Ja eller nej – KVAL!

Jag har ju berättat om min och E:s nya intresse, hästar och ridning. I våras provade hon på Shettisridning vid några tillfällen och där finns det en häst som från första stund blev hennes favorit, Smulan. Smulan är en äldre dam med lite egenheter, men enormt söt. Nu har hennes ägare bestämt att Smulan av olika anledningar inte ska vara med på Shettisridningen längre. När E fick höra det så sa hon genast att i så fall ville hon inte fortsätta med det heller, för var Smulan inte med, ja, då ville inte hon göra det något mer. Och det är helt och hållet hennes beslut. 

Det som leder till mina kval är att Smulans ägare nu frågade mig om E ville bli medryttare till Smulan. Det skulle vara en dag i veckan till en mycket rimlig summa och med tanke på vad E tycker om henne… Men så är det ju det där med tiden. E har redan idag två aktiviteter i veckan, ridskola och dans. I och med A:s allergi (och bristande intresse av djur) så är det jag som får ta allt vad det gäller djur (som om jag hade något emot djur…). Inte mig emot, men det blir snabbt mycket. Och hon är ju som sagt var bara 5. Två aktiviteter är nästan en för mycket och att då skaffa en till… Samtidigt så är det ju en aktivitet som hon och jag skulle ha tillsammans. En aktivitet som vi både gillade. Och som jag ser ger henne flera möjligheter just vad det gäller personlig utveckling, men ändå.!

Jag har redan tackat nej, men har ångrat det flera gånger om. Förnuftet säger nej, men hjärtat…

  
I och för sig inte Smulan, men ändå bild på shettisar

Annonser

Trött. Har egentligen så mycket jag vill skriva om men jag vet inte hur. Inte hur jag ska få ut det, hur jag ska formulera mig för att inte skriva något som skulle kunna bli alltför fel. Fel, särskilt om fel personer läste det. Nu är det få av dom som läser här som jag vet känner mig/vet vem jag är, men ändå. Det kan vara fler än de jag känner till, trots att jag inte gått ut med bloggen till min omgivning ute i ”den riktiga” världen. Jag vet ju inte vem mer som kan hitta hit på ett eller annat vis. Jag har ändå genom åren skrivit rätt mycket som gör att vill man, så kan man koppla ihop Maramina med den person som jag är utanför textens värld. Det skulle kunna bli så fel… Så plötsligt så vågar jag inte skriva om det fast jag känner ett behov. Jag får helt enkelt försöka hantera det ändå

Fredag

Idag så var det lite av sorgens dag. Världens bästa chef slutade på företaget jag jobbar på. Nu var han ju tyvärr inte min chef det sista, men ändå… Han är ändå en suverän person och det märktes att han under sin tid på företaget gjort ett stort intryck och inspirerat många. Och många kommer att sakna honom. Och många tror jag kommer att få glädje av honom i sin nya roll på hans nya arbetsplats. 

Även om det på dagen var lite deppigt (av flera orsaker), så var kvällen desto mer fantastisk. För idag fick jag träffa min lille favoritkille och komma ut och rida! Svärmor och jag var ute igen och red ut i skogen. Gud vad fint det är här! Och Gud vad många fina hus vi såg! Och Gud vad roligt det är att rida! Och så skönt! Särskilt mentalt! Jag mår SÅ mycket bättre när jag får umgås med djur och vistas ute i naturen! Och svärmor verkar känna lite så också. Och hon behöver verkligen något som distraherar henne, särskilt nu när svärfar än en gång fått problem med hjärtflimmer, förutom hans minnesproblem som blir allt värre. 

  

Skit och mys – skitmys?

Idag hade jag möte med min chef och i det stora hela var det givande och bra, även om vissa saker var betydligt mindre kul, och vissa saker gjorde mig inte alls glad. Snarare trött och uppgiven. Men, det var bara att hålla masken, agera falskt och acceptera att saker och ting är som det är. Även om det inte känns som det nu så kan det ju ändå bli bra. Eller kanske till och med riktigt bra. Men det känns lite väl otroligt att det skulle bli riktigt bra. 

När dagens sista möte var slut, tidigare än planerat, så tog jag och åkte hem istället för att gå och sätta mig på min plats i ca tre kvart. Det kändes som om jag behövde få lite distans. 

Väl hemma så fick jag tjata mig till att familjen följde med mig för att bada, men tillslut lyckades jag. Vattnet var kallt, men efter en stund blev det riktigt skönt. Nu är vi inte dom som ligger på stranden så när alla kände att vi hade badat klart så åkte vi och införskaffade oss lite take away och så satt vi ute och njöt av det underbara vädret. Varför kunde de inte vara så här när jag hade semester???

