Varför

…kan man inte bara leva på och sluta räkna dagar och fundera på mens, ägglossning etc när man inte längre är i bebisverkstan? Och hur blir det när man går in i klimakteriet? Kommer man sakna det?

Min mens är tre dagar sen. Jag lär inte vara gravid, mystillfällena är lätträknade och just då jag borde haft ägglossningvar det ingen mys alls. Jag har helt enkelt fortfarande ingen lust. Innan så kom alltid suget i samband med ägglossning. Kanske har jag inte haft ägglossning trots att mensen är tillbaka sedan länge. Eller så är det kanske amningen som stör. Eller något annat. Sug har jag inte helt enkelt. Och A har väl mer eller mindre gett upp hoppet. Fast det är ju skönt när det väl blir, men suget, den lyser med sin frånvaro. Precis som mensen tycks göra

Vill inte, kan inte

Idag när jag hade lämnat E på förskolan så pratade jag lite med en av de andra föräldralediga mammorna och jag kunde inte låta bli att förundras över hur vissa familjer fördelar sin föräldraledighet. Jag tycker att det är fritt fram för varje familj att fördela det så som det passar just den familjen bäst, men varför inte stå för det också? Vill den ena föräldern ta största delen av ledigheten, och den andre tycker att det är ok, så visst, kör så! Men kom inte med dåliga ursäkter om att det inte går pga jobbet! Och hur kommer det sig att det i de allra flesta fall är männen som ”inte kan” stanna hemma? Oavsett kön så har man lagstadgad rätt att vara föräldraledig, utnyttja det då om du nu vill vara hemma med ditt/dina barn!

Jag erkänner, i vissa fall så är det svårt för den ena att vara hemma en längre tid. Tex så känner jag till ett par där han är konsult och är ute på ett längre projekt ute hos kund. Där kan det bli lite problematiskt tex om kunden inte vill ha tillbaka honom utan hellre vill ha ersättaren. Eller om konsultfirman inte har någon kund som efterfrågar den specifika kunskapen när han kommer tillbaka från föräldraledigheten. Samtidigt så kan ju den situationen uppstå även när man jobbar och inte är föräldraledig.

Ett annat exempel som jag känner till är en familj där pappan hade blivit tillfrågad att bl kontorschef på ett av företagets lokala kontor, ett kontor som hade mycket problem och bla var nerläggningshotad. Han tackade ja och efter mycket arbete så lyckades han vinna medarbetarnas förtroende, liksom kundernas, och därmed vända den nedåtgående trenden för kontoret. Visst hade han kunnat gå på föräldraledighet, men han kände att han i så fall skulle svika medarbetarna och då mamman ändå var trött på sitt jobb så var det rätt klart att hon skulle fortsätta vara hemma med barnen. 

En orsak som många anger till att mamman är hemma längre än pappan är att pappan tjänar mer och familjen skulle inte ha råd med att ha pappan hemma. Detta kan jag köpa. Det jag inte kan förstå är hur det kommer sig att i de flesta fall där rollerna är ombytta så kan mamman stanna hemma ändå, hur kommer det sig? 

Och hur kommer det sig att kvinnliga egenföretagare har lättare att vara föräldraledig än manliga? 

Nä, föräldrar, stå för era val! Det är ok att vilja vara hemma länge! Det är också ok att inte vilja vara hemma alls. Oavsett kön. 

Och vad der gäller familjen vars mamma jag pratade med idag, jag tror inte ett dyft på att pappan ”inte kan” vara föräldraledig! Inte när han jobbar som inköpare på ett företag med över 2000 anställda på den aktuella enheten… Jag har svårt att tro att han är den ende som är inköpare där. Och om han nu skulle vara det, hur gör företaget om han skulle råka bli långtidssjuksriven? Sluta köpa in saker? Eller om han valde att säga upp sig?

Sjöjungfrukläder

För fem år sedan gick jag och väntade på att den beställda, men väldigt försenade vagnen skulle levereras. Bebisen var beräknad till den 23 mars men jag var helt inställd på att gå över en massa (men det behövde jag inte, hon kom en vecka innan BF). Jag gick och försökte planera för hur vi skulle göra om vagnen inte skulle komma i tid. Jag gick även och försökte planera för den kommande föräldraledigheten. Idag, fem år senare så sitter jag och försöker planera E:s födelsedagskalas. Hon vill ha ett litet kalas för de som hon brukar leka med. Det passar oss jättebra. Någonstans läste jag att ett bra antal inbjudna till ett barnkalas är lika många som barner fyller. E har bjudit in sex barn. Det är två tjejer och en kille från förskolan som hon brukar leka med. Det är en tjej som tidigare gick i samma förskolegrupp och som var E:s bästis men som sedan flyttade till annan ort, och så slutligen granntjejerna som hon leker med ibland.

