Nyårsafton och många reflekterar över året som gått, det tänker inte jag göra. Inte tänker jag heller komma med några löften. Däremot så tänkte jag berätta vilka önskningar jag har för det nya året. 

Jag önskar självklart att jag och de mina ska hålla sig friska under året och att vi allmänt kommer att få må bra.

Jag önskar att jag under året som kommer, kommer att känna den glädje och lust för mitt jobb som jag en gång i tiden kände. Då var det en annan tid, en annan plats och med andra förutsättningar. De sista veckorna har jag dock känt att det finns en viss möjlighet att det kommer att bli bra och möjlighet i alla fall delvis nå det där jag är idag.

Jag önskar att året då jag fyller 40 blir fylld med skratt, glädje, äventyr och lagom med utmaning. 

Jag önskar att Lillasysters inskolning på förskolan om några veckor går bra och att E:s början i förskoleklass likaså. 

Jag önskar att jag kommer att få umgås mycket med de personer som står mig nära. Mycket tid med vänner. 

Jag önskar mycket kärlek och harmoni. 

Jag önskar härliga resor. Spännande resor. Mysiga resor. 

Och jag önskar att Sverige och världen ska bli mer fylld av glädje, kärlek, vänskap, hjälpsamhet, engagemang och mycket mindre med hat, rädsla, sorg, fientlighet och våld. 

Och med det avslutar jag detta år med bild på kvällens efterrätt, egengjorda, glutenfria hallonmoussetårta. 

   
   

Annonser

2015 i sammanfattning enligt WordPress

Som den ingenjör jag är i grund och botten så gillar jag statistik och därför är det kul (tycker jag) med sammanfattning av det gågna året.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 12 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 4 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

I Aftonbladet finns det en artikel om att filmen En man som heter Ove på sin premiärdag slog antalet tittar jämfört med Star Wars: the force awakens och jag kan inte låta bli att slås av den dåliga vinklingen. Hur kan man jämföra en svensk film på sin premiärdag, juldagen,  med en film som redan gått i två veckor? Ser man kritiskt på detta så ser man att den svenska filmen har premiär på en av de största biodagarna på året, på juldagen, då de flesta är lediga från jobb och skola, då både gammal och ung bänkar sig vid bioduken. Och då är det för många givet att välja en svensk film så att hela familjen ska kunna ha glädje av den. Ser man till fakta och jämför premiärdagen på de både filmerna så ser man att den amerikanske filmen hade premiär en helt vanlig onsdag. En helt vanlig onsdag, mitt i veckan, som de flesta jobbar på/går i skola. Både den dagen och dagen därpå. Och ändå, trots det så såg strax över 113 000 svenskar Star Wars: the force awakens på dess premiärdag i jämförelse med 76 000 som såg En man som heter Ove.  Så med denna fakta så kan jag inte annat än tycka att En man som heter Ove har långt kvar för att slå Star Wars även om den på just juldagen hade fler tittare. Kör man med Aftonbladets sätt att jämföra så slår En man som heter Ove även de mest sedda filmerna genom tiderna, dvs Borta med vinden(1939, totalt över 504 miljoner biobesökare), Titanic (1997, totalt mer än 355 miljoner besökare)och Star Wars: Episode IV – A new hope (1977, med över 436 miljoner besökare). 

Fyrkantiga ögon

”Mamma, jag tänker inte hålla på med paddan eller kolla på tv idag!”

Jag reflekterade inte så mycket över vad hon sa utan tyckte det mest var bra. Tills på kvällen när jag skulle skriva upp en sak på inköpslistan på mobilen. 

”Mamma, lägg ifrån dig telefonen! Du börjar få fyrkantiga ögon!”

Jag tror bestämt att vi alla ska minska ner på vår skärmtid, inte bara E 🙂

Tomtebesök i natt

Inatt var Tomten här och lämnade ett brev i strumpan. Brevet ledde till en skattjakt som avslutades, till E:s förtvivlan i Lillasysters rum. Förtvivlan då Lillasyster fortfarande sov… Men så snart hon lät minsta lilla så var E där, tände taklampan och letade efter julklapparna. Hon fick ett spel och Lillasyster en Anne Geddes-docka. 

  
Den fick mig att minnas Lillasysters förlossning. På väggen i förlossningsrummet hängde en bild av just Anne Geddes. Jag minns inte vad bilden föreställde, men jag minns hur jag fokuserade på Anne Geddes namn vid varje värk 😎

Nu är det jul 

…klockan har ändå passerat midnatt och datumet har ändrats till den 24:e december. Julkänslan vill inte riktigt infinna sig trots dagens slutstädning inför julen av huset, trots söndagens inköp (och sågning) av gran, tisdagens påklädning (heter det verkligen så?) av densamma  (med en överentusiastisk Lillasyster som fullkomligt älskade klä gran och en nästan lika glad E som har tjatat om det i veckor och en extraglad mormor som får för första gången fira jul med sina yngsta barnbarn), trots ett julpyntat hus, inslagna klappar, pysslande och bakande i köket, trots allt annat som gjorts och som hör till. Jag vet inte om det är för att vi är hemma eller för min andra brutna tradition. Sedan jag träffade A för 15 år sedan är det bara en jul som vi inte firat på gården i Värmland och det var nog E:s första jul. Min andra ”jultradition” är att vara dunderförkyld på jul vilket jag, peppar, peppar tycks slippa i år. En ”tradition” jag haft i, jag vet inte hur länge men det är läääänge! Eller är det så enkelt att med regn och 9-12 plusgrader så är det svårt för julkönslorna allmänt att infinna sig?

