En liten rörelse 

Ibland så dyker det upp, som en blixt från klarblå himmel. Vetskapen. Man slås av tanken och man vet inte var den kom ifrån. Idag var jag med om det. Jag satt på tåget tillsammans med några kollegor, både från hemmavid som från företagets andra enheter på andra orter när vetskapen plötsligt slår till. En av kollegorna från annan ort är gravid! Jag vet inte vad det var som gav mig den insikten. En aning om en svag putning på magen eller handens snabba rörelse över magen, jag vet inte. Men det var så självklart som att det hade stått skrivet i pannan på henne. Jag är inte den som frågar om sådana känsliga saker så jag försökte låta det bero, men jag behövde inte fundera någon längre stund förrän hon utbrast

”Nu kan jag inte hålla mg längre! Jag är gravid!”
Det visade sig att hon är beräknad i april så hon är ju inte långt gången, men ändå så fanns det något där som fick mig att tro det i förväg. I och med att det är tidigt så har hon ju inte direkt fått mage (vad jag vet) men det var som sagt var något som fick mig att komma till insikt i det ögonblicket då hon sträckte på sig. 
Det är rätt häftigt det där! Att få en stark känsla av något, en känsla som man inte kan slå ifrån sig utan som helt utan synlig förklaring, känsla som etsat sig fast vid en,  som vägrar lämna och att sedan få det bekräftat… 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s