Tillbakablick

På Facebook kan man se ”minnen”, dvs saker man postade just den dagen men något tidigare år. Idag fick jag upp detta minne från förra året 


Tyvärr så kunde inte min nya grupp slå det. Långt ifrån. Under det här året hann jag med ett chefsbyte till. Till en chef som jag inte riktigt fungerar med. Snarare tvärtom. Och en enorm personkonflikt med det som var min ersättare under min föräldraledighet. 

Chefen jag har nu är bra för det område som vi jobbar med, samtidigt som det inte är någon bra chef för mig. Kanske är det en bra chef för de andra i gruppen, men inte för mig. Eller nåja, jag vet ju att i alla fall en av mina kollegor inte är så nöjd med vår chef, så jag är ju inte ensam. 

Hur som, året som varit har varit enormt tufft och jobbigt på många sätt och vis. Chefen som jag hade när jag började på företaget var noga med att intyga att jag aldrig skulle behöva hamna i en situation där arbetsbelastningen var för hög, och var det något jag tog upp som var jobbigt så erbjöd han sig att hjälpa mig att hitta lösningar, prata med vederbörande, eller vad det nu var som kunde behövas i just den situationen. Han behövde aldrig göra det. Jag klarade ut det ändå. Det blir ju så mycket lättare när man vet att man har någon stående bakom en, stöttandes och beredd att gripa in om det blev övermäktigt. Med min nuvarande chef jag jag inte känt minsta lilla tillstymmelse till det förtroendet eller det stödet. Tvärtom. 

Jag var på seminarium om stress igår. Det var så himla bra! Några saker som jag tog med mig därifrån var dels psykologens liknelse med ett rutigt papper. En ruta i pappret symboliserade en person och dennes arbetsuppgifter. Förstorade man upp denna ruta så att själva pappersarbete symboliserade en själv och de arbetsuppgifter som man har enligt sin arbetsbeskrivning. Och kort sagt, man ska hålla sig till sin arbetsbeskrivning, den är tydlig och Vidar vart gränserna går. Går man utanför gränserna, dvs utanför pappret så kan man fortsätta i all evinnerlighet. Och då blir man stressad. Så kort och gott, man ska hålla sig i sin ruta. Problemet är, om man som i mitt fall just nu, att jag vet inte vad som är min ruta… Och att jag inte får någon som helst stöttning eller guidning av min chef. Så jag vet helt enkelt inte var min ruta är. Personer jag träffar på på företaget tror att de vet, jag vet vad jag anser min ruta borde vara, men jag är fullständigt smärtfyllt medveten om att jag egentligen inte vet. Och då blir det en krock samtidigt som jag inte kan veta var min ruta tar slut och grannens ruta börjar. 

Mycket har som sagt var hänt. Det mesta har varit mycket jobbigt för mig. Men det har förhoppningsvis gjort mig starkare. I alla fall på sikt. Stundvis har jag varit helt raserad, men som vanligt så återhämtar jag mig och fortsätter därefter att tuffa på. Det har blivit svårare men jag lyckas. Den här gången har jag kommit en god bit på väg. Och framförallt, när jag kommer bort från allt det som varit, då kan jag ägna mig åt att bli starkare efter dessa motgångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s