känsla av smicker till förälskelse under en hel dag, kärleken kom först långt senare) men däremot så har jag haft lyckan att träffa sådana personer några gånger i mitt liv. I tre fall har det varit i jobbet, en gång privat. Den där gången privat var för herrans många år sedan. Det var en förfest hos en kompis. Det var en kille där som jag klickade direkt med. Det kändes som om jag hade hittat min själsfrände, min tvillingsjäl. Jag tror inte någon av oss hade några sexuella känslor för den andre, det var bara som om vi möttes på samma plan. Dock så blev det inte något mer efter den kvällen då jag var rädd för att min pojkvän skulle bli avundsjuk, helt i onödan. Jag förmodar att jag redan då kände hur skört förhållandet var. Det höll ju inte så jättelångt efter det. 

Vad det gäller jobbet så var det en sådan upplevelse i veckan med den där personen på konsultbyrån som jag träffade. De har som sagt var inte något jobb att erbjuda mig för tillfället. Men mötet gav mig betydligt mer än vad jag någonsin hade förväntat mig. Hans energi, hans brinnande passion och brinnande intresse för de frågor vi diskuterade… Jag blev påmind om vad jag har haft, vad jag har känt. Och jag blev påmind om att jag kan visst få det igen. Jag hade trott att det var helt förlorat. I alla fall inom mitt arbetsområde, men nu insåg jag att med rätt förutsättningar så kan jag få det så igen. För långt där inne så brinner även min lilla låga. I rätt miljö, med tillgång av bränsle, syre och värme så kan den flamma upp igen. Det är det jag ska fokusera på. Det är dit jag ska nå igen. Jag vet inte när, jag vet inte hur, men det är mitt stora främsta mål nu. Jag ska bli glad igen. Jag ska hitta energin igen. Jag ska hitta passionen. Jag vet att jag kan!

De senaste dagarna har jag varit så enormt trött. Huvudet är trött. Armarna är trötta. Magen. Ryggen. Benen. Fötterna. Ja, det har känts som om tröttheten genomsyrar allt det som är jag. Depression? Jag tror inte det. Bara trött, så enormt trött. Kanske är det våren? Allergi? Lite vet jag beror på att Lillasyster är lite förkyld och sover därför oroligt om nätterna vilket leder till de otaliga uppväckningarna och springer varje natt, men det är inte hela sanningen. Nu ska dock tjejerna till farmor och farfar lördag till söndag så då hoppas jag på lite skön, lugn sömn. Efter bio och restaurangbesök vill säga. Snacka om att jag längtar! Det absolut ultimata hade ju varit om vi tog in på hotell också, allt för den lilla extra lyxen! Men man kan ju inte få allt…

I

Idag har det varit en bra dag, även om jag inte hann med så mycket på jobbet. Men just ämnet jobb har varit bra. Eller bättre sagt ämnet jobbsök. Dels så skrev jag nyligen att jag skickade spontanansökningar till två konsultbyråer. Den ena ska jag träffa imorgon, den andra hade jag en telefonintervju med i förra veckan (eller var det veckan innan?). Idag så ringde dom igen då de hade några frågor. Och så sa de att de ville träffa mig. 🙂

Igår så skickade jag iväg en ansökan på en tjänst som till mycket, i alla fall enligt annonsen de hade, påminde mycket om den tjänst som jag hade innan jag blev arbetslös för tre år sedan. Idag så ringde den rekryteringsfirman. De kände tydligen till mig redan innan! Så hade jag inte skickat min ansökan så hade de ändå kontaktat mig under veckan. Så nu har jag även en intervju inbokad med dom. 👍🏻

Det känns helt enkelt bra! Hoppas, hoppas att allt löser sig nu, att jag får något annat jobb än det jag har! Just nu har det varit bra ett tag, men jag tror helt enkelt inte att jag är rätt person att jobba där och företaget är inte rätt arbetsgivare för mig

