Lillasyster flyttade till sitt egna rum igår och efter den här natten frågar vi oss varför vi inte har gjort det tidigare. Inte en enda uppvakning på hela natten, och då brukar det vara 2-3 (minst) per natt plus supergnäll vid 4-5 som inte slutar förrän hon får en flaska välling! Visst blev det gnäll vid 6, men det var det enda tillfället och det gick snabbt över när vällingen rann ner i magen. Jag vågar i och för sig inte tro att detta var mer än tillfälligt, men ändå! Vilken lycka! Sov gjorde hon också allmänt längre än hon brukar. Lilla Skruttan är inte så liten längre!
Jag vet inte om det var hela nattens oavbrutna sömn i egen säng eller om det allmänt har vänt, men idag har jag känt mig så energisk och lätt till sinnes. Idag har det inte hänt något särskilt på jobbet men ändå har jag känt mig hoppfull och lätt till sinnes. Jag kan inte minnas när jag kände så här inför mitt jobb senast.
En sak var dock lite jobbig idag. Jag meddelade min närmaste chef att jag vill gå ner 20% i arbetstid. Man kan väl sammanfatta dennes reaktion med ”inte alltför glad”. Jag hade först tänkt göra det en längre tid, men redan innan jag informerade henne om mitt beslut så hade jag bestämt att ta det bara fyra månader till att börja med. På så vis kan jag känna på om det är något för mig, eller inte. Jag hade tänkt påbörja det från och med 1 februari. A är föräldraledig januari ut och Lillasyster kommer att skolas in de två föregående veckorna. Så det blir lite av att vi avlöser varandra. Sedan får vi se hur det blir med saker och ting. Den som lever får se, helt enkelt.
Maramina och hennes värld 