Man slutar aldrig att förvånas

Skrev detta till en kompis:

Jag har väl berättat att mamma har genomgått minnesutredning? Det är tveksamt hur de andra tagit det, men när min systerdotter var och hälsade på henne i höstas så hade hon en av sina sämre dagar och det blev ett himla hallå. Nu i veckan skulle hon få veta resultaten och då ville äldsta syrran följa med (!). Det är som jag trodde alzheimer. Och syrran gjorde en kovändning. Nu vill hon att mamma följer med dom ner till systern som bor nere i Blekinge över nyår. Och så vill hon ge yngsta syrran (samma syster som hon har avsagt sig släktskapen med för att hon är ”så manipulativ” och ”mammas favorit”) en blomma för att hon hjälper mamma så mycket. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Har allt hon sagt och gjort bortglömt? Allt skit hon sagt om mamma? Och för att inte tala om skrivit om mamma på Facebook??? Jag blir matt. Och ser historien upprepa sig. Jag är glad för mammas skull men bitter för nu är syrrans verklighet säkert som sådan att hon alltid varit snäll och trevlig mot mamma och att de i hennes värld alltid har haft ett mycket gott förhållande. Allt för att kunna få sno åt sig allt hon bara kan ha av värde som mamma har. Även om det knappt finns något. Hon är ju en fattigpensionär med allt vad det innebär…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s