Huvudet värker och nacke och axlar är stela. Nu har det i och för sig blivit en hel del sittande vid skrivbordet på jobbet, men ändå. Massagen i förra veckan hjälpte föga. Kanske borde jag gå och kolla synen? Kanske det är den som spökar? Det gäller bara att hitta tid till det också… Det känns som A är inne i en period där han inte riktgt trivs med att gå hemma, samtidigt som han inte gör så mycket för att hitta på saker. Så för att underlätta för honom i bästa möjliga mån så försöker jag komma iväg från jobbet i vettig tid. Det i sin tur medför att jag har svårt att få ihop timmarna. Samtidigt så gjorde ju inte han då mycket när han jobbade och jag var hemma. Nu så kommer jag ju hem vid 16:30-17:20 beroende på trafik, köer och om jag måste stanna till och handla på vägen eller ej. Han i sin tur var aldrig hemma innan 18 och då har ju ändå både han och jag flex på jobbet. Jag antar att jag är alldeles för snäll, eller något. Men jag kan inte sticka under stol med att den senaste tidens fina väder påverkar mig till att vilja gå hem. Fast den främsta orsaken är nog ändå barnen. 
Vädret ja! Vilket underbart väder vi har! Synd att jag måste jobba. Det är verkligen som om detta blev den andra sommaren på raken som jag missat. Förra året var värmen först alltför jobbig pga att jag var höggravid. Sedan var jag ju nyförlöst och fick inte bada, och på grund av mina känsliga bröst som så lätt fick mjölkstockning fick jag gå omkring med flera lager tröjor och behåar på mig oavsett hur varmt var. Och nu, när vädret äntligen blir fint så jobbar jag och kan inte ha så mycket ledigt som jag hade kunnat önska. 

Trött

Jag är trött och hungrig efter dagens loppis. Försäljningen gick sådär. Jag hade trott/hoppats på att sälja en massa barnkläder (stl 50-68) men det sålde jag knappt något av. Eller vuxenkläderna. Eller manskläderna. Eller böckerna. Eller… Men pH-lampan blev såld! Jag hade knappt hunnit ut ur bilen innan den första personen kom och frågade vad jag ville ha för den. Han tyckte jag låg för högt och ville pruta. Det fick han inte. Inte just då. Jag välkomnade honom att komma tillbaka strax innan stängningsdags för var inte lampan såld tills dess skulle han få det till det priset som han hade erbjudit. Det gjorde han inte, men det gjorde inget för kort därefter kom en annan och köpte den till det begärda priset. 

Den första timmen var helt galen! Men resten av tiden så gick det upp och ner på mängden besökare. Jag antar att det hängde samman med andra evenemang på Kulturkalaset. 

 När klockan var strax innan sju packade jag ner mina saker och åkte hem till min väntande familj. Jag har inte träffat dom på några dagar och ändå slogs jag av de stora framsteg som Lillasyster tagit vad det gäller gåendet! Nu har hon verkligen hittat modet och hon går mer än rumphasar. När jag rotade i källaren efter saker till loppisen hittade jag lite av E’s gamla leksaker som jag hade tagit upp då jag tänkte att de kunde kanske passa Lillasyster och nu lekte hon med dom hur mycket som helst. Hon älskade dom! Kul att se att hon hittade något hon tyckte om!

Nu är det dags att krypa till kojs. Imorgon är det en ny vecka och en ny arbetsdag. Känner inte alls för att jobba, jag vill vara med familjen! Men, men, vad göra? Någon måste ju jobba också! 

Värme, motion och packa

Idag var nog en av de varmare dagarna denna sommaren och för att känna på värmen lite extra så klippte jag gräsmattan. 1,5-2 timmars slit senare så kunde jag nöjt betrakta gräset och som alltid när den är nyklippt så slås jag av tanken hur mycket jag tycker om att ha det så. Synd bara att det är så jobbigt att hålla det så! Ja, jag vet att det finns robottgräsklippare men även om vi har diskuterat att skaffa en sådan så har vi inte riktigt kunnat ta det beslutet utan av tvekar. Visst vore det underbart att slippa gräsklippningen men det som gör att vi tvekar är

