Ropa inte hej

Jag skulle inte sagt något. Eller tänkt. Allt var så bra och tjejerna var så glada och pigga. Men så blev den lilla kinkig så snart ingen la 110% av sin uppmärksamhet på henne. Och när det var dags för den stora att duscha och sedan äta middag så bröt h-vetet ut och det var gap och skrik och fullständig kalabalik. Då hon inför varje måltid de senaste dagarna ha börjat gnälla över att hon inte ville äta så trodde jag att det även nu var allmän gnäll. Tills jag kände på hennes panna. Termometern jag letade upp då visade på 39,5. Febern var tillbaka med ökad styrka.

Hennes gråt och bråk fick den lilla att reagera likadant, dvs med gråt och bråk. För att få dom både lugna och för att vi vuxna skulle få i oss någon mat överhuvudtaget krävde det att A tog den stora i sitt knä och matade henne medan jag tog den lilla och la vid bröstet. Till min förvåning somnade hon nästan omgående. Det var länge sedan hon sist somnade i min famn utanför sovrummet.

När jag hade ätit färdigt la jag henne i sin säng. Hon märkte inget. Tydligen var hon supertrött.

Den stora somnade en liten stund senare, i sitt rum. Jag läste saga och släckte lampan och inom tre röda så började hon snarka. Stackars liten! Hoppas att hon snabbt blir frisk igen! Och hoppas att det som stör den lilla också reder ut sig! Och hade jag en tredje önskan skulle jag önska att jag också mådde bättre, magkatarren är inte rolig. Inte ett dugg. Men den kan jag i alla fall leva med. Men att de två inte mår bra… Huvudsaken är att flickorna mår bra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s