Kolmården och Bamses värld

Semestern som nu håller på att rundas av för den här gången avslutade vi med ett besök på Kolmården och Bamses värld. Vi besökte Kolmården för ett par år sedan men i år lockade särskilt Bamses värld då vi hade hört så mycket gott om det. Kanske för mycket då vi blev rätt besvikna. Visst, det var fint men ändå en besvikelse. Det kändes inte helt barnvagnsvänligt med alla stenar som låg på och vid gångvägarna plus att åkattraktionerna var få (Viktoria, Godiståget, Dunderhonungsburkarna och Skalmans bilar. Plus teater där det är Bamseföreställning flera gånger per dag). Visst, miljön var genomtänkt och fin men inte mer än så. E tyckte till och med att det var lite tråkigt och andra dagen ville hon inte till Bamses värld överhuvudtaget…

I övrigt så var besöket ett medelmåtta djurparksbesök. Delfinerna och delfinshowen är det som vi främst gillade, plus de oväntat humana priserna i butikerna plus att det fanns så många olika inriktningar vad det gällde mat (om än få rätter att välja på på de olika restaurangerna). Och att de 9,0 mm regn som det hade hotats om blev bara några droppar och en liten störtskur precis när vi kommit ut ur parken och var på väg till bilen dag 1. 

Så jämför man de djurparker som vi besökt i år så kommer Kolmården tvåa efter Knuthenborgs, men den höga placeringen får de bara på grund av delfinerna. Hade de inte haft dom så hade de nog hamnat sist. Så årets lista på de djurparker vi besökt är:

  1.  Knuthenborg i Danmark
  2. Kolmården
  3. Nordens Ark (för att det känns som om det är de som mest jobbar för en så naturlig miljö gör djuren som det bara är möjligt)
  4. Borås djurpark

Hade Kolmården inte haft delfinerna hade de hamnat sist i listan

  
Se, vi hade inte bara mulet och regn, även solen tittade fram!

   

Nöjd tiger som precis fått lite kött att mumsa på

 
Snyggingen poserar medan det är livat i bakgrunden 

   

”Åh, vad det är skönt att stå och gnugga sig mot trädet!”

 
Jag skulle inte vilja möta en järv ute i skogen!

Bodde gjorde vi på Hotel President i Norrköping. Helt ok hotell med stort och fräscht rum och med helt ok frukost.

   
 

Annonser

Man kan ju undra

Häromdagen så pratade jag med en person som jag använde som referens när jag sökte jobb då för två år sedan. Det jag fick höra fick mig att nästan ramla av stolen…

För två och ett halvt år sedan blev jag uppsagd från mitt jobb pga arbetsbrist. Omstruktureringar gjorde att den avdelning som jag jobbade på lades ner och jag blev arbetslös. Jag sökte ihärdigt jobb under ett halvår, fick komma till många intervjuer, ovh flera arbetsgivare ville till och med träffa mig flera gånger men jag lyckades aldrig riktigt nå ända fram. Inte förrän jag fick jobb på en slags konsultfirma. Jag var superglad för jobbet och trodde att den skulle bli riktigt bra, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig… Det gick så långt att jag hade ont i magen varje morgon när jag skulle till jobbet. Men ändå hade jag inte en tanke på att byta. Jag var ju ny och det jobbiga skulle vara klart vid årsskiftet. Men så ringde en rekryterare och lyckades tjata dig till att jag skickade in en ansökan, trots att jag egentligen inte var intresserad. Jag sökte även i samma veva en tjänst på ett företag som ligger väldigt nära där jag bor, ett företag som jag många gånger åkt förbi och tänkt att vad skönt det vore att bo så nära jobbet. Det hela slutade med att jag blev en av slutkandidatermna på både tjänsterna. Och jag blev erbjuden tjänsten som jag från början inte varit ett dugg intresserad av. Och jag tackade ja, då jag tillslut hade blivit intresserad (enbart pga den person som skulle bli min chef). 