En fundering

Ibland när jag är i stallet så har jag noterat andra föräldrars kläder och funderat på om det verkligen är så att de har på sig sina vardagsklädsel på sig? Visst, om man bara står och tittar på och inte hanterar hästarna något tycker jag att det är en sak, men när man både hanterar hästen i boxen både före och efter lektionen, dvs ryktar och borstar, sadlar på och av, tar av och på täcket etc så tycker då i varje fall jag att jag får både päls, lukt och smuts på mig. Så därför har jag speciella stallkläder, jag vill ju inte gå omkring och lukta häst! Men tydligen är jag rätt ensam om att tänka så, i varje fall på det stall där E tar lektioner. En gång tex när E hade en återridningslektion i en annan grupp så var det en mamma med som hade lång, svart kappa och skor med lite högre klackar på. Jag vet inte jag, jag skulle nog inte ha på mig något sådant i stallet. Inte heller om jag skulle leda en häst under en lektion

Hästar, hästar, hästar

Jag har tidigare skrivit lite om shettisen E rider på och även om hästarna jag ibland rider på. Idag och igår blev det hästar för oss. E red igår och jag idag. Dock så är shettisen E rider på ”föräldraledig” med sitt lilla föl som hon fick för dryga veckan sedan, så det fick bli fjordingen E fick rida på istället. Snacka om skillnad på shettis och fjording… 😊

Men det gick jättebra! Men så är ju fjordingen lättare att tas med än shettisen… 

Medan E var ute i skogen och red så stannade jag och Lillasyster på gården och kollade på det lilla fölet och dennes mamma, kollade på de andra hästarna och kollade om det sa ”plopp” när man kastade sten i diket. 



Det var så skönt att ”bara vara”, njuta av solen och värmen och bara ha det gott utan att behöva tänka på alla måsten och bör som i vanliga fall helt tar musten ur en. Man kan ju inte göra så mycket just där och då ändå! 

Idag så var det betydligt gråare och kallare, men ridturen som jag och den jag red med var trevlig. Eller jag känner mig inte helt bekväm med att rida mitt i samhället eller på vägar där det är häst-/riksförbudsskyltar, men i övrigt så var det trevligt. Även om jag, som vanligt, känner lite att jag borde ägnat den tiden åt familjen och måsten och bör. 

Söndag kväll och ännu en vecka går mot sitt slut. Helgen som varit har varit bra, ända från i torsdags tills idag, om man bortser från det som är jobbrelaterat. Torsdag var vi effektiva. Redan innan lunch hade vi varit iväg och handlat både kläder till A och till tjejerna. På eftermiddagen tog vi och cyklade iväg för att köpa lite glass. 

Fredag så jobbade jag några timmar. Under tiden åkte A och barnen till bästa Farmor och Farfar. A och Farfar åkte och fixade med båten, Farmor och barnen åkte till Slottskogen och Plikta, lekplatsen där. Efter jobbet åkte jag hem och städade lite innan jag åkte efter resten av familjen och så åt vi middag hemma hos dom. 

Lördag var en späckad dag. På förmiddagen blev det en cykeltur till Gödebergs för att se deras kosläpp och smaka lite på det de hade att bjuda på via sina leverantörer och på eftermiddagen så åkte jag och E och tittade på Snövit med Nanne Grönvall som elaka styvmodern och Yohio som den räddande prinsen. Jag måste säga att Nanne inte levde upp till mina förväntningar, men däremot så var Yohio desto bättre. 

Jag får be om ursäkt för den dåliga bildkvalitén

När vi kom hem så var E alldeles till sig efter musikalen. Även om biljetterna i mitt tycke var i det dyraste laget så kändes det efteråt att det var värt det då E uppskattade det så mycket. Det kändes i mammahjärtat när hon dansade loss i slutet av föreställningen när de spelade dvärgarnas låt 😍. Min älskade tjej…

Idag ägnades förmiddagen åt städning för att på eftermiddagen kunna njuta av social samvaro. Det blir alltför lite av den varan, kan jag tycka emellanåt. Ska vi träffa folk så är det jag som får planera det. A gör det inte, även om han när det väl kommer till kritan är den som är mest social. Jag är helt enkelt den som saknar det mest, jag fixar och donar för att det ska bli något överhuvudtaget, men i slutänden är det han som är bäst på det. Själv så blir jag efter ett tag mentalt väldigt trött och när jag väl får sätta mig för mig själv, då går luften totalt ur mig. A i sin tur kan fortsätta vara social och umgås hur länge som helst. Men även om jag blir så trött, och i vissa fall medvetet söker mig lite ensamhet för att därefter orka med att fortsätta vara social, så tycker jag att det är superkul att umgås och träffa folk. Jag till och med kan känna att jag behöver det för att må bra. Det är bara det att jag behöver även tid för mig själv. Att landa. Att finna mer energi

Klämdag

Återigen börjar det stocka i halsen och näsan. Säg inte att jag återigen ska bli förkyld! Jag har fått mer än tillräckligt av den varan för den här säsongen tycker jag! 