E vill även att det ska finnas en pinata, så det håller jag nu på och tillverkar en (bild hoppas jag komma ihåg att lägga in här i bloggen när den är klar. Vi får se om den blir sådan som hon hoppas på…

Slutligen så vill hon att det ska vara maskerad. Allt det andra är ju inga problem att fixa. Men just utklädningskläder… Det hade varit en sak om hon hade kunnat tänka sig att klä ut sig till en prinsessa, en katt eller varför inte en indian, men nu är det inte det hon vill. Nej, hon vill vara utklädd till sjöjungfru! Så nu försöker jag hitta sådana kläder till henne. Det går inte bra alls. Jag kan inte hitta något. Eller jo, två olika modeller har jag hittat. Ingen av dom ser bra ut. Och kostar massor gör de också. Så nu håller jag på och letar efter andra modeller. Eller tyger och idéer över hur jag skulle kunna sy en själv. Tyvärr är jag ingen vidare på att sy, och tiden vill inte räcka till, men jag vill ju att hon ska få ett kalas att minnas! Så, är det någon som har idéer, förslag eller tips att dela med sig av?

Hon gjorde det!

Idag så hände det vi har väntat på nu ett tag, Lillasyster kröp! Eller nåja, ålade/drog sig framåt! Tidigare har hon bara roterat med huvudet åt det håll hon ville ta sig till, men nu förflyttade hon verkligen på sig framåt ( men även av misstag dubbelt så långt bakåt). Så nu får A se till att inga legobitar ligger på golvet och E får se till att inga av hennes småleksaker ligger framme för snart tror jag det kommer att finnas en supersnabb liten busunge här…

Det roligaste av allt är att jag råkade filma henne just när hon förflyttade sig!😄

Ja, jag skulle vilja

Ja, jag skulle vilja ha ett barn till. Jag har ju redan innan sagt att jag skulle vilja vara med om en förlossning till. Nu känner jag att jag absolut skulle kunna tänka mig att gå igenom en graviditet och en bebistid till. Men nu får det räcka. ”There is no sense” till att försöka sig på en tredje. Jag börjar känna mig för gammal för att ha småbarn. Med Lillasyster är det ok, men ett till… Och att ha två blöjbarn, det skulle vara alltför jobbigt! Dessutom skulle det kräva så mycket ändringar, ny bil(-ar), ny vagn, bygga om här hemma… Och jag känner ju redan nu ibland att jag inte räcker till för de två vi har. Att då skaffa en till… Det vore inte rättvist, varken mot bebisen eller de vi redan har. En sådan handling skulle vara helt och hållet egoistisk, och det kan jag inte vara. Nej, det får räcka nu! Så nu håller jag på för glatta livet att göra mig av med bebissaker. Några har jag hunnit sälja. Andra är ute nu och andra kommer att läggas ut. Förhoppningsvis blir A gladare då han tjatar om att det är trångt i källaren. Nu blir det en massa ledigt utrymme som vi kan fylla med… Ja, vad ska vi fylla den med? Hans lego kanske? 😉

Ho hooo!?

Med de flesta bloggverktyg/-portaler så finns det en funktion där man kan se var (i vilket land) ens läsare befinner sig i. Nu under några dagar har jag sett att det har funnits någon/några i Thailand som har besökt min lilla krypin. I och med att Thailand har funnits med i listan flera dagar på raken så gissar jag att det är en och samma person som är där och som har besökt min blogg. Så nu är jag nyfiken, vem är du? Är du i Thailand på semester? Har du det bra där? Var i Thailand befinner du dig? Och du vet väl att jag är avundsjuk på dig! Jag vill också ut och resa! Jag vill också ha sol och värme! Så njut lite extra av allt där borta, är du snäll. Njut istället för mig med!

Små barn roar sig lätt. Stora barn lär sig snabbt

Sitter här på kvällskvisten när telefonen ringer. Det står Inget uppringnings-id på skärmen. Jag svarar. I andra änden låter det lite förvirrat. Och ljudet är lite konstigt, lite burkigt eller hur jag ska beskriva det. När jag var liten och släkten från Finland ringde så lät det så illa. Eller ibland när jag med jobbet har pratat i telefon med kolleger i Kina eller Indien.

Efter en stund kommer vi fram till att både tror att den andre är den som ringde. Så är det alltså inte. Vi kommer också fram till att vi inte känner varandra. Samtidigt så blir jag fundersam, det låter som någon mer finns där. Och när jag lägger på så bryter en skrattsalva ut. Fast det låter inte som det är från den jag har pratat med, ljudet från hans telefon lät mycket mer avlägset. Skrattet låter helt normalt ljudmässigt. Slanten har inte riktigt trillat ner. Det gör den när telefonen ringer igen och återigen är det Inget uppringnings-id. Då kommer jag på det. Någon roar sig och ringer flerpartsamtal/konferenssamtal där man kan koppla in flera parter samtidigt! Den jag pratade med var lika oskyldig som jag till samtalet. Det var däremot inte killarna som skrattade!

