Med huvudet i handen

Natten som var slutade med att Lillasyster låg mellan mig och A och att hon sov med huvudet i min hand. Så fort jag försökte ta bort handen började hon skrika. Stackars liten har blivit förkyld vilket gör att hon är väldigt trött och gnällig och hennes lilla tålamod har krympt ytterligare mot normal och hon är som en tickande bomb. Nu befarar jag ytterligare en natt med dålig sömn

Varje dag försöker jag lyfta fram något positivt. Idag var det inga svårigheter med det, den självklara vinnaren på dagens agenda var afterwork med de gamla kollegorna från det bästa jobbet jag någonsin haft. Än en gång kunde jag inte låta bli att önska att jag en dag skulle få ett jobb där jag trivs lika bra som jag gjorde då

Annonser

Hej

…ni som bor på X-vägen Y

Så började ett brev som vi fick i vår brevlåda igår kväll. 

  
Visst blir man nyfiken! Men vi vill inte sälja. Vi trivs bra med huset som det är. Eller nåja, visst finns det saker som vi vill göra med det, men flytta… Nej, nu har vi ju gjort så mycket med det, att börja om någon annanstans… Nej. Vi är nöjda nu

Ett steg framåt

Idag fick jag ett trevligt samtal. Jag har gått vidare ytterligare ett steg i processen på ett av de tre jobb jag sökt. Det jag vill mest kom jag till en andra intervju, men där tycktes det ta stopp då det har gått så pass lång tid. Kvar återstår det där jobbet där rekryteraren kontaktade mig, jag skickade mitt CV och rekryteraren skickade den till företaget. Där har jag inte hört något mer. Och så har vi det tredje jobbet som jag nu ska skicka referenser till. Jag är en av tre slutkandidater som kommer att få träffa den rekryterande chefen. 

Jag har sökt två jobb, både har jag kommit på intervju på. Och så har vi det tredje jobbet. Den hoppas jag på, fastän jag tvivlar. Mycket. Tre helt olika jobb. En som myndighetspersonal, en som ansvarar för mitt expertisområde på företagets enheter i Europa och så det tredje, även det på en myndighet, men på en betydligt mer avslappnad och inte fullt lika prestigefyllt jobb. Nu undrar jag vad det är jag vill och hoppas på mest? En är otroligt stimulerande och krävande på en och samma gång, samtidigt som jag skulle lära mig otroligt mycket. En är ett steg uppåt i karriären, ett spännande och mycket utvecklande jobb, men mycket kravfyllt. Och så slutligen den tredje tjänsten. På sitt sätt ett steg nedåt i karriären. Men en möjlighet att hitta mig själv, slippa all prestige, all konkurrens och förhoppningsvis alla krav på att slå sig fram med vässade armbågar. Alla har de sin tjusning. Alla har de sina baksidor. Frågan är vad jag vill. Vad är det som passar mig bäst just i det liv som jag lever nu, i det liv jag vill leva framöver? Jag vet inte! Sedan så är ju frågan om jag ens i slutändan ens blir erbjuden något av jobben överhuvudtaget…

För mycket

Ibland så blir det bara för mycket. En liten skitsak, en petitess blir jättejobbig att hantera. Och så kommer någon annan, säger något, frågar något, och den där lilla, lilla sprickan exploderar sönder och fördämningarna brister. Och allt bara svämmar över. Det bubblar, det kokar, samtidigt som förnuftet säger att det är en överreaktion, men vad göra när känslorna bara sprutar? Man försöker samla sig, med knapp framgång. Tillslut lyckas man. Känner att nu, nu är allt bra. Men så kommer tanken och den svaga fördämningen brister igen. Och än en gång gör man ett försök att stoppa flödet, och lyckas tillslut. Så skört, så osäkert. Minsta lilla så rasar det igen. 

Förskolan och barnens vistelsetid

Något som är väldigt debatterat och skuldbeläggande för föräldrarna är barnens vistelsetid på förskolan. Där är förskolelärare särskilt bra på att kritisera, vilket gör mig än gladare över denna debattartikel som en förskolelärare i min umgängeskrets länkade till på Facebook. Så bra skrivet!