  
Ivrig Lillasyster ”klär granen”

En gran som vi själva (nåja, A) valde ut och sågade ner. Färsk är den i varje fall!

 

Och ja, den är stor, vi fick ta ner den både uppe och nere för att få plats med den 😉 

Det är lite dött här. Tankarna finns men orken och tiden vill inte riktigt infinna sig. Ändå är det ju inte så att jag håller på och stressar mig sönder och samman pga julen. Tvärtom så känner jag mig rätt lugn. 

Idag jobbade jag i alla fall sista dagen för det här året och jag måste säga att det för tillfället känns riktigt hoppfullt på jobbet om framtiden. Det kan banne mig bli bra på sikt! Mycket är pga att min chef går från klarhet till klarhet och har levt långt över mina förväntningar i vissa avseenden. Och att jag nu äntligen har fått ”min plats”. Jag har ju vetat sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten att jag skulle få flytta men inte när eller vart. Och nu har vi flyttat och jag kände genast att det blev en stabilitet, en bra grund i min tillvaro. Den där stabiliteten betyder mycket. Mycket mer än vad man kan tro. Sedan så betyder det mycket för mig att min chef nu vid flera tillfällen har rådgjort med mig. Att bli sedd, att få det visat för sig att ens idéer, tankar och kunskaper värderas är enormt energigivande. 

Lathet

Jag blev kontaktad av en chef på mitt jobb som ville att jag skulle hjälpa hennes organisation med en sak. Jag gick med på det, trots att det egentligen är tvivelaktigt att det är något som jag tror borde ingå i mina arbetsuppgifter. Men jag ville ändå vara snäll och ställa upp så jag bokade in ett möte och så bokade jag ett konferensrum i närheten av där jag sitter. När jag fick förfrågan om vi inte kunde träffas närmare hennes rum så gick jag med på det, jag hade inga möten i direkt anslutning till mötet och då jag fick frågan förmodade jag att hon däremot hade det. 

Under dagens möte så frågade hon mig om jag inte även kunde flytta ett annat möte, som också är för att jag ska hjälpa henne som vi har i januari närmare hennes plats. 

Men jag sitter ju där jag har bokat 

svarade jag då och frågade henne om det var så att hon hade möten i direkt anslutning till vårt. Det hade hon inte. Det har jag så jag konstaterade bara att då kör vi som planerat med mötet i det rum som redan var bokad.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå folk som agerar så. Mig veterligen är hon inte sjuk eller skadad och som skulle hindra henne från att ta sig till mig. Hade hon själv bokat mötet så hade jag inte ens funderat på saken men nu var det jag som hade bokat. Vill jag ha hjälp av någon och denne går med på att hjälpa, trots att denne absolut inte behövde det, ja, då vore jag tacksam och glad och jag skulle gladeligen gå dit vart den här personen sitter så att det där inte ska bli några krångligheter. Inte bara vara lat och försöka få alla att kretsa runtomkring en

En väntan har tagit slut

Fina, rara JZ med man har äntligen efter många års längtan och väntan, efter en lång, krokig och backig väg äntligen fått bli föräldrar och till dom hittade jag denna dikt av Harriet Löwenhjälm och som skrevs för ca 100 år sedan

 

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN

Är det du, är det du, allra käraste barn, som har kommit till sist ändå.  Om du kunde begripa, vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå. 
Tänk att du skulle komma till sist det vågar jag väl knappast tro, fast det var då min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro. 
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? Jag vill känna, att du är mig nära, jag vill höra dina andetag. 
Tänk, vad allting konstigt och krångligt med ens blivit lätt att förstå. Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå

Man slutar aldrig att förvånas

Skrev detta till en kompis:

Jag har väl berättat att mamma har genomgått minnesutredning? Det är tveksamt hur de andra tagit det, men när min systerdotter var och hälsade på henne i höstas så hade hon en av sina sämre dagar och det blev ett himla hallå. Nu i veckan skulle hon få veta resultaten och då ville äldsta syrran följa med (!). Det är som jag trodde alzheimer. Och syrran gjorde en kovändning. Nu vill hon att mamma följer med dom ner till systern som bor nere i Blekinge över nyår. Och så vill hon ge yngsta syrran (samma syster som hon har avsagt sig släktskapen med för att hon är ”så manipulativ” och ”mammas favorit”) en blomma för att hon hjälper mamma så mycket. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Har allt hon sagt och gjort bortglömt? Allt skit hon sagt om mamma? Och för att inte tala om skrivit om mamma på Facebook??? Jag blir matt. Och ser historien upprepa sig. Jag är glad för mammas skull men bitter för nu är syrrans verklighet säkert som sådan att hon alltid varit snäll och trevlig mot mamma och att de i hennes värld alltid har haft ett mycket gott förhållande. Allt för att kunna få sno åt sig allt hon bara kan ha av värde som mamma har. Även om det knappt finns något. Hon är ju en fattigpensionär med allt vad det innebär…