Ständiga förbättringar

Jag har nu varit några gånger hos en person på företagshälsovården och pratat. Nu i veckan var jag där sist. Och trots att allt är jobbigt just nu (det har blivit värre än vad det har varit) så kom vi fram till att det räckte för den här gången. Hon tyckte att jag utvecklats så mycket på de tre besök jag haft hos henne och att jag har utvecklats så mycket att jag nog klarar mig nu. Det kommer dock att bli ett besök till, men då tillsammans med min chef. Det var på chefens önskan och jag fasar för det. Jag ser ingen nytta med det. Men jag gör det ändå, då jag inte vågar något annat. Kanske kan det medföra något gott för någon i alla fall..? Någon annan i min arbetsgrupp?
Och jag blir kanske positivt överraskad?

Jag kan i alla fall instämma med hon på företagshälsovården om att jag kanske inte behöver göra några nya besök, i alla fall inte just nu. För trots att jag haft några jobbiga dagar precis så känner jag innerst inne ett lugn. Jag vet vad jag känner, jag har fått min syn på saker och ting bekräftad, att den med hög sannolikhet överensstämmer med det som även andra upplevt. Jag vet innerst inne min kompetens, den jag har när jag mår bra och får förutsättningarna för att kunna bedriva mitt arbete, den kompetens som jag just nu saknar pga den situation som är och hur det påverkar mig. Men det är som ”min lyssnare” på företagshälsovården sa, jag har hittat en inre lugn. Jag har börjat känna av den stabilitet, den grund jag behöver ha för att orka fortsätta. Jag har hittat tron på mig själv. För jag vet ändå, innerst inne mina brister, mina begränsningar men även mina förmågor, styrkor och min fulla kapacitet. Och trots att jag i veckan har mått riktigt dåligt och stundvis tvivlat på allt, och trots att det finns de som känner till detta och ändå försöker få mig att tvivla än mer, så kan jag ärligt säga att idag har jag enbart känt styrka, glädje och lycka. Och det även när jag har tänkt på allt som varit och är. För jag har valt, och lyckats tro på det positiva jag får till mig då det är direkt sagt till mig. Det negativa är i det flesta sammanhang (med ett undantag) mer ett rykte som någon sagt till mig att denne har hört, och det har jag efter reflektion valt att bortse ifrån. Jag reflekterar över det, jag funderar över om det är något som jag ska behöva ta till mig och göra något åt. Behövs det, då gör jag något, behövs det inte, ja, då försöker jag lägga det bakom mig och gå vidare. Jag hoppas att jag även framöver ska lyckas hålla mig till detta. Jag vet att jag kommer falla i tvivel. Jag vet att det kommer komma stunder då allt kommer tillbaka och det blir jobbigt. Då hoppas jag att jag, som nu, snabbt kan rannsaka mig själv och det som har varit och det som är, och sedan snabbt komma upp på fötter igen. För jag kan. Jag vill. Detta är en lärdom, det kommer garanterat nya. Och även om det är tufft så utvecklar det mig. Det är bra! Jag vill inte stå stilla och stampa! Jag vill utvecklas! Och jag vill utveckla.Ständiga  förbättringar, det är ett måste om något ska bli bra och sedan fortsätta vara bra. 

…för vill man inte hela tiden bli bättre, slutar man att vara bra

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s