Idag är det klämdag och de allra flesta har nog varit lediga. A var det. Och barnen. Jag däremot åkte till jobbet som vanligt tidigt imorse för att jobba min halvdag. Måndagar och fredagar jobbar jag halvdag och är föräldraledig andra halvan. Visst, jag hinner inte göra så mycket som jag gjorde innan jag gick ner i tid, men ändå är det ett val jag absolut inte ångrar då dessa två dagar kan jag i alla fall någotsånär koppla bort jobbet när jag åker från jobbet. Något jag inte riktigt kan veckans övriga dagar… 

Något som jag dock stör mig enormt på är en kollega som jag jag rätt mycket att göra med och som inte kan förstå att jag är föräldraledig dessa dagar på eftermiddagen och att jag därmed inte kan boka in några möten då. Om och om igen skickas det inbjudningar till olika möten dessa eftermiddagar. Om och om igen förklarar jag att jag inte kan då jag måste hämta ungarna då jag jag gått ner i arbetstid. Men det tycks inte personen ifråga ta till sig. Idag så såg jag tex att denne person hade försökt ringa mig på eftermiddagen. Då hade jag ändå i onsdags efter ett möte sagt att jag skulle jobba idag, men bara på förmiddagen, så som jag gör numera på fredagar. Jag hade även svarat på ett mail från denne där jag hade fått en fråga om jag kunde vara med på ett möte en måndag eftermiddag framöver. Jag hade erbjudit mig att kunna sluta en halvtimme senare än jag brukar och köra mötet över lunch då jag sedan var tvungen att åka och hämta barnen i och med att jag är föräldraledig då, men då fick jag istället ett surt svar om att var det inte en fråga som jag borde vara intresserad av att få löst och var det inte jag som ansvarade för frågan. Jo, det är det ju, men jag har blockat dessa eftermiddagar i min jobbkalender så om man vill så kan man ju se att jag inte är tillgänglig då. Förutom att jag har sagt det otaliga gånger att jag inte jobbar måndag- och fredagseftermiddagar. Dessutom så har jag bokat in privata saker dessa eftermiddagar, som jag inte kan flytta på hur som helst i och med att det är saker med barnen. Jag ska ta och svara på det där mailet på måndag. Jag ska nog till och med ta och ringa och muntligt försöka få till en lösning. Men jag ska inte ge mig in på några förklaringar. Dels så får jag ju inte för min chef, dels så ser jag inget syfte i det. Alla de gånger som jag redan sagt att jag är föräldraledig måndags- och fredagseftermiddagar och det ändå inte fastnat så lär väl inget jag säger eller gör hjälpa slanten att falla ner. Så frågan är, vad ska jag göra? Jag förmodar att det bästa vore att ignorera det, men hur mycket jag än försöker så lyckas jag inte det till fullo. Det är helt enkelt lättare sagt än gjort 

Frisör

För lite mer än ett år sedan så såg jag i en köp- och säljgrupp på Facebook att en frisör i Kungsbacka hade erbjudande på klipp och färg. Bilderna man kunde se verkade lovande och flera i gruppen rekommenderade henne så jag passade på att boka tid. Sedan dess så har jag varit henne trogen. Och sedan dess har hon mer eller mindre fått fria händer med mitt hår. Här är bilder från hennes instagram (hair.by.lau) på mitt hår och hennes skapelser. Frisyren är mer eller mindre densamma, men färgen har ändrats från gång till gång. Och så gott som varje gång har hon även fått locka mitt hår, för ärligt talat, jag älskar när det är lockigt! Jag önskar att jag hade tiden/orken att själv locka det ibland!


Så, vad tycks? Vilken av dessa tycker du bäst om? Eller gillar du kanske inte någon av dom utan gillar när hår är mer naturligt?

I vilket fall, kolla gärna in hennes övriga bilder på instagram! 

1 maj

Och hur inviger man maj månad bäst? Varför inte en härlig ridtur i skogen följt av lite trädgårdsarbetare i form av årets första klippning av gräsmattan?!