Hur kommer det sig

…att jag alltid blir skrivsugen precis när jag är på väg ner i säng? Det slutar alltid med att det jag hade tänkt skriva om försvinner ut i blurret då jag drabbas av akut trötthet och hjärnan stänger av. Kvar finns bara ett surr och den tidigare så röda tråden har grånat och försvunnit i likhet med en nål som tappats ner i en höstack. Viljan att skriva finns kvar, men orden hittar inte ut och allt blir en enda salig röra. Just nu är det precis så, tankarna befinner sig i en enda röra samtidigt som jag känner behov av att skriva. Något ligger där och lurar, det snuddar vid mitt medvetande, men slinker återigen iväg och jag hinner aldrig greppa det. 

I nästa vecka fyller A år och jag försöker komma på vad jag ska ge honom. Någon fin whisky? Lego? Star warsfilmerna?  En tröja? Ett besök hos en riktig barberare som får trimma hans skägg? Biljetter till Öl- och whiskymässan i vår? Något helt annat? Jag vet inte. Har inte kommit på något som känns dom klockrent att jag vill ge det. Det jag räknat upp är vad han har önskat sig. Men ska han få något av det? Eller kanske något helt annat? Jag vet inte! Jag får fortsätta att fundera

Hemligheten för en bra dag

Jag har på senare tid varit väldigt anti och allmänt omotiverad men så händer det något som ger energi och glädje och hoppet växer igen.

Imorse när jag vaknade så var jag allmänt omotiverad. Dagens kalender var fullspäckad av återkommande möten och flera av dessa var sådana som brukar bli långdragna, frustrerande och medlemmarna irriterar sig på varandra och andra. Första sådana mötet flöt på bra, utan någon irritation eller frustration och vi kunde till och avsluta mötet tidigare än planerat. 

På lunch satt jag och pratade med en tjej som jag ser dagligen men som jag inte känner överhuvudtaget. Hon visade sig vara en mycket gullig tjej som jag fick mycket matnyttigt ifrån. Kul att köra känna nytt folk!

Efter lunch var det ytterligare ett möte som jag absolut inte såg fram emot. När den var slut så var det fortfarande dryga halvtimmen kvar på mötet och istället för att alla sprang iväg vidare till sig så stannade samtliga kvar mötestiderna ut och diskuterade en massa annat, inte relaterat till mötet, men ändå jobbrelaterat men på ett skönt avslappnat sätt. På väg till mitt nästa möte gjorde jag sällskap med en av mötesdeltagarna och även han hade tydligen känt att det var ett bra möte då han tog upp det och tackade mig (som sammankallande) för ett mycket bra möte. Skönt att flera hade känt så, och att det inte bara var jag som hade fått för mig något! 

Sista jobbmötet för dagen var ett möte utanför företagets lokaler och även om jag inte hade fasat för det mötet så hade jag inte sett fram emot det. Men redan när jag kliver in innanför dörrarna så blir jag alldeles varm i kroppen av en liten underbar hund som springer fram till mig med sina korta små ben och som försöker vifta på den lilla knorren på rumpan, som mer liknar en bajskorv än en svans och med knorrande ljud som trädde ut från den trubbiga nosen. När vi satte oss ner för art sätta igång med mötet så kom ett par svarta ögon och satte sig bredvid mig på golvet och tittade på mig. Kort stund senare hade jag en knorrig hund i knät. Undrar vad som hände där egentligen!? Men jag var i alla fall lycklig, jag älskar hundar och just den här rasen är en av mina favoriter.

Bästa mötet för dagen var i alla fall kvällens föräldramöte. Det var så kul att se att avdelningen som har 21 barn hade 17 föräldrar med på mötet! Kul med engagerade föräldrar! Och så måste jag erkänna att jag blev glad och stolt när personalen berättade om de teman de har och har haft. Då hade de bland annat tränat på veckodagarna 

”..för ingen av barnen hade kunnat veckodagarna. Utom ”E”.” 
Åh vad stolt jag blev genast över hennes kunskaper! Hon är ju så duktig! Hon vill verkligen lära sig en massa nytt hela tiden, och vi, vi försöker uppmuntra henne i glädjen i lärandet utan att pressa. 

Så med en dag fylld av små moment av framgång för mig och mina barn blev det trots allt en helt fantastisk dag