Nära

Jag känner att den är nära. Väldigt nära. Jag blir rädd när jag känner hur nära den är. Väggen. Det är inte riktigt så att näsan nuddar vid den, men nästintill. Jag vet vad jag borde göra, men jag vill inte. Jag vill inte då jag är tädd för att det ska förvärra allt. Att jag inte skulle lyckas ta mig tillbaka i första taget. Jag vill bita ihop lite till. Jag tror på en vändning. Jag vill klara mig dit. Jag hoppas den är nära. Vändningen. Att jag orkar dit. Och förbi den. Jag får lägga upp delmål. Just nu helgen. Sedan ett möte (som är en orsak till konflikten). Det mötet vill jag vara med vid av flera anledningar. Samtidigt som jag inte vill det. Efter det är det en utbildning. Sedan är det inte långt till jul. Och nyår. Då hoppas jag att det har vänt. Att jag klarar mig dit. Jag måste. Det är klart jag kan! Jag mår ju mestadels bra. Och dagens dipp beror på att nervositeten jag kände inför dagens möte har släppt. Det gick ju bra. Och vissa nyckelpersoner verkade komma till insikt i hur det är. Hur det varit. Men det är inte lätt. Men det ska gå. Det måste gå! Det är klart jag orkar! Friskt humör, upp med blicken och tuffa på! Minns hur det var när jag för många år sedan gick uppe på Anderna. Ett steg i taget. Höger fot. Vänster fot. Höger arm med vandringsstav och så detsamma med vänster med vandringsstav. Höger, vänster… Ett och två, ett och två. Jag trodde jag skulle dö där och då, men det gjorde jag inte. Ett och två, ett och två… Så får det bli nu också. Blicken framåt, blicken i verkligheten. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s