  1. Tomtens storlek. Vår tomt är rätt stor och ser man på dess storlek så kräver den en större klippare och då går den genast upp i pris 
  2. Tomtens form. Vår tomt är triangelformad där huset står nästan längst upp på tomten. Visst är det en sak att ha en rektangulär tomt men triangelformad? Frågan är om det inte skulle innebära ännu större krav på maskinen för att den ska kunna hitta ”hem” till sin laddningsstation? Och större krav, högre pris 
  3. Tomtens läge. Nu har det blivit bättre sedan vi planterade vår häck ut mot gatan, men även om vi bor längst upp på gatan så är det många som passerar förbi på gatan då där gatan tar slut så börjar en cykelväg som går till andra sidan skogen och berget. Och visst, klipparen ska kanske inte fungera om den är för långt från sin station, men folk är ju bra på att djävlas och folk har i vissa fall väldigt svårt att skilja på ”mitt” och ”ditt”
  4. Tomtens lutning. Som jag nämnt innan, vår tomt sluttar rätt mycket. Det kräver sitt av den som klipper gräset, oavsett om det är en människa eller robot
  5. Klippningen ger motion. Oavsett om vi tycker om det eller ej så ger klippningen ändå motion. Och den motionen är väl bättre än ingen alls?

Efter att ha hällt i mig mängder av vatten och vilat mig lite (jag kände mig rätt slut efter klippningen) så fortsatte jag med att förbereda inför morgondagens loppis. Det är kulturfestival i stan och jag har bokat en plats på bakluckeloppisen på Heden för att sälja av lite av allt vi har samlat på oss. Jag har plockat, letat, försökt organisera och så prismärka vartenda pryttel som jag hade tänkt försöka sälja. Och det har jag hållt på med nästan hela dagen idag. Och så var jag iväg och skaffade växel! Hade inte A påmint mig hade jag totalt glömt bort det. Frågan är bara hur mycket som är lagom mycket i växel? Jag hoppas att folk betalar främst med Swish men alla har ju inte det och många har alltför mycket stora sedlar… Och en annan fråga, hur ska jag förvara pengarna? En midjeväska hade varit bra, men någon sådan har jag inte. Inte någon liten nätt axelremsväska heller. Ja ja, det löser sig på något vis. 

Bilen står nu packad och är full med grejer. Det är kläder, böcker, leksaker, glas, tavlor… Ja, lite allt möjligt helt enkelt! Så nu håller jag tummarna för fint väder, mycket folk och framförallt mycket köpsuget folk! 

Kaninjakt

A och barnen är i Värmland och jag är ensam hemma. Men tråkigt har jag i alla fall inte haft ikväll för det! Nej då! Jag har jagat kanin minsann! 

  
Våra två busfrön, Lisa och Linus hade lyckats smita och rastade sig själva i trädgården. Det lustiga är att när vi haft dom i koppel så har de knappt velat gå alltför långt bort från buren, men nu hade de tagit sig runt huset och längst ner på tomten. Buren står längst upp på tomten. Jag försökte hitta en bra bild som visar hur det ser ut, men hittade ingen. Men det är i alla fall snälla kaniner som höll sig i vår trädgård och inte sprang in i skogen!

Jag skulle inte upptäckt något förrän imorgon när jag skulle gått ut för att titta till dom om inte grannen hade ringt på och frågat om kaninerna skulle springa lösa på tomten. Det var för mig att bara traska ut och försöka få tag på dom. Tack och lov så har Lisa under sommaren blivit rätt tillgiven så hon kom fram till mig, men Linus var det värre med. Men även han fick jag tillslut fast och nu sitter de inlåsta i sin bur. 

   
 

Avundsjuk, jag är avundsjuk

Jag erkänner! Jag är avundsjuk på min vän och alla andra som har det lätt. Ta bara det här med kompisen vars vatten gick igår enligt mitt tidigare inlägg. Precis som jag hade gissat så tog resten inte lång tid. Drygt två timmar senare var bebisen född. Avundsjuk? Jag? 

Ser man på hennes graviditet så blir jag avundsjuk på rubbet. Först så hann hon knappt sluta med preventivmedel innan hon var gravid. Och bara några veckor innan så hade ju hennes sambo i förtrolighet frågat om jag visste om det var något ”fel” då min vän knappt var intresserad av kroppskontakt och än mindre sex (en mycket jobbig sak att få höra om från honom då det är hon som var min vän först). Sedan själva graviditeten… Inga krämpor annat än trötthet. Genom hela graviditeten gled hon igenom och mådde bara bra. Och jag blir så avundsjuk! Inte att jag missunnar henne, men jag önskar att jag också fick…