Sitter här vid brasans sken och avrundar helgen med årets första kopp (alkoholfri)glögg och pepparkaka. Fredagen var en jobbig dag på jobbet (trots en del positiva händelser) så när jag mötte mamma på stationen var jag helt färdig. Stillastående bilar som stoppade upp trafiken på E6:an söderut gjorde att resan blev än längre (tidsmässigt) och jag än tröttare. 

På lördagen fick jag sovmorgon då A tog barnen men starten blev ändå jobbig. Veckans händelser hängde sig kvar och hotade att förstöra hela helgen. Jag kände oron växa, hur skulle jag klara detta med mamma på besök? Och utan att barnen skulle märka något? Hur skulle jag klara gå vidare? 

Ute sken solen och trots att vinterkylan kommit så bestämde vi oss för att åka till Tjolöholmsslott och julmarknaden där. Det var det bästa beslutet på länge. Flera timmar senare, efter lite provsmakning, shopping, enkel lunch, åkning med häst och vagn och en massa mys med familjen och mamma så kände jag mig näst intill som vanligt igen och än en gång kände jag lugn och harmoni. Visst, tankarna på det som hänt dyker upp titt som tätt men jag har kunnat hantera det. Jag önskar att jag hade kunnat få lite mer stöd från mamma, men hon är ju som hon är. Trots att jag för en gångs skull försökte öppna upp mig så var hon enbart fokuserad på sina vänner. Och sitt. Men hennes besök har ändå gått bra. Trots hennes stundvisa virrighet som särskilt nu blir jobbig att hantera. Nu när min hjärna inte riktigt fungerar som den ska, nu när jag knappt kommer ihåg några namn och knappt kan tänka mer än ett steg åt gången och som stundvis har ett riktigt teflonminne. 

Helgen med familjen har kort sammanfattat varit bra. Vad jag gjorde utan dom vet jag ärligt talat inte. Eller hur jag skulle klara mig utan dom. Hos min lilla familj tankar jag energi, glädje och hoppfullhet. Med dom känner jag meningsfullhet, inte bara för familjen utan i stort. Även jobbmässigt. Med dom ser jag saker i ett större sammanhang. De öppnar mina ögon och jag kan verkligen uppskatta det jag har i form av familj och vänner. De som finns där för en. Som stöttar en. Och som tror på en. De som hjälper en att öppna ögonen och se utanför det en själv ser/uppfattar/tror. De som ger en styrka med sin kärlek. En kärlek som ser så olika ut. Kärleken mellan två människor som delar sina liv med varandra. Kärleken mellan barn och förälder. Kärleken och vänskapen mellan vänner. Och att i allt detta upptäcka att det finns människor som bryr sig om en. Människor som man inte visste innan var man hade dom. 

Allt detta ger mig hopp. Jag ska klara mig igenom detta! Jag ska inte behöva må sämre än vad jag gör idag! Allt kommer att vända. Allt kommer att bli bra! Ge mig bara styrka att orka rida ur denna storm!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s