Trött jag blir!

Just nu, den senaste tiden är det mycket jag blir/har blivit  trött på. Så nu kommer en lista. En lista full med gnäll så att jag när jag gnällt färdig kan bli glad och positiv igen. Så, jag är trött på:

  • Mamma och hennes envishet att prata finska hela tiden. Till mig. Till barnen. De förstår inte finska. Lillasyster tycker tom att det är lite läskigt, verkar det som. När mamma någon gång emellanåt pratar svenska gillar Lillasyster sin mormor, men i övrigt så är det oroligt. Och för att inte tala om hur otrevligt det är gentemot A som inte kan finska!
  • Mamma och hur hon bara ser och bryr sig om Lillasyster. E bryr hon sig nästan inte alls om. 
  • Minitonåren. Eller vad det nu är E har drabbats av. Vi har fått värsta drama queen här hemma. Inte har det varit bättre nu heller när hennes mormor bara ägnat sig åt Lillasyster
  • Att jag inte kan hitta den försvunna nyckeln till bilen jag sålde
  • Falska människor 
  • Min kropp. I och med graviditeten gick jag ner 8 kg. 8 kg som jag lyckats hålla. Tills vi åkte till Grekland. All inclusive och  buffé var ingen bra kombination. Det gav +2 kg på vågen. Sedan vi kom hem har jag minskat mängden på mina portioner och undvikit onyttigheter.  Till vilken nytta när vågen visar +4 kg??? Alltså, vad f*****n? 4 d****a kilo! Ok om jag hade rört mig mer, eller mindre än tidigare, men så är inte fallet. Hade jag kunnat skylla på muskler hade det ju varit underbart!  Den enda skillnaden är att jag har ätit sallad till lunch. Varje dag. Innan åt jag ”vanlig” mat. Hur sjutton ska jag kunna gå ner i vikt???
  • Att jag blir äldre. Jag vet att jag har lovat mig själv att inte få åldersnoja, nu kommer den ändå smygande. Om ett år fyller jag 40. Tänk, 40! Det känns så gammalt! Mycket äldre än ”30-någonting”! Mycket mer än 39 som jag blir om några månader. Jag räds för att bli gammal. Och jag räds för att hamna i klimakteriet. Pratade med mamma om det. Vet inte hur vi kom in på det då jag aldrig brukar prata om sådant med henne. Mamma var 36 när hon fick mig. Hennes mens hade alltid innan det varit extremt regelbunden. Hon visste näst intill på timman när den skulle komma. Men inte efter att jag hade fötts. Då kunde det dröja månader emellan. Och ibland blödde hon i veckor. När hon var 41 fick hon sin sista mens

Och sist men inte minst

  • Jag blir så trött på listor!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s