Tyst

Det har varit tyst från min sida nu ett tag, vilket främst beror på wordpressappen som trilskas. Jag skriver som jag tidigare har nämnt främst från mobilen och nu har det inte fungerat, vilket har gjort att det har blivit en längre tystnad. Det har mer eller mindre dagligen varit något som jag har tänkt att ”detta vill jag skriva om!” men så har det inte blivit då det är så jobbigt att starta upp annan enhet än mobilen och logga in. Jag vet, jag är lat!

I lördags var i varje fall den dag som E länge väntat på, kalasdagen! Alla sex barn som blivit bjudna kom, E var rätt nöjd med kalaset, men jag var inte riktigt lika nöjd. Jag hade inte hunnit förbereda tillräckligt, A hade inte bidragit med alltför mycket trots att jag jade bett om det och allt kändes som allmänt rörigt. Men upplägget var i varje fall att det var maskeradkalas (en Elsa från Frost, en av tjejerna från Dollystyle tre prinsessor och så en kille i slips). E började med att öppna presenter och medan korven kokade så fick barnen leka ”sätta näsa/morot på snögubben/Olof”. Sedan var det fika. I slutet av fikat (först korv med bröd och sedan tårta och kakor) så dök det upp ett meddelande från Elsa. I den berättade hon att Olof hjälpte henne att gömma skatten från hertigen av Vessleby. För att hitta skatten så var de tvungna att hitta Olof, i honom fanns det en ledtråd. Olof i detta fallet var den pinata som jag och E hade gjort. Ett av barnen vågade inte slå på pinatan så lyckligtvis så höll den ända fram tills sista barnet som lyckades få isär den. Inuti fanns det en liten godisbit var och en liten leksak var. Plus ett nytt meddelande som ledde till nästa ledtråd. Barnen skulle göra lite olika saker, bla så ta sig genom en hinderbana som jag hade byggt i källaren och ta sig genom ett rum med ”laserstrålar”(=röd snöre som jag hade spänt kors och tvärs i ett rum, på trådarna hade jag fäst bjällror som plingade om man kom åt trådarna). Själva skatten var en kista fylld med varsin godispåse. Vid det här laget var det bara 15 minuter kvar av kalaset så där hade jag slut på aktiviteterna. På något sätt kändes det som om det blev lite av en antiklimax.

I övrigt så har dagarna bara rusat fram. Nu är det bara några få dagar kvar tills jag börjar jobba. Det känns sådär på grund av själva jobbsituationen. Det kan bli jättebra, men vem vet, det kan ju även bli hur brasom helst! Den som lever får se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s