Sjukvården

Inatt sov jag runt tre timmar. Två av dessa var sammanhängande och innan klockan 24. Lillasysters hosta var riktigt jobbig och hon kräktes i mängder. Efter femtioelfte ombytet på oss både, när hon bara grät och grät och var som en urvriden disktrasa och en kräkning utan hosta kom, samtidigt som den tredje diarré, så ringde vi tillslut till sjukvårdsupplysningen. Vid det laget sög hon lite ibland när jag erbjöd bröstet, men hon åt aldrig så värst mycket. Kissat hade hon knappt gjort på något som kändes evigheter. Telefonkön till sjukvårdsupplysningen var lång. Under tiden fick jag henne lugn och till att somna. Så situationen var rätt lugn när det äntligen var vår tur. Rådet vi fick var att då hon ändå sög (ibland) när hon fick bröstet att avvakta och så på morgonen ringa vårdcentralen. Skulle hon bli helt apatisk eller få riktigt med andnöd så skulle vi åka in. Men det var bra att få det kollat, men i och med att det inte var jätteakut, och då det rådde fullständig kaos på barnakuten, och att smittas med något ytterligare var stor i kaoset, så rådde de kontakt med vårdcentralen följande morgon. Då hon som sagt var hade somnat och inte kräktes något mer så kände vi oss lugnade. Tyvärr så fortsatte hon att vara orolig och det slutade med att jag satt med henne, sovandes upprätt mot min axel/bröst. Hon sov väldigt oroligt och var 15-20 minut så vaknade hon till, var ledsen och behövde tröstas. Så det var den sömnen…

När A gick upp för att åka till jobbet så fick han så snart han hade duschat ta över henne. Hon var vid det laget vaken, matt, men ändå ”pigg”. Under tiden fick jag passa på att sova lite. Så jag fick i alla fall lite extra sömn… Han fick t.o.m henne att somna om strax innan han var tvungen att åka iväg till jobbet. Tyvärr så blev det inte så mycket mer sömn då E vaknade bara några minuter efter att A hade åkt.

Under tiden som jag hade sovit hade A ringt till vårdcentralen. Vid 9 ringde de tillbaka. Efter att ha gått igenom allt så blev vi rekommenderade att söka barnakuten så att en riktig barnläkare skulle få undersöka henne då hon var så pass medtagen och då hon är så liten plus att hon hade kissat så lite.Då E har vattkoppor och då det nu kan när som helst komma på Lillasyster, och då det smittar även innan man har fått några prickar, rådde de mig att ringa barnakuten först. Barnakuten hade inget eget nummer utan numret som fanns på hemsidan gick till växeln. Hon i växeln kunde inte förstå varför jag ringde. Ville jag rådfråga skulle jag ringa VC eller sjukvårdsupplysningen. När jag försökte förklara att vi redan varit i kontakt med dom, att vi av dom hade blivit rådda att ringa innan och förvarna blev jag idiotförklarad. Så gjorde man minsann inte! Ville jag kunde jag åka in men det var vårdcentralen eller sjukvårdsupplysningen jag skulle vända mig till. Skit samma att de redan hade hänvisat mig vidare, skit samma att jag kanske hade ett väldigt smittsamt barn som hostade. Och vattkoppor smittas ju just via luften.

När jag la på luren kände jag mig helt uppgiven. Då E satt och såg på tv i tv-rummet och Lillasyster sov i sovrummet satte jag mig i min utmatthet och grät i köket. Hur skulle jag göra? Vad skulle jag göra? Jag ville ju inte riskera att hon smittades med något ytterligare helt i onödan, samtidigt som jag ville ha hjälp och råd till hur hon skulle kunna må bättre

Efter att ha släppt lite på trycket beslutade jag mig för att avvakta lite tills hon hade vaknat. Beroende på hur hon verkade då skulle jag bestämma vad jag skulle göra där näst.

När hon vaknade så verkade hon må bättre och jag bestämde mig för att avvakta.

Nu är min frågan, ska det verkligen vara så här? Ska man behöva bli behandlad som skit bara för att man fått vissa rekommendationer från en annan instans inom vården och som man nu följde? En instans som borde ha samarbete med de övriga instanserna som jag hade varit i kontakt med? Finns det verkligen inget annat ställe än vårdcentralen och barnakuten som man kan vända sig till med sitt sjuka barn? Finns det verkligen ingen kompetent hjälp att få någon annanstans till ett barn som inte ens är ett år fyllda?

Dagen har, peppar peppar gått betydligt bättre än hoppats. Hon har både kissat lite och lekt med sina leksaker, skrattat och skrikigt till av glädje. Hon är långt ifrån frisk. Hon har kräkts ytterligare. Hon är supertrött och tagen. Men hon tycks i varje fall vara på rätt väg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s