Jag hade jobbat på det där konsultföretaget i tre månader när jag bytte. Och min chef där… Ja, hon blev minst sagt inte glad! Hon idiotförklarade mina referenser och tyckte att de hade ljugit för henne och jag vet inte allt vad hon sa. Och jag trodde att historien var slut i samma veva som jag slutade. Men det jag gick veta nu… Tydligen hade hon ringt mina referenser och skällt ut dom! Som om det var deras fel att jag bytte jobb! Och jag som hade försökt förklara men tydligen hade inget av det gått in…

Det här med att köra bil

  

Jag kan inte annat än att hålla med! Och det mest lustiga är alla människor som tycker att det är OK att köra tätt inpå röven på bilen framför bara för att de vill komma förbi. Hur tänker de där egentligen? Även om jag anser att någon annan gör, enligt mig, fel så blir det inte rätt och jag gör än mer fel, och dessutom något som är både olagligt och livsfarligt. Eller?

Tyvärr så är det i och för sig inte ovanligt med folk som på trefiliga vägar prompt ska köra i högerfilen trots att högerfilen är helt tom. Det är lite som om många tror att högerfilen gäller bara när det är högtrafik och man vill komma förbi 15 bilar och tjäna in 3 sekunder och då högerfilen är till en avfart, som man för övrigt inte har gör avsikt att åka av på…

  
Och nej, jag kör inte bilen även om det ser ut som det, en kollega gör det, jag sitter bredvid och sträcker mig över till förarsidan för att få till bilden ☺️

En stilla undran

Varför känns det i mitt högra bröst som om den var fylld med bröstmjölk? Det är ju några månader sedan jag slutade amma… Och visst kommer det fortfarande mjölk från vänster (!) om man klämmer, men det är inget jag gör dagligen, tvärtom. Jag försöker undvika allt som skulle kunna främja eventuell mjölkproduktion 

Åter hemma 

Ju närmare Göteborg vi kom idag, desto kallare och mer moln blev det. Gårdagens 27 grader är ett minne blott. Men det är skönt att vara hemma i några dagar!

Redan innan vi åkte till Danmark hade vi vissa planer för de kommande dagarna, men dessa har ändrats. En aktivitet har skjutits upp nästan två veckor, en annan har tillkommit och en tredje har allmänt planerats om och blivit något helt annat än vad som var sagt från början. Men vad gör det när saker och ting nog blir bra så som vi har planerar? Och det är ju inget som säger att det inte kommer ske ytterligare förändringar i planerna? ☺️

En sak som jag länge har planerat att göra vid tillfälle hann jag med att boka in, nämligen att sälja på loppis. Det ska vara en stor loppis vid Frihamnspiren i Göteborg i helgen och där hade jag tänkt sälja saker, men så såg jag vädret… Regn. I massor. Det lär inte bli något loppis har jag en känsla av… Och jag som har så mycket jag vill försöka bli av med! Ja, ja. Det får väl bli en annan gång. 

Dag 2 i Danmark

Efter en skön natts sömn (där någon av oss hade flyttat Lillasyster till vår säng, utan att minnas att ha gjort det) och en god frukost så styrde vi söderut och Knuthenborg. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit, det ligger ca 1,5 timme från Köpenhamn.

   
    
    
    
    
 
Efter en härlig dag med nästintill klarblå himmel och bortåt 27-28 grader, massor av djur som hela familjen, liten som stor, hade uppskattat att se, och vissa till och med klappa, körde vi slutligen till Köpenhamn och vårt hotell där. Imorgon blir det en sväng på stan och då bland annat besök i våra två faviritaffärer innan vi åter kör hemåt. 

Födelsedagsfirande

I dessa tider är det enormt många som fyller år. Pappa skulle fyllt i förra veckan, svärfar fyllde också i förra, min systerdotters son fyllde för två veckor sedan, min systerdotter likaså, Lillasyster fyllde år för snart tre veckor sedan… Och så kan jag hålla på. Den senaste att fylla år var bästa svärmor som fyllde år idag och för att fira henne bjöd svärfar oss, och A’s bror (som är i stan och hälsar på) på lunch på Jungman Jansson. Jisses Amalia vad gott det var! Letar ni efter en riktigt bra fidkrestaurang med vacker havsutsikt, besök Jungman Jansson, ni kommer inte att ångra er! Servitören berättade att de köpte bara in en liten mängd fisk varje dag, för att det inte skulle bli gammalt. Skulle åtgången bli större än förväntat så ringer de ”sin” fiskhandlare och på 15-20 minuter har dom en leverans med fisk vid dörren. Det som var negativt med maten var portionernas storlek, då särskilt efterrättens storlek. Tre kulor av pasdionsfruktssorbet var i största laget, en hade räckt. Men det var verkligen gudomligt gott!

