Självförtroende och självkänsla 

Jag har insett hur beroende jag är av få höra att jag är bra, att det jag gör är bra. Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men senaste året har den verkligen fått sig ett knäck. Det jag varit med om, och som jag delvis fortfarande är med om på jobbet, har brutit ner mycket av det självförtroende som jag byggt upp under åren. Stundvis finns inte mycket mer än bara tvivel kvar. 

Med åren har ändå även självkänslan vuxit. Jag är en analytiker. Jag analyserar, som den ingenjör jag är i grund och botten, mina motgångar. I grund och botten, vad det gäller min yrkeskompetens, har jag en mycket god självkänsla. Men även den har havrerat under de månader som jag varit åter på jobbet, även om den stundvis lyser upp. Tyvärr så har allt som har hänt under dessa månader ruckat dess grund och det finns mycket tvivel. Särskilt som man fått höra att man är totalt tvärtom mot vad man själv trodde sig vara. Det är då det är så skönt att få bekräftelse på att det ändå finns de som anser att man är inte helt ute och cyklar. Det känns skönt att få höra att man är duktig och kompetent. Att man har ett sätt som uppskattas. Har kunskaper som värdesätts. Att man inte är så dum och dålig som andra lyckats få en att tro att man är. Bekräftelse på att man duger som man är

Igår fick jag positiv bekräftelse vid framförallt två tillfällen. Först när den där rekryteraren ringde, sedan när jag och en kollega gjorde varandra sällskap efter ett möte, på väg till bra respektive ”hemlokaler”. Dessa två tillfällena gjorde min dag. Och delvis även denna. Fortsatt positiv bekräftelse fick jag vid den där intervjun idag. Rekryteraren gillade mig. Jag hade erfarenheten som krävdes för den aktuella tjänsten. Och hon tycktes även se att jag hade rätta personligheten. Hon gillade mig. Nu skulle hon ge det aktuella företaget mitt CV och personliga brev så får vi se sedan om de är på samma spår som hon. Skulle det inte bli aktuellt med just det här jobbet så fanns det kanske möjlighet att på sikt antingen bli konsult hos dom, eller till och med jobba med frågorna hos dom. 

Ärligt talat, jag tror inte att jag trots allt kommer att gå vidare i processen. Att företaget kommer att vilja gå vidare med mig, men det är inte så mycket för att jag tvivlar på mig och det jag har att erbjuda, utan snarare att de inte ser samma som rekryteraren. Och att de inte ser att jag är riktigt den rätta för dem. Och i så fall är ju inte de heller rätt för mig. Denna situation har jag nog av idag. Men jag tror på att någonstans så finns Jobbet. Jobbet där jag får utvecklas. Och där jag kan utveckla saker. Ett jobb där min kompetens uppskattas. Och där mitt område betyder något. Jobbet där jag trivs och mår bra. Och förr eller senare tror jag att jag kommer att få det! Jag hoppas på förr. För jag vet, den dagen jag kommer till en arbetsgivare som kan ge mig det jag vill ha, då har de fått en mycket kompetent person som blir dom trogen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s