Upprättelse

Äntligen nådde budskapet fram. Äntligen har jag känt att min chef förstår. För stunden i varje fall. Och i alla fall delvis. Idag fick hon se hur det är. Hur det varit. Hon såg. Hon uppmärksammade det. Och tog till sig det. Och det känns bra. För nu känns det som hon mer och mer ser att det inte enbart är mitt fel att det har blivit som det har blivit. 

Jag vet att den person som allt handlat om nu på sistone har det jobbigt. Urjobbigt. Jag har själv varit där. Upplevt något liknande. Men jag anser inte att jag ska behöva lida för att någon annan har det tufft privat. Inte så som jag får göra nu. Jag går till möten orolig och rädd. Jag är rädd för att säga något, jag är rädd för rasa samman. 

Jag har inte mått bra på ett tag nu. Orsaken till det ser jag allt mer klart för varje dag som går. Det är inte så enkelt. Men jag ser det allt med klart

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s