Med mätta magar tog vi en promenad längs vattnet och njöt av sommaren, solen och de ljumma vindarna. Visst hade det varit underbart med någon grad mer, men det var rätt skönt ändå!

Tänk vad underbar vår vackra, västkustska natur är!

   
    
    
   

Sitter i bilen och har på radion. Det är reklampaus och det är reklam för en ”vuxenbutik” med ”vuxensaker” och ”vuxenleksaker”. Sedan kommer nästa reklam och efter det fortsätter programmet. Då frågar E:

”Mamma???”

”Ja?”

”Leker vuxna? Finns det vuxenleksaker? Vad är det för något?”

”Ja, det vet du väl! Pappa är ju vuxen, och han leker ju ibland. Eller hur?

”Jaaa…”

”Och lego är ju leksaker och pappa har ju massor av lego! Så visst finns det vuxenleksaker!”

”Ja!”

Hugh! Tur att jag fann ett svar så snabbt!

Fast

Jag fick nys om denna artikel via Facebook, läste en del kommentarer och började fundera lite. En del tyckte att familjen ska få åka hem och staten/försäkringsbolaget/någon betalar resan, och vården på sjukhuset, en del tyckte att familjen skulle få låna pengar (av någon/staten/etc) och en del tyckte att de fick skylla sig själva och jag började fundera på var jag står. 

För det första så kan jag reflektera över hur det var när jag var gravid och skulle iväg på tjänsteresa till Finland under senare hälften av graviditeten (dock tidigare än den aktuella familjen). Jag kollade upp flygbolagets regler, jag kollade vad som gällde försäkringsmässigt och jag kollade med såväl barnmorska som läkare. Därefter funderade jag på sannolikheten på att något skulle ske under resan och utefter det bestämde mig för att åka. 

Den här familjen tycks enbart ha funderat på vad flygbolaget kräver, inte något annat. De har inte funderat på att mamman tidigare har fött barn alldeles för tidigt (vecka 28 tror jag det var), de har inte funderat på försäkringsmässigt annat än hemförsäkringen (och graviditetsförsäkring), att de reste i vecka 31, att de reste utanför EU eller något annat. De tänkte inte utan åkte. Och nu kom bebisen alltför tidigt och de sitter fast i Turkiet med en sjukhusräkning som tickar på och turkiska läkare som inte vill släppa det för tidigt födda barnet. Hur ser jag på saken nu? 

Jag tycker de var klantiga och hade allmänt huvudet under armen som bokade och åkte på resan innan de hade kollat upp saker och ting noggrannare. Särskilt med tanke på deras historia med prematur födsel i en tidigare graviditet. Jag tycker inte att de ska få hjälp med att bekosta resan hem för bebisen, det tycker jag att de ska bekosta själva. Eventuellt att de får låna pengar till hemresan av UD eller någon. Men det först när läkarna i Turkiet bedömer barnet gammalt och friskt nog att genomföra resan utan risk. Familjen bör även, tycker jag, kunna få låna pengar till sjukvårdsräkningen. Övriga kostnader tucker jag de får försöka fixa själva. Det är ändå de som satt sig i den sitta de befinner sig i idag. En kommentar på artikeln var att

Det är inte föräldrarna som straffas av sitt misstag, det är bebisen!”

Frågan är, straffas verkligen bebisen av att inte få åka hem till Sverige nu? Eller att föräldrarna oroar sig över räkningen? Jag kan inte se att det skulle vara så. Kanske om jag tvivlade på den turkiska sjukvården, men jag tror bestämt att den är helt ok där som här. Jag tror till och med att den kan vara lika bra som här i Sverige, om inte till och med bättre i vissa avseenden. 
Vad tycker du? Vad tror du?