Nu undrar jag, ringde de på måfå eller känner jag någon av uppringarna? Hoppas i vilket fall att de hade det kul. Det lät så i alla fall på dom 😃

De finaste

Utan att vara partisk 😉 så har jag utan tvekan de finaste och mest underbara barnen av alla! Och även om jag i mångt och mycket vill vara privat här så vill jag dela med mig av dessa två underbara personligheter.

E fyller snart 5 är en försiktig tjej som vågar allt mer och har börjat få allt mer skinn på näsan. Hon är nyfiken och hon funderar mycket. Det hon hör suger hon åt sig som en svamp (även om alla detaljer inte alltid blir helt rätt). Hon tycks fundera och filosofera mer än många andra i hennes ålder. Hon har frågat om allt ifrån vad en Gud är till varför björkar är delvis vita. Hennes kunskapstörst gör att även vi föräldrar lär oss mycket nytt hela tiden.

Hon är en aktiv tjej som gillar att röra på sig. Hon älskar att dansa och allt som oftast så har hon mycket spring i benen. Som tur är har vi nyligen införskaffat oss en crosstrainer som hon går ner och ”springer av sig på” minst en gång om dagen. Hon älskar sjöjungfruar, Frost, djur och älvor. Och gosedjur. Hon har mängder men vill hela tiden ha fler. Och hon har stenkoll på dom alla, även de som ligger i källaren.

Hon tycker om att bygga lego (både Friends, Star wars och annan lego). Och så gillar hon riktiga djur, särskilt våra kaniner.

Hon har svårt för att bli avbruten i leken. Och hon har lätt till tårarna om hennes kompisar inte vill göra samma sak som hon vill. Eller när en kompis inte tror på henne. Som en gång började hon gråta när en kompis inte trodde på att snö kunde vara smutsigt trots att det såg rent ut. Kompisen åt för övrigt av snön vid det tillfället.

E älskar att spela på ipaden och att titta på tv och på film. Favoritfilmerna just nu är några olika Barbiefilmer och favoritprogrammen är Lilla Aktuellt och Fixa rummet. Och naturprogram!

Favoritställe att ”äta ute” på är Ikea. Och favoritgodis är choklad. Favoritkaka är kladdkaka och chokladbollar. Favoritdryck är mjölk.

Lillasyster i sin tur är en mammig tjej som vill ha mycket uppmärksamhet. Pappa går också bra, men mamma är ändå bäst. Andra människor kan vara intressanta och även roliga, men bara om de håller avståndet! Flirta med folk går bra, men som sagt var, de får inte komma för nära! Inte ens farmor som hon träffar flera gånger i veckan.

Den roligaste personen i världen enligt henne är storasyster. Ingen kan få henne att skratta så som E kan. E är helt klart hennes idol, hennes förebild!

Trots att hon periodvis har delammats/fått flaska (med ersättning eller urpumpad modersmjölk) så vägrar hon numera flaska. Hon klarar sig en hel dag utan att amma (då får hon självklart annat som puréer och vatten) men på nätterna är det bara mammas bröst som kan trösta. Och det får den också göra. Ofta blir det så ofta som varannan timme, hela natten igenom.

Vad det gäller sömnen så älskar hon att sova i sin vagn, ute, på dagen. Men på kvällen är den egna sängen bäst. Förutom när hon vill bli tröstad förstås, då är det famnen och ibland även mammas bröst det som gäller. Jag har några gånger försökt få henne att somna i famnen (för att jag har velat sitta och mysa) men hon har då visat att hon vill till sin säng.

Hon har aldrig gillat att ligga på mage, däremot så älskar hon att sitta och stå. Suttit utan stöd känns det som hon har gjort länge.

Den senaste tiden har hon börjat ställa sig i krypställning, men än har hon inte lyckats förflytta sig någon sträcka att tala om. Hon gör även försök till rumphasning, men inte heller där lyckas hon ta sig några större sträckor. I regel blir det bara någon millimeter. Däremot så vet hon hur hon ska göra om hon vill vända sig åt ett annat håll.

Hon älskar att ”sjunga”, och gör ofta det i bilen när det bara är jag, hon och E som åker någonstans. Dessutom så ”sjunger” hon ofta sig själv till sömns just i bilen.

Åker hela familjen någonstans och A kör så somnar hon bäst om jag lägger min ena hand över hennes ansikte. Men detta gäller bara i bilen, inte någon annanstans.

Lillasyster är en väldigt glad tjej, även om hon har väldigt dåligt med tålamod och börjar lätt gråta om saker inte går som hon vill med en gång. Detta gör att hos oss har det inte blivit så mycket att ”tvåan bara hänger på”, som många andra flerbarnsföräldrar har sagt att det är. Tyvärr har det alltför ofta blivit att E har fått anpassa sig och hänga med.

Roligaste leksaker är de som hon inte får röra, tex fjärrkontrollerna, mobilerna och ipaden.

Vad det gäller mat så tycker hon bättre om burkmat än min hemmagjorda. Och så älskar hon fruktpuréer (köpta, hemmagjorda passar inte fröken i smaken alls) och mosad banan.

När hon är trött börjar hon gnugga sig i ögonen och klia sig i örat.